Årets Nobelpris i medicin och fysiologi går till tre amerikaner för deras upptäckter som förklarar hur växter, djur och människor optimerar sin fysiologi så att den är väl förberedd inför dygnets olika faser.
Ni har alla läst och hört mig tjata om vikten av dagsljus och om att sova på rätt tider – i mörker, eller hur?! Det är precis det som årets Nobelpris handlar om.
I våra celler finns ett maskineri av molekyler, som fungerar som ett urverk. De styr vår dag- och nattkänsla – tex att vi är pigga och hungriga på dagen, och att vi sover på natten. Och just det här är fundamentalt för allt liv – både för växter, djur och människor. Det är ju inte så konstigt att vi har utvecklat en sån här dygnsrytm, eftersom vi bor på en planet med natt och dag.
Hur det här fungerar i våra kroppar var länge en gåta, tills några forskare på 80- och 90-talet såg hur det gick till. De såg i detalj hur cellernas inneboende dygnsrytm fungerar hos bananflugor. 2017 års Nobelpristagare har lyckats lyfta på locket till cellernas inre klocka och visa hur den fungerar.
De började med att studera en gen som krävdes för bananflugans normala dygnsrytm. De visade att genen kodade för ett protein som anrikades under natten men bröts ned till låga nivåer under dagen. De identifierade ytterligare proteiner och kunde beskriva ett självreglerande urverk i våra celler. Klockan har sedan visat sig fungera enligt samma princip i andra flercelliga organismer, även i människan.
I en liten del av området hypotalamus i hjärnan sitter den så kallade dygnsrytmskärnan som brukar kallas för kroppens huvudklocka. I den tar cellerna emot nervsignaler från ljusreceptorer i ögonen som hjälper cellerna att veta om det är dag eller natt.
Även organ som levern och lungorna har celler med egna inbyggda klockor som kan påverka huvudklockan. Leverns celler har en klocka som reagerar på mat och skickar signaler till huvudklockan i hjärnan.
Vår inbyggda klocka är i stort sett självgående men måste ställas rätt med hjälp av ljus. Med dagsljuset som kommer av jordens rotation justeras kroppens klocka. På så sätt kan man säga att kroppen vet att jorden roterar på grund av dagsljuset. När klockan väl är synkroniserad skulle man kunna vistas i ett mörkt rum i några dagar utan att klockan skulle behöva justeras igen men emellanåt behöver klockan dagsljuset för att ställa klockan rätt. Ju oftare och mer – desto bättre (inte minst för att tillverka tillräckligt mycket serotonin så att vi mår bra på dagen och sen kan tillverka sömnhormon på natten)
De flesta som har varit ute och rest har upplevt jetlag. Det beror på att vår inbyggda klocka har hamnat i ofas med den tidszon vi har rest till. Eftersom det är ljus som ställer klockan rätt kan man underlätta anpassningen till den nya tidszonen med att utsätta sig för dagsljus. Men klockan kan bara justera sig ca 1-1,5h varje dag, så reser man långt tar det längre tid att ställa om till den nya dygnsrytmen.
Det är väldigt mycket av våra fysiologiska funktioner som styrs av den här klockan som finns i våra celler och som har ett väldigt sinnrikt återkopplingssystem så att den håller reda på tiden. Klockan styr viktiga funktioner som sömn, hormonnivåer, kroppstemperatur och metabolism. Människans mående påverkas till exempel när kroppen under flera dagar behåller sin rytm från en annan tidzon vid jetlag. En välfungerande dygnsrytm är väldigt viktig för vår hälsa.
Jeffery C Hall, Michael Rosbash och Michael W Young heter forskarna som får Nobelpriset för sina upptäckter av molekylära mekanismer som styr cirkadisk rytm. Deras studier har hjälpt oss att bättre förstå hur våra kroppar fungerar.
Kunskapen om vår dygnsrytm har stor betydelse, bland annat för att verkligen förstå all oreda vi ställer till med när vi stör dygnsrytmen, vid nattarbete eller jetlag tex. Om man ignorerar kroppens egna dygnsrytm för länge blir man inte bara väldigt trött, utan ökar också riskerna att drabbas av fetma och svåra sjukdomar som hjärtinfarkt, stroke och cancer.
Förra årets Nobelpris i medicin kan du läsa om här: https://4health.se/autofagi-sa-funkar-kroppen
Lämna ett svar