Ja, visst låter det konstigt. Alltså en mamma är ju en sån som min mamma (som nu är mormor) – inte jag! Men gud vad mysigt. Vem kunde tänka sig att en liten hjälplös bebis kan vara så mysig. Vill ju bara pussa, lukta och krama vår lille lowcarb-prins. Jag har alltid trott att bebisstadiet bara var en transportsträcka till ett roligt barn från 1-årsåldern 🙂
I tisdags morse föddes han. Han brås på sina föräldrar: kom inte i tid, men när han väl satte fart gick det undan. Redan med en surfares storm-chaser-mentalitet så ville han ut på årets blåsigaste dag. Stormen Simon gjorde att vi fick sicksacka mellan nedfallna ledningar och träd för att komma till sjukhuset i Ystad (underbart sjukhus att föda på förresten).
Redan från magen har han ätit lowcarb (i en period Paleo, och i andra LCHF). Dessutom har han surfat hela graviditeten – en mycket hälsosam liten bebis alltså! Intressant är att jag har hur mycket mjölk som helst i brösten. Många av mina klienter som velat få bort några graviditetskilon redan under amningen, har klagat på att mjölken sinar även med en något liberal lowcarb när de plockar bort kolhydrater. Men så är alltså inte fallet om man redan från början äter lowcarb (undantaget lite sjukhusmat på BB).
Även inför förlossningen åt jag helt vanlig lowcarb, trots allas uppmaningar (MVC, barnmorskor mfl) att kolhydratladda. kl 17 på kvällen innan mina värkar startade kl 20 åt jag min sista “riktiga” måltid – hjortfärsbiff med ost på och grönsaker till. Innan vi åkte till sjukhuset fick jag i mig en bulle av Birgitta Höglunds valnötsbröd – med smör och ost. Denna lyckades jag dock kräkas upp när jag låg med CTG på magen. Under förlossningen drack jag vatten, lite nyponsoppa och min egen vätskeersättning gjord på vatten, lite druvsocker (ren glukos) och havssalt. Jag klarade mig utmärkt!
Jag kommer att skriva några inlägg baserat på detta (förlossningen) inom kort: En sista del i “föda utan rädsla”-serien där jag beskriver min egen förlossning, ett inlägg om sjukhusmat, en serie om att komma igång efter en förlossning, dvs träning efter förlossning inkl. egna erfarenheter (både bra och dåliga) och i vilken takt man kan ta det.
Uppdatering: Jag fick en kommentar från min vän som är läkare på en förlossning ang vad jag skriver nedan. Jag ska skriva en bättre förklaring till vad jag skriver och även ge er hennes förklaring till dessa riktlinjer inom vården. När jag fått hennes ok, lägger jag hennes kommentar i kommentarsfältet nedan. Det är viktigt i detta sammanhang att betona att jag jag Inte (!) är ngn expert på medicinering och att ni absolut ska lita på vården om ni själva inte är det.
Då jag normalt skriver relativt objektiva inlägg baserat på vetenskap och fysiologi och är tydligare när jag kommenterar utifrån personliga åsikter kanske det var förvirrande att detta inlägg är skrivet utifrån ett subjektivt perspektiv.
Det jag också vill förtydliga är att det jag reagerar på är rutinen – dvs att man inte bedömer från fall till fall, men att jag förstår att rädda liv är prio ett i dessa fall.
