PMS-besvär, med symtom som nedstämdhet, irritabilitet, humörsvängningar, oro, koncentrationssvårigheter, sömnstörningar och bröstssvullnad dagarna före mens kan vara kopplat till olika hormonella obalanser, såsom östrogendominans (läs tidigare inlägg/sök om pms https://4health.se/?s=pms). Men det finns också svensk forskning som visar att kvinnor med PMS (premenstruellt syndrom) och PMDS/PMDD (premenstruellt dysforiskt syndrom) har en annorlunda respons till ett hormon som kallas för allopregnanolon.
Allopregnanolon är ett hormon som förekommer naturligt i kroppen efter ägglossning och under graviditet. Känsligheten för allopregnanolon ändras under menstruationscykelns gång och är annorlunda hos kvinnor med svår PMS jämfört med hos kvinnor utan PMS-besvär.
Kvinnor utan humörförändringar före menstruationen är mer känsliga för allopregnanolon precis efter mens och mindre känsliga före. Däremot är känsligheten för allopregnanolon hos kvinnor som lider av svår PMS med uttalade humörförändringar inför varje mens den omvända: Dessa kvinnor är känsligare före mens än efter.
Det kan tyda på att de har sämre förmåga att anpassa sig till hormonvariationerna före mens. Vad det i sin tur beror på är oklart, men det kan vara så att dessa individer har en förändrad funktion i ett av hjärnans signalsubstanssystem, GABA-systemet.
Allopregnonelons funktioner i kroppen beskrivs på wikipedia så här:
“Allopregnanolone possesses a wide variety of effects, including, in no particular order, antidepressant, anxiolytic, stress-reducing, rewarding,[16] prosocial,[17] antiaggressive,[18] prosexual,[17] sedative, pro-sleep,[19] cognitive and memory-impairing, analgesic,[20] anesthetic, anticonvulsant, neuroprotective, and neurogenic effects.[1]
Fluctuations in the levels of allopregnanolone and the other neurosteroids seem to play an important role in the pathophysiology of mood, anxiety, premenstrual syndrome, catamenial epilepsy, and various other neuropsychiatric conditions.[21][22][23]
Increased levels of allopregnanolone can produce paradoxical effects, including negative mood, anxiety, irritability, and aggression.[24][25][26] This appears to be because allopregnanolone possesses biphasic, U-shaped actions at the GABAA receptor – moderate level increases (in the range of 1.5–2 nM/L total allopregnanolone, which are approximately equivalent to luteal phase levels) inhibit the activity of the receptor, while lower and higher concentration increases stimulate it.[24][25] This seems to be a common effect of many GABAA receptor positive allosteric modulators.[26][21] In accordance, acute administration of low doses of micronized progesterone (which reliably elevates allopregnanolone levels), have been found to have negative effects on mood, while higher doses have a neutral effect.[27]”
I dagsläget behandlar man oftast PMS och PMDS med antingen p-piller eller antidepresiva SSRI-preparat. Inte optimalt.
http://www.sciencedaily.com/releases/2011/12/111221091722.htm
Lämna ett svar