När jag försöker förbättra min sons kost genom att påverka vad han äter på dagis eller hos andra, får jag ibland kommentarer som att “Ja, men han äter ju redan så mycket bättre än de flesta” eller “Ja, men titta på de här barnen, de äter mackor och flingor – och de är ju väldigt friska”.
Att äta några nyttigare middagar i veckan som är bättre än genomsnittets mat räcker inte. Genomsnittet, vad är det? I Sverige dör över 60% i hjärt- och kärlsjukdom eller cancer! Av resterande 40% dör väldigt många av någon annan välfärdssjukdom. Om vi är bättre än genomsnittet så kanske vi då “bara” löper 50+ % risk att dö i välfärdssjukdom. Så bra! Grattis! Eller?
Borde vi inte sikta lite högre än så? Borde vi inte sikta på att hålla oss friska hela livet? Det RÄCKER INTE då att äta grönsaker och fisk, och låta bli mjöl och socker några middagar i veckan. Vilket det rent krasst handlar om; ifall ens barn äter frukost, lunch och mellis på dagis; och ett par dar i veckan är hos någon annan eller på kalas tex.
Det RÄCKER INTE heller att äta en avokado i veckan. Vi måste sova när det är mörkt och ha varvat ner utan telefon, tv och iPad. Vi måste ha fått en ordentlig dos dagsljus. Vi måste ha rört på oss. Vi måste ha gett vår kopp all näring den behöver såsom byggstenar i form av fetter och proteiner, i form av mineraler och vitaminer, i form av grönsaksfibrer osv.
Och med tanke på att nästan alla av oss i västvärlden föds med en ärvd alldeles för dålig tarmflora ger det oss inte särskilt mycket marginal att göra fel. Att då mata denna dysbios och överväxt av jästsvamp med mjöl och socker, att då inte ge de få snälla batterier vi har rikligt med grönsaker, är KATASTROF.
Och de där barnen som är så friska fast de var dag får mackor och flingor och godis – låt oss se om 30, 40 eller 50 år. Om de “har tur” är det först då de verkliga effekterna av kost och livsstil visar sig (Eller så kanske de faktiskt har en väldans tur och tillhör den lilla andel som är födda med både bra gener och tarmflora)
Senaste kommentarer