Vikt

Snart dags och här har ni mig: en mage som ser ut som om den ska spricka, men i övrigt en helt vanlig kropp. (Lyckas nästan dölja det bakifrån 🙂 Ett par lovehandles avslöjar mig)

Jag vägde ca 62 kg när jag blev gravid och väger nu ca 72 kg, men viktuppgången pga graviditeten är nog trots allt lite större än bara 10 kg. Min “grundvikt” beror nämligen helt på hur mycket jag tränar. Tränar jag i mina mått lite, så väger jag aldrig mer än 60 kg, men tränar jag mycket så väger jag 64 kg. Så jag tror att min grundvikt just nu är knappt 60 kg och därmed viktuppgången runt 12 kg eller kanske 13.

Hur som helst, det här med viktuppgång under graviditeten är ett problem för en del. Om man samlar vätska i slutet av graviditeten är det inte så himla mycket att göra åt det, mer än de vanliga tipsen – att faktiskt dricka mer, hålla koll på blodtryck och ev havandeskapsförgiftning och att röra på sig så att cirkulationen bibehålls. Men den faktiska överflödiga viktuppgången i “riktiga” kilon beror ofta på att man lägger på sig en hel del i början av graviditeten. Kroppen skriker lite extra efter kolhydrater och sött, vilket är helt naturligt. Tänk på att evolutionärt sett så var början av graviditeten ofta på sensommaren när alla kolhydrater fanns tillgängliga: frukt, rotfrukt, bär etc (barn och djurungar föds ju naturligt inför den milda sommarsäsongen för att ha större chans att överleva och parningssäsongen för oss människor var under de långa ljusa sommardagarna).

Och att ge efter för dessa naturliga kolhydrater är inte något problem, men däremot kan vårt överflöd av onaturlig mat göra det till ett gigantiskt problem för vissa. Inte nog med att det blir socker i överflöd utan skyddande fibrer etc – det är dessutom näringsfattig mat som kan ge dig näringsbrister under denna viktiga period i ditt liv.

Det kan kännas svårt, särskilt om man mår lite illa, att försöka äta sin vanliga fettrika lågkolhydratkost, men försök att hålla dig till paleo så långt det går, dvs naturliga “stenålders”-kolhydrater – inte mjöl och socker.

Själv har jag ätit en liberal lågkolhydratkost under hela graviditeten. I början blev det mer paleo – min mage klarade inte riktigt mejeriprodukter och jag behövde lite mer kolhydrater, så det blev frukt, rotfrukter etc förutom vanliga ägg/fisk/fågel/kött med grönsaker och något mindre fettkälla (förutom det naturliga fettet på ägg, kyckling etc blev det avokado, nötter mm). Det blev några undantag, men slår man ut dem över de första månaderna har jag ändå ätit minst 95% “rätt” och naturligt. Undantagen var bl.a. en halv påse turkisk peppar (under salmiakcravingsveckan), en påse chips och falukorv med ketchup 🙂 Jag hade en knapp vecka per craving i knappt 2 månader – en vecka vattenmelon, en vecka salmiak, en vecka bacon, en vecka jordgubbar, en vecka falukorv osv. Men försökte trots detta att hålla mig till det naturliga i väldigt stor utsträckning. Tex åt jag mina få falukorvskivor tillsammans med hemgjord leverpastej och spenat (haha, kanske inte låter så aptitligt, men dels har man konstig och förändrad smak, dels så blev det ett sätt att få i sig nyttigt och järnrikt tillsammans med undantaget)

Efter vecka 18 gick den här första perioden med trötthet, illamående och konstiga cravings bort och jag har ätit nästan helt som vanligt, men känt att jag behövt lite mer kolhydrater i form av rotfrukter mm för att bibehålla en kontinuerlig viktuppgång. Den perioden kan man nog kalla en liberal LCHF. En hel del frukt och bär som tillägg och en del “nyttiga onyttigheter” som jag normalt inte äter särskilt ofta, såsom  bröd på mandelmjöl eller någon LCHF-kaka. Men rikligt med fett och protein och grönsaker igen.

På vissa sätt kanske man har “tur” på så sätt att man inte samlar vatten eller att man är förstföderska (omföderskors kroppar har lärt sig och kan lägga på sig lite snabbare) eller att ens kroppstyp är lite mer förlåtande, men äter man näringsrikt för bebisen så blir oftast viktuppgången normal.

Nä, nu ska jag nog se om jag kan lägga på mig ngt kilo till så att kroppen har lite att ta av till amningen!