
Därför ska du testa DHEA om du testar korisol/binjurar

God väg till hälsa
Lär dig hur kroppen fungerar och påverka rätt processer i din kropp
[Läs mer...]
Väldigt många i min bekantskapskrets är gravida eller har nyligen fått barn. Andra försöker, men det går inte alltid så snabbt eller inte alls. För dem som det “bara hände” innan de knappt hann försöka finns det några tydliga gemensamma drag. Dessutom är detta saker som jag är övertygad om påverkar fertilitet oerhört mycket pga dess hormonella betydelse. Jag tänkte beskriva de här faktorerna som de “superfertila” har gemensamt. Har du svårt att bli med barn kan det vara värt att titta på hur de ser ut i just ditt liv.
Fett
Gemensamt för de superfertila är att de inte är rädda för fett, särskilt mättat fett. Smör, bacon, grädde, kokosfett osv konsumeras gärna. Inga lightprodukter här inte. Det betyder inte att alla äter lågkolhydratkost/LCHF, men de är inga “light”-människor, utan äkta vara ska det va.
Förklaringen till varför fett kan bidra till superfertilitet är bland annat:
1. Fett behövs för könshormonerna som är steroidhormoner, dvs lipider som bildas av kolesterol och är fettlösliga.
2. Fett ska bygga barnets hjärna, hjärnan består till största del av rent fett. Att du äter det fostret behöver betyder att din kropp är redo för graviditet.
3. Att du får tillräckligt med fett i dig är ett tecken på att det inte går någon nöd på dig, du eller din partner är en “duktig jagare” och energibehovet för fosterutvecklingen kan tillgodoses.
4. Mer fett betyder (nästan alltid) mindre kolhydrater, eftersom mycket av energibehovet tillgodoses från fett. Att undvika överkonsumtion av kolhydrater innebär automatiskt bättre hormonell balans vad gäller insulin och därmed mindre risk för PCOS (polycystiskt ovariesyndrom), vilket är en vanlig anledning till ofrivillig barnlöshet.
5. Tillräckligt med fett betyder tillräckligt med fettlösliga superviktiga vitaminer såsom A, D och E-vitamin.
Sömn
Gemensamt är också sömnfaktorn. De superfertila sover relativt mycket, har lätt för att sova och/eller är noga med att komma i säng i tid.
1. Mörkerhormonet melatonin är taktpinnen för andra hormoner och en bra dygnsrytm/tillräcklig sömn krävs för att hormonerna (inklusive könshormonerna)ska vara i ordning.
2. Om du har dåligt immunförsvar kanske inte kroppen är redo för graviditet. För att immunförsvaret ska fungera som det ska krävs det tillräcklig prolaktinutsöndring på natten. Tillräcklig prolaktinutsöndring kräver först och främst stimulering genom melatoninutsöndring före midnatt. Det innebär att du har det mörkt och sover innan det blir för sent. För det andra måste nattsömnen vara tillräckligt lång för att prolaktinet ska hinna stimulera nattens immunaktivitet.
Stress/tid
Gemensamt för de superfertila är också stress- eller tidsfaktorn. De superfertila är antingen personer som inte så lätt stressas eller oroar sig, inte har överdrivet mycket att pressa in på schemat eller, i några fall, så har det som “bara hände” hänt under en period då det fanns tid så att det räckte och blev över, tex under en semester.
1. Kronisk stress skapar kaos bland hormonerna och påverkar såklart även könshormonerna. Inte har du väl tid att bli gravid när du måste fly för ditt liv eller konstant kämpar för att fånga ett byte (vilket kroppen tror om kortisolnivåer och adrenalin ständigt är höga)
2. Kronisk stress påverkar binjurarna. Binjurarna, som förutom stresshormoner, producerar könshormoner. Kort sagt, när du är stressad prioriteras kortisolproduktionen framför bl.a. progesteronproduktionen. Progesteron är helt nödvändigt för graviditet, det kallas till och med för graviditetshormonet.
