- Populärast i juli var inlägget om jodbristens följder
https://4health.se/om-mineralet-jod-och-jodbristens-koppling-till-pcos-fibromyalgi-cancer-mm - Om följderna av mitt eget barns livsstil
https://4health.se/samband - Om träningstekniken slowburn och varför jag inte använder mig av den
https://4health.se/darfor-kor-jag-inte-slowburn - Om magflora och vikt
https://4health.se/hur-magfloran-paverkar-din-vikt-och-vad-du-kan-gora - Så fungerar kroppen: Om mTOR och protein
https://4health.se/minska-protein-del-2-om-amnesomsattningsprocesser-och-cancer - Olika sorters mättat fett
https://4health.se/skillnader-mellan-olika-sorters-mattat-fett - Hur beteendet styrs av vikt och hormoner
https://4health.se/sa-fungerar-kroppen-sa-andras-ditt-beteende-med-dina-hormonnivaer-och-darfor-blir-man-fet-av-hjarntumorer
microbiome
Hur magfloran påverkar din vikt – och vad du kan göra
I studier på möss har man visat att om man överför magflora mellan smala och tjocka möss så kan man påverka deras vikt, även om alla andra parametrar behålls.
Inulin, en oligofruktos, är kedjor av fruktos, liksom stärkelse är kedjor av glukos. Skillnaden är den att oligofruktosen inte bryts ner och absorberas som stärkelse gör, utan blir bakterieföda/prebiotika i tjocktarmen istället. Det räknas därför som kostfiber.
Möss som äter mat som normalt skulle gjort dem tjocka – och som samtidigt skulle förstört deras tarmflora -undviker också fetma om de får tillskott av inulin.
Det samma har testats på människor, där de som fick oligofruktos som tillskott gick ner 1 kg på 12 veckor, medan de som fick placebo gick upp 1/2 kg http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19386741 http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3827013/
Inulin ger en lite söt smak och finns rikligt i jordärtskocka, sparris och alla former av lök. Tänk på att en del bryts ner till fruktos vid tillagning, så ät gärna rå lök, vitlök etc och tillaga sparris etc försiktigt/ al dente
Vi åt mycket grönsaker under evolutionen
50 000 år gammal avföring från Neandertalare har analyserats. Man har trott att Neandertalarna var mer utpräglade köttätare än någon annan människoart baserat på lämningar från slaktplatser mm. Men med masspektrometri, där olika molekyler i avföringen kunnat seprareras, har man funnit att andelen föda från växter var större än förväntat. Kött dominerade dock födointaget.
Jag läste i Sydsvenskan häromdagen om ny forskning på detta, men jag hörde Dr Robert Lustig prata om just fiberinnehåll i avföringen från jägare och samlare i en intervju för flera år sedan. Så jag vet inte riktigt vad som är nytt. Lustig berättade om att avföringen visar att vi fick i oss mer än 100 gram fiber om dagen. Betänk då att fiberrik mat sällan innehåller mer än 10% fiber (brysselkål tex som räknas som fiberrik grönsak innehåller 2,5% fiber), så det skulle motsvara flera kilo grönsaker per dag.
Men gör inga försök att äta fiberberikade produkter, fibrer är nyttiga för att det skyddar kolhydraterna då fibrerna behålls i sitt naturliga tillstånd och för att de är prebiotika, dvs mat för våra probiotiska bakterier.
Förstoppning? Barn och vuxna
Nu handlar det första här främst om barn, men det allmängiltiga för vuxna kommer längre ner.
Blir ditt barn förstoppat när det testar ny mat? Det är en helt normal konsekvens av ny kost eftersom bakteriefloran måste anpassas.
Ta det lugnt med antal livsmedel du introducerar. Se till att barnet får i sig mycket vätska – både bröstmjölk och vatten kan vara bra. Tillsätt gärna lite vatten och osaltat smör till smakportionerna. Fett överlag smörjer tarmarna så att avföringen lättare kommer ut. Undvik förstoppande mat som mjölmat. Nästan all kolhydratrik mat, utom vissa frukter som plommon, kiwi och päron, har fel effekt.
Många av de vuxna som blir förstoppade har en nedsatt tarmflora. Förstoppning är nämligen ett tecken på detta. Och med nedsatt menar jag för få bra bakterier, både för få sorter och för liten kvantitet.
Överlag så leder kostförändringar till förstoppning just på grund av detta. Så är ofta fallet när man åker på semester och byter kost, eller som ovan nämnts när bebisar som ätit bröstmjölk börjar med vanlig mat. Kroppen måste hinna anpassa sig till kosten och bygga upp tarmfloran för att kunna bryta ner den. Därför är det även bra att inte växla kost hej vilt. Självklart kan man växla mellan säsonger, men under en säsong kan det vara bra att variera mellan vissa sorters grönsaker som man äter ganska ofta tex.
