Mycket skärmtid ger barn 40-åringars ögonproblem

Vi behandlar tolvåringar med ögonproblem som 40-åringar, säger optikern Tony Pansell. I dag är det så illa att vi ser småbarn med ”akademikerögon” — huvudvärk och ansträngda ögon.

När ett friskt och avslappnat öga tittar på lagom avstånd bryts ljuset till en fokuserad bild på ögonbotten. När vi ska se något på nära håll anstränger sig ögat och musklerna kring linsen spänns. Bildens skärpa ligger egentligen strax bakom ögonbotten.

När ögat försöker anpassa sig till att man tittar mycket på nära håll, som på en skärm, så växer det och blir längre för att få bildskärpan att ligga på ögonbotten. När ögat sedan slappnar av och tittar längre bort hamnar skärpan framför ögonbotten och man ser oskarpt på långt håll. Huvudvärk, rodnande ögon och ögonvärk är alla tecken på att ögonen påverkats av för mycket tid framför skärmen.

Det har länge varit känt att akademiker som hängt över sina böcker i timtal ansträngt ögonen så att de fått huvudvärk. Tony Pansell är optiker, docent och universitetslektor och tar bland annat emot barn som skickats på remiss från skolsköterskor. De har huvudvärk och svårt att hänga med i skolan och nu är det inte böcker utan det ständiga stirrandet på skärmar som är boven. De yngsta barnen är så unga som sex, sju år.

Ett problem man kan få av att stirra länge på en skärm på nära håll är så kallad falsk närsynthet. Ögat spänner sig och krampar för att det inte kan slappna av och ögats fokus ligger kvar på nära avstånd. Om man ser suddigt på långt håll och har huvudvärk misstänker man falsk närsynthet och ögonkramp. Synhuvudvärk kommer under dagen och släpper om man tittar bort.

Ännu vanligare är motsatsen, att ögat förslappas. Det här känner många medelålders igen – plötsligt får man hålla allt med sträckta armar och använda läsglasögon för att se tydligt. Men Tony Pansells patienter har långt kvar till medelåldern. Han behandlar barn som om de vore 20—30 år äldre.

Det handlar dock oftast om ett tillfälligt rubbat system och att det är lätt att behandla. Men båda tillstånden är besvärliga för barnen. Det påverkar livskvaliteten och synfunktionen och gör det svårare att hänga med i skolan. Huvudvärken kan göra att man blir mindre koncentrerad.

Problemet är att många går runt och tror att det är normalt för att många andra i klassen också har ont i huvudet. Många barn inser att besvären hänger ihop med skärmarna, men är livrädda för att bli av med skärmtiden.

Behandlingen är enkel – barnen får läsglasögon med styrka +1 och någon månad senare är de flesta bra igen. Ofta diskuterar man också med barnen och deras föräldrar om hur mycket man ska sitta framför skärmen.

Men för mycket stirrande på kort avstånd kan också få långsiktiga konsekvenser. När man tittar på nära håll hamnar bilden naturligt lite bakom ögat. Det som händer om man tittat väldigt mycket på nära håll är att ögat börjar växa mot bilden för att kompensera, då är ögat inte längre runt utan avlångt. Det är det som är närsynthet, ögat blir för långt när det anpassas till närseende, och man ser suddigt på långt håll.

När ögat fortsätter att växa blir ögonväggen tunnare och det ökar risken för näthinneavlossning och grön starr när man blir äldre, sjukdomar som i sin tur kan leda till blindhet. I några asiatiska länder är 80 procent av gymnasieeleverna närsynta och 20 procent av dem gravt närsynta. I Asien är problemet så stort att Världshälsoorganisationen (WHO) har klassat det som en epidemi.

I Sverige och Europa kan man inte tala om en epidemi, men närsyntheten breder ut sig även här. Man vet ännu inte exakt vad det beror på, men helt klart är att tiden framför skärmen får effekter på synen.

Det bästa vore att ha en app som gjorde att skärmen stängdes ned var femte minut så att man blir tvungen att ta paus. Det är också bra att vistas utomhus. Solljus med UV-strålning frigör ämnen i näthinnan som förhindrar att ögat växer på längden. Därför är det också viktigt att barn går ut på rasten i skolan och inte sitter inne med mobilen. Dessutom ska man inte hålla skärmen för nära ögonen, vetenskapen visar att det ökar risken för långtidseffekter.

För vuxna som själva får ta ansvar för sitt skärmstirrande kan man använda 20–20–20-regeln. Var tjugonde minut tar man tjugo sekunders paus och tittar tjugo meter bort. Ta paus, titta ut i oändligheten. Och har du problem, sök hjälp hos en optiker.

https://www.dn.se/nyheter/vetenskap/mycket-skarmtid-ger-barn-40-aringars-ogonproblem/