Nu har vi gått igenom hur stress och flyktbeteende är kopplat till förlossningen/ födelseprocessen och vilka verktyg man kan använda för att få en så positiv och avslappnad förlossning som möjligt. Det här blir det sista inlägget i serien. Dels för att sammanfatta specifikt vad man kan göra under olika delar av en förlossning, dels för att beskriva hur en partner/medföljare kan hjälpa till.
Om vi börjar med din medföljare så kan han/hon förutom att andas med dig, påminna dig om att slappna av, räta ut stressryynkor i pannan etc även hjälpa dig med hjälp av massage och beröring. Massage/beröring påverkar nämligen genom att:
- Dra ner energin från hjärnan till kroppen så att du blir mer närvarande i kroppen
- Frigöra smärtlindrande, lugn- och rohormoner (oxytocin), vilka också kan sätta mer fart på förlossningen
- Medföljaren kan känna om du är spänd och hjälpa dig att slappna av
- Beröring och smärta går via nervbanor till hjärnan. Om de sker samtidigt hämmar beröring smärtmekanismen. Man brukar prata om en “port” som inte kan släppa igenom allt samtidigt. Det kan alltså lindra smärtan
- Närhet gör det svårare att känna negativa känslor
Massagetekniker som kan vara bra att använda är:
- Att massera uppifrån och ner
- Med öppen handflata, dra med handen med hårt tryck
- Eller med kupad hand över nacke och armar, rumpa och lår (krama-släpp-krama…)
- Även lätt så kallad fjärilsmassage över ljumskar, mage el dyl kan hjälpa mot smärtan
- Handloven hårt i cirklar över korsrygg kan hjälpa mot spänningar och smärta där
Ha gärna ett tecken för tex sluta prata eller sluta massera eller dylikt – lyft handen tex så slipper du prata. Ha även ett tecken för när värken börjar så att din partner är med och kan hjälpa dig från sekund ett
Men för att sammanfatta verktygen och sätta dem i ett sammanhang kan man göra så här:
- Under latensfasen
- Under värkarna: använd verktygen för att andas och slappna av
- Mellan värkarna: distrahera dig. Gör ”vanliga” saker och försök få vila
- Under den aktiva öppningsfasen
- Ta en värk i taget
- Andas mjukt och ljudlöst genom värken. Avsluta var värk med en suck så att du slappnar av
- Släpp ner kroppen: axlar, käke, och tänk tung
- Ljud under utandning om du vill/behöver
- I slutet av fasen: om du känner att ”nej” så säg/tänk ”ja”
- Ta en värk i taget
- Under krystfasen
- Känn framförallt känslan av tyngd
- Sjunk ner med rumpan mot hälarna om du tex står på knä
- Använd tex ordet ner (som ett ljud under utandningen)
- Om du låser dig och håller emot, säg ja för att vända tankemönstret
- För att bli avslappnad i bäckenbotten: tänk att du andas ut genom underlivet
- Var helt passiv tills det inte går att låta bli att trycka på så att du känner kroppens impulser
- Stanna upp en stund och känn vad som händer när du bara väntar. Då får vävnaden den tid den behöver för att töjas och man får kontakt med krystimpulserna (detta är såklart annorlunda om du har svaga värkar – lyssna på barnmorskan)
- Försök stå ut med trycket utan att hålla emot
- Hitta rätt muskler i krystningen genom att:
- Ljud med mörk röst med stängd mun
- Tänk trycka ut tampong istället för att bajsa
Slutligen: Om det känns oändligt – ta en värk i taget (eller vid stress/oro – en situation i taget). Klara bara den här värken just nu, den tar dig ett steg närmare målet. Du har klarat alla dessa värkar och behöver aldrig mer behöva klara just dem!
Hoppas att inläggen kommer till nytta för någon. Om inte för dig som är förlossningsrädd, så kanske för dig som tampas med stress och oro i vardagen. Ta hand om er!!
Lämna ett svar