Jag har ytterligare en fundering kring periodisk fasta (läs gärna mina tidigare inlägg https://4health.se/periodoisk-fasta och https://4health.se/periodisk-fasta-%E2%80%93-del-2 )
Jag har varit positiv till periodisk fasta på många sätt. Men nu, med sommartema kring hur man motverkar stress, så har jag en fundering. För även om kortvarig svält har en uppbyggande effekt på kroppen, så stressar man den samtidigt. Kortisol och adrenalin, stresshormonerna, är del i den mekanism som höjer blodsockret om det blir lågt. Med en lågkolhydratkost blir såklart inte blodsockerdipps-stressen lika stor eftersom energin från den fettrika kosten varar längre och kroppen är duktig på glukoneogenes (att göra blodsocker från annat än kolhydrater), men för att frigöra energi till blodsocker utsöndras än dock stresshormoner från binjurarna.
Jag tror verkligen att fördelarna med periodisk fasta överväger nackdelarna så länge man även i övrigt lever som på stenåldern. Periodisk fasta handlar ju om att efterlikna hur vi åt under evolutionen, dvs med korta perioder av fasta. Men vad händer om man lever i ett samhälle där vi aldrig riktigt hinner allt vi ska? Dessutom med enorma krav på att prestera, inte bara från omgivningen, utan kanske främst från sig själv. Frågan är då om fördelarna fortfarande överväger nackdelarna. Frågan är om den ackumulerade stressen, dvs både den som beror på jobb och tankar om prestationer samt den som kommer från fastan, blir så hög att det får en negativ effekt totalt sett?
Vad tror du?
Senaste kommentarer