Det har funnits ett par personer i världen som påstått att de inte behövde mat, utan kunde leva från solljus. Bland annat en indisk man, som man dessutom testade att stänga in och övervaka för att se om han talade sanning.
Och visst är det så att vi känner oss mer energiska under sommarhalvåret, delvis pga den ökade serotoninproduktionen som ljuset stimulerar, och delvis pga vitamin D. Men det finns faktiskt studier som visar att vi människor kan producera cellenergi, ATP, med hjälp av solljus. Det verkar dock kräva att vi äter mat som innehåller klorofyll, dvs mörkgröna grönsaker (som vi också behöver för våra tarmbakterier, för K-vitamin, folat, magnesium, kalcium och en hel rad andra anledningar)
I nästan allt liv finns energi i form av ATP-molekyler (adenosintrifosfat). I djur och människor skapas ATP i mitokondrierna, kraftverken i cellerna, genom cellandning. En process som omvandlar maten vi äter till energi som cellen kan använda.
Växter innehåller klorofyll och skapar ATP med hjälp av ljuset.
En studie (vid Columbia University Medical Center) undersökte om klorofyll kunde ta sig in i celler hos djur. Man utfodrade råttor med en klorofyllrik kost och mätte sedan klorofyllmetaboliter (nedbrytningsprodukter alltså) i råttornas mitokondrier. Det var tydligt mätbara nivåer av dessa klorofyllmetaboliter, vilket indikerar att klorofyllet faktiskt tar sig in i våra cellers mitokondrier.
Sedan utfodrade man samma klorofyllmetabolit till en särskild mask som man ofta gör studier på, C. elegans, eftersom den delar många biologiska egenskaper med människan. Forskarna kunde mäta maskarnas ATP-produktion (energiproduktion alltså) och såg att hos de maskar som man utfodrat med klorofyllmetaboliten så var energiproduktionen mycket högre. Men bara om de utsattes för ljus. Om maskarna befann sig i mörker, så var det ingen skillnad i ATP-produktion. Maskarna kunde alltså producera energi, inte bara från kalorier, utan från solljus mha klorofyll – precis som växter kan. De här maskarna som fått klorofyll/klorofyllmetaboliter levde också längre.
Även andra studier har visat att celler hos däggdjur kan producera cellenergi genom exponering för solljus. Så kanske är det inte alls bara D-vitamin och serotonin som är anledningen till vår upplevda ökade energi under sommarmånaderna (och den ofta minskade aptiten). Kanske handlar det om att vi producerar en del av den energi vi behöver från solljus.
Och den instängda indiern då? Jo, under den tid han övervakades klarade han sig enligt sägnen utan vare sig mat eller vatten.
Det skadar ju i alla fall inte att äta mörkgrön mat och att vistas i solljus. Och kanske är det rent av livsnödvändigt!
Det går ungefär fyra wattsekunder på en kalori. Sola en halv kvadratmeter kropp under en timme med en instrålning om 800 watt per kvadratmeter, det ger totalt 360 kilokalorier. Det kanske räcker att sola helkropp och heldag för att överleva? Hur eller om nu kroppen kan omvandla denna instrålning till nåt användbart vet jag inte. Man lär i vart fall inte frysa ihjäl. 🙂
Det sägs att allt är möjligt och att tro kan försätta berg – så varför inte…