Om den som får förstoppning testar att lägga in samma grönsaker regelbundet tex, och med upptrappande av dos, kanske förstoppningen går över genom att den föda som grönsakerna utgör för vissa bakterier till slut kommer att öka mängden av bakterier (probiotika). När det finns fler probiotiska bakterier som fixar nedbrytningen så klarar magen av livsmedlet.
Andra saker som är bra är
- vätska – för lite vatten gör att mindre kommer ut med avföringen
- fett – smörjer tarmarna
- mjuka fibrer – förutom resonemanget ovan kring tarmflora så bildar mjuka fibrer en fin gel. Testa tillskott av linfrön som bildar mycket sådan gel (lägg linfrön i vatten så ser du vad jag menar)
- magnesium och vitamin C – ett litet överskott sätter fart på magen
Min vän Anna-Karin (AK) har skrivit bra om mag-/tarmflora här: http://matfysik.wordpress.com/how-to-heal-gut-flora/
RS – Resistent Stärkelse – the new IT inom vikt- och diabeteskost
Nu kommer ett inlägg för dig som gillar mina “så funkar det i kroppen”-inlägg.
RS, ja alltså inte RS-virus, utan Resistent Stärkelse. Det är det nya heta i kostvärlden. Själva begreppet resistent stärkelse är inte alls nytt, men den blodsockersänkande effekten det kan ha har just blivit en snackis. För en gångs skull något jag faktiskt tror har potential för en del människor (jag brukar annars rata ganska många dietflugor)
Vad är det?
Reistent stärkelse är stärkelse som inte bryts ner i tunntarmen (där annars nedbrytning och absorption av vår mat sker) utan i tjocktarmen. Resistent stärkelse räknas därför som lösliga fibrer, eller prebiotika.
Prebiotika är kolhydrater som når tjocktarmen utan att brytas ned på vägen. Där blir de mat åt probiotiska bakterier (även kallade mjölksyrabakterier). Prebiotikan, dvs bakteriematen, ger tillväxt av probiotika, vilket i sin tur ger ökad produktion av kortkedjade fettsyror och en sänkning av pH-värdet i tarmen. Effekten kan bl.a. vara mindre inflammation. Dessutom kan den resistenta stärkelsen vara bra för reparation av tarmslemhinnan.
RS finns i kall mat, tex potatis som kylts, då stärkelsen återgår till sin tidigare raka struktur under nedkylningen. Det finns även i omogna frukter och grönsaker. Och i potatismjöl, men mer om detta snart.
Fördelar
Resistent stärkelse har nu blivit hett eftersom det kan ge ökad insulinkänslighet och sänkt blodsocker. Det betyder alltså snabbare viktminskning för den som har ett högt blodsocker. Många överviktiga är insulinreistenta, eller har rent utav hunnit utveckla diabetes. Då kan reistent stärkelse sänka deras blodsocker och därmed bl.a. påskynda viktminskning. Även du som inte är insulinreiststent kan ha fördel av RS om du äter lite liberalare, dvs med lite mer kolhydrater i kosten.
RS kan dessutom fixa en del magproblem eftersom det sägs läka läckande tarm (leaky gut). Magfördelar har dock all prebiotika eftersom den göder våra fina tarmbakterier och därmed gynnar tarmfloran.
Hur gör man?
Hur får du då i dig RS? Jo, det mest effektiva är potatismjöl som du blandar med kallt vatten. Det finns som sagt även i kall potatis, men i mycket mindre mängd och med mycket mer blodsockerhöjande stärkelse som du får på köpet.
Martina gjorde pudding på det genom att blanda vatten, potatismjöl och kakao (kallt!). Hon har även gjort en fin tabell där du kan se mängderna resistent stärkelse i förhållande till “vanlig” stärkelse här: http://www.highfatfitness.net/wp-content/uploads/2014/04/1977084_10152155388774807_1295509001320857268_n.jpg
Erfarenheter
Erfarenheterna verkar variera – en del rapporterar signifikant sänkt blodsocker, andra ingen effekt alls. Många får förstoppning som en biverkan. Men just vad gäller förstoppningen har jag en teori.
