Jag får ofta frågor om avföringstransplantationer. Det har ju visat sig effektivt mot de flesta sjukdomar, så många undrar var och hur man kan få göra dem.
Men, liksom allt annat så är det inget man ska göra utan att a) verkligen behöva det och b) ha kontrollerade förhållanden.
För några veckor sedan hörde jag om en person som avlidit efter att ha gjort en avföringstransplantation. Och nu såg jag att även SVT skrivit om detta och att en rapport publicerats i en vetenskaplig tidskrift.
Människor med en farlig infektion i tarmarna blir ofta helt friska om de får donerad avföring från någon som är frisk. Och man har som sagt sett förbättringar i de flesta tillstånd – allt från autoimmunitet till autism och Alzhemeirs.
Den här typen av bajstransplantation har gett goda resultat runt om i världen, så även i Sverige. Men i USA dog en man efter att ha fått avföring som visade sig innehålla multiresistenta bakterier.
Varje år får uppåt 10 000 människor i Sverige svår diarré på grund av tarmbakterien Clostridium difficile. Hos äldre kan infektionen i värsta fall vara dödlig.
Genom att föra in bajs från friska donatorer i patienternas tarmar blir ca 90 procent helt symtomfria. Det fungerar mycket bättre med avföringstransplantation än antibiotika.
Runt om i världen pågår närmare 300 kliniska studier av bajstransplantationer mot infektion med Clostridium difficile, inflammatorisk tarmsjukdom, biverkningar av cancermediciner, urinvägsinfektioner och flera andra sjukdomar.
Men experimenten har sina risker. Nyligen rapporterade forskare vid Massachusetts General Hospital i USA att en 73-årig man avled efter en avföringstransplantation som ingick i en experimentell cancerbehandling. En noggrann utredning visade att mannen fått avföring från en person som bar på kolibakterier med resistens mot flera sorters antibiotika (ESBL). Ytterligare en patient som fått avföring från samma donator blev svårt sjuk men överlevde.
Sedan i januari i år testar sjukhuset rutinmässigt mot ESBL. Men det donerade bajset i det aktuella fallet hamnade i en frys ett par månader innan testerna infördes, och ingen tänkte på att även testa lagrat material.
Vi har dock inte lika mycket multiresistenta bakterier i Sverige och vi screenar frikostigt, säger våra svenska forskare. Sjukhus har mindre omfattande tester om donatorn och mottagaren kommer från samma hushåll eftersom de då sannolikt bär på snarlika bakterier.
På Youtube finns videor som visar hur man själv kan transplantera avföring från en frisk donator i syfte att lindra olika tarmproblem. Men det här är ingenting man bör göra på egen hand. Risken finns att man får hiv, hepatit eller någon annan smitta om inte donatorn testats ordentligt.
När det gäller just C. Diff. som ju numera relativt ofta behandlas med avföringstransplntation så bär mellan två och fem procent av befolkningen på bakterien utan att bli sjuka. Om en bärare av någon anledning tar antibiotika rubbas tarmfloran vilket kan leda till att bakterien växer till. Vissa stammar av Clostridium difficile bildar gifter som irriterar tarmslemhinnan. Det leder till diarrér som kan bli mycket svåra. Det går i vissa fall att bekämpa bakterien med antibiotika men den kommer ofta tillbaka. Clostridium difficile bildar sporer som kan överleva länge i omgivningen runt smittade personer. Läs gärna mer på temat antibiotikaresistens och avföringstransplantationer (eller sök här på sidan i sökrutan) . Samt använd taggen microbiome.
https://www.nejm.org/doi/full/10.1056/NEJMoa1910437
https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/patient-dog-efter-bajstransplantation
Lämna ett svar