I hjärnan finns celler som gör oss illa till mods när vi är hungriga, en känsla som inte försvinner förrän vi stoppar mat i munnen. Alla som bantat känner antagligen igen känslan.
Tidigare har man trott att ätbeteende främst styrs av belöningar i form av positiva känslor. Men forskare konstaterar nu att negativa känslor tycks vara minst lika viktiga.
Exakt vad som händer i hjärnan vet man inte, men en grupp nervceller i hypotalamus i hjärnan som kallas för AgRP (Agouti-related peptide) tycks ha en viktig funktion för att kontrollera ätbeteendet. Forskare i USA har i en serie experiment visat att aktivitet i dessa celler resulterar i en obehagskänsla som inte försvinner förrän vi äter.
Genom att manipulera möss kunde forskarna aktivera alternativt inaktivera cellerna när mössen åt olika sorters mat eller befann sig på olika platser. Samtliga experiment visade att mössen aktivt försöker stänga av signaleringen, antingen genom att äta eller genom att undvika vissa platser.
“When these AgRP neurons are ‘turned on,’ either by fasting or by artificial means, laboratory animals eat voraciously.
AgRP neurons sense the low energy reserves, become activated and, through the release of inhibitory neurotransmitters, suppress the activity of downstream neurons, which are responsible for feelings of fullness, or satiety. This causes hunger.”
Samma forskarteam har också studerat en särskild krets i hjärnan, närmare bestämt en “melanocortin 4 receptor-regulated (MC4R)” krets som förhindrar och kontrollerar ätande. Den här funktionen i hjärnan aktiverar mättnadskänslor och tar också bort den jobbigast känslan av hunger, dvs just den här känslan av att må dåligt av hunger.
När forskarna aktiverar den här funktionen i hjärnan hos möss klarar mössen att äta mindre utan att må dåligt.
De där nervcellerna som får oss att m dåligt av hunger, AgRP, utsöndrar däremot ett ämne (AgRP-peptid) som blockerar MC4R-kretsen.
Även om man matar möss i försök, så äter de hämningslöst om man blockerar MC4R-kretsen i hypotalamus. Och tvärtom, om man istället aktiverar dem, så slutar mössen äta.
http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/sa-lurar-hjarnan-oss-att-ata
Det du skriver känner jag igen alla gör det, det är obehagligt att vara hungrig och det är behagligt att vara mätt.
Vår vikt är totalt reglerad av hormoner, setpointen bestämmer vikten totalt.
Frågan är vad som har stört vår setpoint för naturfolk äter inte för mycket även om dom har mat i överflöd, något i vår livsmiljö har påverkat setpointen.
Leptin är den viktigaste viktregleringen vi har, och folk har bevisligen leptinresistens.
Dom som är leptinkänsliga kan inte överäta.
”Why Are Thin People Not Fat Full BBC Documentary ”
https://www.youtube.com/watch?v=dAQr77QMJiw
Vi kan inte bestämma hur mycket vi äter aptithormonerna bestämmer matintaget, +- något kilo.
Setpointen är homeostasen.