Hur mycket vi samspelar med andra människor kan handla om hur känsliga vi är för berörings- och anknytningshormonet oxytocin.
Nu har man nämligen forskat på hundar och kommit fram till att hur mycket hundar samspelar med människor kan handla om hur känsliga de är för oxytocin.
Det finns genetiska skillnader i känslighet för oxytocin.
I studien har man mätt hur lång tid det tar innan hundar söker kontakt med sin ägare för att få hjälp med ett problem. Sedan har man sett hur det hänger ihop med oxytocin, som brukar kallas anknytningshormon, och är viktigt i sociala relationer.
Hur benägen en hund är att söka hjälp ser forskarna som ett mått på hur beredd den är att samarbeta med människor. Här finns det stora individuella skillnader från hund till hund. Variationen är stor också inom en och samma ras.
Studien visar att det kan bero på en genetisk skillnad i hur känslig hunden är för hormonet oxytocin. Det beror i sin tur på vilken variant av mottagarmolekyl, oxytocinreceptor, som hunden har.
När forskarna utsatte hundarna för extra oxytocin blev många av dem ännu mer benägna att söka hjälp. Men det gällde bara dem som hade en särskild variant av receptorn. De hundar som hade den andra receptorn fortsatte förgäves att försöka lösa problemet ensamma. Den här genetiska skillnaden finns också hos vargar.
Eftersom oxytocin spelar stor roll också i samspelet mellan människor tror man att liknande genetiska skillnader på oxytocinreceptorn kan ligga bakom skillnader i social förmåga också bland oss.
Oavsett så kan du öka ditt oxytocin med fysisk kontakt, såsom klappar, kramar och massage.
Mer om oxytocin: https://4health.se/?s=oxytocin
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=406&grupp=12718&artikel=6777168
Lämna ett svar