Hantera biverkningarna
Jag tror att de som blir förstoppade av RS har en nedsatt tarmflora. Förstoppning är nämligen ett tecken på detta. Och med nedsatt menar jag för få bra bakterier, både för få sorter och för liten kvantitet. Överlag så leder kostförändringar till förstoppning just på grund av detta. Så är ofta fallet när man åker på semester och byter kost, eller när bebisar som ätit bröstmjölk börjar med vanlig mat. Kroppen måste hinna anpassa sig till kosten och bygga upp tarmfloran för att kunna bryta ner den.
Om den som får förstoppning testar att lägga in resistent stärkelse regelbundet, och med upptrappande av dos, kanske förstoppningen går över genom att den föda som RS utgör för vissa bakterier till slut kommer att öka mängden av bakterier (probiotika). När det finns fler probiotiska bakterier som fixar nedbrytningen så klarar magen av RS.
Vad tror du? Och om du hunnit testa – vad har du för erfarenhet av det? Kommentera gärna nedan!
Länkar till mer på ämnet:
http://en.wikipedia.org/wiki/Resistant_starch
http://www.marksdailyapple.com/the-definitive-guide-to-resistant-starch/#axzz2zX5RqL30
http://livinlavidalowcarb.com/blog/whats-all-the-fuss-about-resistant-starch/21292
Introduktionsmat till de minsta barnen
Får en del frågor från mammor som har 4-månaders-bebisar kring vilken mat man ska introducera. Just nu är nog rådet att man börjar vid 4 månader, men vill börja med att påpeka att detta råd har varierat mycket och att det inte är någon brådska.
Det viktigaste är att barnet har börjat äta fast föda innan ca 9-10 månaders ålder eftersom det annars kan få svårt att lära sig tugga. Visst, järnbehovet kan vara svårt att tillfredsställa med enbart bröstmjölk när barnet närmar sig året, så det är bra att börja tidigare, men stressa inte.
När barnet visar intresse när ni själva äter så låt det smaka. Då kommer det på naturlig väg.
Jag har själv låtit min 4 månader gamla son smaka pyttelite på bl.a. kokosmjölk, torsk, smör, äggula, gurka och äpple (bara slickat lite på de senare två) när han själv visat intresse.
Att tänka på i övrigt är att när väl barnet börjar äta mat så ta inte för många livsmedel på en gång. Barnet har inte den magflora och enzymer som behövs ännu utan måste få en chans att bygga upp detta och bli bra på att bryta ner.
Dessutom ska barn vara lite skeptiska mot nya smaker (för att inte riskera att bli förgiftade), så det måste få en chans att vänja sig vid en ny smak.
Det är bra att börja med feta och näringsrika livsmedel som tex äggula och avokado. Var försiktig med kolhydrater eftersom de minsta barnen saknar enzymet amylas som behövs för nedbrytning av stärkelse. Banan (ekologisk) är en bra kolhydrat eftersom den i sig innehåller lite amylas. Att ge fet mat är även bra av andra anledningar. Läs mer i detta inlägg: https://4health.se/bebisar-ar-i-ketos-vid-amning
Bra där Vården i Skåne!
Region Skåne har en ny kampanj mot antibiotika. Den visas som tv-reklam för tillfället. Mycket bra tycker jag. Tyvärr missar de den kanske viktigaste anledningen till att inte ta antibiotika i onödan – nämligen att det förstör ditt eget immunförsvar genom att utplåna tarmflora.
Se reklamen nedan. Läs tidigare inlägg om antibiotika här https://4health.se/?s=antibiotika
Min förlossning (föda utan rädsla del 7)
Jag tänkte avsluta “föda utan rädsla”-serien med ett inlägg om min egen förlossningsupplevelse. För er som missat serien – även om ni inte är gravida – så kan det vara intressant att läsa de första delarna eftersom det till stor del handlar om kroppens stressmekanism och om hur kroppen har vissa funktioner som kan underlättas eller hindras av våra mer avancerade delar av hjärnan.
Du hittar del 1 här: https://4health.se/foda-utan-radsla-del-1
Sök på sidan eller bläddra framåt därifrån så hittar du övriga delar.
Nu till min egen upplevelse. Jag (och Chrille, pappan till mitt barn) beslutade mig innan förlossningen för att ta hjälp av en så kallad doula, dvs en person som arbetar som förlossningsstöd. Vi använde oss av en fantastisk kvinna som själv fött 6 barn, är utbildad doula och har medverkat vid ett antal förlossningar. Egentligen är en doula helt enkelt en andra stödperson/medföljare förutom partnern. Det kändes skönt att ha någon med sig med erfarenhet och som kunde bibehålla lugn och trygghet om inte jag och Chrille skulle lyckas med det. Vi fick också en hel del bra tips under de två möten vi hade med henne innan förlossningen.