Arbete inomhus på dagen och avgaser tros vara orsaken till en nära på epedemi av D-vitaminbrist i Indien. Jag skulle gissa något annat. Nämligen att anledningen är att de agerar call center till västvärldens företag. Nästan samtliga Europeiska och Amerikanska storföretag flyttar sina supportfunktioner, t.ex. IT-support, till Indien. För att arbetskraft är billig. Med tanke på att USA ligger på andra sidan jorden, sett från Indien, innebär det att man är vaken på natten och sover på dagen. Det betyder att man har mörkerbrist på natten och ljusbrist på dagen. Mörker behövs för D-vitaminreceptorernas cykel och ljus för produktion av D-vitamin. Dygnsrytmen är troligtvis ett större problem än brist på sol. Minuterna i sol lär indier få bara av att vänta på bussen.
Läs mer här: https://4health.se/d-vitaminbrist-–-en-foljd-av-brist-pa-morker-inte-brist-pa-sol
http://www.svt.se/nyhetsklipp/nyheter/varlden/article959556.svt
NU kommer här ett inlägg för er som gillar förklaringar hormoner och annat smått 🙂 Och för er D-vitaminfantaster.
Börja med att fundera på följande: Om solbrist vore orsaken till D-vitaminbrist (som är vanlig) så är det självklart inte så konstigt här i Norden där vi sitter inne och arbetar de flesta av årets ljusa timmar. Du behöver åtminstone ca 15 minuter i solljus om dagen direkt på huden på dagen när solen står tillräckligt högt för att få ditt behov tillfredsställt. MEN, D-vitaminbrist är extremt vanlig även tex i Australien och Kalifornien där de flesta troligen får sina 15 minuter bara genom att gå mellan bilen och kontoret eller för att hämta sin lunch. (Solkrämer skyller vissa på, men jag tror inte att detta är hela förklaringen)
Så här funkar det nämligen: Hormoner är “budbärare” i kroppen och binder till receptorer på celler för att förmedla sitt budskap till cellerna. D-vitamin är egentligen ett hormon (eller prohormon), en steroid som agerar som ett hormon, men klassas som vitamin eftersom man även får i sig det via maten i tex ägg och fisk.
Receptorerna, “brevlådorna”, till hormonerna har en rytm, precis som allt annat på jorden och i vår kropp. De flesta hormoner styrs ju tex av vår dygnsrytm i samklang med taktpinnen och mörkerhormonet melatonin. Just receptorerna till hormonerna har en “omsättningshastighet”, vilket innebär att de återuppstår med ett visst intervall. De poppar upp när de behövs helt enkelt.
En del av den här ekvationen handlar om att när du fått tillräcklig hormonutsöndring för den här gången, den här delen av cykeln, så nedregleras hormonreceptorer (vilket även är det som sker när du konstant har höga insulinnivåer och därmed blir insulinresistent pga nedreglering av insulinreceptorer).
Återuppståndelsen/nybildningen av receptorer styrs av en särskild setpoint/”återställningsknapp”, dvs en signal som talar om när det är dags för receptorerna att återuppstå. Olika setpoints för olika hormoner. För östrogen (i kvinnor) är setpointen progesteronutsöndring under 2 veckor av menstruationscykeln. Det är denna kontinuerliga cykel/växling mellan 2 veckor östrogen och 2 veckor progesteron som fungerar som klocka eller setpoint/återställningsknapp för receptorernas cykel.
Så, till teorin om D-vitaminbrist: Receptorerna till vitamin D3, dvs den mest aktiva formen av vitamin D, har en omsättningshastighet på 24h. För vitamin D3-receptorerna är setpointen, eller återställningssignalen, mörker (!).
Och vad är då ett av vår tids största hälsoproblem – jo sömn och brist på mörker. Vi sover för det första för lite, för det andra är det för ljust när vi sover och för det tredje sover vi inte när vi bör sova. Dvs sett ur ett evolutionärt perspektiv är vi gjorda för att sova under den mörka delen på dygnet, kanske ett par timmar efter solnedgång. Inte att pressa oss igenom kvällen med hjälp av tv-flimmer och elektriskt ljus så att vi missar den viktiga sömnen före midnatt när så mycket viktigt ska hända i kroppen. Dessutom är tanken att det faktiskt ska vara mörkt där vi sover, inte “nästan mörkt” pga. gatlampan utanför eller tvns stand by-knapp.
