Ohälsa & Sjukdomar

I en ny studie av effekterna av riktlinjerna under Covid-19 ser man hur reglerna om att stanna hemma och inte träffa andra har lett till ökat stillasittande, viktuppgång och sämre psykiskt mående. Dessutom har en stor andel försämrat sina matvanor bl.a. genom att äta mer ohälsosamma snacks/ mellanmål. Och många hade också försämrade sömnvanor genom att de somnar senare.

Jag känner verkligen av det där med det mentala måendet själv. Som ensamstående då jag varannan vecka inte har min son och träffar mindre människor än normalt. Det är som om min kropp har cravings efter fysisk närhet och att umgås med andra. Jag har aldrig upplevt detta så här tidigare. Och då träffar jag ändå ett fåtal väl valda vänner, som får agera familjesubstitut. Jag känner hur bristen på närhet och att umgås som vanligt med vänner och familj påverkar det mentala måendet. För vissa kanske det mer handlar om oro över pandemin som sådan, för mig handlar det om att jag känner att vi är flockdjur och att detta inte är normalt. Oavsett så påverkas vårt mående.

Positiv beröring är livsviktigt för hälsan. Hudkontakt utsöndrar en cocktail av må bra-hormoner som oxytocin, men även dopamin och serotonin. Dessutom minskar beröring stresshormonet kortisol. 

Det finns en evolutionär förklaring. Beröring var ett sätt att hålla ihop gruppen. Att röra varandra är ett sätt att visa att man är vänner och är nära varandra. Har man inte fått beröring på lång tid då betyder det att man hamnat utanför.

Social distansering under pandemin gör nu att många saknar hudkontakt. Men en annan ny studie visar att husdjur kan kompensera för det till stor del. 

Har du märkt några negativa eller positiva effekter på din hälsa under detta coronaår?

Observera att detta inte är jag som lägger någon värdering i vad som är rätt och fel mht corona. Bara forskning och en reflektion av vad som händer i oss. Jag tror att vi bör begränsa smittspridningen på olika sätt, men jag tror bl.a. baserat på detta att den svenska modellen är bättre än lockdown. Och jag tror mer på frihet och ansvar, istället för frihetsberövande av friska människor så som vissa länder gjort.

Undersökningens deltagare är främst från engelskspråkiga länder, och inte minst USA. Den svenska modellen har ju varit annorlunda, så detta är ju främst applicerbart på andra länder. Samtidigt har Sverige flest ensamhushåll i världen, så det kanske drabbar oss hårdare av den anledningen.

Ur studien:

Objective: Stay-at-home orders in response to the COVID-19 pandemic have forced abrupt changes to daily routines. This study assessed lifestyle changes across different BMI classifications in response to the global pandemic.

Methods: The online survey targeting adults was distributed in April 2020 and collected information on dietary behaviors, physical activity, and mental health. All questions were presented as “before” and “since” the COVID-19 pandemic.

Results: In total, 7,753 participants were included. The sample included 32.2% of individuals with normal weight, 32.1% overweight, and 34.0% had obesity. During the pandemic, overall scores for healthy eating increased (p<0.001), due to less eating out and increased cooking (p<0.001). Sedentary leisure behaviors increased while time spent in physical activity (absolute time and intensity-adjusted) declined (p<0.001). Anxiety scores increased 8.78±0.21 during the pandemic and the magnitude of increase was significantly greater in people with obesity (p≤0.01). Weight gain was reported in 27.5% of the total sample compared to 33.4% in participants with obesity.

Conclusions: The COVID-19 pandemic produced significant health effects, well beyond the virus itself. Government mandates together with fear of contracting the virus have significantly impacted lifestyle behaviors alongside declines in mental health. These deleterious impacts have disproportionally affected individuals with obesity.

