NY VÅRDPOLITIK

Peter Torssell skriver klokt, pragmatiskt och ögonöppnande om förändringar som borde kunna göras omedelbart:

Patient-/läkarmötet

• En patient ska lätt kunna träffa en läkare eller vårdgivare. Tillgängligheten för samtal ska finnas i större omfattning, även på telefon (för många äldre som t ex inte behärskar internet och appar) eller drop-in. 
• Vårdpersonal ska prioriteras på sådant sätt att de trivs och mår så bra att de vill jobba kvar och gärna stannar så möjligheten finns att patienterna kommer träffa samma personal år efter år. 
• Patienter ska oftast få återbesökstid för uppföljning. Fungerar medicinen? Blir patienten bättre? Om inte patienten blir hjälpt ska man inte av budgetskäl undvika att göra alla behövliga tester. Om läkaren inte vet hur hen ska komma vidare, ska det remitteras. 

Allmän svensk vård- och medicinpolitik

• Läkare och personal ska använda sin tid mer på patienter. Idag är det bara en tredjedel av läkarens tid som går till rent patientarbete. Hur gjorde vi innan det blev sån pappersexercis? Hur gör andra länder? Om beslutandeprocesser decentraliseras och ledningen utgörs av läkare i större omfattning är en del. Mer vårdpersonal och mindre byråkrater.
• Värna svensk självständighet i beslut kring vård och medicin. Regeringen försökte 2022 utan svensk debatt lämna över en del makt till WHO som skulle kunna bestämma vilka tvingande medicinska åtgärder svenskar ska utsättas för. WHO, amerikanska CDC etc ska endast ha en informerande roll.
• Public service ska ha en kanal där vetenskaplig debatt ska pågå och lagras för att alla medborgare ska kunna lyssna och själva ta informerade beslut. Här ska alla viktiga medicinska frågor debatteras av kunniga personer med olika åsikter och där vetenskapliga referenser och klinisk erfarenhet öppet redovisas. Trots att vi under Covid-pandemin fick höra dagligen om siffror och maningar till vad alla måste göra, var debatten chockerande partisk och ensidig och där epidemiologer, biologer, immunologer, läkare, statistiker, intressanta kliniska fynd från andra länder etc med andra åsikter inte fick göra sig hörda och t o m tystades. Total transparens och objektiv granskning krävs.
• Låt vetenskapliga evidens ligga till grund för klinisk medicin. Många av dagens råd kan starkt ifrågasättas utifrån en sådan granskning. Titta på en läkares rekommenderade ”standardbehandling av olika sjukdomar och problem” och gör objektiv granskning av evidensen. Låt balansen mellan fördel och risk ligga till grund för vad som ska rekommenderas. Låt ingenting stå utanför dylik granskning, inte minst gäller detta vacciner, som måste tåla samma granskning som alla mediciner.
• Återinför ”vetenskap och beprövad erfarenhet”, med betoning på beprövad erfarenhet. I detta ingår människans historia och traditionella folks kostvanor kopplade till sjukdomar och hälsa. Stora studier på folk som inte har samma sjukdomar som vi lider av måste väga tungt när vi diskuterar vad som kan rekommenderas att äta. Ta till vara på denna kunskap och låt förskolor, skolor, sjukhus, fängelser etc få lokala kök där många invandrarkvinnor eller andra kunniga kan användas som resurser för att laga god, hälsosam och traditionell mat. Låt äkta mat och inte E-ämnen eller andra nya tillsatser vara ledstjärnan. 
• Inför kliniska centra i varje region där man behandlar och forskar på metoder som inte ansetts tillräckligt vetenskapliga men där det ändå finns klinisk erfarenhet att hjälpa många patienter som inte blir hjälpta i dagens vård. Utifrån allmän vårderfarenhet kommer man ge direktiv på vilka hälsoproblem som är viktiga att utforska andra möjligheter för än de konventionella. En pragmatisk syn på att uppnå bättre hälsa måste införas, och låt inte teoretiska förklaringsmodeller lägga hinder för kliniska resultat. Nya förklaringsmetoder ska kunna ta form efter att resultat kan påvisas. 
• Lägg stor tonvikt på billiga och naturliga metoder, på preventiva metoder och behandling i tidigt skede. Vid en närmare granskning tenderar det vara patenterade och dyra behandlingar som blir rekommenderade. De behöver absolut inte vara effektivare, mer vetenskapliga eller ha mindre biverkningar än andra metoder. Om vi tar Covid-19 som exempel ska man kunna öppet redovisa och jämföra vacciner med naturlig immunitet, utifrån kroppens komplexa immunitet och annan fysiologi redovisa resultat gällande blodsocker, insulin, D-vitamin, A-vitamin, glutation, melatonin, väteperoxid, kväveoxid etc i kampen mot Covid-19. Både bland befintliga mediciner och andra studier av födoämnen och örter finns det mycket information som snabbt skulle självfinansiera alla våra vårdpolitiska förslag i en jämförelse med dagens politik. Speciellt som denna tonvikt kommer ha mervärden för andra sjukdomar och besvär. 
• Tongivande personer ska ta ansvar för vad de informerar om i offentliga sammanhang. De ska öppet och ödmjukt redovisa vad de känner till och vad de inte känner till. Alltför mycket av kommenterar av slaget ”det finns ingen forskning bakom det där” får idag yttras utan påföljder när de far med osanning. Ingen osanning accepteras.