Det här är alltså en möjlig anledning till att även personer i soliga delar av världen lider av D-vitaminbrist. Du kan spendera hela dagen i solljus, men har du inga receptorer som återuppstår när du sover i ordentligt mörker, så är det som att skicka iväg post utan adressat eller brevlådor som kan ta emot D-vitaminet. Och du kan ta hur mycket D-vitamintillskott som helst, men det har ingen verkan om du saknar receptorer.
Det viktiga för en bra D-vitaminnivå är växlingen mellan solljus och mörker, så ut med er på dan och sov när det är mörkt!
Givetvis behövs det mer forskning på ämnet kring mörker och D-vitaminbrist innan vi kan konstatera att detta är fakta. MEN, vad jag kan säga med all säkerhet och med stöd i kvalitativ forskning, är att brist på mörker och för lite sömn eller sömn på fel del av dygnet betydligt ökar risken för alla våra vanliga välfärdssjukdomar (hjärtsjukdom, cancer, diabetes osv)
Nu när solen börjar stå lägre är det många som inte tycker att det är lönt att vara ute i solen, eftersom det ändå inte blir särskilt mycket D-vitamin av det. D-vitamin är egentligen en slags hormon som bildas i huden bl.a. av kolesterol när solljus träffar direkt på huden. D-vitamin är jätteviktigt, men det gäller att inte glömma bort resten av kroppens hormoner.
Att få dagsljus och vara ute i naturen
är bevisat avstressande. Särskilt de gröna färgerna, gärna uppblandat med härliga höstfärger verkar avstressande på kroppen. Ljuset som träffar ögat leder dessutom signaler upp till suprachiasmatic nuclei (SCN) i hjärnan. SCN kommunicerar med tallkottkörteln och berättar när
melatonin (mörker-/sömnhormon) ska utsöndras. Melatonincykeln är i sin tur kroppens taktpinne. Melatoninet påverkar i stort sett alla andra hormoner och deras dygnsrytm. Det påverkar t.ex. stresshormonet kortisol och dess dygnsrytm, och det anabola
hormonet testosteron och dess dygnsrytm. Kort sagt så behöver vi alltså dagsljus på dagen, även om vi äter D-vitamintillskott, för att den hormonella balansen ska ha en chans.
Lägg till detta en mental friskhetsfaktor som heter duga när du får njuta av natur, höstfärger och den sista värmen från solen!
Har du också kompisen som äger att “jag har tur, jag har fötts med en kropp som tål skitmat” eller “har en järnmage” eller “tål stress” eller “aldrig behöver sova, och mår bra ändå”? They just have to wait and see…
Det var lite för länge sen jag skrev om mitt och flera av er läsares favoritämne – hur funkar kroppen, så här kommer en liten aptitretare innan jag kommer med nästa större ämne 🙂
Vi har två huvudsakliga reglersystem i kroppen – nervsystemet och hormonsystemet. De systemen ser till att upprätthålla jämvikten, homeostasen. Även om vi utsätter kroppen för skitmat, stress, överdriven värme, kyla eller något annat, så styr de här systemen upp det så att vi mår bra ändå och så att balansen upprätthålls på olika sätt. Dvs de ser till så att blodsockret har rätt nivå, så att kroppen och blodet håller rätt temperatur, så att hjärta och muskler får tillräckligt mycket syre/blod osv.
Evolutionens naturliga urval handlar om att bygga en stark art som är bra på att fortplanta sig. Det viktiga (ur detta perspektiv) är att leva så att man kan och hinner skaffa barn alltså. Det här betyder i realiteten att vi har kroppar som är gjorda för att vara friska och starka tills vi fortplantat oss, dvs till och med fertil ålder. Det här gäller alla djur. Tittar vi på extremerna så finns det djur, tex vissa fisksorter, som dör efter att de förökat sig.
Hos oss människor kan vi se denna naturliga nedtrappning i att reglersystemen blir allt stelare ju äldre vi blir. Med åldern blir det jobbigare att anpassa sig till jetlag, det blir motigare att hantera sömnbrist, det blir svårare att växla mellan varmt och kallt klimat (det kan vara lite jobbigt när man anländer till sitt tropiska resmål från vinterkylan i Sverige tex), det tar längre tid att återhämta sig från ett hårt träningspass osv.