Jag är väldigt besviken över vården generellt när det gäller antibiotika. Hela mitt liv har jag fått en kur bara för att kunna åka på semester, tävla inom idrott eller bli frisk snabbt, ofta i fall när jag inte behövt. Dåligt upplyst om att det kan ge konsekvenser. Jag är nu helt övertygad om att redan en antibiotikakur påverkar bl.a. tarmfloran för livet. Nu har det blivit bättre/mer restriktivt, men det känns som att man ibland tänker kortsiktigt när det gäller medicinering överlag. Ta bort jobbiga symtom snabbt, men ibland kanske de långsiktiga konsekvenserna kan vara värre när man summerar. Så, tillbaka till vad jag ursprungligen skrev:
Måste också bara kommentera en grej kring förlossningen och sjukhusets inställning till mediciner. Mitt vatten gick redan i måndags på dagen, innan värkarna startade. Det finns en infektionsrisk när vattnet har gått. I och med detta har man som policy att sätta in antibiotika intravenöst till mamman senast 18h efter vattenavgång – så att bebisen hinner få i sig det via moderkakan innan den föds. Detta berättar de för mig när jag har ett etablerat värkarbete kl 1 på natten – 13h efter vattenavgång. Och min tanke är då att absolut inte – han kommer ju snart och jag vill inte att min sons liv ska börja med en atombomb i form av antibiotika som slår ut både gott och ont. Inte heller vill jag ha det i min egen kropp om det inte verkligen behövs. Det hade kanske varit en annan saga om mina värkar inte hade kommit igång på ett par dar trots vattenavgång. Jag nämner att jag helst inte vill ha antibiotika om det inte verkligen behövs. De tror att det är för att jag är nålrädd och säger att vi väntar tills vi närmar oss de 18 timmarna. När mina krystvärkar startar runt kl 5 på morgonen tycker de att nu är det dags att sätta in antibiotika. Nu?!! Nu kommer han ju ut, då behövs det väl verkligen inte säger jag. I min journal skrivs då att “Anna ber att få välja bort antibiotika trots att hon fått beskrivet varför” eller ngt i den stilen 🙂 Senare på BB verkade jag vara “mamman som valde bort antibiotika”. Kommentarer som att han verkar ju må bra ändå, trots att han inte fick antibiotika. Ja, jag vill bara säga att jag födde en riktigt stark och frisk liten pojke. Han var lång, minst 53 cm (ville inte riktigt sträcka på sig) och vägde 3980g. Han klarade av en ganska lång krystfas utan påverkan på puls trots att hans huvud stod i öppningen väldigt länge. Den här inställningen till medicinering är vårdens, inte de individuella barnmorskornas. Barnmorskorna, både på förlossningen och BB i Ystad, är helt helt underbara, och det var väldigt lyhörda till mina önskemål!!!!
Slutligen – bilderna är tagna exakt 4 dagar före födseln respektive 4 dagar efter födseln. Visst är kroppen fantastiskt flexibel? Alltså, jag har ju kvar en liten bula, vilket är livmodern som ännu inte fullt dragit sig samman ännu, men den blir mindre och mindre var dag. Dessutom – efter förlossningen känner man sig som om man blivit nedslagen och sparkad i mage och underliv i ett dygn. Därefter känner man sig dubbelt så bra för varje dag som går (jämfört med föregående dag).
Lotta B says
Grattis!!! 😀
Anna Sparre @ 4health.se says
Tack snälla!!
Penny says
Grattis, så underbart!
Thomas B says
Jamen, GRATTIS så klart.
Vad kul att det gick så bra trots ovädret.
Tove says
Stort grattis Anna! Vad skönt att allt gick bra, och välkommen till världen till er lille prins! Ser fram emot kommande inlägg! Kram!
Ing-Marie says
Hej Anna!
Superstort grattis till din lille kille! Vi kan väl höras om ett tag när du börjar så smått igen?
Njut nu och ta hand om dig.
Anna Sparre @ 4health.se says
Ing-Marie! Vad härligt att höra från dig. har försökt nå dig per email. Du kan väl skicka mig en uppdatering?
åsa says
Åh vad kul Anna! Grattis! Hade ni kanske turen att träffa på min bästis Gunilla M, usk på BB i Ystad?! Hon är bäst!
Anna Sparre @ 4health.se says
Tack Åsa! Minns inte riktigt vad alla hette, men alla var supergulliga och duktiga så det kan jag tänka mig!!
Stefan J Persson says
Ett stort grattis Anna!
Eva Z says
Grattis Till Er Alla Tre!
Anna says
Stort Grattis!
Linda Persson says
Stort GRATTIS!!!
Farmor kaisi says
Grattis, njut av den underbara tiden nu!
Tina C says
Stort grattis till er alla 3.
LottaJ says
GRATTIS!!!
Ja, det där med att underlivet (eller hela kroppen för den delen ibland) kan kännas som om den vart överkörd av ett tåg, sedan backad över (!) igen är det ingen som berättar före, det kommer som en chock.
Men har man haft en sådan fin förlossning som ni verkar ha fått, då är det precis som du säger: man blir fort starkare för varje dag!
MYYYYS med din bebis, och, det blir mysigare för varje år med barn :-)!
MariaF says
Hurra! Väl kämpat!
