Det som anses vara bra träning idag, har mest gemensamt med träningen under antiken.
Vi har troligen tränat för jakt och senare strid ända sen stenåldern. Det kan man förutsätta efter att ha studerat äldre grottmålningar och arkeologiska utgrävningar.
Det finns två teorier om hur träning uppstod:
- lekteorin: utgår ifrån att människor tycker om att leka
när man sen jagar vill man leka jakt, och ju mer man jagar desto bättre jägare blir man. - magiteorin: utgår ifrån att magi låg till grunden
Under magiska ritualer imiterades jaktrörelserna, och ju mer man imiterade sina rörelser desto bättre blev man på jakten
många idrottsliga aktiviteter har kopplingar till religiösa riter; De olympiska spelen till exempel – en högtid för att hylla Zeus. Detta talar för magiteorin
Den organiserade formen av träning började troligen i antika Grekland. Där blev tävlingsidrotterna populära och slog igenom i och med de Olympiska spelens intåg på 700-talet före Kristus.
De gamla grekerna förstod att man måste överbelasta musklerna för att bli starkare. De visste också att man ska periodisera sin träning. Man tränade i så kallade tetrader; första dan med medelstor belastning, andra dagen hög belastning, tredje dagen vila fjärde dagen liten belastning. Det som vi idag kallar för vågformighet i belastningen och tror är något modernt…
Varje stad hade en träningsanläggning – “gymnasion”. Alla fria män hade tillgång till antikens gym. På gamla tavlor och vaser kan man lista ut en del av det som skedde. Man har också hittat gamla stenhantlar
Träningen under antiken fick sitt slut när Rom hade kristnats under 390-talet efter Kristus. De nakna aktiviteter som pågick på gymnasiet ansågs oanständiga och förbjöds
Träning fick mindre betydelse i samhället under medeltiden, men på 800-talet höll vikingarna på med träning i olika former. efter att också Norden kristnats – under resten av medeltiden – så var träningen troligen enbart för präster och riddare.
Renässansen var en tid då adeln skulle träna både kroppen och knoppen och förtjäna sina adliga privilegier och i mitten av 1600-talet införde Gustav den andre Adolf en ny form av träning – extertiterina, vilket betyder övning och med det var det antika träningsidealet på väg tillbaka, även om träning fortfarande få förunnad.
Under 1800-talets början fortsatte träningen att utvecklas. Industrialiseringen ledde till en omfördelning av människor från jordbruk och landsbygd till industri och städer. Då började även “vanligt” folk träna – de blev oroade för sin hälsa, så det var en ren hälsorörelse och handlade inte längre så mycket om prestation och tävling.
Då, för 200 år sen, grundade den svenska gymnastikens fader, Per Henrik Ling, Gymnastik och idrottshögskolan – på den tiden kallad Gymnastiska Centralinstitutet (GCI). Linggymnastiken innebar att man tränade allsidigt och undvek överansträngning.
I mitten av 1900-talet hamnade allt fokus på konditionen, eftersom det var mätbart för forskare.
Dagens forskningsrön om att träna kort och intensivt, påminner mer om antikens träning för två och ett halvt tusen år sen, än den träning som pågått fram till för bara 50 år sen.
Lämna ett svar