– Nej, nu får det vara nog! Ytterligare en eftermiddag på demensboendet där jag kände mig otillräcklig och med underbemanning. Jag jobbade som vårdbiträde på ett äldreboende sedan ett antal år tillbaka och trivdes med att jobba med människor och den bekräftelse man fick. Vad jag inte förstod då var att min dåliga självkänsla reparerar jag inte så här utan detta leder bara till utbrändhet, vilket precis var vad som höll på att hända.
Det här är en läsarberättelse om en spännande hälsoresa. Som svar på min önskan om gästinlägg. Resan inkluderar saker som diabetes, blodsocker, glutenintolerans, intoleranser, högkänslighet mm
Detta var i slutet på 90-talet och som många var jag fascinerad av hur IT höll på att förändra vårt samhälle. Gillade också starkt att man jobbade med att hitta lösningar på problem som dök upp till skillnad från demensboendet där det kändes som tiden stått stilla. Sagt och gjort det var dags att sluta. Jag sa upp mig och började inom några veckor på en datautbildning via AF. Det kändes så rätt från början. Jag var extremt motiverad och lärde mig massvis på kort tid. Mådde också så mycket bättre även om jag då inte insåg att detta bara var första steget på min hälsoresa. Ett antal olika datautbildningar följde eftersom jag ju fick bygga upp en ny yrkesidentitet innan jag 2003 kom in på arbetsmarknaden igen. Jag hade bestämt mig för att rikta in mig på support eftersom jag då kunde kombinera mitt nyvunna intresse för IT med mitt gamla intresse för att jobba med människor.
Sedan tidiga tonåren har jag lidit av diabetes typ 1. På den tiden tog jag inte riktigt sjukdomen på allvar utan såg den som ett väghinder som man kunde navigera förbi med hjälp av insulin. Att mitt blodsocker pendlade bekymrade inte diabetesvården eftersom mitt HbA1c (Annas kommentar: Glykerat hemoglobin, även kallat “långtidssocker” eftersom det avspeglar hur blodsockret legat över tid. Detta värde är ofta väldigt lågt hos personer som äter lågkolhydratkost) låg inom gränserna för vad som räknas som normalt.
Min kost hade stort inslag av kolhydrater i form av potatis och pasta tillsammans med någon enstaka grönsak. Åt mest fisk inte så ofta kött. På 90-talet började det växa fram en kultur med mackor, något som jag ibland tog till. Blev också uppmuntrad av diabetesvården att äta knäckebröd eftersom dessa innehåll mycket fiber. Vad jag inte då visste var att knäckebröd var fyllda med gluten. Något som jag fick betala ett pris för så småningom.
Yrkeslivet rullade på och jag blev IT konsult. Eftersom min självkänsla var fortsatt låg och jag var relativt nyetablerad hade jag svårt att säga nej. Detta gjorde att min diabetes blev allt sämre och jag började sova dåligt. Orkade inte heller ta hand om min kost.
Hälsoproblem är luriga. I mitt fall gick förändringen långsamt vilket gjorde att det dröjde innan jag förstod att något var allvarligt fel. Den utlösande faktorn för mig var att jag gick ner i vikt och fick både lågt blodtryck och lågt blodsocker. Då ringde jag upp min diabetesläkare, som först inte var så intresserad av att lyssna, men när jag stod på mig så gick han med att på att testa för glutenintolerans. Resultatet var entydigt positivt. Jag hade också klassiska symptom för tyst glutenintolerans; trötthet, huvudvärk, klåda, blek hy och stripigt hår. Allt detta beror på näringsbrist som orsakas av att tarmen är skadad. I mitt fall var jag också på väg att bli benskör eftersom det knakade i alla mina leder och mitt skelett var skört.
När jag fick beskedet om min glutenintolerans så blev jag förtvivlad. Jag visste helt plötsligt inte vad jag skulle äta. Min diabetesläkare la då luren i örat på mig.
Räddningen för mig blev att jag kort tid dessförinnan fått kontakt med Marie Nehagen, en ung kvinna svårt sjuk i diabetes, som startat facebookgruppen Smarta diabetiker som förespråkade lågkolhydratkost för diabetiker. I mitt fall innebar detta att jag slopade bröd,ris och pasta i min kost, och helt plötsligt kunde jag halvera min insulindos. Men det bästa av allt var att jag slapp insulinkänningar.
Under dessa avgörande år i min hälsoresa var jag arbetslös vilket gjorde det mycket lättare för mig att testa olika saker. Fick också genom Smarta diabetiker kontakt med olika hälsobloggare. Många har passerat förbi men dr Eric Berg på Youtube, 4Health och Karl Hultén och Anna Maria Norman på Paleoteket följer jag fortfarande. Dr Berg precis som 4health ligger hela tiden i framkant av forskningen. Exempelvis så kom nyckeln till att stressa mindre via en intervju med Anders Lönedahl hos 4health. Han betonade vikten av att andas genom näsan och då kände jag mig mycket lugnare. Smalnade faktiskt om benen också, så jag antar att lymfvätska försvann.
Via dr Berg lärde jag mig om vikten av att fasta för att få bukt med insulinresistens. När jag började fasta minskade magen i omfång och all plack mellan tänderna försvann. Hoppade över frukosten under lång tid. Idag äter jag tre gånger om dagen och fastar 24 timmar en eller två gånger i månaden. Idag liknar min kost mer det autoimmuna protokollet. D.v.s jag har rensat bort mycket av den kost som kan ge allergiska problem.
Eftersom jag hade svår födoämnesallergi när jag växte upp så bestämde jag mig via 4Health för att undersöka om jag fortfarande var allergisk. Till min stora förvåning var jag det. Eftersom hösnuvan och problemen med bihålorna försvunnit så trodde jag nästan att jag var av med allergin. Nu visade det sig att jag låg högt på ägg och mjölkprodukter plus gluten plus vissa mindre reaktioner på en del ämnen. När jag uppdaterat min kost blev mitt blodsocker superstabilt!
Sista delmålet i min hälsoresa kom efter det att jag börjat släktforska. Detta blev en spännande resa där min fars hälsa visade sig spegla min egen. Fick också en helt annan insyn i min egen identitet och förstod att jag var både introvert och HSP precis som min mamma. HSP står för Higly Sensitive Person eller, på svenska, Högkänslig person. I mitt fall yttrar det sig så att jag reagerar starkt på vissa stimuli. Älskar klassisk musik, konst med starka färger eller filmer som väcker känslor. Tycker inte om hög musik eller stark belysning. Kan också känna av stämningen i ett rum om jag kommer in. Kopplar gärna av med att sitta och läsa i svag belysning. Min nya insyn i detta gjorde det helt naturligt att kunna säga nej, eftersom min kropp behövde balans för att kunna prestera.
Även om min hälsoresa tagit fem år har jag aldrig tvekat eftersom jag känt konkreta resultat hela tiden.
Nå hur mår jag idag? Brukar säga halvt på skämt, halvt på allvar att jag blev tjugo år yngre då jag slutade med gluten och fem år yngre av de övriga livsstilsförändringarna. Inte illa!
//Man 55 år
Lämna ett svar