Ju mer vi har överbelastat systemen, desto värre blir det och desto tidigare sker denna nedtrappning. Det välkända exemplet är om vi överbelastat insulinmekanismen med blodsocker år ut och år in – då utvecklar vi så småningom diabetes typ 2. Men många av de allvarligare belastningarna rör för lite sömn, vilket bland annat påverkar kroppens taktpinne, melatonin som sätter dygnsrytmen för många andra hormon (melatonin ser man förresten en brant minskning av efter fertil ålder och är en signal även till andra hormoner att trappa ner) eller för mycket stressande påfrestningar (läs mer om vad som kan stressa/påfresta kroppen här: https://4health.se/binjureutmattning-–-om-stressens-foljdsjukdomar-del-1-symtom-och-stressorer) som till slut kör slut på binjurarna och får kedjereaktioner som berör sköldkörteln/ämnesomsättningen, könshormoner/PMS mm mm.
Det här är alltså anledningen att du trodde att du var odödlig när du var 20 år (eller att du fortfarande tror det om du är relativt ung 🙂 ). I några år kan kroppen ta hur mycket skit som helst. Den är gjord för att hålla oss starka tills vi får barn. Därefter ser vi följderna av vårt tidigare leverne. Ju värre kroppen belastats, desto tidigare kommer “ålderssjukdomarna”.
Min kompis och kemitekniker AK brukar ha en annan liknelse. Hon säger att kroppen är som en sjö. Den pallar väldigt mycket skit, till en viss gräns. Nås gränsen blir sjön försurad och snabbt går det. Hon syftar mest på all skit vi stoppar i oss i form av tillsatser mm, men jag tycker att liknelsen även passar här.
Så, som sagt, du är gjord för att vara frisk, stark och näst intill odödlig till och med fertil ålder. Därför är det inte säkert att du märker eller känner av om du lever ohälsosamt förrän långt senare. Ta hand om din kropp, den ska bära dig hela livet!
Sista delen (for now 🙂 )
Och du, Du vet väl om att du kan lyssna på 4Health i den populära podcasten 4Health med Anna Sparre?! Just det här temat pratar jag om i avsnitt 4 och alla avsnitt hittar du i din podcastapp (direktlänk till podden i iTunes https://itunes.apple.com/se/podcast/4health-med-anna-sparre/id907951009?mt=2)
I första hand handlar det om att ta bort orsakerna till stressen och därmed låta binjurarna vila. Dessutom kan rätt kost och tillskott återställa de näringsbrister stressen orsakat och därmed skynda på tillfrisknandet. Men det tar tid och det är viktigt att det får ta den tiden. Vid binjureutmattning behövs endast ett par dagars vila för att kortisol ska börja frisättas igen. Det kan dock ta lång tid innan produktionen är helt i sin ordning, vilket gör det extra viktigt att inte sätta igång och stressa, träna hårt etc bara för att du har lite mer energi en dag. Dessutom krävs det en livsstilsförändring, annars är du snart tillbaka i samma härva.
Här följer några konkreta tips:
Tänk också på att:
Fortsätter veckans serie om binjureutmattning. Missa inte sista delen imorgon – hur botar man det.
Binjureutmattning är inte en erkänd sjukdom och därför kan det vara svårt att få diagnosen. Inte förrän vi når den berömda väggen och binjurarna totalt har kollapsat får man en diagnos. De vanliga blodtester som används i vården är utformade för att upptäcka absoluta brister (Addisons sjukdom) då nivåerna måste vara extremt låga för att upptäckas – eller höga nivåer i samband med Cushings sjukdom.
Det går dock att mäta kortisolresponsen vid olika tillfällen under dagen och på så sätt få en bild av binjurarnas funktion. Normalt ska binjurarna utsöndra mer kortisol på morgonen och mindre på kvällen, ibland med ett par mindre toppar runt lunch och vid 18-tiden.
