Antibiotikaresistens, tarmflora och andra behandlingsmetoder mot bakterier

Som ni som följer bloggen, och inte minst inläggen via taggen microbiome, känner till, så finns det många problem med överanvändningen av antibiotika. Inte minst så tar det död, inte bara på “elaka” bakterier, utan även på den goda tarmfloran. Detta gör att vi både får allt mindre goda bakterier och färre stammar av bakterier, vilket i sin tur är kopplat till många olika sorters sjukdomar och hälsobesvär.

Det andra stora problemet är att allt fler sorters bakterier utvecklar resistens mot antibiotika. Detta är ett särskilt stort problem då det inte kommer att finnas någon behandlingsmetod i de fall antibiotikabehandling verkligen skulle behövas.

Antibiotika är läkemedel som används för att behandla bakterieinfektioner. Man kan också få infektioner av andra mikroorganismer, men då används inte antibiotika.
I dagligt tal kallas antibiotika ofta för penicillin. Men penicillin är bara en av flera olika grupper av antibiotika.
Många antibiotika är ursprungligen ämnen som bildas av bakterier eller svampar. Dessa har sedan förändrats på kemisk väg för att bli läkemedel.

Antibiotikaresistens är ett av framtidens största hot mot människors hälsa. I dag beräknas 700 000 personer per år världen över dö av infektionssjukdomar som inte går att bota på grund av läkemedelsresistens. Den siffran kan till år 2050 växa till 10 miljoner, visar en brittisk statlig studie som också slår fast att resistensen då kan vara ett större hot mot mänskligheten än vad cancer är.

Bakterier som utvecklat motståndskraft mot antibiotika orsakar ökad sjuklighet och dödlighet. Bakteriernas resistens är delvis en naturlig process, men den skyndas på av människans felaktiga användande av antibiotika.

Resistenta bakterier äventyrar inte bara behandlingen av svåra infektioner, effektiva antibiotika är också avgörande för att läkarna ska lyckas med cancerbehandlingar, transplantationer och operationer som innebär en ökad infektionsrisk.

Hur antibiotika används påverkar både uppkomsten och spridningen av resistens. Därför är det viktigt att läkemedlet bara används när det behövs och på rätt sätt. Resistenta bakterier kan spridas mellan människor, djur och i miljön. Dessutom kan bakterier sinsemellan utbyta resistensgener, vilket bidrar till spridningen av resistens.

Hotet om att det snart inte finns någon fungerande antibiotika att sätta in mot bakterieinfektioner har fått makthavare att vakna. För att hitta en lösning startades EU-projektet FORMAMP, där en internationell forskargrupp som leds från Sverige, bedriver forskning på nya sorters antibiotika som bakterier har svårare att utveckla resistens mot.

Forskare har länge ägnat sig åt att försöka hitta nya antibiotika, som kan ersätta de gamla som bakterierna utvecklat en motståndskraft mot. Men FORMAMP-projektet har valt en annorlunda väg. Forskarna i projektet studerar i stället antimikrobiella peptider, som finns naturligt i kroppen och kan liknas vid kroppens egen antibiotika. De dödar bakterier genom att tränga in och ta sönder deras cellmembran.

Antimikrobiella peptider finns i så gott som alla levande organismer och frisätts hos människan i första hand av en sorts vita blodkroppar som kallas neutrofiler. De kan också produceras i celler – framför allt i slemhinnor som ofta är i kontakt med mikroorganismer.

Peptider dödar bakterier mycket snabbare än vanlig antibiotika. Det gör att de kan användas lokalt, där de verkligen behövs.

En inflammation eller skada på en vävnad sätter igång frisättningen eller produktionen av olika antimikrobiella peptider. Att peptiderna är särskilt intressanta för forskningen beror bland annat på att de inte på samma sätt som konventionell antibiotika sätter igång en utveckling av resistens hos bakterierna.

För att bara behöva behandla de sjuka delarna har forskarna utvecklat olika former för hur den nya antibiotikan kan tillföras kroppen. Om man till exempel har en begränsad hudinfektion ska man inte behöva ta antibiotika oralt, eller intravenöst i hela kroppen. Då ska man istället kunna ta det som en gel eller kräm och behandla det lokalt.

Sverige har i många år arbetat strategiskt för att begränsa både förskrivningen av antibiotika och användningen i livsmedelsproduktionen, där antibiotika i dag utnyttjas i mycket stor utsträckning i många länder. Den svenska regeringen var till exempel först ut med att förbjuda antibiotika på djur i tillväxtfrämjande syfte. I april i år kom regeringen med en ny strategi för att bekämpa antibiotikaresistens, där ett av de sju delmålen är just ökad kunskap för att kunna förebygga och bekämpa bakterieinfektioner med nya metoder.

Globalt sett är det alarmerande, med hög förbrukning i stora länder som till exempel Kina, men också på nära håll i flera länder i Europa.

Våra resvanor gör att andra länders problem med antibiotikaresistens även blir Sveriges. Sjukvården har bekräftat flera fall där resande svenskar tar med sig resistenta bakterier hem, till exempel i tarmfloran. Kanske är det inte ett problem för den drabbade individen just då, men det kan bli senare i livet, eller så kan bakterierna spridas vidare till någon som är mer känslig.

Antibiotikaresistens, och andra former av läkemedelsresistens, kommer också att tas upp på ett toppmöte i FN:s generalförsamling i höst.

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/antibiotikakrisen-ska-losas-med-sverige-i-spetsen/