Search Results for: antibiotikaresisten

Antibiotikaresistens

Antibiotikaresistens är ett av framtidens absolut största hot mot människors hälsa har bl.a. WHO slagit fast. Antibiotikaresistens kallas ibland för den tysta pandemin – en smitta som breder ut sig utan att vi egentligen har koll på omfattningen eller allvaret. Utbredningen av antibiotikaresistenta bakterier ökar explosionsartat (friska människor är tysta bärare). Enligt WHO är vi snart där vi var innan antibiotikan uppfanns och då kan lunginflammation och andra ­infektioner återigen bli dödliga. Tidigare om antibiotikaresistens: https://4health.se/?s=antibiotikaresistens

För att konkretisera det hela, med något som ofta sker redan nu: En patient genomgår en standardoperation. Operationen går bra och patienten verkar tillfriskna normalt. Men så uppstår en infektion. Infektionen är svårläkt och visar sig bero på MRSA, meticillinresistenta gula stafylokocker. Infektionen behandlas med potent antibiotika, men i ett eskalerande förlopp når bakterierna till slut blodet och patienten dör i sepsis, blodförgiftning. Som sagt, detta sker idag.

MRSA, sjukhussjuka

MRSA är antibiotikaresistenta bakterier som orsakar så kallad sjukhussjuka. Det är en resistent stafylokockbakterie (Staphylococcus aureus) som finns på huden och på slemhinnor. MRSA-bakterien är även vanlig bland djur, särskilt grisar, och hör samman med hög antibiotikaanvändning i djuruppfödning. MRSA gör inte grisar sjuka och behöver inte vara farlig för friska personer, men hos människor med nedsatt hälsa kan bakterien leda till blodförgiftning som kan vara dödlig. Tidigare om MRSA: https://4health.se/?s=MRSA

Förutom MRSA så är andra vanliga antibiotikaresistenta bakterier bl.a. PNSP, penicillinresistenta pneumokocker; och E. coli-bakterier av varianter som kan bilda enzymet ESBL.

Den nya studien – förebygg och bli av med MRSA på ett helt ofarligt sätt

En ny studie visar ett lovande tillvägagångssätt för att kontrollera bakteriell kolonisering av Staphylococcus aureus (mer känd som MRSA) hos människor. En särskild probiotika istället för antibiotika visade sig både säker och mycket effektiv i en klinisk fas 2-prövning.

Det är probiotikan Bacillus subtilis (finns ofta i så kallad sporbaserad eller jordbaserad probiotika) som markant minskade S. aureus-koloniseringen hos deltagarna i studien – dessutom utan att skada tarmfloran.

Meticillin-resistent S. aureus, eller MRSA, är bekant för många människor som en orsak till allvarlig sjukdom. Mindre känt är att S. aureus ofta lever i näsan, på kroppen och i tarmen utan att orsaka någon skada. Men om hudbarriären är bruten eller immunförsvaret nedsatt, kan dessa koloniserande bakterier orsaka allvarliga hud-, skelett-, lung- och blodinfektioner.

Förebyggandet av S. aureus-infektioner genom att använda metoder för att “avkolonisera” kroppen har fått ökad uppmärksamhet eftersom spridningen av antibiotikaresistens begränsar behandlingsalternativen. Vissa avkoloniseringsstrategier är kontroversiella eftersom de också kräver stora mängder antibiotika, vilket väcker oro för skador på mikrobiotan, tarmfloran, och utvecklingen av antibiotikaresistens.

Probiotika, dvs tillskott av levande mikroorganismer, kan vara ett sätt att komplettera eller ersätta antibiotika. Bacillus är särskilt lovande eftersom den tas oralt som sporer som kan överleva passagen genom magen och sedan tillfälligt växa i tarmen.

I tidigare studier fann forskarna att de resistenta S. aureus har ett avkänningssystem (sensoriskt system) som behövs för att de ska växa till i tarmen. Forskarna fann också att fengyciner, vilket är lipopeptider från Bacillus, hindrar S. aureus avkänningssystem från att fungera och eliminerar därmed bakterierna.

