Search Results for: skift arbeta

Fästingen är på väg att bli ett av de allra största hoten mot den svenska folkhälsan varnar Folkhälsomyndigheten. Och jag har länge kallat fästingar för Sveriges farligaste djur. I min erfarenhet är det vanligt att sjuka, med ibland oförklarliga symptom, är drabbade av borrelia (och/eller koinfektioner) eller mögel. Ofta utan att veta om det.
Enligt en ny studie tycks det dessutom vara betydligt fler virus och bakterier som fästingar bär på, än vad som tidigare varit känt. Men känner du din fiende? Här kommer allt du behöver veta om fästingen, och hur du skyddar dig mot den.

• Varför är fästingar farliga
• Lär känna din fiende – fakta om fästingar
• Så fungerar fästingar i förhållande till människor
• Ett växande problem
• Vaccination?
• Hur man skyddar sig
• Om du fått en fästing
• Några av de fästingburna sjukdomarna

Nu börjar fästingsäsongen. Och det ser ut att bli gott om fästingar i år enligt fästingforskare. Fästingsäsongen är som mest intensiv från april till en bit in i juni. Temperaturer över fem grader några dagar i rad är tillräckligt för att fästingarna ska krypa upp ur sin dvala några centimeter under marken. Men framåt högsommar och sensommar tenderar det att bli för torrt för fästingarna, så då minskar risken igen. Men räkna med mycket fästingar hela sommaren pga en mild vinter, förra årets värme samt stora bestånd av smågnagare.

Varför är fästingar farliga

Fästingar är farliga pga de sjukdomsframkallande mikrober de bär på. En stor utmaning för bakterier och virus är att hitta nya varelser att infektera och föröka sig i. Då kan fästingen fungera som en taxi mellan olika värddjur.

Men, som man uttrycker det i en av artiklarna jag refererar till: För oss värddjur påminner fästingarna om en smutsig injektionsnål…

Lär känna din fiende – fakta om fästingar

Fästingarna har utvecklats i omkring 150 miljoner år, ända sedan dinosauriernas tid, och har blivit specialister på att suga blod från olika djur.

För att minska risken att bli upptäckta har fästingar särskilda bedövningsmedel i sin saliv, som de sprutar in i värddjuret. Dessutom har de ämnen som vidgar blodkärlen så att blodflödet hålls igång, och som hindrar blodet från att levra sig. På så vis kan bakterier, virus och andra smittämnen först bli uppsugna från ett djur och sedan följa med fästingens saliv in i nästa.

Och enligt en ny studie tycks det vara betydligt fler virus och bakterier som sprids via fästingar än vad som tidigare varit känt. När forskargruppen analyserade en art av fladdermusfästing från mellersta Sverige upptäckte de att fästingarna bar på hela 16 olika typer av virus, varav 15 inte var beskrivna av vetenskapen sedan tidigare.

Just den fästingarten ger sig främst på fladdermöss. Men det visar hur lite vi egentligen vet om virus, bakterier och fästingöverförda smittor.

I Sverige har endast cirka 20 av jordens uppskattningsvis 900 olika fästingarter påträffats. De flesta är likt fladdermusfästingen inte kända för att bita människor. Men den dominerande art som ger sig på människor, vanlig fästing (Ixodes ricinus), klarar ändå av att på egen hand ställa till med stora problem. 95 % av alla angrepp mot oss människor sker av vanlig fästing.

Vår vanliga fästing är inte lika specialiserad som fladdermusfästingen utan angriper flera hundra olika värddjursarter, bland annat oss människor. Då kan den sprida borrelia, hjärninflammation och flera andra mer eller mindre besvärliga sjukdomar.

Vanlig fästing finns framför allt i områden med halvhögt gräs i närheten av vatten. De sitter gärna i grässtrånas topp eller i låga buskar där de med utsträckta framben lätt kan haka sig fast på ett passerande värddjur.

