Search Results for: antibiotikaresistens

Antibiotikaresistens

Antibiotikaresistens är ett av framtidens absolut största hot mot människors hälsa har bl.a. WHO slagit fast. Antibiotikaresistens kallas ibland för den tysta pandemin – en smitta som breder ut sig utan att vi egentligen har koll på omfattningen eller allvaret. Utbredningen av antibiotikaresistenta bakterier ökar explosionsartat (friska människor är tysta bärare). Enligt WHO är vi snart där vi var innan antibiotikan uppfanns och då kan lunginflammation och andra ­infektioner återigen bli dödliga. Tidigare om antibiotikaresistens: https://4health.se/?s=antibiotikaresistens

För att konkretisera det hela, med något som ofta sker redan nu: En patient genomgår en standardoperation. Operationen går bra och patienten verkar tillfriskna normalt. Men så uppstår en infektion. Infektionen är svårläkt och visar sig bero på MRSA, meticillinresistenta gula stafylokocker. Infektionen behandlas med potent antibiotika, men i ett eskalerande förlopp når bakterierna till slut blodet och patienten dör i sepsis, blodförgiftning. Som sagt, detta sker idag.

MRSA, sjukhussjuka

MRSA är antibiotikaresistenta bakterier som orsakar så kallad sjukhussjuka. Det är en resistent stafylokockbakterie (Staphylococcus aureus) som finns på huden och på slemhinnor. MRSA-bakterien är även vanlig bland djur, särskilt grisar, och hör samman med hög antibiotikaanvändning i djuruppfödning. MRSA gör inte grisar sjuka och behöver inte vara farlig för friska personer, men hos människor med nedsatt hälsa kan bakterien leda till blodförgiftning som kan vara dödlig. Tidigare om MRSA: https://4health.se/?s=MRSA

Förutom MRSA så är andra vanliga antibiotikaresistenta bakterier bl.a. PNSP, penicillinresistenta pneumokocker; och E. coli-bakterier av varianter som kan bilda enzymet ESBL.

Den nya studien – förebygg och bli av med MRSA på ett helt ofarligt sätt

En ny studie visar ett lovande tillvägagångssätt för att kontrollera bakteriell kolonisering av Staphylococcus aureus (mer känd som MRSA) hos människor. En särskild probiotika istället för antibiotika visade sig både säker och mycket effektiv i en klinisk fas 2-prövning.

Det är probiotikan Bacillus subtilis (finns ofta i så kallad sporbaserad eller jordbaserad probiotika) som markant minskade S. aureus-koloniseringen hos deltagarna i studien – dessutom utan att skada tarmfloran.

Meticillin-resistent S. aureus, eller MRSA, är bekant för många människor som en orsak till allvarlig sjukdom. Mindre känt är att S. aureus ofta lever i näsan, på kroppen och i tarmen utan att orsaka någon skada. Men om hudbarriären är bruten eller immunförsvaret nedsatt, kan dessa koloniserande bakterier orsaka allvarliga hud-, skelett-, lung- och blodinfektioner.

Förebyggandet av S. aureus-infektioner genom att använda metoder för att “avkolonisera” kroppen har fått ökad uppmärksamhet eftersom spridningen av antibiotikaresistens begränsar behandlingsalternativen. Vissa avkoloniseringsstrategier är kontroversiella eftersom de också kräver stora mängder antibiotika, vilket väcker oro för skador på mikrobiotan, tarmfloran, och utvecklingen av antibiotikaresistens.

Probiotika, dvs tillskott av levande mikroorganismer, kan vara ett sätt att komplettera eller ersätta antibiotika. Bacillus är särskilt lovande eftersom den tas oralt som sporer som kan överleva passagen genom magen och sedan tillfälligt växa i tarmen.

I tidigare studier fann forskarna att de resistenta S. aureus har ett avkänningssystem (sensoriskt system) som behövs för att de ska växa till i tarmen. Forskarna fann också att fengyciner, vilket är lipopeptider från Bacillus, hindrar S. aureus avkänningssystem från att fungera och eliminerar därmed bakterierna.

