Duktiga unge!

Jag och min son var på ett event med andra föräldrar och barn. En del av detta var fika för både barn och vuxna. Van som jag är så hade jag såklart lite reservmat med mig, bl.a. en avokado.

Elliot är ett matvrak, verkligen, och jag har ännu inte hittat något som han inte tycker om – han äter glatt både purjolök, vitlökssmör, oliver, inlagd sill och andra konstiga smaker. Även om han just ätit middag.

Eftersom Elliot inte var särskilt hungrig så fick han en rosa plastmugg att leka med. De andra barnen åt majskrokar, något Elliot aldrig smakat. Han pekade på dem och jag tänkte att tja, varför inte han kan ju smaka på en, nu är det ju ändå snart dags för förskola och en del skitmat.

Till saken hör också att Elliot precis har lärt sig spotta ut saker som inte är ätbara, typ stenar och snören och papper (eller, för det mesta i alla fall 🙂 ). Mat spottas aldrig ut, inte ens gamla intorkade ärtor.

Han fick majskroken och kollade förundrat på den, “kan man äta den här?” Jag nickade uppmuntrande tillbaka och han stoppade den i munnen.

Men Blä, en äkta äcklad min och snabbt utspottad majskrok blev resultatet. Jag tog upp den igen och han spottade igen och pekade sedan uppfordrande på avokadon istället. Duktiga unge! Det är ju alldeles korrekt att majskrokar inte är mat, det är gjort på USAs vanligaste spannmål – majs, och dessutom kan man ju fundera på hur en gul majskolv blir en beige spånskivesmakande krok… Så rätt instinkter barn kan ha. Behöver jag tillägga att avokadon åts med god aptit?!

Mer om majs: https://4health.se/king-corn