Och så här i efterhand så måste jag säga: föd aldrig utan två stycken stödpersoner!! Jag hade aldrig klarat mig så bra och utan någon som helst bedövning (förutom en TENS, dvs elektriska impulser som man kan sätta i ryggslutet för att motverka smärta. Hjälper bäst mot de lindrigare värkarna i början av förlossningen). Du behöver inte anlita en doula, men ta hjälp av två personer som du förbereder dig med. Prata om och öva hur de kan stötta med massage, andning etc. En förlossning är ofta en lång procedur, men som födande vill du aldrig bli lämnad ensam ens för ett litet toalettbesök. Dessutom, när värkarna fick kraft så var det helt nödvändigt för mig att en av dem tryckte hårt på höfter/ryggslut och den andre såg till att jag slappnade av i axlar etc och andades. Utan detta hade jag behövt bedövning. Nu blev det istället en helt naturlig förlossning. Barnmorskorna som var involverade sa i efterhand att “wow, önskar att alla förlossningar kunde bli så här fina och naturliga trots sjukhusmiljön”.
Det hela började måndagen den 28:e, fyra dagar efter beräknat förlossningsdatum. Jag hade haft mycket sammandragningar i flera veckor och en hel del förvärkar i form av molvärk i ryggslutet. Jag märkte att det började sippra vatten, dvs att vattnet hade gått. När jag ringde in till förlossningen senare på dagen så ville de att jag skulle åka in för kontroll av bebisens hjärtljud etc. En vattenavgång utan förlossning innebär vissa risker, så man kollar om bebisen mår bra och inte är stressad. In i stormen Simon alltså med trädgrenar flygande runt bilen och sen hem igen när allt verkade bra med barnet. Pga stormen erbjöds jag att stanna kvar på sjukhuset, men jag var fast besluten om att jag ville sköta merparten av värkarbetet hemma i en trygg, mysig miljö. Dessutom hade jag sovit dåligt natten före och ville försöka få ett par timmars sömn innan värkarna drog igång på riktigt.
Just när vi lyckades komma hem (skyltar blåste ner i taket på bilen och ledningar hängde nedblåsta, så det var ett äventyr i sig) runt kl 20 på kvällen så drog värkarna igång på riktigt. Jag försökte sova ändå – tog en panodil, men styrkan i värkarna ökade. Jag gick ner till vardagsrummet och Chrille fixade med pilatesboll och sacosäck mm så att jag kunde hitta en bra ställning för att kunna andas lugnt genom värkarna. Värkarna var relativt regelbundna. Ca 1 minut långa och 5 minuter mellan värktopparna. Jag hade ätit middag runt 17 (en vanlig lowcarb-middag i form av hjortfärsbiffar med ost och grönsaker). Nu tog jag en bulle/valnötsbröd med ost för att hinna få i mig energi medan jag kunde. Mitt fokus var att bara vara lugn hela tiden. “Jag är alldeles lugn” tänkte jag om och om igen och bara fokuserade på att andas lugnt och slappna av genom värkarna. Efter varje värk suckade jag djupt för att nå extra avslappning i pausen. Jag har ju varit lite förlossningsrädd, men nu hade jag bestämt mig för att vara i nuet och hålla mig lugn. Låta kroppen sköta det. Det var helt ok, smärtan i värkarna var inte så svår att klara av. Särskilt med hjälp av TENS:en som blockerade den något.
Chrille hade sms-kontakt med vår doula hela tiden. Hon kan normalt sett åka hem till en och vara med, men jag tyckte dels att hon inte kunde ge sig ut i stormen, dels att det gick bra själva. Chrille kändes trygg och hjälpte mig att gunga mig igenom några av de jobbigare värkarna.
Jag hann inte vara hemma så länge innan vattnet som sipprade ut började anta en svagt grönaktig ton, ett tecken på att bebisen kan vara stressad och kanske hade bajsat i vattnet. Förlossningen sa till mig att åka in igen. Jag undersöktes igen. Kom in runt kl 1 på natten. Fick CTG som mäter bebisens hjärtljud och mina värkar samtidigt. Jag kände mig lugn. Det var dock jobbigt att ligga still under mätningen och plötsligt blev jag enormt illamående och kräktes upp min valnötsbrödsladdning. Sen var allt ok igen, men barnmorskan konstaterade att värkarbetet såg ut att ta fart snabbt och att det var regelbundet. Vi ringde in vår doula som var på plats på studs, medan barnmorskan tappade upp ett varmt bad till mig.
