Därför bryts kroppen ner av socker och kolhydratbränsle – och så fungerar fettdrift

Vi är gjorda för att använda fett som huvudsakligt bränsle. Socker, dvs blodsocker som bildas av alla kolhydrater och som i nödfall kan bildas bl.a. från proteiner/aminosyror, ska användas i anaeroba nödsituationer. Fett kan nämligen bara förbrännas med tillgång på syre, så i de nödfall vi behöver springa snabbt från en björn eller liknande så är det bra att ha det här nödbränslet som fungerar även då vi befinner oss på intensitetsnivåer som överstiger syreupptagningsförmågan  (eller om vi ska tävla kortdistanslöpning).

Om din kropp är van att gå på sockerdrift, dvs blodsocker, så är den dålig på att bränna fett. Detta kan inträffa om vi äter för mycket kolhydrater och/eller om vi äter för lite fett eller faktiskt också om vi äter för mycket protein (läs mer här: https://4health.se/minska-pa-proteinet ). Ger vi kroppen lagom med protein, mycket fett och bara naturliga kolhydrater som grönsaker, så går kroppen istället på fettdrift och tar bara till blodsocker i anaeroba nödsituationer.

Om kroppen går på sockerdrift så är den extremt känslig för om du inte tillför kolhydrater konstant. (Därav att det är så “viktigt” att äta frukost och mellanmål hela tiden om du lever enligt kostcirklar och annat). Och detta är inte bara för att du blir låg, utan för att kroppen faktiskt bryts ner. För så fort kroppen inte då får blodsocker via kolhydrater i kosten så kommer proteinet i kroppen via glukoneogenes att göras om till blodsocker. Det betyder att dina muskler och andra proteiner bryts ner. Proteiner har du även i benstommen, i ditt hjärta mm. Du bryter helt enkelt ner kroppen.

Går du på fettdrift däremot så är kroppen okänslig för tillfällig matbrist. Då är den duktig på att ta av dina fettdepåer om det inte skulle komma bränsle via maten.