Man vet att avvikelser i den här kortisolresponskurvan antyder stress och binjureutmattning (fysiologisk, psykologisk och emotionell belastning) och det är därför möjligt att mäta och ställa diagnos.
Mätning av kortisol i saliv ger information om hur mycket kortisol binjurarna producerar under dygnets olika timmar, och som når ut i vävnaden. Detta mäts som fritt biotillgängligt kortisol. Testet ger svar på om binjurarna klarar av att svara mot kroppens dygnscykliska behov av kortisol. Endast fritt kortisol är biologiskt aktivt. Just därför fungerar salivtest.
Till skillnad från salivkortisoltest mäter blodtest av kortisol både proteinbundet och fritt kortisol. Blodtest tas vid ett tillfälle under ett dygn och ger inte svar på hur binjurarna utsöndrar kortisol cykliskt / behovsrelaterat under dygnet.
Vidare finns det s.k. Synacthentest, vilket innebär att ett syntetiskt hypofyshormon som reglerar kortisolutsöndringen injiceras, och förändringen av kortisolhalten i blod mäts. Vid livshotande tillstånd såsom Addisons sjukdom (som inte är stressrelaterad utan oftast beror på en autoimmun respons) kan detta test visa att binjurarnas kortisolproduktion är kraftigt nedsatt. Men vid binjureutmattning ger Synacthentest normala värden.
Urintest mäter mängden omsatt kortisol under dygnet. Detta ger ingen upplysning om avvikelser i kortisolutsöndringens rytm.
Summerat är alltså salivtest flera gånger per dygn det som kan fungera för att försöka mäta binjurarnas funktion eftersom detta mäter det aktiva kortisolet. Man ska dock vara medveten om att låga kortisolnivåer även kan orsakas av faktorer utanför binjurarna. Så det allra bästa sättet att ställa en diagnos är att se till hela symtombilden. Salivtest kan användas som komplement, men bör då tas vid flera tillfällen under dygnet och under mer än ett dygn. Flera tillfällen under dygnet pga hormonets dygnsrytm och flera dygn pga de variationer som kan uppstå om man haft en lugn eller stressig dag före provet tas. Det kan också vara relevant att mäta kortisolnivåerna i förhållande till DHEA-nivåerna.
Det här betyder alltså att om man har flera av de symtom som jag skrev om i del 1 och dessutom är utsatt för de påfrestningar/ stressorer som jag beskrev i samma inlägg, så kan man redan där få en relativt klar bild om hur ens binjurar mår. För att få detta bekräftat och för att få en tydligare bild av hur långt (det här icke erkända) sjukdomsförloppet gått så kan man komplettera med salivtester.
Testa dina binjurar här: https://4health.se/stress-binjureutmattning-salivtest
Tester kan också vara värdefulla innan man ger sig på hormontillskott som DHEA, men mer om tillskott och andra sätt att hantera binjureutmattning imorgon!
Vi fortsätter på veckans tema. Om du vill kan du börja med föregående 2 inlägg. Trevlig läsning 🙂
Efter långvarig kronisk stress så kan man slita ut sina binjurar. Binjureutmattning inträffar när stressnivåerna överstiger kroppens kapacitet att kompensera och återhämta sig. Till slut produceras mindre kortisol än vad som behövs och kroppen klarar inte längre av att hantera stress.
I de tidiga stadierna av binjureutmattning, vi kan kalla det trötta binjurar, så utsöndras alltså mer kortisol som en respons på kronisk stress, och de hormonella obalanser som beskrevs ovan (i tidigare inlägg) inträffar. I senare stadier blir binjurarna utmattade, kortisolproduktionen minskar då och till slut inträffar det vi kallar att ”gå in i väggen”.
Den minskade kortisolproduktionen, som beror på att binjurarna inte längre orkar producera det kortoisol som behövs, gör oss utmattade, trötta och man får svårt att komma igång på morgonen. Kortisol är som sagt det hormon som gör att vi vaknar på morgonen. Utan kortisol, så orkar vi alltså knappt upp ur sängen. Dessutom minskar förmågan att anpassa kortisolutsöndringen efter varierande behov, så dygnsrytmen för kortisolutsöndringen blir ofta rubbad så att vi har för lite kortisol på morgonen, men trots utmattade binjurar ibland för hög utsöndring på natten.
