Search Results for: övningarna

I podcastavsnitt 379 fick du 10 konkreta verktyg mot emotionell stress. I avsnittet pratade vi bl.a. om traumaarbete och varför trauma är en stor anledning till att 80-95% av oss går omkring med emotionell stress. Vad trauma är pratar vi om i avsnittet, men du minns väl att det inte handlar om vad vi utsätts för? Det ingick en lite större övning om just traumaarbete i avsnittet, samt en större övning som gällde vad vi säger nej respektive ja till. Dessa övningar har jag nu skrivit ner till dig här utifall du tyckte att det var svårt att komma ihåg dem från avsnittet: 

1. Traumaarbete

Ett konkret tips för att komma åt emotionell stress, trauma och ”sår”på insidan är olika ”inner child”-övningar och meditationer. Tex kan du göra så här:

1. Identifiera att du blivit triggad – någon situation, känsla eller relation som får dig att reagera starkt med tex ilska, rädsla och/eller skam. Du kan gärna göra detta i situationen när du triggas eller upplever starka känslor. Men du kan också göra det som en check-in, närhelst du har tid. 
2. Fokusera på känslan – känslan du känner just nu. Dyk in i känslorna. Känn dem fullt ut – känn förnimmelserna, sensationerna i kroppen (Läs här om att vara i sina känslor fullt ut: https://4health.se/hur-hanterar-man-negativa-kanslor )
   Säg till känslan och dig själv ”jag är här med dig nu – fullt ut”. 
3. Stanna upp och fråga dig själv:
   1. Vad händer inom mig nu? 
   2. Vilket kroppsligt obehag eller förnimmelser kan jag identifiera och var? (Känns det trångt i bröstet tex) 
   3. Stanna med din uppmärksamhet vid den kroppsliga förnimmelsen
   4. Du kan även försöka känna in och fråga dig: Om den här känslan hade haft en mun – vad hade den sagt då? 
4. Fråga dig själv: när upplevde jag exakt den här känslan senast? De här förnimmelserna? Se om något kommer till dig spontant. Annars låt det vara. 
5. Fråga sen dig själv: när upplevde jag det här för första gången (eller tidigt i livet) och varför? Bjud in minnena att komma tillbaka. Tänk inte för mycket, utan fånga det första som kommer upp när du är i kroppen – även om du tror att det inte var allra första gången det upplevdes. 
6. Försök återuppleva minnena och känna hur de känns fullt ut. Helst som första person. Bli det där barnet eller tonåringen igen som upplevde det. Nyckeln är att du nu gör detta av fri vilja, och att du nu validerar känslorna i detta. Med stor sannolikhet har inte dessa känslor validerats tidigare. Antagligen har du fått höra och känna något annat förut – tex att du inte ska gråta, eller att ”du som har en så bra barndom ska inte vara arg” etc.
   Nu accepterar du dessa känslor och släpper på motståndet mot dem.
   Du möter alltså ditt inre barn – den del av dig som upplevde det här för första gången. Och blir sedan detta barn igen. Som en sorts visualisering. Hitta ditt eget sätt.
   Säg igen ”jag är här med dig nu – fullt ut”.
7. Vad skulle det här barnet, du, behöva i just detta ögonblick för att känna sig tryggare? (t.ex. någon som lyssnar, bekräftar, håller om känslan, säger att det är okej att känna så, eller kanske någon som försvarar dig).
8. Ändra nu minnet till ett bättre minne. Ta in ditt vuxna jag i detta minne för att ge ditt inre barn det du behöver. Alternativt kan du visualisera någon annan trygg vuxen – någon du känner eller någon du känner till – det kan vara vem som helst som du förknippar med trygghet. 
9. Lägg armarna om dig själv och visualisera att du som vuxen, eller den andra trygga vuxna du valt, ger detta behov till dig, till ditt inre barn.

Genom att göra detta (eller liknande) regelbundet kan man gradvis läka, öka känslan av trygghet, och minska den emotionella stressen.

2. Var säger du inte NEJ och vilka JA missar du då?

Naturen programmerar oss till att lära oss säga nej före vi lär oss säga ja som barn. Detta är något som vi kan utforska även som vuxna för att arbeta med det här med trauma och emotionell stress. En process för detta är att fråga dig själv följande sex frågor: 

1. I vilka områden i livet har jag svårt att säga nej? Eller var sa jag inte nej den här veckan fast jag ville?
2. Vad är följden av min svårighet att säga nej? Vad påverkas?
   Det brukar vara tre olika sorters följder: 1) negativa tankar mot mig själv, 2) bitterhet mot den andre personen, eller 3) emotionella eller fysiska följder, som svårighet att sova eller att man känner sig överväldigad.
3. Vad är den gömda trosföreställningen bakom min oförmåga att säga nej?
   Är det ”Om jag säger nej så blir ngn besviken”, eller ”Om jag säger nej så blir jag inte omtyckt och älskad” eller ”Om jag säger nej så är jag självisk”?
   Dessa trosföreställningar föds vi inte med, de lär vi oss! Så:
4. Var lärde jag mig dessa trosföreställningar?
5. Är det verkligen sant?
6. Som följd av att jag inte sa nej – när eller var sa jag inte JA fast jag hade velat? Hittar jag utrymme för det jag verkligen vill? För mina ”ja”. För vila, kärlek och att ta hand om mig själv tex?

Gör gärna denna övning en gång per vecka.