Om mamman utsätts för stark stress under graviditeten finns det risk att fostret påverkas. Ny forskning visar att både språkinlärning, hälsan och den fysiska utvecklingen kan försämras hos barn vars mammor upplever extrem stress under den sista graviditetstiden.
Miljön vi utsätts för före födseln kan påverka generna (epigenetik, dvs hur generna uttrycker sig) och de förändringarna kan sen ha effekter under hela livet. Det har flera forskningsstudier visat på senare tid.
Forskare i Kanade fick genom en naturkatastrof 1998 möjlighet att på nära håll studera vad som händer med foster när deras mammor utsätts för stora påfrestningar.
Forskarteamet har sedan dess studerat effekterna hos de barn som föddes efter katastrofen, för att ta reda på om den stress deras mödrar utsattes för under den sena graviditeten fått några konsekvenser.
Resultatet från studien visar tydligt att barnen som i fosterlivet utsattes för stark stress var svagare, både vad gäller språk och motorik. Och dessutom sjukare. När de var två år använde de 30 procent färre ord än de som inte utsatts för svår stress. Astma, övervikt och diabetes är också vanligare hos dessa barn.
Stressen som fostret utsatts för lämnat spår i barnens DNA. Den process som kallas metylering är av stor vikt för vårt DNA och påverkar bl.a. om genen är “på” eller “av”. Under utvecklingen i livmodern är metyleringen särskilt viktig. Studien visar att det finns ett samband mellan metyleringen hos gruppen vars mammor upplevt naturkatastrofen.
Ju längre tid mammorna var drabbade av katastrofen, desto lägre IQ hos barnen, lägre språkutveckling osv.
http://journals.plos.org/plosone/article?id=10.1371/journal.pone.0107653
http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/stress-under-graviditet-kan-paverka-barnets-utveckling
Lämna ett svar