Fästingar är beroende av fuktighet för sin överlevnad. Eftersom de äter blod relativt sällan får de vanligtvis inte i sig tillräckligt med vätska med födan utan måste ta upp vatten från omgivningen.

När fästingar sitter en bit upp på till exempel ett grässtrå och väntar på ett förbigående värddjur dunstar vätska från dem. Då och då måste de klättra ner och tanka vatten eftersom luftfuktigheten är störst närmast marken.

Fästingar har väldigt få naturliga fiender. Förutom att fåglar tar en och annan fästing, så finns det även parasitstekelarter som angriper dem.

Levnadsförlopp – ägg, larv, nymf, vuxen

Parningen hos den vanliga fästingen äger rum innan honans sista blodmål.

Om blodmåltiden sker på våren eller tidig sommar så kläcks äggen inom en till tre månader. Om blodintaget sker senare på sommaren eller hösten, så övervintrar honan, och äggen läggs följande år. Äggen, 1 000 – 3 000 stycken, läggs på marken i tät vegetation.

Larven blir ca 0,5 mm lång. När den kläcks ur ägget har den 6 ben, och behöver en blodmåltid innan den kan bli nymf. När larven sugit sig full med blod, släpper den taget och ramlar ner på marken. Här ömsar den hud, och övergår till nymf.

Nymfen har 8 ben och blir ca 1 mm lång. Även den behöver ett blodmål innan den ramlar ner på marken, ömsar skinn och övergår till en vuxen fästing.

Den vuxna honan, som även hon har 8 ben, behöver en blodmåltid för att kunna lägga ägg. Däremot behöver den vuxne hanen inte blod.

När honan är befruktad av en hane, och ätit sitt sista stora blodmål, släpper hon taget och faller till marken där hon lägger äggen. Hanen kan para sig flera gånger.

Däggdjur, fåglar och kräldjur, de kan alla angripas av fästingar. Larvernas värddjur är främst möss, sorkar och näbbmöss, men även småfåglar. Eftersom de innehåller mindre fuktighet hinner de inte så högt upp i vegetationen som större fästingar. Därför träffar de oftast bara på mindre djur. Nymferna attackerar något större djur, som harar, katter, hundar – men även människor. Den vuxna honan ger sig på ännu större djur som rådjur, älgar, kossor, hästar, får, hjortar och människor.

Även om själva smittämnena främst kommer från smågnagare och näbbmöss så behövs de stora hjortdjuren för att ge vuxna fästinghonor ett tillräckligt stort sista blodmål innan de kan lägga sina ägg.

Nuförtiden verkar det som om även larver och nymfer angriper människor i allt större omfattning.

Så fungerar fästingar i förhållande till människor

Uppe på grässtrået eller bladet använder sig fästingarna av särskilda organ för att registrera koldioxid eller värme från djur som passerar. När de klamrar sig fast väntar de sig en hårig miljö och navigerar gärna mot halsen på djuret genom att gå mothårs. Om det är en människa så fattar de först inte riktigt var de hamnat, de känner inte igen miljön och blir lite konfunderade.

I förvirringen kan personens lukt förmodligen bli avgörande för om de biter sig fast eller inte. Fästingar tycks nämligen föredra vissa dofter framför andra, varför det kan vara en bra idé att ta till sig tipsen längre ner.

Ett växande problem

Fästingar är ett växande problem. Klimatförändringarna hjälper både vår vanliga fästing och nya arter att sprida sig i landet.

Och problemen kommer troligen att bli värre. I rapporten ”Hälsokonsekvenser av klimatförändring i Sverige” varnar Folkhälsomyndigheten för att fästingburna infektioner kan bli ett av de allra största hoten mot den svenska folkhälsan framöver. Det beror till stor del på att fästingen kan sprida sig till större delar av landet i takt med att klimatförändringarna ger mildare vintrar och längre perioder med grönska som skyddar fästingarna från uttorkning.

