Diabetes typ 2 & Högt fasteglukos (blodsocker)
Diabetes typ 2, eller så kallad åldersdiabetes (numera drabbas dock även barn), kallades förr sockersjukan, vilket är ett mycket talande namn. Det är ett högt intag av socker – och andra kolhydrater som kroppen snabbt bryter ner till socker – som ger högt blodsocker och till slut kan ge insulinresistens och diabetes typ 2.
Skillnaden mellan diabetes typ 1 och typ 2 är stor. Typ 1 är en autoimmun sjukdom där bukspottkörteln slutar producera insulin. Detta leder till insulinbrist, och diabetikern behöver ta insulin externt. Som du kanske minns från de första avsnitten så är insulin ett hormon som kommunicerar till cellerna att ta hand om blodsockret då detta är
för högt, och samtidigt säger den åt kroppen att sluta bränna fett (det finns ju gott om energi i form av blodsocker). Det är nyckeln för att energikällan glukos ska kunna ta sig in i cellerna.
Typ 2-diabetiker har från början intakt funktion i bukspottkörteln och därför ingen insulinbrist. Men insulinet och/eller de receptorer som sköter kommunikationen mellan insulinet och cellerna slutar fungera. Man talar om insulinresistens.
Jämför med kurvan i bild 2 i avsnitt 2. Fortsätter den kraftigt svängande blodsockerkurvan i många år kan man slita ut systemet. Det är detta som är insulinresistens och diabetes typ 2.
Kroppen öser ut insulin, utan att det får önskad effekt på att sänka blodsockret. Mer insulin ju högre kolhydratintag och blodsocker, vilket ökar risken för både sjukdomar och övervikt. De negativa effekterna av ett högt blodsocker kan bl.a. vara tjockare blod, höjt blodtryck, ökad risk för åderförkalkning, ökad fettinlagring och att blodsockret klibbar fast vid proteiner i blodet och kan skapa oxidation och täppa till kärlen.
Man skulle alltså kunna säga att diabetes är ”allergi” mot socker och andra kolhydrater som ökar blodsockret. Innan insulinets och andra diabetesmediciners intåg på läkemedelsmarknaden var därför lösningen på ”sockersjukan” att äta fläsk och kål, och undvika kolhydrater. Vilket borde vara lösningen även idag. Du ger ju inte skaldjur till en skaldjursallergiker och löser det med mediciner, eller hur?
Det finns både forskning och många patientfall som visar att diabetiker blir friskare av en fettrik kost på bekostnad av kolhydrater. Det samma gäller för att förebygga diabetes. Kroppen kan själv tillverka den lilla mängd blodsocker den faktiskt behöver, från protein, mjölksyra och fett.
Förutom att minska på kolhydraterna och istället äta mer fett för att förebygga diabetes, så ska man undvika brist på mineraler, och i synnerhet magnesium och krom. Brist på dessa mineral kan minska insulinkänsligheten, vilket i klartext betyder att vid brist på magnesium kan insulinets verkan försämras och vid brist på krom kan de receptorer på cellerna som ska ta emot insulinet försämras. Magnesium finns rikligt i nötter och frön. Krom finns i allt möjligt, t.ex. i skaldjur, kött, fisk och nötter.
Senaste kommentarer