I den nya kliniska studien testade forskargruppen om detta tillvägagångssätt fungerar på människor. 115 friska deltagare koloniserades naturligt med S. aureus. En grupp på 55 personer fick B. subtilis-probiotika en gång dagligen i fyra veckor; en kontrollgrupp på 60 personer fick placebo. Efter fyra veckor utvärderade forskare deltagarnas S. aureus-nivåer i tarmen och näsan. De hittade inga förändringar i kontrollgruppen, men i den probiotiska gruppen observerade de en 96,8 % minskning av S. aureus i avföringen, dvs nästan ingenting kvar, och en 65,4 % minskning i näsan.

Probiotikan ‘dödar’ inte S. aureus, men den minskar specifikt och starkt dess förmåga att kolonisera, växa till sig, samtidigt som man lämnar sammansättningen av tarmfloran intakt.

Forskarna fann också att nivåerna av S. aureus-bakterier i tarmen vida översteg S. aureus i näsan, trots att näsan i årtionden har varit i fokus för forskning om förebyggande av stafylokock-infektioner. Detta bidrar till betydelsen av minskningen av S. aureus i tarmen.

Forskarna planerar att fortsätta sitt arbete genom att testa probiotikan i en ännu större och längre studie. De noterar att deras tillvägagångssätt förmodligen inte fungerar lika snabbt som antibiotika, men kan användas under långa perioder eftersom probiotikan som används i den kliniska prövningen inte orsakar skada.

Så utvecklas resistens

En del bakterier är naturligt resistenta mot antibiotika. Andra bakterier förvärvar resistens mot antibiotika. Det kan ske genom mutationer, där bakterien utvecklar resistens av en slump då den delar sig, vilket ger en överlevnadsfördel. Det kan också ske genom att bakterier för över resistensgener mellan varandra (via så kallade plasmider, små DNA-molekyler som bakterier delar med varandra).

Sedan flera decennier har få nya antibiotika nått marknaden. Det som har kommit är framför allt varianter av befintliga substanser. Dessa nya varianter kan vara användbara på kort sikt, men bakterierna utvecklar snabbt resistens på grund av det nära släktskapet med andra antibiotika som redan använts länge inom sjukvården.

Sen har vi den kraftigt ökade användningen av antibiotika – det har gett bakterierna förbättrade chanser att utveckla resistens mot dem.

Mycket mer om hur antibiotikaresistens fungerar kan du se och läsa här: https://4health.se/antibiotikaresistens-mycket-mer-komplicerat-an-man-trott-tarmflora och här: https://4health.se/sa-fungerar-antibiotikaresistenta-bakterier

https://www.thelancet.com/journals/lanmic/article/PIIS2666-5247(22)00322-6/fulltext

https://www.nih.gov/news-events/news-releases/probiotic-markedly-reduces-s-aureus-colonization-phase-2-trial

Danska småbarn har flera hundra antibiotikaresistenta gener i sin tarmflora enligt en ny studie från Köpenhamns universitet. Förekomsten av dessa gener beror delvis på antibiotikaanvändning bland mödrar under graviditeten.

Uppskattningsvis 700 000 människor dör varje år av antibiotikaresistenta bakterieinfektioner och sjukdomar. WHO förväntar sig att denna siffra kommer att öka kraftigt under kommande decennier. Skräckscenariot är att vi kommer att sakna de antibiotika som behövs för att behandla livshotande bakterieinfektioner som lunginflammation eller livsmedelsburna sjukdomar.

För att studera hur antibiotikaresistens uppträder i människors naturliga bakterieflora analyserade forskare från Köpenhamns avdelning för biologi avföringsprover från 662 danska småbarn.

Inom proverna upptäckte forskarna 409 olika gener som gav bakterier resistens mot 34 typer av antibiotika. Dessutom är 167 av de 409 gener som hittats resistenta mot flera typer av antibiotika, inklusive de som WHO klassificerar som ”kritiskt viktiga” för att kunna behandla allvarliga sjukdomar i framtiden.