Den minskade kortisolproduktionen och de utmattade binjurarna gör det också svårare för kroppen att höja blodsockret när det behövs. Det gör att vi kan känna oss trötta och hängiga, men må lite bättre i samband med att vi ätit, precis då blodsockret höjs.
Utmattade binjurar och för låg kortisolproduktion betyder att vi inte längre är förmögna att hantera stress. Stresshantering är nödvändig för vår överlevnad så det här är ett mycket allvarligt tillstånd.
Även andra hormonfunktioner, till exempel de som innefattar sköldkörteln och könshormonerna, försämras vanligen när binjurarna försämras. Har ett hormonsystem fallerat har ofta även andra hormonsystem kommit ur balans. När binjurarna fallerar påverkas nästan alla andra hormonproducerande körtlar, vilket betyder att även t.ex. insulinresistens/höga blodsockernivåer kan påträffas som en följd av stress.
I tidiga stadier kan man ofta vara symtomfri. Man är utsatt för många så kallade stressorer, dvs påfrestningar som stressar kroppen, fysiska såväl som mentala. Enkelt uttryckt så lever man med stress. Kroppen svarar därför med att ha det sympatiska nervsystemet på för fullt samt med att utsöndra stresshormoner (främst adrenalin och kortisol). I det här stadiet fungerar dock denna respons fortfarande, den kompenserar för stressen, och kroppen kan i stort sett kännas som vanligt.
I nästa steg har kroppen varit utsatt för kronisk stress och orkar inte längre riktigt matcha behovet av stresshormoner för att hålla balansen. I det här stadiet börjar man ofta få en känsla av ångest, man blir lättirriterad, får sömnbesvär och hormonella obalanser som PMS. Vanligt är att man känner sig trött på morgonen och under dagen, men som vanligt på kvällen. Kroppen orkar nämligen inte upprätthålla den normala kortisolcykeln, vilken egentligen innebär större mängder kortisol på morgonen och dagen.
Att sömnen påverkas så tidigt (och dessutom spelar en så stor roll för tillfrisknandet) kan man förenklat säga beror på att kortisol- och melatoninutsöndringen (natt-/sömnhormon) avlöser varandra. De arbetar i samspel för att upprätthålla dygnsrytmen.
I senare och mer allvarliga stadier blir symtomen allt värre. Det är vanligt att man tydligt märker av andra hormonella obalanser, såsom en underaktiv sköldkörtel med symtom såsom kalla händer och fötter samt viktökning. Samtidigt känner man sig utmattad. Ju längre det fortgår desto mer utmattad blir man och desto fler funktioner i kroppen börjar skruvas ner. Till slut blir man sängbunden.
I tidiga stadier av trötta binjurar ökar aldosteronutsöndringen, vilket stimulerar att kroppen binder vätska (detta kan höja blodtrycket). I senare stadier av binjureutmattning slutar salt- och vätskeregleringen (med hormonet aldosteron) till slut att fungera. Då faller blodtrycket.
När binjurarna ”kollapsar” upplever man extrem utmattning, svaghet, ofta viktminskning, illamående, svettningar, huvudvärk, uttorkning/vätskebrist och depression. Kroppen klarar inte längre att balansera mot omgivningen, dvs upprätthålla det som kallas för homeostas, och den bryts helt enkelt ner.
Imorgon fortsätter vi – kan man diagnostisera och mäta om man har binjureutmattning? Hur botar man det?
Då fortsätter vi på serien om stress och binjureutmattning (börja med gårdagens inlägg – del 1)
Kroppens kontrollsystem består av nervsystemet (elektriska signaler mellan hjärna/ryggrad och alla delar av kroppen) samt av hormonsystemet (kemiska budbärare/substanser från olika körtlar och organ i kroppen). Kroppen har med hjälp av dessa kontrollsystem en särskild mekanism för att hantera stress och stressiga situationer. Det är en del av överlevnadsmekanismen, tex för att kunna mobilisera energi snabbt om man blir jagad av ett rovdjur. Binjurarna är körtlarna som spelar en särskilt viktig roll i stressresponsen. Dessa sitter ovanpå njurarna och finns alltså ungefär mitt i ryggen.
