I en ny studie av effekterna av riktlinjerna under Covid-19 ser man hur reglerna om att stanna hemma och inte träffa andra har lett till ökat stillasittande, viktuppgång och sämre psykiskt mående. Dessutom har en stor andel försämrat sina matvanor bl.a. genom att äta mer ohälsosamma snacks/ mellanmål. Och många hade också försämrade sömnvanor genom att de somnar senare.
Jag känner verkligen av det där med det mentala måendet själv. Som ensamstående då jag varannan vecka inte har min son och träffar mindre människor än normalt. Det är som om min kropp har cravings efter fysisk närhet och att umgås med andra. Jag har aldrig upplevt detta så här tidigare. Och då träffar jag ändå ett fåtal väl valda vänner, som får agera familjesubstitut. Jag känner hur bristen på närhet och att umgås som vanligt med vänner och familj påverkar det mentala måendet. För vissa kanske det mer handlar om oro över pandemin som sådan, för mig handlar det om att jag känner att vi är flockdjur och att detta inte är normalt. Oavsett så påverkas vårt mående.
Positiv beröring är livsviktigt för hälsan. Hudkontakt utsöndrar en cocktail av må bra-hormoner som oxytocin, men även dopamin och serotonin. Dessutom minskar beröring stresshormonet kortisol.
Det finns en evolutionär förklaring. Beröring var ett sätt att hålla ihop gruppen. Att röra varandra är ett sätt att visa att man är vänner och är nära varandra. Har man inte fått beröring på lång tid då betyder det att man hamnat utanför.
Social distansering under pandemin gör nu att många saknar hudkontakt. Men en annan ny studie visar att husdjur kan kompensera för det till stor del.
Har du märkt några negativa eller positiva effekter på din hälsa under detta coronaår?
Observera att detta inte är jag som lägger någon värdering i vad som är rätt och fel mht corona. Bara forskning och en reflektion av vad som händer i oss. Jag tror att vi bör begränsa smittspridningen på olika sätt, men jag tror bl.a. baserat på detta att den svenska modellen är bättre än lockdown. Och jag tror mer på frihet och ansvar, istället för frihetsberövande av friska människor så som vissa länder gjort.
Undersökningens deltagare är främst från engelskspråkiga länder, och inte minst USA. Den svenska modellen har ju varit annorlunda, så detta är ju främst applicerbart på andra länder. Samtidigt har Sverige flest ensamhushåll i världen, så det kanske drabbar oss hårdare av den anledningen.
Ur studien:
Objective: Stay-at-home orders in response to the COVID-19 pandemic have forced abrupt changes to daily routines. This study assessed lifestyle changes across different BMI classifications in response to the global pandemic.
Methods: The online survey targeting adults was distributed in April 2020 and collected information on dietary behaviors, physical activity, and mental health. All questions were presented as “before” and “since” the COVID-19 pandemic.
Results: In total, 7,753 participants were included. The sample included 32.2% of individuals with normal weight, 32.1% overweight, and 34.0% had obesity. During the pandemic, overall scores for healthy eating increased (p<0.001), due to less eating out and increased cooking (p<0.001). Sedentary leisure behaviors increased while time spent in physical activity (absolute time and intensity-adjusted) declined (p<0.001). Anxiety scores increased 8.78±0.21 during the pandemic and the magnitude of increase was significantly greater in people with obesity (p≤0.01). Weight gain was reported in 27.5% of the total sample compared to 33.4% in participants with obesity.
Conclusions: The COVID-19 pandemic produced significant health effects, well beyond the virus itself. Government mandates together with fear of contracting the virus have significantly impacted lifestyle behaviors alongside declines in mental health. These deleterious impacts have disproportionally affected individuals with obesity.
….43.5% reported an increase in unhealthy snacking. Overall, 20.7% perceived they were eating healthier and 35.6% reported eating less healthy. A perceived shift towards unhealthy eating was accompanied by increases in sedentary behaviors, declines in physical activity, a later sleep onset time, and nearly twice the increase in reported anxiety compared to those eating healthier. ..
..Sleep onset and wake time significantly changed (onset: 42.41±1.61 and wake: 59.33±2.15 minutes later, both p<0.001). Changes to sleep quality varied, 43.8% reported worsened sleep quality while 10.2% reported improved sleep quality…
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/33043562/
(fulltext: https://europepmc.org/backend/ptpmcrender.fcgi?accid=PMC7675243&blobtype=pdf)
https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/husdjur-spelar-viktig-roll-under-pandemin
Jag tillhör den lilla grupp som under pandemin fått en bättre mental hälsa. Jag vet inte om vi är en sådan liten grupp egentligen men utåt sett verkar vi inte vara så många.
Innan pandemin hade jag en kalender som var fullbokad flera månader framöver. Det var familjemiddagar, helgfiranden och sociala tillställningar med vänner eller i jobbet. Att tacka nej var lika påfrestande som att dyka upp och så fort ena händelsen var överstökad så kom nästa.
Under 2019 läste jag boken “Själv,kraften i egentid” av Linus Jonkman. En ögonöppnare som gjorde klart för mig att jag är en riktigt introvert person som hela livet låtsas varit extrovert (det är så samhället vill ha oss). Han betonade skillnaden mellan ensamhet och självsamhet på ett väldigt vackert sätt. Med denna nya sanning ändrade jag mycket redan 2019, men det är nu 2020 som jag har fått utdelning och kunnat styra om mitt liv efter vem jag är fullt ut. Hade inte pandemin rekommenderat oss att avstå sammankomster, tillställningar och allt därtill är jag ganska säker på att jag hade fått utmattningssyndrom inom kort. Detta året har jag istället förkovrat mig i mina intressen inom hantverk, fotografering och skrivande. Samtidigt har jag lyckats byta karriär genom en intensivutbildning på distans. Detta hade inte varit möjligt i mitt gamla jag där samhällets normer om socialt umgänge hade ätit upp det lilla som varit kvar av mig.
Jag längtar också innerligt till den dag då pandemin är över och man återigen får kasta sig i armarna på de man älskar. För min egen del har pandemin däremot varit det andningsrum som jag behövt för att ställa om mitt liv på djupet och bli av med mycket stress. Det som en “semester” är på tok för kort för att åstadkomma.
Tack Anna för alltid informativa inlägg och podd-avsnitt!
Så fint beskrivet! Tack 😊
Instämmer helt, min egen resa har varit så gott som identisk. Vilket år av själslig räddning och kunna välja fokus på hälsa, sömn, näring mm utan att konstant behöva förklara sig på affärsmiddagar mm. Att kunna se effekten utifrån 10 mån resilience (som bygger på år innan men då med avbrott pga sociala events). Nu ser jag otroliga effekter, inte bara små steg och kan fullt ut gå vidare.
Ur ett karlaperspektiv är det oroväckande att det är så många som pratar om ökande mental ohälsa. Det kan vara ett svepskäl för att låsa in personer som etablissemanget vill bli av med. Och är vi helt sunda i sinnet går det alltid att ändra på med el-shocker och droger, vilket ju lär användas just i svensk tvångs”vård”.
På den manliga sidan tror jag att de flesta som är överviktiga skulle gå ner till normal vikt om de fick ha mer fritid. I stället är vi tvugna att jobba extra för att kompensera för ett genomsjukt och korrupt illhälle. När en ser ett företag som består av t ex 4 smala karlar och en fet, så är det ofta den fete som har ansvarskänsla, är pålitlig och får verksamheten att fungera över huvud taget. Jag trodde det funkade likadant för kvinnor, men när jag har letat efter det sambandet har jag inte hittat det.