Alla inlägg och poddavsnitt

Hur gör man för att snabbt gå ner i vikt?

Ja då slutar man äta eller kör någon annan dumdristig diet så rasar man några kilon. Efteråt tar det max 6-12 månader tills kroppen kompenserat för den “svält” den varit med om och oftast mer därtill för att vara på den säkra sidan inför kommande svält.

En stor andel av överviktiga kvinnor har bantat sig tjocka. Tyvärr. Och det är inte deras fel utan vansinniga kostråd, dieter och nyckelhålsmärkningar mm. Nej, varaktig långsiktig viktnedgång med hälsosam kost tar tyvärr tid för många. Särskilt för sönderbantade kvinnor.

Hur gör man då och varför fungerar det?

Så länge kroppen tror att det är svält håller den hårt i all energi och drar ner på ämnesomsättningen så mycket den kan. Man måste få kroppen att känna sig trygg i att den alltid får vad den behöver och därför håller ämnesomsättningen på topp och t.o.m. släpper på reserverna.

Man äter därför sådant vi är gjorda för att äta, naturliga råvaror med rätt fördelning mellan fett, protein och kolhydrater, vilket i de flestas ögon är en kost som är väldigt fattig på kolhydrater men rik på fett och protein.

Bl.a. eftersom ett högt innehåll av socker och kolhydrater i det man äter stimulerar hormonet insulin i blodet. Höga nivåer insulin får fettcellerna att ta upp energi och lagra den som fett. Dessutom släpper inte fettcellerna ifrån sig sitt innehåll så länge halterna av insulin är högt. Fettinlagringen är nästan helt beroende av insulin, vilket betyder att minimalt med kolhydrater är i stort sett det samma som omöjlig fettinlagring (egentligen finns det några ytterligare faktorer som spelar in, men kolhydraterna/insulinet är det allra viktigaste)

Fett stimulerar inte insulin. Ger man kroppen fett tror den också att man är en “duktig jägare” och den behöver inte oroa sig. Att äta mer fett gör dessutom kroppen duktig på att bränna fett – den anpassar sig snabbt. För att gå ner i vikt väljer man även mat som ger många kalorier men lite energi. Av protein går det mesta av kalorierna till byggnadsmaterial i kroppen och dessutom till värme eftersom det krävs mycket energi för att bryta ner de stora proteinmolekylerna (Är du frusen? Testa öka proteinintaget).

Lågkolhydratkost är godkänd av Socialstyrelsen bl.a. som behandling av övervikt och antalet positiva läkare och professorer ökar stadigt.

Går viktnedgången långsamt trots att du gör allt rätt?

Trots en hållbar, långsiktig lågkolhydratkost så står du stilla. Det är fullkomligt normalt, särskilt om du tidigare kaloribantat och ätit fettsnålt. Många andra, särskilt män som aldrig bantat, kan däremot rasa 10-15kg på ett par månader även med en långsiktig kost. Orättvist? Ja.

Personliga erfarenheter

Några citat från Anna Hallén om hennes tid som bantare från hennes blogg (länk till Annas sida hittar du längst ner i inlägget). Hon gick sedan ner från 111 till 79 kg med lågkolhydratkost. En vikt som hon flera år senare fortfarande har kvar.

…”första gången du bantade – Kilona bara rasade av. Jag minns att jag tog 10 kilo på 6 veckor och var överlycklig. (I alla fall ett tag) Sen för var gång jag bantade så gick det långsammare och långsammare och till slut var jag tvungen att ta till pulverdieter för att det skulle hända något.”…”Jag började småbanta hela tiden. Försökte att äta lite kalorier och minimalt med fett. Valde lättmargarin eller inget alls på smörgåsen. Bytte till minimjölk och söt fruktfil med 0,1 gram fett. Valde riskakor, grovbröd, popcorn, färskpressad juice och sockerfri müsli. Så min mat blev kalorifattig kolhydratkost. Med pyttelite fett.”…”Ingen metod funkade till slut på mig. Sista gången jag försökte banta var jag med i Viktväktarna i 10 månader. Och gick ner ETT kilo. Det måste ha varit ett kilo saffran, inte fett, till det priset. 10 månader gånger 4 veckor gånger 100 kronor. 4000 kronor för ett kilo fett. *suck*”…”Sen skapar kolhydratkosten ett sug som gjorde att jag smååt (vad jag trodde var nyttiga) kalorifattiga kolhydrater som skapade nytt sug”…”Jag trodde jag var duktig och fattade inte varför jag bara blev tjockare. Lovar att förtvivlan var stor.”…”Ju fler gånger jag bantade desto snabbare blev min kropp på att anpassa sig och minska förbrukningen. Till slut stod jag still på ca 1000 kcal/dag. Alltså min förbrukning låg på 1000!! Ville jag gå ner var jag tvungen att gå under den nivån. Det blev ju ingen mat kvar. Detta betydde att jag gick UPP i vikt om jag åt som vanligt. Nu satt jag i en klassisk bantarfälla. Bara pulverdiet fungerade om jag höll ut i veckor. Åt jag som vanligt gick jag upp i vikt. Och suget var hopplöst starkt.”

Du kan läsa mer om Annas resa här.