I den nya kliniska studien testade forskargruppen om detta tillvägagångssätt fungerar på människor. 115 friska deltagare koloniserades naturligt med S. aureus. En grupp på 55 personer fick B. subtilis-probiotika en gång dagligen i fyra veckor; en kontrollgrupp på 60 personer fick placebo. Efter fyra veckor utvärderade forskare deltagarnas S. aureus-nivåer i tarmen och näsan. De hittade inga förändringar i kontrollgruppen, men i den probiotiska gruppen observerade de en 96,8 % minskning av S. aureus i avföringen, dvs nästan ingenting kvar, och en 65,4 % minskning i näsan.

Probiotikan ‘dödar’ inte S. aureus, men den minskar specifikt och starkt dess förmåga att kolonisera, växa till sig, samtidigt som man lämnar sammansättningen av tarmfloran intakt.

Forskarna fann också att nivåerna av S. aureus-bakterier i tarmen vida översteg S. aureus i näsan, trots att näsan i årtionden har varit i fokus för forskning om förebyggande av stafylokock-infektioner. Detta bidrar till betydelsen av minskningen av S. aureus i tarmen.

Forskarna planerar att fortsätta sitt arbete genom att testa probiotikan i en ännu större och längre studie. De noterar att deras tillvägagångssätt förmodligen inte fungerar lika snabbt som antibiotika, men kan användas under långa perioder eftersom probiotikan som används i den kliniska prövningen inte orsakar skada.

Så utvecklas resistens

En del bakterier är naturligt resistenta mot antibiotika. Andra bakterier förvärvar resistens mot antibiotika. Det kan ske genom mutationer, där bakterien utvecklar resistens av en slump då den delar sig, vilket ger en överlevnadsfördel. Det kan också ske genom att bakterier för över resistensgener mellan varandra (via så kallade plasmider, små DNA-molekyler som bakterier delar med varandra).

Sedan flera decennier har få nya antibiotika nått marknaden. Det som har kommit är framför allt varianter av befintliga substanser. Dessa nya varianter kan vara användbara på kort sikt, men bakterierna utvecklar snabbt resistens på grund av det nära släktskapet med andra antibiotika som redan använts länge inom sjukvården.

Sen har vi den kraftigt ökade användningen av antibiotika – det har gett bakterierna förbättrade chanser att utveckla resistens mot dem.

Mycket mer om hur antibiotikaresistens fungerar kan du se och läsa här: https://4health.se/antibiotikaresistens-mycket-mer-komplicerat-an-man-trott-tarmflora och här: https://4health.se/sa-fungerar-antibiotikaresistenta-bakterier

https://www.thelancet.com/journals/lanmic/article/PIIS2666-5247(22)00322-6/fulltext

https://www.nih.gov/news-events/news-releases/probiotic-markedly-reduces-s-aureus-colonization-phase-2-trial

Bär du på resistenta bakterier är det inte bara de resistenta bakterierna i sig som utgör faran – de kan även underlätta för andra sjukdomsframkallande bakterier.

Resistenta bakterier kan inte bara utsöndra ämnen som gör antibiotika verkningslös. De kan också påverka andra bakterier där antibiotika normalt skulle fungera.

Forskare har odlat resistenta bakterier tillsammans med antibiotikakänsliga bakterier i en vätska som innehöll antibiotikan kloramfenikol. De kunde då se att de känsliga bakterierna först var få till antalet och inte delade sig. De resistenta bakterierna frodades däremot och delade sig mycket snabbt. När de resistenta bakterierna hade nått en kritisk punkt, och blivit så många att de ätit upp en stor del av antibiotikan i miljön, kunde även de känsliga bakterierna växa till sig och till och med ta över.

Det är en ny mekanism som bevisas väldigt grundligt. Man visar att antibiotikaresistenta pneumokocker kan hjälpa sina vänner, det vill säga de som är känsliga eller dödas av antibiotikan. Det här visar hur komplext antibiotikaresistens kan vara.