….43.5% reported an increase in unhealthy snacking. Overall, 20.7% perceived they were eating healthier and 35.6% reported eating less healthy. A perceived shift towards unhealthy eating was accompanied by increases in sedentary behaviors, declines in physical activity, a later sleep onset time, and nearly twice the increase in reported anxiety compared to those eating healthier. ..

..Sleep onset and wake time significantly changed (onset: 42.41±1.61 and wake: 59.33±2.15 minutes later, both p<0.001). Changes to sleep quality varied, 43.8% reported worsened sleep quality while 10.2% reported improved sleep quality…

https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/33043562/

(fulltext: https://europepmc.org/backend/ptpmcrender.fcgi?accid=PMC7675243&blobtype=pdf)

https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/husdjur-spelar-viktig-roll-under-pandemin

Jag skrev tidigare i höst om en fallstudie på en person som insjuknat två gånger i Covid-19 – och där man konstaterade att han infekterats två gånger med det nya coronaviruset, SARS-CoV-2. (https://4health.se/studie-personer-kan-infekteras-mer-an-en-gang-med-det-nya-coronaviruset)

En ny studie (som ännu ej hunnit publiceras) visar dock att personer som tidigare haft covid-19 löper minimal risk för att få sjukdomen igen, åtminstone inte förrän sex månader efter den första infektionen. Och då verkar det dessutom sannolikt att man infekteras utan symtom.  

Trots att 51 miljoner människor har infekterats av sar-cov-2-viruset så är det sällsynt med rapporter om personer som återinfekterats. Men hittills har det inte funnits några större studier som visar hur stort skydd det innebär att en gång ha haft covid-19.

Nu visar en ny brittisk studie att en tidigare infektion kan ge skydd i upp till sex månader. 12 180 sjukvårdsanställda vid Oxfords sjukhus har följts under en period av 30 veckor från april till november 2020.

Personalen testades för antikroppar mot viruset sars-cov-2 för att se vilka som har varit infekterade. Sjukhuset testades personalen regelbundet trots att de inte var sjuka. Forskarna undersökte sedan om de personer som hade infekterats tidigare hade samma antal nya covid 19-infektioner som de som inte hade blivit infekterade tidigare. 

I ena gruppen fanns 11 052 personer som inte hade antikroppar. Av dem hittade forskarna 89 viruspositiva med symtom och 76 utan symptom – vilket innebär att 1,5 procent av personerna utan antikroppar insjuknade. 

I den andra gruppen fanns 1 246 personer med antikroppar. Av dessa hade endast tre personer sars-cov-2-virus, alla utan symptom.  Det innebär att 0,2 procent av de med antikroppar fick viruset igen.

Forskarna drar slutsatsen att de allra flesta högst troligt inte kan få covid-19 igen om de redan har haft infektionen inom de närmaste sex månaderna. Detta är goda nyheter.  Studien visar tydligt att man har ett skydd mot viruset när man har antikroppar. Men det fanns ju också några få fall där de kunde hitta virus i näsan på de som hade antikroppar. Så man kan konstatera att har man antikroppar så har man ett skydd, men det är inte hundraprocentigt för alla.

Mer via https://4health.se/?s=corona

Ur studien:

Background It is critical to understand whether infection with Severe Acute Respiratory Syndrome Coronavirus 2 (SARS-CoV-2) protects from subsequent reinfection.

Methods We investigated the incidence of SARS-CoV-2 PCR-positive results in seropositive and seronegative healthcare workers (HCWs) attending asymptomatic and symptomatic staff testing at Oxford University Hospitals, UK. Baseline antibody status was determined using anti-spike and/or anti-nucleocapsid IgG assays and staff followed for up to 30 weeks. We used Poisson regression to estimate the relative incidence of PCR-positive results and new symptomatic infection by antibody status, accounting for age, gender and changes in incidence over time.

