Jag har ytterligare en fundering kring periodisk fasta (läs gärna mina tidigare inlägg https://4health.se/periodoisk-fasta
och https://4health.se/periodisk-fasta-%E2%80%93-del-2 )
Jag har varit positiv till periodisk fasta på många sätt. Men nu, med sommartema kring hur man motverkar stress, så har jag en fundering. För även om kortvarig svält har en uppbyggande effekt på kroppen, så stressar man den samtidigt. Kortisol och adrenalin, stresshormonerna, är del i den mekanism som höjer blodsockret om det blir lågt. Med en lågkolhydratkost blir såklart inte blodsockerdipps-stressen lika stor eftersom energin från den fettrika kosten varar längre och kroppen är duktig på glukoneogenes (att göra blodsocker från annat än kolhydrater), men för att frigöra energi till blodsocker utsöndras än dock stresshormoner från binjurarna.
Jag tror verkligen att fördelarna med periodisk fasta överväger nackdelarna så länge man även i övrigt lever som på stenåldern. Periodisk fasta handlar ju om att efterlikna hur vi åt under evolutionen, dvs med korta perioder av fasta. Men vad händer om man lever i ett samhälle där vi aldrig riktigt hinner allt vi ska? Dessutom med enorma krav på att prestera, inte bara från omgivningen, utan kanske främst från sig själv. Frågan är då om fördelarna fortfarande överväger nackdelarna. Frågan är om den ackumulerade stressen, dvs både den som beror på jobb och tankar om prestationer samt den som kommer från fastan, blir så hög att det får en negativ effekt totalt sett?
Vad tror du?
Hej!
Jag har provat på en del periodisk fasta och känner mig väldigt stark i kroppen av det. Speciellt om jag tränar innan det är dags att äta igen. Att hoppa över frukost märks knappt, men att gå uppemot 24h i fasta är en annan upplevelse och det är tydligt att det påfrestar kroppen mycket mer. Längre perioder av fasta gör jag bara om kroppen känns 100%ig. 🙂
Tack för din kommentar! Håller med dig – att träna lätt och skjuta fram frukosten känns bra.
Funderar på hur det blir i längden om man är stressad, men det får tiden utvisa 🙂
Jag har varit stressad under lång tid. Salivtest hat visat på lågt morgonkortisol. Visserligen är det flera år sedan men finns inget jag kan komma på som skulle ha ändrats ang det. Min upplevelse är att när jag gick på strikt lchf mådde sjukt dåligt! Jag var som en zombie. Mina nära trodde jag var allvarligt sjuk, så jag fick sluta. (Tänker att strikt lchf är lite som att fasta?)
Har även provat pf men är så rädd att det ska stressa kroppen ytterligare! Samtidigt som man läser om hur bra det ska vara för kroppen, och det är ett lätt sätt att tappa överskottskilon. Jag provade även att träna fastandes vilket var en plåga! Helt orkeslös!
Ändå funderar jag igen om det kanske skulle vara dags för lite pf, för att tappa något kilo… Men är kanske inte för mig då?
Så olika det kan vara…
Här även en känsla av att det passar män bättre än kvinnor…
Håller med om allt du skriver – dvs. du ska absolut varken fasta eller äta för strikt lowcarb
Anneli, Va du anpassad till den nya kosten, alltså hade du ätit LCHF länge så det ej va så att du låg i gränslandet mellan fettdrift och sockerdrift? Denna övergång kan ta tid och vissa behöver trappa ner kolisar sakta medan vissa kan bryta rakt av. Är så klart med så att vissa kvinnor behöver mer kolisar än andra 😊
Bra fråga! Men jag funderar på samma sak när det istället kommer till långtidsfasta? Då kortisolet verkligen “känns” som det går i taket. Är det bra eller dåligt liksom … kanske inte i stunden, men efteråt?
fördelen med längre fasta mer sällan är att det inte blir den konstanta stress som du får av att fasta kort var eller varannan dag.
Så en längre fasta en gång om året är troligen att föredra för någon med mer stress