Även om man har antibiotikakänsliga bakterier hos en patient, så kan det finnas andra arter som kan bryta ner det antibiotika som man ger för att behandla infektionen.

Kolla in videon på länken här och nedanför. Den visar följande:

https://www.eurekalert.org/multimedia/pub/129847.php

Källor:

http://journals.plos.org/plosbiology/article?id=10.1371/journal.pbio.2000631

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=6597359

Som ni som följer bloggen, och inte minst inläggen via taggen microbiome, känner till, så finns det många problem med överanvändningen av antibiotika. Inte minst så tar det död, inte bara på “elaka” bakterier, utan även på den goda tarmfloran. Detta gör att vi både får allt mindre goda bakterier och färre stammar av bakterier, vilket i sin tur är kopplat till många olika sorters sjukdomar och hälsobesvär.

Det andra stora problemet är att allt fler sorters bakterier utvecklar resistens mot antibiotika. Detta är ett särskilt stort problem då det inte kommer att finnas någon behandlingsmetod i de fall antibiotikabehandling verkligen skulle behövas.

Antibiotika är läkemedel som används för att behandla bakterieinfektioner. Man kan också få infektioner av andra mikroorganismer, men då används inte antibiotika.
I dagligt tal kallas antibiotika ofta för penicillin. Men penicillin är bara en av flera olika grupper av antibiotika.
Många antibiotika är ursprungligen ämnen som bildas av bakterier eller svampar. Dessa har sedan förändrats på kemisk väg för att bli läkemedel.

Antibiotikaresistens är ett av framtidens största hot mot människors hälsa. I dag beräknas 700 000 personer per år världen över dö av infektionssjukdomar som inte går att bota på grund av läkemedelsresistens. Den siffran kan till år 2050 växa till 10 miljoner, visar en brittisk statlig studie som också slår fast att resistensen då kan vara ett större hot mot mänskligheten än vad cancer är.

Bakterier som utvecklat motståndskraft mot antibiotika orsakar ökad sjuklighet och dödlighet. Bakteriernas resistens är delvis en naturlig process, men den skyndas på av människans felaktiga användande av antibiotika.

Resistenta bakterier äventyrar inte bara behandlingen av svåra infektioner, effektiva antibiotika är också avgörande för att läkarna ska lyckas med cancerbehandlingar, transplantationer och operationer som innebär en ökad infektionsrisk.

Hur antibiotika används påverkar både uppkomsten och spridningen av resistens. Därför är det viktigt att läkemedlet bara används när det behövs och på rätt sätt. Resistenta bakterier kan spridas mellan människor, djur och i miljön. Dessutom kan bakterier sinsemellan utbyta resistensgener, vilket bidrar till spridningen av resistens.

Hotet om att det snart inte finns någon fungerande antibiotika att sätta in mot bakterieinfektioner har fått makthavare att vakna. För att hitta en lösning startades EU-projektet FORMAMP, där en internationell forskargrupp som leds från Sverige, bedriver forskning på nya sorters antibiotika som bakterier har svårare att utveckla resistens mot.

Forskare har länge ägnat sig åt att försöka hitta nya antibiotika, som kan ersätta de gamla som bakterierna utvecklat en motståndskraft mot. Men FORMAMP-projektet har valt en annorlunda väg. Forskarna i projektet studerar i stället antimikrobiella peptider, som finns naturligt i kroppen och kan liknas vid kroppens egen antibiotika. De dödar bakterier genom att tränga in och ta sönder deras cellmembran.

Antimikrobiella peptider finns i så gott som alla levande organismer och frisätts hos människan i första hand av en sorts vita blodkroppar som kallas neutrofiler. De kan också produceras i celler – framför allt i slemhinnor som ofta är i kontakt med mikroorganismer.

Peptider dödar bakterier mycket snabbare än vanlig antibiotika. Det gör att de kan användas lokalt, där de verkligen behövs.

En inflammation eller skada på en vävnad sätter igång frisättningen eller produktionen av olika antimikrobiella peptider. Att peptiderna är särskilt intressanta för forskningen beror bland annat på att de inte på samma sätt som konventionell antibiotika sätter igång en utveckling av resistens hos bakterierna.