Det är en väckarklocka att ettåriga barn redan bär tarmbakterier som är resistenta mot mycket viktiga typer av antibiotika. Nya resistenta bakterier blir mer utbredda på grund av ökad antibiotikakonsumtion. Antibiotikaanvändning under graviditet är en viktig faktor

Den viktiga faktorn för om ett spädbarn hade fler antibiotikaresistenta gener i bakterier i tarmen var om barnets mor hade fått antibiotika under sen graviditet eller om barnet hade fått antibiotika före uppsamlingen av avföringsproverna.

Man hittade en mycket stark korrelation mellan en mammas antibiotikabehandling under sen graviditet och spädbarn med tarmbakterier med många resistenta gener, även om det verkar som att andra saker också spelar in.

Samtidigt fann forskarna en koppling mellan hur väl utvecklad tarmfloran hos barn var och koncentrationen av resistenta bakterier. Välutvecklad tarmflora likställs med en mindre förekomst av resistenta bakterier. Tidigare studier från samma grupp av barn visade att utvecklingen av tarmfloran är kopplad till risk för astma senare i livet.

Escherichia coli (E. coli) är vanlig i tarmen och en del sorters E. coli kan leda till tarminfektioner. Men i denna studie lärde forskarna också att E. coli verkar fungera som en samlare och potentiell spridare av antibiotikaresistenta gener till andra tarmbakterier. Forskarna fann E. coli hos spädbarn med höga koncentrationer av resistensgener i tarmkanalen.

De nya resultaten har ökat vår förståelse för antibiotikaresistens genom att visa oss vilka bakterier som fungerar som samlare och potentiella spridare av resistensgener. Även om vi vet att resistens överförs bland bakterier, vet vi också nu att E. coli är en av de vi måste hålla ett särskilt öga på.

mer via taggen microbiome: https://4health.se/tag/microbiome

Ur studien:

• Distribution of infant gut resistome is bimodal, mainly driven by E. coli
• The infant gut resistome is significantly affected by environmental factors
• Low maturity of microbiome associates with high ARG load
• A similar asthma-associated gut bacterial composition associates with high ARG load

Antimicrobial resistance (AMR) is an accelerating global threat, yet the nature of AMR in the gut microbiome and how AMR is acquired during early life remain largely unknown. In a cohort of 662 Danish children, we characterized the antibiotic resistance genes (ARGs) acquired during the first year of life and assessed the impacts of diverse environmental exposures on ARG load. Our study reveals a clear bimodal distribution of ARG richness that is driven by the composition of the gut microbiome, especially E. coli. ARG profiles were significantly affected by various environmental factors. Among these factors, the importance of antibiotics diminished with time since treatment. Finally, ARG load and ARG clusters were also associated with the maturity of the gut microbiome and a bacterial composition associated with increased risk of asthma. These findings broaden our understanding of AMR in early life and have critical implications for efforts to mitigate its spread.

https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S1931312821001451?via%3Dihub

https://news.ku.dk/all_news/2021/05/hundreds-of-antibiotic-resistant-genes-found-in-the-gastrointestinal-tracts-of-danish-infants/

En mekanism som förklarar antibiotikaresistens hos en farlig, och ibland dödlig, sjukhusbakterie har hittats av en forskargrupp i London.

Tidigare förklaringar kring hur antibiotikaresistens fungerar, (illustreras bl.a. i ett kort videoklipp): https://4health.se/antibiotikaresistens-mycket-mer-komplicerat-an-man-trott-tarmflora och https://4health.se/?s=antibiotikaresisten

Forskarna har nu visat att resistenta exemplar av bakterien Klebsiella pneumoniae stänger ute antibiotika genom att anpassa storleken på särskilda porer i cellväggarna. (Notera att inte all Klebsiella pneumoniae är antibiotikaresistent. Bakterien är relativt vanlig i tarmsystemet)

Mekanismen med att bakterien kan stänga ute antibiotika kan jämföras med att bygga en kattlucka till sitt hus. Om man har en kattlucka kan det hända att även en räv smiter in och ställer till oreda i huset. Så fungerar det hos icke-resistenta bakterier. De resistenta bakterierna har byggt en lite annorlunda, mindre kattlucka. Så att katten fortfarande kan komma in men inte räven.

