Forskare har sen tidigare sett att fysisk aktivitet är kopplat till lägre risk för bröstcancer. Det var för övrigt något som Diana Noland också tog upp i avsnitt 155. Man har dock inte vetat varför. Men nu kan australiensiska forskare ha hittat den kemiska signal som våra kroppar utsöndrar vid träning och som skyddar mot tumörer.
När vi tränar utsöndrar musklerna hundratals ämnen som signalerar och pratar med resten av kroppen. De här kemiska signalerna gör att träningen får olika hälsosamma följder.
En följd är att träningen sänker risken för bröstcancer. Kopplingen känner man till från studier där man jämför stora grupper av kvinnor som tränar eller inte.
Nu har man hittat en molekylär länk mellan träning och bröstcancerskydd. Man ser en koppling till ett protein som utsöndras från muskler under träning. Det här proteinet heter decorin. Decorin utsöndras i blodet efter träning och man vet att det stärker cellernas struktur.
Det man har sett är att decorin stoppar tillväxt av tumörceller i laboratoriemiljö. Forskningen är ännu inte är publicerad i någon vetenskaplig tidskrift utan presenterades på en forskningskonferens i Göteborg.
Samtidigt testar andra forskare hur man tar fram piller som efterliknar effekterna av träning. Amerikanska forskare tror att de har hittat det första fungerande så kallade “träningspillret”. Det handlar om ett nytt läkemedel som bygger på de kemiska signaler som uppstår i musklerna när man tränar. Det vill säga kemiska ämnen som härmar kroppens egna reaktioner och skapar träningens goda effekter, även om vi sitter stilla.
Om man ger det här medlet till möss så orkar de springa 50 procent längre, helt utan att träna. Pillret fungerar som en genetisk strömbrytare, en switch, och muskeln och kroppen vet inte att det orsakats av ett läkemedel utan den uppför sig som om det orsakats av träning.
Det som händer är att mössen blir bättre på att bränna fett, precis som en vältränad maratonlöpare, och orkar betydligt längre. Mössen blev smalare, mår bättre och får till och med friskare hjärnor.
Det intressanta i detta är enligt mig inte pillret, utan att träning i sig är bättre än befintliga mediciner. Så bra att man försöker skapa ett träningspiller 🙂 När man liknar det vid en strömbrytare så pratar man alltså om epigenetik. Enkelt uttryckt; hur vi med livsstilsfaktorer (i det här fallet träning) slår på och av gener.
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=406&grupp=12718&artikel=6780528
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=406&grupp=12718&artikel=6773411
Hej! Sägs det något om intensiteten och/eller mängden träning som krävs för att nå den gynnsamma effekten?