För att bara behöva behandla de sjuka delarna har forskarna utvecklat olika former för hur den nya antibiotikan kan tillföras kroppen. Om man till exempel har en begränsad hudinfektion ska man inte behöva ta antibiotika oralt, eller intravenöst i hela kroppen. Då ska man istället kunna ta det som en gel eller kräm och behandla det lokalt.

Sverige har i många år arbetat strategiskt för att begränsa både förskrivningen av antibiotika och användningen i livsmedelsproduktionen, där antibiotika i dag utnyttjas i mycket stor utsträckning i många länder. Den svenska regeringen var till exempel först ut med att förbjuda antibiotika på djur i tillväxtfrämjande syfte. I april i år kom regeringen med en ny strategi för att bekämpa antibiotikaresistens, där ett av de sju delmålen är just ökad kunskap för att kunna förebygga och bekämpa bakterieinfektioner med nya metoder.

Globalt sett är det alarmerande, med hög förbrukning i stora länder som till exempel Kina, men också på nära håll i flera länder i Europa.

Våra resvanor gör att andra länders problem med antibiotikaresistens även blir Sveriges. Sjukvården har bekräftat flera fall där resande svenskar tar med sig resistenta bakterier hem, till exempel i tarmfloran. Kanske är det inte ett problem för den drabbade individen just då, men det kan bli senare i livet, eller så kan bakterierna spridas vidare till någon som är mer känslig.

Antibiotikaresistens, och andra former av läkemedelsresistens, kommer också att tas upp på ett toppmöte i FN:s generalförsamling i höst.

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/antibiotikakrisen-ska-losas-med-sverige-i-spetsen/

Jag skrev förra veckan om hur viss probiotika (en jordbaserad probiotika i sporform) kan motverka antibiotikaresistens och sjukhussjuka.

Men det finns många olika studier på effekter av olika sorters probiotika. En studie visar tex hur probiotika kan påskynda sårläkning, vilket är av största vikt vid allt från vanliga skador till diabetes och vissa typer av cancer.

Mikrobiomet/ tarmfloran har ju inverkan på i stort sett alla aspekter av hälsa och är ett område som forskats flitigt på de senaste 10-20 åren. Läs gärna mer via taggen microbiome och lyssna på podcastavsnitt jag gjort om tarmfloran – finns många, men ett av de senaste är 320: https://4health.se/320-tarmfloran-inflammation-roten-till-halsa-och-ohalsa

När det gäller mikrobiomets inverkan på sårläkningsprocessen hos oss däggdjur har den varit dåligt förstådd. I en studie såg man att när man tillsatte probiotika i form av mjölksyrabakterier (laktobaciller) i dricksvatten så påskyndades sårläkningsprocessen. Sårläkningen skedde mycket snabbare – på hälften av den tid som krävdes för kontrollgruppen som inte fick probiotika.

Man undersökte vidare (i möss) och såg att Lactobacillus reuteri förbättrar de sårläkande egenskaperna genom uppreglering av hormonet oxytocin. Oxytocin är “beröringshormonet” som är involverad i sociala band, reproduktion och beröring, via vagusnerven (vagusnerven är involverad i frisättning av oxytocin, och du kan läsa mer om vagusnerven i tidigare inlägg (använd sökrutan), eller lyssna på podcastavsnitt 164 https://4health.se/164-vagusnerven-din-vag-till-avslappning-matsmaltning-lugn-och-ro ) .

När probiotika uppreglerade oxytocin så aktiverades immunceller. Det handlar om den sortens Treg-celler som kallas CD4+Foxp3+CD25+. Detta visade sig kraftigt öka sårläkningskapacitet.

Studien fastställde att just oxytocin är en komponent i en tarmmikrobiom-hjärna-immunförsvars-axel (multi-directional gut microbe-brain-immune axis) med sårläkningsförmåga.

Summerat alltså – probiotika påskyndar sårläkning via hormonet Oxytocin

https://journals.plos.org/plosone/article?id=10.1371/journal.pone.0078898