Luckorna är de porer som bakterier har i cellväggen för att plocka in näring som socker, som i den här liknelsen representerar katterna. Räven är de större antibiotikamolekylerna.

Även om en storleksförändring kan låta som en simpel mekanism, är det faktiskt inte förrän nu man har kunnat se på detaljnivå hur det går till när bakterien Klebsiella pneumoniae lyckas undvika att ta upp antibiotika. För att lyckas har forskarna i London detaljstuderat strukturen på porerna i stark förstoring.

Nästa utmaning blir att ta reda på hur vanlig den här mekanismen är även hos andra bakterier. Det behövs för att veta hur stora resurser som eventuellt borde läggas på att utveckla ny antibiotika som kan ta sig igenom kattluckan.

Klebsiella pneumoniae är en av de bakterier på sjukhus som i vissa fall kan ge dödliga infektioner.

Ur studien:
“Carbapenem-resistance in Klebsiella pneumoniae (KP) sequence type ST258 is mediated by carbapenemases (e.g. KPC-2) and loss or modification of the major non-selective porins OmpK35 and OmpK36. However, the mechanism underpinning OmpK36-mediated resistance and consequences of these changes on pathogenicity remain unknown. By solving the crystal structure of a clinical ST258 OmpK36 variant we provide direct structural evidence of pore constriction, mediated by a di-amino acid (Gly115-Asp116) insertion into loop 3, restricting diffusion of both nutrients (e.g. lactose) and Carbapenems. In the presence of KPC-2 this results in a 16-fold increase in MIC to Meropenem. Additionally, the Gly-Asp insertion impairs bacterial growth in lactose-containing medium and confers a significant in vivo fitness cost in a murine model of ventilator-associated pneumonia. Our data suggests that the continuous selective pressure imposed by widespread Carbapenem utilisation in hospital settings drives the expansion of KP expressing Gly-Asp insertion mutants, despite an associated fitness cost.”

https://www.nature.com/articles/s41467-019-11756-y

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=7292291

Antibiotikaresistenta bakterier anses utgöra ett av de största hoten mot folkhälsan i de flesta länder. Miljontals människor riskerar att dö varje år i världen runt år 2050 som en följd av att de inte längre kan behandlas med antibiotika. Antibiotikaresistens innebär att en mikroorganism, oftast en bakterie, utvecklat motståndskraft mot antibiotika, dvs. den sorts läkemedel som är bakteriedödande eller hämmar bakteriernas tillväxt. Hos olika bakterier finns flera genetiska varianter, varav några är mer motståndskraftiga mot antibiotikans effekter än andra. Resistens utvecklas när dessa varianter gynnas och blir dominerande, vilket sker när antibiotika används. Risken för att resistens uppkommer minskar om antibiotikan inte används i onödan, samt om bakterierna inte utsätts för alltför låga eller kortvariga doser.

Nu har bakterier från gamla jordlager på Irland visat sig ha effekt mot en del av de här antibiotikaresistenta bakterierna. De tidigare okända mikroberna har visat sig kunna eliminera fyra farliga, resistenta bakterier. Jorden på den här platsen, Boho Highlands i Nordirland, har länge haft rykte om sig att ha helande krafter. Människorna i trakten brukade tidigare vira in lite jord i en bit bomullstyg för att lindra tandvärk och olika infektioner.

