När kroppen säger ifrån

Kroppen pallar mycket, riktigt mycket, men till sist säger den stopp.

När jag lär ut om träning så betonar jag vikten av återhämtning då kroppen får tid att bygga sig stark, fördelen med korta effektiva pass osv.

När jag själv åker på surfresa däremot försöker jag klämma ut varenda minut av surf jag kan lyckas få, vilket för det mesta blir många timmar varje dag. Det fungerar bra under en resa på en eller ett par veckor, men efter många veckor så sa min kropp ifrån.

Surfing är väldigt allsidig träning. Du tränar styrka och smidighet, men även kondition. Du tränar både statiskt och dynamiskt. Och du tränar hela kroppen. Det är dock några ställen som tar lite extra stryk. När du paddlar så använder du mycket rygg och axlar, men framför allt blir det en statisk anspänning strax över mitten på ryggen för att du ligger med ryggen böjd, som i svank, men böjen hamnar något högre i ryggen. Detta delvis för att höja blicken, så att du ser vågor etc och får bättre balans, men också för att optimera din tyngdpunkt. Förutom anspänningen i den där punkten på ryggen så tar även de nedre revbenen på framsidan av bröstkorgen stryk då de får en hel del wear and tear av att ligga emot brädan (särskilt för mig som har väldigt lite underhudsfett).

Vad gjorde min kropp till slut? Jo, det låste sig i revbenen. Inte inne vid bröstbenen eller vid ryggraden som det kan göra om man får något som liknar ryggskott (men i revbenen), utan på sidan av bröstkorgen. Troligtvis var det i kombination med en liten spricka i ett revben eller en bristning i musklerna mellan revbenen. Men det som hände var att jag knappt kunde röra mig första dygnet för att det liksom låste sig, medan det redan efter 2 dygn nästan blev bra igen (så när som på den lilla skadan som fortfarande gör sig påmind).

Och ja, kroppen hade gett mig förvarningar såklart, alltifrån träningsvärk till muskelknutor i ryggen, vilka jag valde att ignorera eller massera lite 🙂
Jag får väl dessutom inse att jag är 30+ 🙂 Inte för att det behöver vara särskilt gammalt, men det finns väl en anledning till att idrottare ofta peakar något innan…

Så summa summarum – jag får nog börja leva som jag lär inte bara när det gäller kost, utan även träning!

Har din kropp sagt ifrån och hur uttryckte det sig?