Anna Sparre @ 4health.se says
En LÄKARES syn på antibiotikabehandling vid vattenavgång. Ett mycket bra inlägg i diskussionen, så läs det.
Hon ville att det skulle vara tydligt att det inte är en text som är tagen ur någon lärobok, eller ska ses som strikta fakta, för detta är ju data ur minnets kunskapsbank och del i en diskussion.
“Att antibiotika ges vid närvaro av riskfaktorer för infektion beror på vad vi har att lägga i vågskålarna som vårdgivare, en sk risk-nytta-avvägning. I den ena läggs neonatalinfektion som är ett mycket allvarligt tillstånd för en nyfödd, av fysiologiska orsaker som jag återkommer till, i den andra läggs en antibiotikados i onödan(om barnet inte hade en infektion) med ett par dygns längre normalkolonisation(av bakterieflora) än annars.
Riskfaktorerna är många, bla < 18 timmars vattenavgång. Det är inte så att 18 h är någon magisk gräns och vi kan absolut inte påstå att alla efter den tiden faktiskt får en infektion. Problemet är att vi inte kan förutäga vilka som får det och följderna är för allvarliga för att vänta och se. Om vi gör det kommer vi att vara för sent ute, som jag förklarar nedan. Infektion i nyföddhetsperioden är så farligt för barnet eftersom det har ett helt oprövat och delvis omoget immunförsvar utan färdiga antikroppar att skicka ut, omogen/liten kapacitet av metabolism i njurar och lever samt en mkt liten blodvolym. Alla dessa faktorer gör att en bakteriell infektion snabbt kan bli en sepsis(blodförgiftning), barnet hamnar då i chock, med stor risk för syrebrist i hjärna och tarm, som även om man lyckas behandla och rädda barnet till livet, kan ge men för livet. Man ger Bensyl Pc, ett smalspektrum antibiotika som bara slår på luftvägsbakterier, GBS, som är de som orsakar den allvarligaste formen av infektion. Andra bakterier, som t ex, mag/tarmfloran påverkas i mycket liten utsträckning. Så risken som behandlingen i sig ger, även om det blir "i onödan", är liten jämfört med man har att förlora om man avstår. Främsta skälet till att man ger förebyggande behandling är att det ofta kan vara svårt att upptäcka neonatala infektioner och när de väl upptäcks kan det vara för sent för behandling som häver infektionen innan de verkligt allvarliga syntomen uppstår. Nyfödda får vid infektion inte sällan hypotermi istället för feber och blir slöa istället för irritabla och ledsna, vilket ju är vanligt hos helt friska nyfödda utan infektion också! Odlingar och labprover kan många gånger ta för lång tid att få svar på för att de ska göra nytta i diagnostiken. Ytterligare en anledning till att man vill ge antibiotika när barnet fortfarande ligger i magen vid en ev infektion, är att mammans kropp kan fungera som en skyddsbarriär för barnets njurar och lever, då barnet själv slipper metabolisra läkemedlet, utan får de aktiva metaboliterna direkt i blodet, som direkt kan angripa ev bakterier. Av samma orsak är det inte lika effektivt att ge antibiotikan direkt till barnet, eftersom det tar för lång tid för dess små njurar och lever att få ut tillräcklig mängd aktiv substans i kroppen för att bekämpa de snabbt förökande bakterierna. I många fall räcker denna enda dos i kombination med de antikroppar som mamman erbjuder så länge placentacirkulation finns, för att de bakterier som finns ska minska så mkt i antal att det aldrig blir någon infektion av det. Vi vet att om man inte ger antibiotikaprofylaxen så utvecklar många fler nyfödda infektion, med ökad morbiditet och mortalitet som följd."
Anna Sparre @ 4health.se says
Och vidare – detta uttalande från min vän som är läkare får inte tas ur sin kontext, utan endast ses som ett inlägg i en diskussion av någon som “råkar” vara läkare. Dvs det är inte ett expertutlåtande som talar för hela yrkeskåren
Anna Sparre @ 4health.se says
Tack förresten alla söta läsare för era fina kommentarer och lyckönskningar!! Blir så glad <3 <3
Malin says
Måste och få säga grattis, hade helt missat detta inlägg men tänkte väl att det borde ha kommit en liten nu… 🙂
Anna Sparre @ 4health.se says
Tack söta!! 🙂