Med varmare klimat ökar risken för fästingburna sjukdomar. Det vi ser är en ökad utbredning av fästingarna i Sverige norrut och västerut inåt landet, och med dem följer sjukdomar som överförs via fästingar. Men det kommer också andra fästingar som kan sprida sjukdomar till Sverige.

Ett exempel är Tajgafästingen som etablerade sig i Sverige (Norrbotten) för drygt tio år sen. Förmodligen spreds den av fåglar och däggdjur från Finland och Ryssland. Nu breder den ut sig allt längre in i landet.

Ett problem med tajgafästingen är att den kan bära på två farligare varianter av det TBE-virus som kan orsaka hjärninflammation. Enligt vissa studier kan dödligheten vara så hög som 30 procent, jämfört med omkring 1 procent hos det TBE-virus som sprids av den vanliga fästingen.

I södra Sverige börjar ett antal olika fästingarter dyka upp från länder längre söderut i Europa. Än så länge tycks dock ingen av dem ha klarat av att para sig, lägga ägg och bosätta sig permanent i Sverige. Men det är nog bara en tidsfråga.

Den varma sommaren 2018 observerades för första gången flera vuxna exemplar av flyttfågelfästing i Sverige. Den är mycket större än våra vanliga fästingar och har också ett helt annat beteende. I stället för att bara sitta och vänta fastklamrad på ett halvhögt grässtrå kan den jaga i kapp vissa byten. Dessutom kan den sprida allvarliga sjukdomar som blödarfeber och fläckfeber. Förmodligen följde fästingarna med flyttfåglar som larver och nymfer, och kunde sedan omvandlas till vuxna, fullbildade fästingar här i Sverige på grund av värmeböljorna.

Vaccination?

Man kan vaccinera sig mot TBE. Problemet med det är att forskningen tyder på att om man ändå drabbas av TBE, så får man värre symtom än om man inte är vaccinerad. Dessutom så kan risken att få andra fästingburna sjukdomar öka eftersom man invaggas i en falsk trygghet. Borrelia, Babesia, Bartonella mfl fästingburna sjukdomar kan vara minst lika farliga.
Alla vaccinationer påverkar immunförsvaret och kan sätta det ur balans, så jag tycker också att man bör väga in det i sitt beslut. Dvs att inte ta vaccinationer som man inte uppfattar som nödvändiga.

Hur man skyddar sig

Det allra viktigaste är att vara noga med att kolla igenom kroppen var dag. Titta lite extra i ljumskar, knäveck etc. Borsta igenom håret och känn i hårbotten- de gillar att krypa i hår/päls. Ju tidigare du tar bort en fästing desto mindre risk för smitta.

Fästingarna attackerar nedifrån, så långa och gärna ljusa långbyxor nedstoppade i stövlar är en bra barriär.

Som jag skrev ovan – doften kan vara avgörande för om fästingen biter sig fast eller inte. Naturligt skydd mot fästingar är därför:

• Vitlök
  Ät vitlök. Det motverkar alla sorters insektsbett. Fästingar tycker inte om vitlökslukten.
• Olja
  Smörj in dig med olja, tex kokosolja. Det gör att fästingarna inte kan fastna på kroppen.
• Eteriska oljor
  Du kan smörja/dutta på doftrika eteriska oljor för att avskräcka fästingar. Tex så fungerar eteriska oljor av citron / limonell, lavendel, rosmarin och tea tree
• Örter
  På liknande sätt som du använder eteriska oljor så kan du själv göra avkok på örter, eller helt enkelt bara gnugga örten mot din hud. Rölleka kan du hitta i stort sett överallt, så det är ett tips som du kan ta till även om du redan är utomhus. Men de flesta örter fungerar, inklusive rosmarin och lavendel.
  För avkok: Koka upp vatten som du låter stå och dra med mycket av örten och gärna även en klyfta vitlök. Tillsätt en skvätt vitvinsvinäger. Förvara blandningen i kylskåp och spraya eller dutta på kroppen.
  För olja: Ett annat alternativ är att kombinera örter och olja. Att låta en olja dra med örter – så får du dubbelt skydd både från doft och olja.
• B-vitaminer
  Det sägs att extra B-vitaminer är att effektivt sätt att skrämma bort fästingar och mygg.

