Det här blir inlägg som inte bara kan vara intresse för den som ska föda barn, utan även för den som är intresserad av stress och fight or flight-mekanismen, samt för den som har andra rädslor som kanske blockerar eller förvärrar situationer.
Jag har alltid känt en rädsla inför en förlossning. Delvis beror det på att jag alltid tyckt att blod, operationer etc är läskigt, delvis på okunskap – att det är något helt nytt, okänt och något där jag saknar kontroll.
Men för dig som känner så, det finns en helt underbar bok som heter “Föda utan rädsla” av Susanna Heli.
Det är en bok som alla borde läsa, inklusive den som ska bli pappa, men är du rädd för att föda så läs den två gånger 🙂 Jag kommer att sammanfatta en del av det som står i boken i några inlägg.
Det andra du bör göra är att försöka få så mycket inblick i förlossningsprocessen som möjligt. Kan du tex besöka förlossningen på det sjukhus där du ska föda? Titta gärna också på ett par avsnitt av Tv4:s “En unge i minuten”.
Det är roligt, när det programmet sändes på tv för ett par år sen så undrade jag vem i hela världen som tittade på det. Nu ser jag avsnitten med fullt fokus och blir alldeles rörd när det ploppar ut en liten bebis 🙂
Jag bäddar in ett par avsnitt här nedan. (du kan behöva uppdatera sidan inför var avsnitt)
Som sagt, i några kommande inlägg så sammanfattar jag godbitar ur boken och kommer in på hur stressmekanismen har betydelse under en förlossning. Häng med!
Åh, vad jag gillar dina ämnen! 🙂
Jag var skräckslagen! Jag har alltid vetat att jag vill ha barn men har haft de underligaste anledningar att inte skaffa några. T ex att den potentiella pappan var så ful som liten…
När jag var 25 tänkte jag att jag väntar tills jag fyllt 35 för då kan man välja kejsarsnitt. Det var bara det att när jag blev 35 så var den möjligheten borta… Jag var nästan 37 när jag fick mitt första barn och jag hade förmånen att få träffa en barnmorska (utöver MVC) som specialiserat sig på rädda mammor. Via samtal och därmed information försöker de få mamman att slappna av och få en positiv upplevelse. “Klara” kallas det här, “Maria Aurora” på andra ställen.
Dessa samtal ledde till en läkarkontakt och jag blev erbjuden snitt om jag så önskade. Och då var jag ju tvungen att ta ställning. Döm om min förvåning när jag var precis lika rädd för det! Mycket tänkande senare insåg jag att det var situationen och personalen jag var så rädd för. Att de, i sin yrkesroll, skulle kunna neka mig något jag ville ha, t ex en viss bedövning. Slutligen födde jag vaginalt och fick ett underbart bemötande på förlossningen. Tyvärr kan jag inte säga detsamma om BB för uppenbart hade dessa sköterskor inte läst min journal och tankar inför förlossningen. 🙁
Jag vill med detta skicka med alla som känner rädsla eller bara lite oro – be om hjälp! Stå på er! Man är känslig som gravid och att be om hjälp och få motfrågan “varför då?” kan vara tuff men be pappan hjälpa till om så behövs. Spelar ingen roll vad orsaken till oron är, alla har rätt till ett positivt minne för livet. Det är tufft nog ändå när kroppen tar över och kör sitt eget race. <3
Tack snälla för din berättelse! Det hjälper ju verkligen att höra från någon i en liknande situation. Jag har känt så också – att jag inte var säker på om jag skulle skaffa barn, delvis pga förlossningsskräck.
Men nu när jag är gravid känns det bättre måste jag säga – helt plötsligt har man någon annan där inne som man prioriterar högre (jo, man känner så även om man inte trodde att man skulle känna så innan). Jag är fortfarande rädd och var väldigt bestämd mot min barnmorska från första stund att hon skulle skicka mig till all hjälp jag kan få 🙂 Så jag har varit och träffat en överläkare en gång som svarade på mina frågor och tanken är att jag ska få komma dit igen och göra en förlossningsplan.
Dock börjar dom med att förklara alla nackdelar med kejsarsnitt (för att man inte ska önska planerat kejsarsnitt i onödan), men jag är mycket mer rädd för ingrepp än att föda naturligt så det var kanske inte det bästa haha.
Jag var oxå rädd då en gång 78 men hade läst om en afrikansk stackars flicka som hade fött barn ! Utan bedövning!, utan akutsjukvård! O då tänkte jag, här har jag all världens bedövning jag kan be om o har all expertis runt om mig vid behov, så de tankarna gav mig först skuldkänslor gentemot den lilla flickan o sedemera styrka inför förlossningen. Det blev dock bara ett barn men det är helt annan historia.
Tack! Ytterligare en berättelse som hjälper. och visst är det så – det hjälper att sätta det i relation till ngt värre!
Jag läste tipset att framkalla en orgasm (hos kvinnan) genast man märker att förlossningen börjat. Det kan göra så att förlossningen framskrider snabbt och nästan smärtfritt. Två veckor innan min fjärde förlossning läste jag alltså det här. Och naturligtvis testade jag. Med fantastiskt resultat!
När jag kom till sjukhuset trodde jag att jag hade många timmar av smärta framför mig. Men innan min man han in från parkeringen var vår underbara dotter född. Jag var tio cm öppen genast jag kom in.
Aldrig mer rädd för en förlossning! 🙂
Haha, det låter ju som ett underbart sätt! Absolut värt att testa. Kan dock tänka mig att det gick lite extra snabbt för dig för att du var inne på fjärde barnet (har fått veta att det oftare går snabbare för omföderskor) också. Men som sagt, absolut värt ett försök, tack för tipset!
Nu har jag undersökt saken med orgasm och sex under förlossningen.
Det finns egentligen två huvudanledningar till att det här är bra. Det första är att en orgasm ökar blodtillförseln till vävnaderna, vilket gör dem mer redo och elastiska (också bra mot att spricka).
Det andra är att spermierna (om du nu har sex för att få orgasm) innehåller prostaglandin. Prostaglandin är det hormon som ser till att livmodertappen mjuknar och att förlossningen kan starta.