I en ny artikel beskrivs återigen missatgen kring kolesterolhypotesen – av Tore Scherstén, Paul J. Rosch, Karl E. Arfors & Ralf Sundberg.
Jag länkar till en längre översättning av Annika Dahlqvist längre ner, men sammantaget:
Den kända Framinghamstudien visade i ett första skede att kolesterolnivån hade varit något förhöjd efter en hjärtattack hos tidigare friska män. Därför hävdades det att högt kolesterol var en riskfaktor för hjärtinfarkt. (Min kommentar: Det är ju möjligt att något är en riskfaktor utan att det är en orsak. Dvs. det kan ju vara ett symtom på något annat). Konstigt nog blev det mycket liten uppmärksamhet när 30-årsuppföljningen av Framinghamstudien publicerades. Den visade att högt kolesterol inte var en riskfaktor för män över 47 år och att det inte alls var en riskfaktor för kvinnor. Dessutom hade fler män hade dött av hjärtinfarkt bland dem vars kolesterol hade minskat än bland dem vars kolesterol ökat eller varit konstant. För varje milligram-procent kolesterolet hade minskat, ökade hjärtkärl- och total mortalitet med fjorton respektive elva procent.
Andra studier har varit helt i linje med denna slutsats. I en fann man t.ex. att kolesterolnivån hos patienter med akut hjärtinfarkt var avsevärt lägre än hos friska kontroller i samma ålder.
I en annan studie fann man lägre LDL-värden hos patienter med akut hjärtinfarkt, och också att dödligheten var dubbelt så hög bland dem med de lägsta LDL-värdena.
Här finns artikeln: http://informahealthcare.com/doi/abs/10.3109/14017431.2011.613203
Här skriver Annika Dahlqvist om det: http://annikadahlqvist.com/2011/12/17/kolesterolhypotesen-%E2%80%93-dags-for-en-dodsruna/
Lämna ett svar