Results A total of 12219 HCWs participated and had anti-spike IgG measured, 11052 were followed up after negative and 1246 after positive antibody results including 79 who seroconverted during follow up. 89 PCR-confirmed symptomatic infections occurred in seronegative individuals (0.46 cases per 10,000 days at risk) and no symptomatic infections in those with anti-spike antibodies. Additionally, 76 (0.40/10,000 days at risk) anti-spike IgG seronegative individuals had PCR-positive tests in asymptomatic screening, compared to 3 (0.21/10,000 days at risk) seropositive individuals. Overall, positive baseline anti-spike antibodies were associated with lower rates of PCR-positivity (with or without symptoms) (adjusted rate ratio 0.24 [95%CI 0.08-0.76, p=0.015]). Rate ratios were similar using anti-nucleocapsid IgG alone or combined with anti-spike IgG to determine baseline status.

Conclusions Prior SARS-CoV-2 infection that generated antibody responses offered protection from reinfection for most people in the six months following infection. Further work is required to determine the long-term duration and correlates of post-infection immunity.

https://www.medrxiv.org/content/10.1101/2020.11.18.20234369v1

https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/tidigare-covid-19-infektion-ger-skydd-for-ny-infektion-minst-sex-manader

Antikroppstest ska inte användas av enskilda individer för att styra sitt eget beteende, utan på populationsnivå, enligt forskare i en ny artikel.   

Många som varit sjuka i covid-19 tänker att ett positivt antikroppssvar kan användas för att dra slutsatser om hur man ska bete sig i olika situationer. “Jag kanske kan hälsa på min farmor i jul ändå nu när jag har antikroppar?” 

Men enligt en artikel publicerad i Trends in Microbiology, som sammanfattar kunskapsläget om antikroppstest, ska de inte användas som underlag för den typen av beslutsfattande. Orsaken är att testerna som finns ute på marknaden inte är av tillräckligt bra kvalitet, vilket ibland leder till felaktiga resultat. 

Testerna kan visa att en individ har haft sars-cov-2-infektion, trots att personen inte har det – och tvärtom.  Det finns dock tester som är mer tillförlitliga. Bl.a. testerna som mäter antikroppar mot två delar av viruset – spikeproteinet och nukleokapsiden – för att säkerställa att resultatet är korrekt. De som har antikroppar till både dessa delar av viruset i tillräckligt höga mängder är de som har varit sjuka.

Flera av de tester som kan beställas från 1177 mäter bara antikroppar mot nukleokapsiden. Många människor har antikroppar som känner igen delar av viruset trots att de inte har haft infektionen, men då inte i så höga nivåer. För att säkerställa att man inte rapporterar någon som positiv som egentligen inte är det så kräver man därför en högre “signal” för att rapportera ett svar som positivt. Och då finns det några positiva som hamnar under den här “signalen”.

Forskare har också sett flera fall i studier där personer har haft väldigt tydliga antikroppar, men som fått negativa svar från metoder som använts av landstinget. 

Men den största risken är när en person tror sig ha varit sjuk efter ett antikroppstest, fast hen inte har det. Om specificiteten på ett test är 95 procent kommer fem av 100 tro att de har antikroppar fast de inte har det. De kanske sedan väljer att träffa sjuka, och blir då smittade.

Tidigast som en person bör testa sig för antikroppar är 16 dagar efter insjuknandet. Och efter fyra månader har nästan 20 procent inte längre kvar tillräckligt höga nivåer av antikroppar för att bli klassade som positiva. Om man tar med i beräkningen att antikropparnas mängd avklingar över tid så blir dessa mätningar alltså ganska osäkra. 

Forskarna i studien pekar däremot på att antikroppstest bör användas av forskare och myndigheter för att kunna se kurvor över dödsfall, upp- och nedgångar i frekvens och utbredning av smittade på populationsnivå. På individnivå däremot kan ett positivt svar vagga in folk i en känsla av falsk säkerhet.