Uppdatering: Många bra tips kom in från er läsare i kommentarerna på Instagram och facebook. Här kommer en summering av dem:

• Ha en klädroller liggandes i bilen eller väskan. När du varit ute i skog och mark så rolla av kläderna så fastnar de fästingar som kryper på kläderna och ännu inte hunnit bita sig fast
• Stoppa in byxorna i strumporna
• Ha nylonstrumpor under – det är halt och obehagligt för fästingar, och de har svårt för att bita sig fast. Man kan även klippa av tåänden på knästrumpor i nylon och använda på armarna när man tex ska plocka bär
• Lavendel tipsade jag om, men många andra vittnar också om dess effektivitet. Har du egen lavendel kan du göra lavendelolja. Bara låt en olja (olivolja, arganolja eller vad som) dra med lavendel i en flaska eller burk med lock. Sila bort lavendeln efter några dagar (när det doftar ordentligt av lavendel)
• Andra eteriska oljor det tipsades om var citroneukalyptus, lemongrass, citronmeliss (blanda gärna ut med en ”vanlig” olja)
• Tips för husdjur: 
  • B-vitaminer
  • Smörj in med kokosolja
  • Spraya dem med vinäger utblandad med vatten

Om du fått en fästing

Ju tidigare du tar bort en fästing desto mindre risk för smitta. TBE-virus överförs snabbt via fästingens saliv, medan borreliabakterier, som finns i fästingens mag- och tarmkanal, kan dröja upp till ett dygn.

Ta bort fästingen med exempelvis en pincett, genom att ta tag nära huden och dra varsamt rakt ut.

Jag rekommenderar att omedelbart desinficera bitstället med något antimikrobiellt – tex sprit (alkohol, sårsprit eller ättiksprit), kolloidalt silver eller något örtpreparat (applicera direkt på huden). Glöm inte heller att tvätta händerna efter att du hanterat en fästing och att noga göra dig av med fästingen.

Håll koll på bitstället efteråt. Det kan vara lite rött ett par dagar efteråt, men om du får en rodnad inom några veckor med en diameter på minst 5 cm, eller symtom som feber, huvudvärk eller känner dig sjuk på annat sätt bör du uppsöka läkare. (alla får inte detta, man kan ha borrelia -och andra sjukdomar- utan den typiska ringen)

Ytterligare tips som kommit in från er läsare:

• Några vittnar om att de fått hjälp av HKT när de drabbats av Borrelia och andra fästingburna sjukdomar. Det fick även Angelica som du kan lyssna på i podcastavsnitt 315 https://4health.se/315-angelica-weinmark-blev-frisk-fran-me-cfs-kronisk-utmattning . Och som du säkert läst så har jag själv utbildat mig inom HKT nu och tar emot för behandling i Skåne (dock begränsat med tider då jag fortfarande mest arbetar med föreläsningar och podcast) https://4health.se/hkt-behandling-kinesiologi
• Det homeopatiska medlet LEDUM PALUSTRE om man blir biten av en fästing – för att minimera riskerna för borrelia och TBE. Ta LEDUM i potens D30, cirka 4-6 tabletter per dos, 2-4 doser första dygnet efter själva bettet, därefter 2 doser om dagen i 5-7 dagar. Tas på fastande mage och låt tabletterna smälta i munnen. Ta första dosen så nära inpå bettet som möjligt – helst inom 0-3 timmar efter bettet.

❓Har du några bra tips mot fästingar (eller kring hur man bäst hanterar dem när man väl fått dem)?

Läs mer i tidigare inlägg: https://4health.se/fastingdags-och-fastingtips och https://4health.se/?s=fästingar

Några av de fästingburna sjukdomarna

Borrelia

Borrelia, eller borrelios, är en sjukdom som orsakas av spiralformade bakterier, spiroketer. Vissa klassar borrelia som en parasit.

