Trots sumobrottares kroppshyddor och mängd kroppsfett får de sällan sjukdomar förknippade med fetma. Anledningen är hormonet adiponektin som utsöndras vid träning. Adiponektin guidar fettinlagringen till säkra lagringsplatser.
Sumobrottare kan väga långt över 200 kilo och sätta i sig 10 000 kalorier per dag (fyra gånger så mycket som en genomsnittsmänniska) utan att få sjukdomar förknippade med fetma – metabola sjukdomar som diabetes och hjärt- och kärlsjukdom. Anledningen är att de tränar mycket, upp till sju timmar per dag, vilket gör att fettet sätter sig under huden istället för kring inre organ.
Vi går ofta upp i vikt pga höga blodsocker- och insulinvärden, vilket omvandlar blodsocker till fett som kan lagras. Den här inlagringen sker dock till viss del runt våra organ, så kallat viceralt fett. Och detta är kopplat till stor risk för sjukdom.
När vi tränar utsöndras hormonet adiponektin. Det guidar fetterna i blodet till säkra lagringsplatser. De blir till underhudsfett. Men när sumobrottare slutar träna blir de väldigt snabbt metabolt sjuka.
https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/darfor-far-sumobrottare-inte-fetmarelaterade-sjukdomar
Hej! Jag har funderat ett tag på det här med brunt fett. Kommer det någon uppföljningsavsnitt om detta? Vore kul att höra vad som hänt inom forskningen sedan avsnitt 63 från 2015 🙂
/Jonna
Tack för förslaget 😊
Inget i plan än