Search Results for: plast

Hjärnan är verkligen ett fantastiskt organ som styr det mesta i kroppen och ger oss förmågan att lösa komplexa problem. Bakom allt detta ligger olika grupper av celler, som ständigt kommunicerar med varandra. Dessa celler skickar uppdateringar till varandra om tillståndet för kroppsdelar, miljön mm.

I ett försök att förstå hur hjärnan fungerar har neurovetenskaplig forskning historiskt fokuserat på neuronerna, nervcellerna, med antagandet att dessa var de viktigaste cellerna i hjärnan. Nyare studier har dock visat att andra hjärnceller, såsom gilacellerna (bl.a. astrocyter och oligodendrocyter) är lika viktiga.

Gliaceller är en grupp av olika celltyper i nervsystemet. Det finns ungefär 1 000 miljarder gliaceller i människans nervsystem, vilket är tio gånger fler än antalet neuroner, som är den näst största gruppen av celler i nervsystemet.

Olika typer av gliaceller är:

Ependymala celler: en typ av epitel som utgör ytan in mot hjärnans hålrum (ventrikelsystemet). De fungerar också som stamceller, vilket innebär att de kan dela sig och därmed skapa nya nerv- och gliaceller.

Astrocyter: stjärnformade till utseendet och är till antalet många gånger fler än antalet neuroner. Forskning antyder att dessa celler inte enbart har en stödjande funktion åt neuron, utan även är involverade vid läkning av skador i hjärnan. Astrocyter ingår även som en del i blod-hjärn-barriären där de “tätar” kapillärväggen, så att kemiska substanser i blodet inte okontrollerat ska kunna påverka nervcellerna.

Mikroglia: Till skillnad från andra gliaceller och nervceller är mikroglia av mesodermalt ursprung och har en fagocyterande funktion, och avlägsnar bland annat resterna av döda nervceller och andra gliaceller. De spelar sannolikt också en viktig roll vid inflammatoriska processer i hjärnan.

Oligodendrocyter: Bildar myelin i hjärnan och ryggmärgen. Till skillnad mot de myelinbildande cellerna i perifera nervsystemet kan en oligodendrocyt producera myelin åt mer än en nervcell. Sjukdomen Multipel skleros påverkar oligodendrocyternas förmåga att producera myelin.

Schwannceller: gilaceller som producerar myelin. De är anslutna till, avgränsar och omger axonerna i perifera nervsystemet från närliggande bindväv.

Müllerceller: Gliaceller i retina (näthinna) utgörs av, tillsammans med astrocyter, Müllerceller. Müllerceller omger och kontaktar i stort sett alla neuron i näthinnan, och är därför viktiga i att hålla neuronen levande och funktionsdugliga.

Glia (glial) härstammar från det grekiska ordet för lim (engelskans glue), och betraktades som “klister i nervsystemet”. Omkring varje neuron håller gliacellerna neuronen på plats, de tillhandahåller näringsämnen till neuronerna, isolerar neuronerna från varandra, och tar också bort patogener och avfall från neuronerna.

Gliaceller är nyckeln till det som nu kallas “glymphatic system”, det glymfatiska systemet (lyssna gärna på podcastavsnitten med Anders Lönedal för att lära dig mer om både lymf- och glymfsystemet). Det glymfatiska systemet är ett avfallshanteringssystem som hjälper till att eliminera proteiner och metaboliter från centrala nervsystemet. Det hjälper till med reglering av Amyloid-P (Aβ) nivåer i hjärnan. Sömn är kritisk för hälsan hos det glymfatiska systemet.

Dessutom spelar gliaceller en roll i fysiologiska processer som andning.

Astrocyter, de stjärnformade gliacellerna, har också visat sig reagera på syra i blodet. Till exempel, i en studie, när råttor inhalerade överskott av koldioxid, upptäckte astrocyterna i hjärnstammen detta och råttorna andades djupare för att få mer syre. Astrocyter är också nära associerade med cerebrala blodkärl och anses ha förmåga att hantera och reglera blodtillförseln.

Även om glialceller, såsom astrocyter och oligodendrocyter, tidigare har betraktats bara som stödceller till neuronerna, vet vi nu att dessa celler deltar aktivt i komplexa hjärnprocesser och är oumbärliga för hjärnans funktion.

Astrocyter är också viktiga för lärande och minne. Enligt en nyligen publicerad studie är dessa stjärnformade astrocyter faktiskt superstjärnor som spelar en viktig roll i förmågan att lära och behålla minnen. Astrocyter producerar ett protein som är känt som ephrin-B1, och över- eller underproduktion av detta protein har visat sig ha ett förhållande med minnet. Mycket ephrin-B1 försämrar signifikant förmågan att behålla minnet, vilket är fallet i neurodegenerativa störningar som Alzheimers sjukdom.

