Kanelskandalen – om falsk giftig kanel i din butik

Sedan någon dag cirkulerar en text om kanel på Facebook, som jag tror ursprungligen kommer härifrån: http://www.utbildningscenter.se/dokument/nyhetsbrev.1.2015.pdf Kommer till själva kanelfrågan snart!

Tyvärr så kopieras och delas det hej vilt utan vare sig källhänvisning eller kritiskt granskande. Synd både för den som ursprungligen författat texten och borde vara den som får cred, och för de gånger då felaktiga saker sprids som sanningar.

I det här fallet verkar ämnet och faktan dock riktig. Eventuellt är riskerna något överdrivna i texten som cirkulerar, jag vet inte. Som vanligt står livsmedelsindustri på ena sidan och konsumenterna på den andra. Det ämne som tas upp som giftigt i falsk kanel, kumarin, eller på engelska coumarin, beskrivs på wikipedia som “Coumarin is moderately toxic to the liver and kidneys”
DN och SvD tog upp ämnet kumarin i kanel 2006 efter att tyska säkerhetsverket BFR gått ut med varningar http://www.svd.se/nyheter/inrikes/jul/amne-i-kanel-kan-ge-leverskador_376528.svd och http://www.dn.se/nyheter/sverige/kanel-kan-vara-giftigt/ och sedan hotades vår livsmedelsindustri då man ville förbjuda import av svenska pepparkakor i vissa länder pga för höga kumarinhalter http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sverige-vann-slaget-om-pepparkakorna_707119.svd

Känns ju sådär bra, har själv ätit mycket mald kanel från vanlig butik.

Hur som helst, kanelskandalen innebär att den kanel som vanligen säljs i butik inte är äkta kanel, utan en giftig variant som på sikt kan skada levern. Den giftigare formen heter kassiakanel / Cinnamomum cassia, men Livsmedelverket tycker att det är ok att man säljer denna form under namnet kanel. Den falska kanelen är lättare att odla och är dessutom mycket billigare att ta fram.

Kryddan kanel består av bark från olika arter av kanelträd. Barken skalas, torkas och rullas ihop till kanelstänger. Den torkade kanelen kan även malas till pulver.

Det finns bara en sorts äkta kanel, de andra arterna är kanelsmakande närbesläktade arter, som i de flesta fall innehåller för mycket av det giftiga ämnet kumarin för att vara lämplig att använda.

Äkta kanel heter Cinnamomum verum eller Cinnamomum zeylanicum, även kallad ceylonkanel. Den odlas i främst i Asien, men även i mindre skala i Afrika och Amerika.
Äkta kanel är ljusare i färgen än den falska kassiakanelen, och stängerna är sprödare och lättare att pulvrisera. Smaken är mild och aromatisk. Äkta kanel skiljer sig från kassiakanel genom barkens tjocklek. Barken hos den äkta är tunn och papperslik, ca 0,3 mm tjock, medan kassiakanelen är 1-3 mm tjock och mera barklik. Yttersidan av den äkta kanelbarken är ljusbrun till rödbrun med glänsande vita strimmor och insidan något mörkare. En äkta kanelstång är alltid rullad i flera varv, medan den falska kassian bara har inrullade kanter. Den äkta kanelen ska inte heller ha en bitter smak.

När kanelen är mald är det svårt att se hur tjock den varit, och då får man kolla det latinska namnet – om det ens är utskrivet.

Den falska kassiakanelen är rik på ämnet kumarin, ett ämne som alltså kan skada levern. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet EFSA fastställde år 2004 att det dagliga intaget av kumarin bör understiga 0,1 mg per kg kroppsvikt och dygn (för en person på 50 kg således 5 mg kumarin). Men senare forskning har visat att detta är för högt (enligt källan ovan). Dessutom har inte EFSA egna forskare, utan ofta är det industrin som forskar åt EFSA … Ja, som vanligt alltså. Här kan du se vad Livsmedelsverket skriver om kumarin http://www.livsmedelsverket.se/livsmedel-och-innehall/oonskade-amnen/vaxtgifter/kanel-och-kumarin/

Finska livsmedelssäkerhetsverket Evira lät analysera kumarinhalterna i 14 kanelprover. Proverna valdes representativt bland kanelprodukterna på marknaden och omfattade såväl malen kanel som kanelstänger. Kumarinhalterna i kanelen på marknaden varierade mellan 10,4 och 3 730 mg/kg. Kumarinhalterna i ceylonkanelen var betydligt mindre (10,4 – 26,1 mg/kg) än i kassiakanelen (2 700 – 3 540 mg/kg).

Evira skriver så här:
“Kumarin är en aromatisk förening som av naturen förekommer i många växter. I livsmedel är den huvudsakliga kumarinkällan kanel, men kumarin förekommer i betydligt mindre mängder i bland annat blåbär, grönt te och endivsallat.

Den kanel som säljs i Finland och på annat håll i Europa är huvudsakligen kassiakanel (Cinnamomum cassia, Cinnamomum aromaticum eller Cinnamomum burmannii) som innehåller kumarin, vanligen 2-3 mg/g. I den sällsyntare och dyrare ceylonkanelen (Cinnamomum zeylanicum) är kumarinhalterna betydligt lägre.”

“Regelbundet intag av kanel är inte att rekommendera. Särskilt små barn borde inte dagligen äta flera produkter som innehåller kanel.” http://www.evira.fi/portal/se/livsmedel/information+om+livsmedel+/livsmedelsfaror/naturliga+toxiner+i+livsmedel/kumarin+i+kanel/

Enligt källan ovan så är kanelen som säljs i Sverige och resten av Europa huvudsakligen kassiakanel (Cinnamomum cassia, Cinnamomum burmannii eller Cinnamomum aromaticum) som innehåller kumarin i halter på 2 000 – 3 500 mg/kg. Mycket höga halter alltså.

Ut och leta äkta kanel alltså! Urtekram ska tydligen ha äkta kanel i sitt sortiment. Vet ni fler märken?

Vill också med denna text uppmana er, inte bara att vara kritiska till våra livsmedelslagstiftningar och råd, utan att granska källor på Facebook!