En av forskarna bakom upptäckten har tidigare bott i området och kände till att jorden hade rykte om sig att ha medicinska egenskaper. Analyserna avslöjade att jorden innehåller en stam av bakterier tillhörande släktet Streptomyces som är effektiva mot fyra av de sex värsta antibiotikaresistenta patogenerna. Tester visar att de kan stoppa tillväxten av bland andra vankomycinresistenta enterokocker och meticillinresistenta stafylokocker.

Streptomyces kallas ofta mögelbakterier eftersom de har likheter med mögelsvampar. Den nya varianten har fått namnet Streptomyces sp. myrophorea vilket hänsyftar på dess speciella doft som påminner om doften av olja från vintergröna.

Exakt hur den nyupptäckta mikroben bär sig åt för att eliminera de farliga bakterierna är än så länge okänt. Men forskarna bakom upptäckten avser nu att undersöka detta. Avsikten är att isolera de bakteriehämmande substanserna för att på sikt kunna producera nya effektiva former av antibiotika.

https://www.frontiersin.org/articles/10.3389/fmicb.2018.02458/full

https://www.dn.se/nyheter/vetenskap/mogelbakterie-ger-hopp-om-ny-antibiotika/

Bär du på resistenta bakterier är det inte bara de resistenta bakterierna i sig som utgör faran – de kan även underlätta för andra sjukdomsframkallande bakterier.

Resistenta bakterier kan inte bara utsöndra ämnen som gör antibiotika verkningslös. De kan också påverka andra bakterier där antibiotika normalt skulle fungera.

Forskare har odlat resistenta bakterier tillsammans med antibiotikakänsliga bakterier i en vätska som innehöll antibiotikan kloramfenikol. De kunde då se att de känsliga bakterierna först var få till antalet och inte delade sig. De resistenta bakterierna frodades däremot och delade sig mycket snabbt. När de resistenta bakterierna hade nått en kritisk punkt, och blivit så många att de ätit upp en stor del av antibiotikan i miljön, kunde även de känsliga bakterierna växa till sig och till och med ta över.

Det är en ny mekanism som bevisas väldigt grundligt. Man visar att antibiotikaresistenta pneumokocker kan hjälpa sina vänner, det vill säga de som är känsliga eller dödas av antibiotikan. Det här visar hur komplext antibiotikaresistens kan vara.

Även om man har antibiotikakänsliga bakterier hos en patient, så kan det finnas andra arter som kan bryta ner det antibiotika som man ger för att behandla infektionen.

Kolla in videon på länken här och nedanför. Den visar följande:

https://www.eurekalert.org/multimedia/pub/129847.php

Källor:

http://journals.plos.org/plosbiology/article?id=10.1371/journal.pbio.2000631

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=6597359

Som ni som följer bloggen, och inte minst inläggen via taggen microbiome, känner till, så finns det många problem med överanvändningen av antibiotika. Inte minst så tar det död, inte bara på “elaka” bakterier, utan även på den goda tarmfloran. Detta gör att vi både får allt mindre goda bakterier och färre stammar av bakterier, vilket i sin tur är kopplat till många olika sorters sjukdomar och hälsobesvär.

Det andra stora problemet är att allt fler sorters bakterier utvecklar resistens mot antibiotika. Detta är ett särskilt stort problem då det inte kommer att finnas någon behandlingsmetod i de fall antibiotikabehandling verkligen skulle behövas.

Antibiotika är läkemedel som används för att behandla bakterieinfektioner. Man kan också få infektioner av andra mikroorganismer, men då används inte antibiotika.
I dagligt tal kallas antibiotika ofta för penicillin. Men penicillin är bara en av flera olika grupper av antibiotika.
Många antibiotika är ursprungligen ämnen som bildas av bakterier eller svampar. Dessa har sedan förändrats på kemisk väg för att bli läkemedel.

Antibiotikaresistens är ett av framtidens största hot mot människors hälsa. I dag beräknas 700 000 personer per år världen över dö av infektionssjukdomar som inte går att bota på grund av läkemedelsresistens. Den siffran kan till år 2050 växa till 10 miljoner, visar en brittisk statlig studie som också slår fast att resistensen då kan vara ett större hot mot mänskligheten än vad cancer är.