Kl 02: Nu tog värkarna fart på allvar. De var jobbigare att ta sig igenom, men att sjunka ner i det varma badet lindrade. Doulan tände elektriska värmeljus och släckte ner så att det blev mysigt. Jag andades lugnt och mellan värkarna kunde jag luta huvudet bakåt i chrilles händer och vila djupt. Hade det varit längre mellan värkarna hade jag kunnat somna.
Det började göra riktigt ont, men vattnet hjälpte. Mina stödpersoner hjälpte mig nu genom att trycka och massera hårt på höfter och i ryggslut samt att dra ner mina axlar genom värkarna. Det gick fortfarande ganska bra och jag litade på kroppen.
Kl 03.30: Vattnet började bli kallt och jag kände att jag ville komma upp och få på mig TENS:en. Nu blev det jobbigt. Jag satt en stund på pilatesboll och kunde luta mig framåt mot sjukhussängen ibland, och bakåt mot chrille ibland. Doulan försåg mig med hemgjord vätskeersättning och nyponsoppa, men plötsligt blev jag illamående igen och kräktes en rejäl omgång.
Jag visste inte riktigt var jag var i förlossningen eftersom de inte vill undersöka i onödan hade när vattnet gått. Dvs för att inte föra upp bakterier, så jag hade ingen aning om hur öppen jag var. Men så här i efterhand så förstår jag att huvudet nog trängt ned en bit och att det var detta som gjorde mig illamående (det finns några spinaetaggar som ska passeras som kan ge illamående).
Nu var klockan runt halv fem på morgonen och det började bli riktigt jobbigt att ta värkarna. Skulle det bli värre visste jag inte om jag skulle klara det utan bedövning av ngt slag. Jag försökte få en gissning från barnmorskorna om var jag var i förloppet och ställde frågor som “om jag skulle vilja ha epidural nu, skulle det vara ok eller för sent?”, trots att jag inte ville ha det (hatar nålar och ingrepp och särskilt läskigt att få i ryggraden). Men jag fick bara svaret att då får vi ta beslutet att undersöka dig.
kl 05: Det blev ännu värre och jag la mig på en madrass på golvet lite lutad mot en saccosäck. Nu kändes det som om jag behövde bajsa. Jag hade hört att det kunde vara ett tecken på att man skulle krysta, men jag trodde inte att jag var där än. Barnmorskan hade ju inte sett särskilt brådskande ut och jag hade inte hållt på så länge. Jag var förstföderska så det skulle ju ta lång tid.
Jag frågade barnmorskan om jag fick krysta. Nu gjorde hon en undersökning och konstaterade att oj, du är faktiskt öppen 10 cm och huvudet har trängt ner en bit. Dock hade jag en liten kant i vägen i förlossningskanalen, men barnmorskan lyckades massera undan den så att huvudet kom över kanten och efter en stund fick jag lov att krysta om jag ville. Men jag väntade på min kropps signaler och höll ut tills jag kände att nu måste jag krysta. På så sätt fick jag max hjälp av värken. Barnmorskan hade läst mitt förlossningsbrev noga och var extremt lyhörd: hon höll varma handdukar mot underlivet (ökar blodflödet och gör vävnad mer elastisk) och när jag fick en fix idé om att hon skulle smörja in mig med olja där nere så ordande hon det (skrattar lite åt mig själv så här i efterhand. Man är extremt bestämd i sina åsikter när man föder barn vill jag lova 🙂 )
Kl 05.40 Barnmorskan bad mig försöka gå på toaletten en stund. I efterhand berättade hon att det kan vara ett bra sätt att komma vidare i utdrivningen – att få lite skjuts i rätt riktning. Det var svårt att flytta sig mellan olika ställningar eftersom det gjorde vansinnigt ont. Allt känns som en dimma när jag tänker tillbaka på det. Jag blev tvungen att gå från en riktigt lugn djupandning till lite mer profylax-aktig andning för att kunna fokusera på något annat än smärtan. Men försökte fokusera på att utandningen skulle vara längre än inandningen för att ändå uppnå maximal avslappning. Jag tror att jag höll på att klämma sönder mina stödpersoner i värkarna i detta skede. Hade inte kontroll över min kropp som bara skakade av all energi.
Jag sätter mig på en u-formad förlossningspall och lutar mig bakåt mot chrille. Krystar aktivt och ganska snart skymtas huvudet på barnet. Men sen händer inte så mycket mer och barnmorskan ber mig testa en ny ställning. Jag lägger mig på sidan i sjukhussängen och får nu hjälp av två (!) underbara barnmorskor.