Mer via https://4health.se/?s=corona

https://www.cell.com/trends/microbiology/fulltext/S0966-842X(20)30280-8

https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/forskare-antikroppstest-ska-inte-anvandas-pa-individniva

Hur effektivt är det att stänga gränserna under pandemin? Den frågan ställde sig forskare i en ny studie som visar att resor faktiskt kan minska smittspridningen av covid-19 – om de görs på rätt sätt.

En ny studie visar att smittspridningen av covid-19 kommer att minska om vi lämnar tätbefolkade storstäder och sprider ut oss i småstäder. När forskare jämförde smittspridning hos två grupper, varav en förflyttat sig från ett tätbefolkat till ett glesbefolkat område, såg de att smittspridningen minskade i det tätbefolkade området.

De använde sig av en förenklad metod för att simulera smittspridning hos människor i rörelse från en storstad till en småstad. Studien, som utgick från att fem procent i storstaden var smittade, visade att smittspridningen totalt sett blev lägre jämfört med om de stannat i storstaden.

Det är inte överraskande resultat egentligen. Ju större en stad är desto mer kontakter brukar människor ha.

I våras gick Världshälsoorganisationen WHO ut med rekommendationer om att hålla gränser öppna. Forskning på smittspridning visar att reserestriktioner har ganska bra effekt i början av en pandemi men inte senare och inte när det redan är i gång mellan olika länder.

Trots WHO:s rekommendationer valde många länder att stänga sina gränser och begränsa resor inom länder i våras. När det väl är smitta överallt så har inte resestriktioner någon effekt. Men om det är så att ett land knappast har några smittade, då har det ju en effekt.

Det är inte längre reserestriktioner som är viktiga, utan hur vi reser. Om det pågår allmän smittspridning, som fallet är nu i Sverige, tror forskare och experter inte att reserestriktioner gör någon större nytta. Det viktiga är i så fall vad den smittade men asymptomatiska personen gör när hen kommit fram. Går man på afterski och festar hela natten lär personen i fråga smitta där, snarare än på tåget. Om hen istället fotvandrar eller åker skidor efter framkomsten, blir personen sjuk på hotellet utan att ha behövt smitta någon.

Det finns väldigt få fall redovisade där någon under en flygresa blivit smittad med covid-19, 44 totalt. En väsentlig anledning till detta tror man är den enorma luftomsättningen i planet som minskar antal viruspartiklar inne i flygkroppen. Om man använder munskydd i transporten till flygplatsen, på flygplatsen och i kön in i planet bör risken vara mycket liten. (kommentar här: experternas åsikter om munskydd skiljer sig mycket. Sannolikt skyddar man andra genom att bära munskydd, men eventuellt inte sig själv. För stor användning av munskydd kan ha negativ effekt för den egna hälsan och immunförsvaret, men tillfälligt under en resa gör nog varken från eller till ur just den aspekten)

Risken med resor sägs framförallt ha att göra med hur nära man sitter någon som är smittad, vilket även gäller för tågresor. Buss tros vara värre. I en buss med recirkulerande luft byts inte virussmittad luft ut med frisk luft. Om resan tar många timmar riskerar alla i bussen att andas in det antal viruspartiklar som krävs för att bli sjuk.

Summerat alltså: Att öppna för resor kan ha en positiv effekt om det innebär att människor sprider ut sig mer, nu när smittan ändå finns överallt. Men vi bör inte resa iväg och vistas inomhus med andra, utan hitta på utomhusaktiviteter. Att resa med flyg eller tåg är troligen okej, så länge vi håller avstånd. Men vi bör undvika bussar, åtminstone längre resor.

Läs mer om hur du undviker smitta i detta populära inlägg:

Fler tips för att undvika Corona-smitta i sommar

Men kolla även följande inlägg:

Fler tips för att undvika Corona-smitta i sommar

Mer om det nya coronaviruset via https://4health.se/?s=corona

https://aip.scitation.org/doi/10.1063/5.0028091

https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/ska-vi-resa-under-pandemin