En Ironmantävling innebär en stor påfrestning för kroppen: 3,8 kilometer simning, 180 kilometer cykling, och så ett maratonlopp på 42 kilometer i följd.
En ny studie visar att den kvinnliga kroppen tar mindre stryk än den manliga. Är det östrogenet som skyddar, eller har kvinnorna bara en bättre strategi när de tar sig an extrema uthållighetsgrenar?
Forskarna har undersökt 15 män och 15 kvinnor som genomförde en Ironman i Kalmar. Man ser ganska tydligt att tjejerna, framför allt när det gäller skelettmuskelnedbrytning, inte tar lika mycket stryk som killarna.
Träning innebär nedbrytning av muskler . Vid påfrestningar av Ironmanklass blir nedbrytningen omfattande och ett tecken på det är det som brukar kallas ”coca cola-urin”, det vill säga att de som deltagit i ultrauthållighetstävlingar efteråt får brunfärgad urin. Man brukar säga att det kissas ut muskler. När musklerna gått sönder är det stora proteiner som måste ut via njurarna, enligt en av forskarna bakom studien.
Olika tecken på nedbrytningen går också att spåra i blodet. Biomarkörer som visar på skelettmuskelnedbrytning, njurpåverkan, leverpåfrestning och nedbrytning av hjärtmuskeln ökade hos alla deltagarna i studien, men ökningen av två av markörerna var markant större hos männen än hos kvinnorna.
Blodprover togs på deltagarna före tävlingen, precis efteråt och efter en veckas vila. Bland annat mättes biomarkörer som brukar indikera hjärtmuskelnedbrytning, skelettmuskelnedbrytning, njurpåverkan och leverpåfrestning. Värdena steg kraftigt efter genomfört lopp, men de flesta hade återgått till ursprungsläget efter en veckas vila.Hos män ökade halterna av de biomarkörer som indikerar skelettmuskelnedbrytning avsevärt mer än hos kvinnor.
Studien visar skillnaden mellan kvinnor och män, men den förklarar inte orsaken. En av forskarnas hypoteser är att kvinnorna är bättre förberedda och kanske har en annan strategi, när de genomför tävlingen. Man skulle kunna tänka sig att männen kör på med en högre intensitet, att de överskattar sin förmåga, medan kvinnor tvärtom underskattar sin förmåga. En annan hypotes är att det är det kvinnliga könshormonet östrogen som skyddar. Du kan läsa ett utdrag ur diskussionen kring detta längst ner.
Men den viktigaste och mest omdebatterade frågan är vilka hälsoeffekter ultrauthållighetslopp får i längden för den som genomför många lopp under många års tid. Det enda säkra svaret är att den andra extremen, att inte röra sig alls, är mycket farligare för de flesta.
http://journals.plos.org/plosone/article?id=10.1371/journal.pone.0179324
https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/ironman-tar-hardare-pa-man-an-kvinnor-1
Ur diskussionen kring vad detta kan bero på:
“It could be hypothesised that the body composition among women with relatively lower muscle mass compared to men will cause the women to suffer less from muscle breakdown. However, we adjusted for both body weight and body fat percentage in the models which suggest that differences in body composition could not explain the difference. Estrogen protects against skeletal muscle breakdown [27] and could be one potential explanation to why women show less skeletal muscle breakdown. But If oestrogen would play a pivotal role in the protection against skeletal muscle damage after ultra-endurance races our observation would be more similar to those previously reported”
“Overall, with the exception of creatinine, our models explained very little variance, ranging from a few percent up to 20%, indicating that factors other than those included in this study may contribute to the biomarker response following an Ironman triathlon. There are some signs that the intensity of the effort and mechanical stress are two such unmeasured factors. The relative intensity is correlated with cTnT release such that higher intensity but shorter duration leads to a greater release [28, 29]. In this study we used finishing time as a measure of the performance of the athletes but it may be a too crude a measure of the intensity. Two subjects can have the same finishing time but may have used different pacing strategies and thus been working on very different intensities during the race.”
Lämna ett svar