Mina värkar kommer lite mer sällan nu och barnmorskora börjar diskutera om jag kommer att behöva värkstimulerande dropp. Bebisen klarar dock att stå där i öppningen otroligt bra. Pulsen är fin trots att han står där hopklämd i öppningen. Helt ärligt måste jag erkänna att min skräck mot att spricka slog till lite när huvudet åkte in och ut i öppningen. Gud vad det sved. Det kändes som om allt skulle spricka. Jag var noga med att slappna av och inte kämpa emot, men tror att jag hade kunnat ge ytterligare 5% och fått ut honom snabbare. Fördelen för min egen del var nu att mina vävnader verkligen hann få tid att tänjas i alla fall.
kl 07: Till slut säger barnmorskorna att om du inte trycker ut honom nu så sätter vi in dropp (de visste att detta skulle ha effekt eftersom jag inte tycker om nålar 🙂 ). Så nu tog jag i för kung och fosterland även efter värken avtagit. Den mycket erfarna barnmorskan som stod vid min mage hjälpte försiktigt till genom ett lätt tryck på livmodern och huvudet kom ut! Äntligen! Och strax därefter får vi ut hela kroppen. En frisk fin pojke som är lite blåaktig och hal som en ål. Efter tvättning är han fin som bara den 🙂
Jag är helt slut och känner mig lite småförtvivlad över att även moderkakan måste ut, men barnmorskorna drar lite i navelsträngen och en lättare krystning får ut en stor moderkaka (gödd av nyttig lowcarb-kost 😉 ).
Jag har skrivit i mitt förlossningsbrev att de ska låta blodflödet genom navelsträngen fortgå några minuter innan man förbereder för klippning. Ny forskning visar nämligen att barn som får navelsträngen klippt för snabbt har sämre blod-/järnvärden vid 6 månaders ålder jämfört med dem som fått mer blod från moderkakan. Som med alla mina andra önskemål gör barnmorskorna precis som jag önskat.
Jag måste verkligen säga att allt jag kunde önska mig (realistiskt) av en förlossning uppfylldes. Jag klarade mig utan ingrepp och bedövningar, jag klarade att slappna av och låta förloppet ha sin gång, jag blev inte rädd, jag hade ett fint stöd, jag fick en frisk fin liten kille, det tog inte så lång tid osv.
Och just det, den stora frågan; Sprack jag? (det var ju min största rädsla)
Njä. Eller barnmorskorna sa att jag inte sprack, att jag bara hade fått “skrapsår” på sidorna. Hur som helst så satte de ett par stygn för att det inte skulle svida för mycket när jag kissade.
Andra “men” är att det står att jag förlorade 1/2 liter blod (troligen ganska normalt, men man var rätt blek och yr efteråt). Hade jag vetat det i förväg hade jag nog svimmat (gillar inte blod heller). Dessutom känner man sig som om man blivit nedslagen och sparkad i mage och underliv, men denna känsla försvinner efter ett drygt dygn redan. Känner mig nästan som vanligt nu, men bäckenbotten är uttänjd och jag har lite “framfallsvibar” som jag hoppas går över av sig självt. Dessutom är magmusklerna väldigt delade så det är svårt, även av den anledning, att träna och röra sig som vanligt.
Slutligen: Stort tack till Ystad sjukhus barnmorskor och sköterskor för en fantastisk förlossnings- och BB-upplevelse! Helt underbara personer och duktiga i sin yrkesroll: lyhörda, tålmodiga och kunniga!
Trots en så bra upplevelse jag kunde få så kommer jag nog aldrig känna att jag är sugen på att föda barn igen så som en del gör. Jo visst, det är häftigt hur kroppen fungerar och det är underbart att få sitt lilla barn på bröstet. Men det är också fantastiskt jobbigt, både fysiskt och psykiskt, och det gör riktigt ont. Självklart var det värt det, men jag funderar inte på syskon för tillfället 🙂
Mitt bästa tips är att förbered dig. Läs på hur fölossningsskedet går till. Fråga runt bland vänner hur deras förlossningar gått till (du ska se att det är fler fina, normala upplevelser. De du hör utan att efterfråga är de historier som är jobbiga eftersom den som upplevt den har ett behov av att berätta och bearbeta). Lär dig att lita på din kropp, träna avslappning, andning och förbered dig med dina stödpersoner.
