För första gången i världshistorien finns det nu fler feta människor än underviktiga på jorden.
Svt skriver bra om fetmaepidemin, och hur det handlar om en global fetmaepidemi.
Idag lider omkring 15 procent av den vuxna befolkningen i Sverige av fetma, och vi blir allt fetare. I våras publicerade tidskriften Lancet resultatet från en enorm studie där man har följt 19 miljoner människor i 186 länder sedan år 1975. Forskarna konstaterar att befolkningen i nästan alla länder, förutom utvecklingsländerna i Afrika och Sydasien, stadigt går upp i vikt.
Fetma går framför allt hand i hand med typ 2 diabetes, två epidemier alltså. Men kopplingen är även stark till hjärt-kärl problem, artros och psykiska sjukdomar.
Erik Hemmingsson har forskat på vilka orsaker som kan finnas till fetmaepidemin i vår miljö, och enligt honom behöver man bara gå en sväng på stan för att förstå grundproblemet. Han berättar hur skräpmaten och snabba kolhydrater verkligen har invaderat vår närmiljö. Hela vår offentliga miljö är nedlusad av bilder på mat, och de triggar verkligen i gång oss.
Professorn i neurobiologi, Suzanne Dickson forskar på vad hunger gör med våra känslor. Hon berättar hur hungerhormonet ghrelin, som utsöndras i magsäcken när den är tom, också är kopplat till hjärnans belöningscentrum. Att leta efter mat och förvänta oss en härlig måltid gör oss lyckliga. Ur ett evolutionärt perspektiv har det varit helt livsnödvändigt.
En annan riskfaktor är stress. Det är ingen tvekan om att vardaglig stress gör att man äter mer, och går upp i vikt, säger professorn. Forskning har också visat att fetma är mycket mer förekommande hos dem som lever under en slags existentiell stress, alltså när livet inte blir som man har tänkt sig.
Olika länder försöker tackla det här på olika sätt, och ett aktuellt exempel är att införa skatt på socker. Om vi inte lyckas stoppa den här utvecklingen beräknas som många som var fjärde svensk lida av fetma år 2025, enligt studien i Lancet.
Artikeln avslutas på ett klokt sätt angående en potentiell lösning:
“Vi lagar mycket mat hemma, och då har man kontroll över ingredienserna”
http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/global-epidemi-gor-varlden-fetare
Skrämmande utveckling….och mest tragiskt är alla överviktiga barn man ser överallt. Jag tror inte på sockerskatt, men däremot regler för vad som får, respektive inte får säljas i våra livsmedelsbutiker. Och som alltid…kunskap. Samhället måste förse invånarna med korrekt kunskap. Det är varje enskild individs ansvar att ta hand om sin hälsa, men om det fallerar blir det ändå samhället som drabbas på sikt pga kostnader för följdsjukdomar som uppstår vid fetma.
Hormonbalansen är ju det centrala vid viktreglering men så svårt att veta vad som är hönan och ägget ibland! Insulinkänslighet är ju viktigt men även övriga hormoner som kortisol vid kronisk stress. Om man har fastnat på en platå med viktnedgången efter att ha ätit lågkolhydratkost, kan det vara så att för liten mängd kolhydrater frisätter mer kortisol vilket stoppar viktnedgången? Har ju hört om de som testat lite mer kolhydrater och på så sätt ökat ämnesomsättningen igen.
Om blodsockret hålls stabilt även efter intag av lite mer kolhydrater borde ju inte insulinresistens vara ett problem? Men kan man ha leptinresistens utan insulinresistens på grund av högt kortisol?