När man stressas reagerar kroppen med att stimulera det sympatiska nervsystemet (om du vill förstå nervsystemets delar såsom sympatiska och parasympatiska nervsystemet så läs här https://4health.se/nervsystemet-och-varfor-andningsovningar-funkar-mot-stress ). Det är fight or flight-responsen som gör kroppen redo för vad som kan tänkas komma. Det sympatiska nervsystemet stimulerar bland annat hjärtat att slå snabbare, men det har också kopplingar in i hormonsystemet. I hormonsystemet stimuleras då binjurarna att utsöndra adrenalin och hypofysen att utsöndra ACTH. ACTH från hypofysen stimulerar i sin tur binjurarna att öka produktionen av kortisol.
Kortisolet och adrenalinet (stresshormonerna eller egentligen anti-stress-hormonerna) stimulerar frisättning av energi från kroppens depåer och konvertering av energidepåerna till blodsocker. Det stimulerar hjärtat att slå snabbare, blodkärlen att dras samman, svettningen ökar, musklerna spänns osv. Du är alltså redo. Samtidigt prioriteras en del kroppsfunktioner ner, de som inte behövs akut, tex matsmältning och immunsystem.
Kortisol skyddar alltså kroppen mot utmattning när den utsätts för stress genom att bl.a. höja blodsockret. Utsätts man för kronisk stress så är kortisolnivåerna ständigt höga (till dess att vi slitit ut våra binjurar).
Nu är det dock så att binjurarna producerar många fler hormoner än just dessa stresshormoner. Ett exempel är aldosteron, vilket reglerar mineralbalansen i kroppen. Ökad stress ökar också aldosteron, vilket gör att natrium (salt) hålls kvar i kroppen, därmed ökar också vattenmängden i kroppen och blodtrycket ökar. Samtidigt förlorar man kalium och magnesium, vilka båda är livsviktiga mineraler.
Ett annat exempel är könshormonet progesteron. Problemet är att progesteron är ett förstadium till kortisol, så när stressnivåerna är höga så prioriteras kortisolproduktionen och mindre progesteron utsöndras från binjurarna. Det här gör att balansen mellan könshormonerna störs. Man får det som kallas för östrogendominans, vilket betyder att du har för mycket östrogen i förhållande till progesteron. Östrogendominans kan ge PMS-besvär och bidra till ofrivillig barnlöshet. Östrogendominans ökar även risken för bröstcancer och andra sjukdomar.
Ytterligare ett exempel är hormonet DHEA. DHEA är ett moderhormon (förstadium) till många andra hormon som produceras av binjurarna, bland annat en rad olika könshormoner (både manliga och kvinnliga). När kroppen är under kronisk stress och kortisolnivåerna ökar, så minskar DHEA-nivåerna. Denna obalans mellan DHEA och kortisol kan ge alla möjliga problem, bl.a. försämrad insulinkänslighet, försämrat immunförsvar då immuncellernas aktivitet minskar samt försämrad kalciumabsorption och därmed svagare benstomme. Dessutom är denna obalans en bidragande faktor till östrogendominansen beskriven ovan, till viktökning kring midjan och till högt blodtryck pga ansamling av salt och vatten.
Också värt att veta är att kortisol, liksom många andra hormoner, har en dygnsrytm. Även när vi inte är under stress så ökar kortisolnivåerna på morgonen för att vi ska vakna. Sedan ska de normalt minska under dagen och vara som lägst på natten när vi sover. Ökad stress kan rubba denna dygnsrytm.
Mycket olika hormoner och en snabbversion av deras funktion idag. Hängde du inte med på precis allt så ingen fara, det viktigaste är att förstå de stora dragen.
Imorgon fortsätter vi och kommer in på vad faktiskt binjureutmattning är och varför långvarig stress är farligt. Häng med!
I detta podcastregister kan du se En översikt av samtliga podcastavsnitt med beskrivningar av avsnitten i datumordning, nyast först. Informationen kommer direkt från … [Läs mer...] about PODCAST-REGISTER
Senaste kommentarer