Vill du också ha hjälp av en doula så kan jag tipsa om Victoria som vi använde oss av. Hon arbetar i Skåne och nås på 0736-423300 eller victoria.doula@hotmail.com (dock med lång svarstid via email). Jag har även träffat en doula som heter Anna Håkansson, som också verkar toppen. Henne hittar du här: http://gravidcoach.se
Hoppas att min berättelse kan hjälpa någon. Vissa kanske tycker att det är för intimt att skriva så detaljerat, men själv var jag evinnerligt glad för alla normala historier jag kunde få höra för att förbereda mig och bli lugn inför förlossningen. Kroppen kan, du klarar det. Att föda utan rädsla minimerar risken för ingrepp såsom kejsarsnitt, sugklocka, epidural etc etc. Lycka till!!
Ps. Allt för gravida hittar ni med taggen gravid: https://4health.se/tag/gravid
Jag är mamma!
Ja, visst låter det konstigt. Alltså en mamma är ju en sån som min mamma (som nu är mormor) – inte jag! Men gud vad mysigt. Vem kunde tänka sig att en liten hjälplös bebis kan vara så mysig. Vill ju bara pussa, lukta och krama vår lille lowcarb-prins. Jag har alltid trott att bebisstadiet bara var en transportsträcka till ett roligt barn från 1-årsåldern 🙂
I tisdags morse föddes han. Han brås på sina föräldrar: kom inte i tid, men när han väl satte fart gick det undan. Redan med en surfares storm-chaser-mentalitet så ville han ut på årets blåsigaste dag. Stormen Simon gjorde att vi fick sicksacka mellan nedfallna ledningar och träd för att komma till sjukhuset i Ystad (underbart sjukhus att föda på förresten).
Redan från magen har han ätit lowcarb (i en period Paleo, och i andra LCHF). Dessutom har han surfat hela graviditeten – en mycket hälsosam liten bebis alltså! Intressant är att jag har hur mycket mjölk som helst i brösten. Många av mina klienter som velat få bort några graviditetskilon redan under amningen, har klagat på att mjölken sinar även med en något liberal lowcarb när de plockar bort kolhydrater. Men så är alltså inte fallet om man redan från början äter lowcarb (undantaget lite sjukhusmat på BB).
Även inför förlossningen åt jag helt vanlig lowcarb, trots allas uppmaningar (MVC, barnmorskor mfl) att kolhydratladda. kl 17 på kvällen innan mina värkar startade kl 20 åt jag min sista “riktiga” måltid – hjortfärsbiff med ost på och grönsaker till. Innan vi åkte till sjukhuset fick jag i mig en bulle av Birgitta Höglunds valnötsbröd – med smör och ost. Denna lyckades jag dock kräkas upp när jag låg med CTG på magen. Under förlossningen drack jag vatten, lite nyponsoppa och min egen vätskeersättning gjord på vatten, lite druvsocker (ren glukos) och havssalt. Jag klarade mig utmärkt!
Jag kommer att skriva några inlägg baserat på detta (förlossningen) inom kort: En sista del i “föda utan rädsla”-serien där jag beskriver min egen förlossning, ett inlägg om sjukhusmat, en serie om att komma igång efter en förlossning, dvs träning efter förlossning inkl. egna erfarenheter (både bra och dåliga) och i vilken takt man kan ta det.
Uppdatering: Jag fick en kommentar från min vän som är läkare på en förlossning ang vad jag skriver nedan. Jag ska skriva en bättre förklaring till vad jag skriver och även ge er hennes förklaring till dessa riktlinjer inom vården. När jag fått hennes ok, lägger jag hennes kommentar i kommentarsfältet nedan. Det är viktigt i detta sammanhang att betona att jag jag Inte (!) är ngn expert på medicinering och att ni absolut ska lita på vården om ni själva inte är det.
Då jag normalt skriver relativt objektiva inlägg baserat på vetenskap och fysiologi och är tydligare när jag kommenterar utifrån personliga åsikter kanske det var förvirrande att detta inlägg är skrivet utifrån ett subjektivt perspektiv.
Det jag också vill förtydliga är att det jag reagerar på är rutinen – dvs att man inte bedömer från fall till fall, men att jag förstår att rädda liv är prio ett i dessa fall.