Bakterier som utvecklat motståndskraft mot antibiotika orsakar ökad sjuklighet och dödlighet. Bakteriernas resistens är delvis en naturlig process, men den skyndas på av människans felaktiga användande av antibiotika.

Resistenta bakterier äventyrar inte bara behandlingen av svåra infektioner, effektiva antibiotika är också avgörande för att läkarna ska lyckas med cancerbehandlingar, transplantationer och operationer som innebär en ökad infektionsrisk.

Hur antibiotika används påverkar både uppkomsten och spridningen av resistens. Därför är det viktigt att läkemedlet bara används när det behövs och på rätt sätt. Resistenta bakterier kan spridas mellan människor, djur och i miljön. Dessutom kan bakterier sinsemellan utbyta resistensgener, vilket bidrar till spridningen av resistens.

Hotet om att det snart inte finns någon fungerande antibiotika att sätta in mot bakterieinfektioner har fått makthavare att vakna. För att hitta en lösning startades EU-projektet FORMAMP, där en internationell forskargrupp som leds från Sverige, bedriver forskning på nya sorters antibiotika som bakterier har svårare att utveckla resistens mot.

Forskare har länge ägnat sig åt att försöka hitta nya antibiotika, som kan ersätta de gamla som bakterierna utvecklat en motståndskraft mot. Men FORMAMP-projektet har valt en annorlunda väg. Forskarna i projektet studerar i stället antimikrobiella peptider, som finns naturligt i kroppen och kan liknas vid kroppens egen antibiotika. De dödar bakterier genom att tränga in och ta sönder deras cellmembran.

Antimikrobiella peptider finns i så gott som alla levande organismer och frisätts hos människan i första hand av en sorts vita blodkroppar som kallas neutrofiler. De kan också produceras i celler – framför allt i slemhinnor som ofta är i kontakt med mikroorganismer.

Peptider dödar bakterier mycket snabbare än vanlig antibiotika. Det gör att de kan användas lokalt, där de verkligen behövs.

En inflammation eller skada på en vävnad sätter igång frisättningen eller produktionen av olika antimikrobiella peptider. Att peptiderna är särskilt intressanta för forskningen beror bland annat på att de inte på samma sätt som konventionell antibiotika sätter igång en utveckling av resistens hos bakterierna.

För att bara behöva behandla de sjuka delarna har forskarna utvecklat olika former för hur den nya antibiotikan kan tillföras kroppen. Om man till exempel har en begränsad hudinfektion ska man inte behöva ta antibiotika oralt, eller intravenöst i hela kroppen. Då ska man istället kunna ta det som en gel eller kräm och behandla det lokalt.

Sverige har i många år arbetat strategiskt för att begränsa både förskrivningen av antibiotika och användningen i livsmedelsproduktionen, där antibiotika i dag utnyttjas i mycket stor utsträckning i många länder. Den svenska regeringen var till exempel först ut med att förbjuda antibiotika på djur i tillväxtfrämjande syfte. I april i år kom regeringen med en ny strategi för att bekämpa antibiotikaresistens, där ett av de sju delmålen är just ökad kunskap för att kunna förebygga och bekämpa bakterieinfektioner med nya metoder.

Globalt sett är det alarmerande, med hög förbrukning i stora länder som till exempel Kina, men också på nära håll i flera länder i Europa.

Våra resvanor gör att andra länders problem med antibiotikaresistens även blir Sveriges. Sjukvården har bekräftat flera fall där resande svenskar tar med sig resistenta bakterier hem, till exempel i tarmfloran. Kanske är det inte ett problem för den drabbade individen just då, men det kan bli senare i livet, eller så kan bakterierna spridas vidare till någon som är mer känslig.

Antibiotikaresistens, och andra former av läkemedelsresistens, kommer också att tas upp på ett toppmöte i FN:s generalförsamling i höst.

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/antibiotikakrisen-ska-losas-med-sverige-i-spetsen/