Nu kommer här ett spännande inlägg om hur kroppen fungerar vid olika sorters kost.
Opioida peptider (opioid peptides) är ämnen i kroppen som binder till opioidreceptorer i nervsystemet (framförallt hjärnan) och därmed fungerar som signalsubstanser i kroppen. Opiater, såsom morfin, imiterar de kroppsegna opiodpeptiderna, vilket kan ge en hint om hur opioidpeptider verkar.
Opiodpeptidernas funktioner berör känslor, smärtreglering, aptit mm. I allmänhet har de en rogivande effekt.
Opioidpeptiderna kan produceras av din kropp eller tas upp i mat som bara är delvis nedbruten av matsmältningssystemet. Exempel på kroppsegna opioidpeptider är endorfiner, som också kallas för kroppseget morfin. Endorfiner stimuleras bl.a. av smärta och träning.
Opiodipeptider som intas via maten kommer i synnerhet från gluten (mjölmat) och mejeriprodukter. De man känner till är Glutenexorfin (Gluten exorphin) och gliadorfin/gluteomorfin (Gliadorphin) från mjöl, Kasomorfin (Casomorphin) från mjölk samt rubiskolin (Rubiscolin) från spenat.
Gemensamt för opioidpeptider från maten är att de är lätt beroendeframkallande eftersom de ger en opiateffekt i kroppen, och att de går ut i blodet när vi äter proteiner som vi inte är så bra på att bryta ner. Det är därför troligt att olika människor bildar olika mycket opioidpeptider vid matsmältningen, beroende på vilka anlag vi har för att bryta ner så ”nya” födoämnen som mjölk och spannmål (ur ett evolutionärt perspektiv). Därmed reagerar vi också olika på t.ex. mjölkprodukter. Många personer med ett sockerberoende är också väldigt känsliga för mjölkprotein, och triggar igång lika väl på det som på sött. Av erfarenhet via kostrådgivning med olika människor som triggar på mjölkprotein, så kan känsliga personer också få en reaktion i form av svullna händer och fötter vid intag av mjölkprotein.
Glutenexorfin bildas när kroppen bryter ner gluten, dvs. protein i spannmål. Innan kroppen hunnit bryta ner det vidare läcker det från tarmen till blodomloppet och binder till slut till de receptorer där också endorfin och morfin kan utöva sin effekt.
Gliadorfin eller gluteomorfin bildas vid kroppens nedbrytning av gliadinkomponenten i glutenproteinet. Det finns indikationer på att både glutenexorfin och gliadorfin är inblandade i uppkomsten av autism. Eller snarare att personer med autism har ett större läckage av dessa opioidpeptider från tarmen. Bevisen är dock svaga. Men av egen erfarenhet så kan det kan vara en god idé att testa att utesluta både gluten och mejeriprodukter hos personer med olika så kallade neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (ADHD, autism, tourette, aspergers etc).
Kasomorfiner bildas när kroppen försöker bryta ner mjölkproteinet kasein (komjölk) och ger samma effekter som opioidpeptiderna från gluten.
Rubiskolin från spenat är ännu ganska outforskat.
Så om inte av andra anledningar, så åtminstone ur ett opioidpeptid-perspektiv: ta det lugnt med icke-evolutionär kost som spannmål och mejeriprodukter, dvs. undvik särskilt om du lätt överäter, har ett sockerberoende, eller om du eller dina barn har koncentrationssvårigheter eller NPF.
Tack för denna intressanta information!
Tack, vad roligt att du gillar det (och skriver det 😀 )
jag kan inte sluta äta keso när jag väl har börjat. det triggar starkare än godis och chips. ost kan jag äta. skumt eller hur?
kom just på att det är samma med annan färskost. kan inte ha en cantadou hemma. äter upp hela på en gång. omöjligt att avstå. lagrad ost funkar bättre.
Intressant de där, jag upplever precis samma sak med keso.
intressant! Keso innehåller en hög andel kasein, vilket är det mjölkprotein som är beroendeframkallande. Dessutom innehåller det ju knappt något fett (fettet ökar mättnaden och skulle därför kunna dämpa effekten). Men även ost består av kasein. det andra proteinet – vassle, är det som blir över som biprodukt vid osttillverkningen. Frågan är om osttillverkningen (vilket inkluderar koagulering av kaseinet) påverkar proteinerna så att mindre opioida peptider bildas. Bara spekulerar. Trolig förklaring skulle annars vara fettandelen
Åh vad jag älskar dina inlägg om kroppsfunktioner, fulla av ord jag knappt kan uttala! 😉
Tack för intressant läsning!
haha, tack Maria! Men skriv om något är otydligt så lovar jag förklara 🙂
nu ser jag sambandet med att jag alltid får mera ont när jag kört LCHF en period. jag får ju inget bedövningsmedel!
jag köpte en burk Artrox nu för att bli av med det onda, men det är ju glukosamin, alltså SOCKER!!
Mer ont får man i en sur kropp – skippa mjölk-, mjöl- och socker- samt sojaprodukter är mitt tips! Kolla dig med ph-papper, varje vecka, för att se att du håller ditt pH-värde på en bra nivå (för att undvika sur kropp!). Använd dig av grönna smoothies, bikarbonat, björksav och/eller pH-kalk för att hålla ditt pH i god balans för en välbalanserad kropp å knopp 😉
Fantastiskt fin blogg som jag hamnade på och mycket bra skrivet om opioida peptider 🙂
Anna, du är så otroligt kunnig. Tack för att du delar med dig av dina kunskaper. Undran; getmjölksprodukter, hur ser det ut med opioipeptider där? Med vänlig hälsning, Camilla
Hej Camilla och tack för din kommentar! Opioidpeptiderna i komjölk bildas av proteinet kasein. Kaseinhalten i getmjölk är låg eller obefintlig om jag förstått det rätt. Så på den fronten kan man känna sig lugn.
Det man ska tänka på när det gäller alla mjölkprodukter, från alla djur, är att de är tänkta för ungar som ska växa, dvs de har tillväxtfaktorer (viktpåverkan) som går bortom energifördelningen i produkterna och är dessutom aptitstimulerande
Hej!
Intressant som vanligt. Tappade bort mig dock när det gällde spenatens påverkan. Bra eller dålig?
Kan ju säga att jag varit helt galen i sådant som:
riktig (men inte fake) gräddglass, nästan alla ostar – i synnerhet mögelostar, mycket vällagrade ostar och smältostar – gammaldags mjölk och i viss mån även vispgrädde och smör.
Tycker fortfarande att det är urmumsigt – men tål det absolut inte, så aldrig mer!
Förutom den extrema huvudvärken jag får och de hemska utslagen i ansiktet och på bringan, så får jag en stor mängd andra symptom också.
Men jag ville bara säga att jag verkligen varit supertokig i ost, ost, ost och mer ost – och glass …. så jag köper helt det där med opioida peptider …
Jag hade kunnat äta hur mycket smakrik ost som helst – om det inte gjort mig så sjuk till sist.
Ju mer vällagrad en ost var, desto mer kunde jag äta … starka ostar och blåvitmögelostar – åååh, vad gott!
Hade aldrig kunnat ana att jag blev så sjuk av något som var så gott och som jag tyckte så mycket om och åt så mycket av … jämt – under åratal!
Där kan man tala om beroende! Få saker i livet var så gott.
Men idag mår jag tusen gånger bättre – och osten är glömd (nåja … minnen får man ju ha kvar!)!
🙂 Tack för att du delar med dig!