Jag är väldigt besviken över vården generellt när det gäller antibiotika. Hela mitt liv har jag fått en kur bara för att kunna åka på semester, tävla inom idrott eller bli frisk snabbt, ofta i fall när jag inte behövt. Dåligt upplyst om att det kan ge konsekvenser. Jag är nu helt övertygad om att redan en antibiotikakur påverkar bl.a. tarmfloran för livet. Nu har det blivit bättre/mer restriktivt, men det känns som att man ibland tänker kortsiktigt när det gäller medicinering överlag. Ta bort jobbiga symtom snabbt, men ibland kanske de långsiktiga konsekvenserna kan vara värre när man summerar. Så, tillbaka till vad jag ursprungligen skrev:
Måste också bara kommentera en grej kring förlossningen och sjukhusets inställning till mediciner. Mitt vatten gick redan i måndags på dagen, innan värkarna startade. Det finns en infektionsrisk när vattnet har gått. I och med detta har man som policy att sätta in antibiotika intravenöst till mamman senast 18h efter vattenavgång – så att bebisen hinner få i sig det via moderkakan innan den föds. Detta berättar de för mig när jag har ett etablerat värkarbete kl 1 på natten – 13h efter vattenavgång. Och min tanke är då att absolut inte – han kommer ju snart och jag vill inte att min sons liv ska börja med en atombomb i form av antibiotika som slår ut både gott och ont. Inte heller vill jag ha det i min egen kropp om det inte verkligen behövs. Det hade kanske varit en annan saga om mina värkar inte hade kommit igång på ett par dar trots vattenavgång. Jag nämner att jag helst inte vill ha antibiotika om det inte verkligen behövs. De tror att det är för att jag är nålrädd och säger att vi väntar tills vi närmar oss de 18 timmarna. När mina krystvärkar startar runt kl 5 på morgonen tycker de att nu är det dags att sätta in antibiotika. Nu?!! Nu kommer han ju ut, då behövs det väl verkligen inte säger jag. I min journal skrivs då att “Anna ber att få välja bort antibiotika trots att hon fått beskrivet varför” eller ngt i den stilen 🙂 Senare på BB verkade jag vara “mamman som valde bort antibiotika”. Kommentarer som att han verkar ju må bra ändå, trots att han inte fick antibiotika. Ja, jag vill bara säga att jag födde en riktigt stark och frisk liten pojke. Han var lång, minst 53 cm (ville inte riktigt sträcka på sig) och vägde 3980g. Han klarade av en ganska lång krystfas utan påverkan på puls trots att hans huvud stod i öppningen väldigt länge. Den här inställningen till medicinering är vårdens, inte de individuella barnmorskornas. Barnmorskorna, både på förlossningen och BB i Ystad, är helt helt underbara, och det var väldigt lyhörda till mina önskemål!!!!
Slutligen – bilderna är tagna exakt 4 dagar före födseln respektive 4 dagar efter födseln. Visst är kroppen fantastiskt flexibel? Alltså, jag har ju kvar en liten bula, vilket är livmodern som ännu inte fullt dragit sig samman ännu, men den blir mindre och mindre var dag. Dessutom – efter förlossningen känner man sig som om man blivit nedslagen och sparkad i mage och underliv i ett dygn. Därefter känner man sig dubbelt så bra för varje dag som går (jämfört med föregående dag).
Folkhälsorisker vid jordbruk och antibiotikans mörka sida
Bara genom att leva nära storjordbruk ökar risken för antibiotikaresistenta infektioner enligt en ny amerikansk studie. 80 % av all antibiotika (!!!) i USA säljs till jordbruket för att tillsättas till djurfoder. När djurens avföring sedan används som gödsel finns både antibiotika och antibiotikaresistenta bakterier i detta.
Genom att gå igenom sjukjournaler från åren 2005 till 2010 identifierade forskarna patienter som blivit infekterade av MRSA, meticillinresistenta stafylokocker, och andra bakteriella infektioner i hud- och mjukvävnad, och jämförde sedan dessa personer med patienter som aldrig haft en bakterieinfektion. Forskarna hittade ett starkt samband mellan MRSA-infektioner och att bo nära djurproduktion där grisgödsel spreds på åkrarna. Den fjärdedel av patienterna som exponerades mest bodde fyra till fem kilometer från gödslade fält eller grisfarmar. Forskarna tror att det kan vara så att MRSA spridits via luften vid gödslingen
I USA används antibiotika även på friska djur för att få dem att växa snabbare. Det gödsel som sedan sprids på åkrarna för att ge näring åt jordbruksgrödorna innehåller antibiotikaresistenta bakterier och hela tre fjärdedelar av all antibiotika som djuren får i sig. Det är förbjudet i Sverige att använda antibiotika på friska djur – och numera även inom EU. Men under 2012 användes 65 ton antibiotika till människor… I jämförelse med USA har Sverige inte någon storskalig djurproduktion. Och MRSA har bara vid ett tillfälle hittats hos svenska grisar. Kan alltså vara värt att köpa svenskt kött… Och att såklart välja vilt/naturbeteskött eller åtminstone ekologiskt när det går.
http://jama.jamanetwork.com/article.aspx?articleid=1389609&resultClick=3
Senaste kommentarer