Köttallergi av fästingbett

Det är vanligt att fästingbett triggar igång allergi mot rött kött (biff, fläsk, lamm, vilt)

Det som händer är att kroppen utvecklar antikroppar mot kolhydraten alpha-gal som finns i fästingarnas mag- och tarmkanal när man får in alpha-gal via huden vid ett fästingbett. Detta kan leda till att man inte längre tål rött kött, eftersom det också innehåller alpha-gal.

Ofta är reaktionerna fördröjda (2-7h efter måltid) och i vissa fall inträffar det inte varje gång då kött intas, vilket gör att inte alla ser sambandet. De flesta drabbas av kliande utslag, magsmärtor, illamående och diarré. Några får även den svåraste formen av allergisk reaktion med blodtrycksfall, svimning och/eller andningsbesvär.

Även gelatin från gris, som bl.a. kan finnas i godis kan ge allergiska reaktioner om man inte tål anti-gal. En del köttallergiker måste även begränsa intaget av mjölk.

Det som har varit lite av en allergigåta är att immunförsvaret normalt inte reagerar på alpha-gal om vi äter rött kött och får in ämnet i vår mag- och tarmkanal. Men när vi exponeras för alpha-gal via fästingbettet i huden så kan kroppen uppfatta alpha-gal som något främmande som vi måste försvara oss mot. Då kan vi bli allergiska mot rött kött. Det finns däremot ingenting som tyder på att man kan bli köttallergisk av att äta mycket kött.

De flesta som drabbas får sin första reaktion under sommaren eller hösten, några veckor eller månader efter ett fästingbett. Man känner till ungefär 200 fall idag i Stockholmstrakten och i södra Sverige. Antalet har ökat tio gånger de senaste sex åren, men man tror att det finns ett stort mörkertal.

Har man fått ett fästingbett och tror sig vara känslig mot kött kan man få ta ett alpha-gal-blodprov hos vanlig läkare. Men majoriteten av dem som får fästingbett utvecklar inte köttallergi.

Forskare har upptäckt att de som har blodgrupp B sannolikt har en mindre benägenhet att utveckla köttallergi eftersom strukturen på den blodgruppen påminner mycket om alpha-gal.