I en annan studie, som använde ett mer indirekt förhållningssätt för att undersöka astrocytters roll vid inlärning och minnesretention, fann upphovsmännen att den metaboliska kopplingen som finns mellan astrocyter och neuroner spelar en oumbärlig roll i lärande och minne.

Hjärnan är som vi vet plastisk, vilket innebär att det ständigt förändras när fler synapser bildas, vilket gör att vi kan lära oss nya saker. Men medan denna förmåga tillskrivits neuronerna, spelar astrocyter också en viktig roll. Astrocyter är invecklat kopplade till synapser, som är kommunikationsmediet mellan neuroner. Astrocyter deltar i dessa “konversationer” mellan neuronerna genom att släppa sina egna neurotransmittorer (signalsubstanser), som kan verka på neuroner vid en viss synaps. Detta innebär att de kan ändra konversationen mellan neuroner om det behövs. Detta har en direkt inverkan på hjärnplasticitet.

Astrocyter och andra gliaceller utgör alltså mer än bara stöd för neuronerna; de är av avgörande betydelse för hjärnhälsan. Vissa menar också att det finns en länk mellan förändrad astrocytfunktion och Alzheimers sjukdom.

Läs mer om hjärnan: https://4health.se/?s=hjärnan

Det har länge varit omdebatterat huruvida en äldre hjärna bildar nya hjärnceller eller inte. Vi vet numera att hjärnan är plastisk. Det betyder att den hela tiden byggs om och formar sig efter hur den används. Den anpassar sin struktur efter den miljö vi lever i och de uppgifter vi ställs inför. Vår hjärna omorganiserar sig så att vi som individer hela tiden lär oss nya saker och kan förbättra vår hjärnas funktioner. Detta innebär även en möjlighet att till viss del reparera skador och förhindra sjukdom i hjärnan. Detta sker även i vuxen ålder.

Nu kommer en ny studie som visar att vi i åttioårsåldern dessutom kan bilda lika många nya hjärnceller som en ungdom. Länge trodde man att det inte kunde bildas nya hjärnceller hos vuxna människor.

Forskarna bakom den nya studien menar att tidigare studier, som visat ett annat resultat, kan ha varit missvisande eftersom man inte uteslutit försökspersoner som ätit medicin som påverkar hjärnan, lidit av neuropsykiatrisk sjukdom eller haft en kognitiv nedsättning. Här har forskarna kontrollerat för dessa faktorer. Det är ett spännande inlägg i debatten som pågått kring hur mycket nervcellsbildning det finns hos människan.

Genom att obducera 28 individer som var mellan 14 och 79 år gamla och friska när de avled, kunde forskarna se att äldre människor kan bilda lika många nya hjärnceller i hippocampus som en ungdom. Hippocampus är ett område i hjärnan som bidrar till att lagra minnen. De nybildade hjärncellerna i hippocampus bibehåller vår förmåga att lagra nya minnen och lära oss saker. De är även viktiga för att upprätthålla en känslomässig balans.

Men forskarna fann också att nybildandet av blodkärl i hippocampus avtar med åldern. Det kan betyda att hjärncellerna får svårare att kopplas samman. Blodkärlen är viktiga för att upprätthålla funktionaliteten i de här hjärncellerna och vi behöver hitta sätt att hålla kärlen friska så att våra hjärnor kan förbli formbara.

Så håll blodkärlen friska 🙂

Forskarna planerar nu att gå vidare och undersöka hur den här nybildningen av hjärnceller egentligen påverkar oss.

“Adult hippocampal neurogenesis declines in aging rodents and primates. Aging humans are thought to exhibit waning neurogenesis and exercise-induced angiogenesis, with a resulting volumetric decrease in the neurogenic hippocampal dentate gyrus (DG) region, although concurrent changes in these parameters are not well studied. Here we assessed whole autopsy hippocampi from healthy human individuals ranging from 14 to 79 years of age. We found similar numbers of intermediate neural progenitors and thousands of immature neurons in the DG, comparable numbers of glia and mature granule neurons, and equivalent DG volume across ages. Nevertheless, older individuals have less angiogenesis and neuroplasticity and a smaller quiescent progenitor pool in anterior-mid DG, with no changes in posterior DG. Thus, healthy older subjects without cognitive impairment, neuropsychiatric disease, or treatment display preserved neurogenesis. It is possible that ongoing hippocampal neurogenesis sustains human-specific cognitive function throughout life and that declines may be linked to compromised cognitive-emotional resilience.”

Se även tidigare inlägg på ämnet: https://4health.se/?s=plastisk

http://www.cell.com/cell-stem-cell/fulltext/S1934-5909(18)30121-8

https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/vi-far-nya-hjarnceller-aven-pa-aldre-dar