Normalt blir fästingar infekterade av borreliabakterier när de suger blod från infekterade värddjur, som vanligtvis är sorkar, möss och näbbmöss. Fästinglarverna har vanligen inte några borreliabakterier i sig.

Andelen infekterade fästingar skiftar över landet, men 5-20% av nymferna, och 15-40% av de vuxna är i regel infekterade. Där det finns fästingar finns det borrelia.

I Skandinavien dominerar Borrelia burgdorferi (s.s.), B. garinii och B. afzelii. Även B. lusitaniae och B. valaisiana finns i Europa.

TBE

Fästingburen hjärninflammation, Tick Borne Encephalitis (TBE), orsakas av ett virus som överförs från fästingar till människor. Viruset är så vitt man vet begränsat i sin utbredning i Sverige. Det finns framförallt längs ostkusten i södra Sverige samt på Öland och Gotland.

RSSE

Taigafästingen (Ixodes persulcatus) kan sprida Russian spring summer encephalitis (RSSE), som är en form av hjärninflammation som uppträder under den varma årstiden i Ryssland och angränsande länder. Sjukdomen orsakas av ett Togavirus som sprids med fästingar. RSSE är en allvarlig form av TBE.

Fästingfeber

Fästingfeber, eller anaplasma eller ehrlichios, sprids via fästingbett. Det är bakterien Ehrlichia som orsakar fästingfeber.

Sjukdomen kan yttra sig ofta som en sommarinfluensa, men den är svår att diagnosticera och förbises sannolikt ofta. Dubbelinfektion med borrelia förekommer.

Babesios

Babesios, eller piroplasmos, är en malarialiknande sjukdom som är vanlig bland kor och får i södra och mellersta Sverige. Sjukdomen förekommer också hos människor. Den orsakas av babesia, som är nära besläktad med malariaparasiten och förökar sig i de röda blodkropparna.

Köttallergi

I fästingens mage finns kolhydraten alpha-gal. Om man om får in alpha-gal i blodet vid ett fästingbett kan en del utveckla allergiantikroppar. Då kan man bli allergisk mot kött från gris, nöt, lamm och vilt eftersom det också innehåller alpha-gal. Jag har skrivit mer om köttallergi i det här inlägget från 2015: https://4health.se/kottallergi-av-fastingbett

Andra mikrober

Förutom borrelia, babesia mm så finns det andra bakterier och parasiter som förekommer hos fästingar, till exempel Ehrlichia sp., Rickettsia helvetica, Babesia divergens och Francisella tularensis.
Och som jag skrev ovan så visar forskning att fästingar bär på massor med virus och bakterier som vi tidigare inte känt till.

Källor:

https://www.microbiologyresearch.org/content/journal/mgen/10.1099/mgen.0.000942

https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/h/halsokonsekvenser-av-klimatforandring-i-sverige-en-risk-och-sarbarhetsanalys/

https://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/djur/insekterochspindeldjur/spindeldjur/fastingar.12595.html

https://www.dn.se/sverige/varningen-rakna-med-manga-fastingar-i-ar/

Allt var helt perfekt. Jag tänker faktiskt t.o.m. att “så här bra ska jag må när jag ska dö.”…

Det här är ett läsarinlägg, som svar på min önskan om gästinlägg, skrivet av Ann Wikström. 
Ta del av Anns hälsoresa och tips.
Här berättar hon bl.a. om:
– Olyckan
– Att överleva – En annorlunda tid
– Vad är osteopati
– Hur jag blev frisk
– Idag, sju år senare
– Tips till dig som har en liknande upplevelse
– Fler konkreta hälsotips
– En enkel meditation till dig

Olyckan

En människa är ju så oerhört många historier med så många olika ursprung eller grundorsaker, tänker jag. 

Jag vill dela med mig utav en av mina historier som ett avstamp till det jag verkligen vill förmedla. Behovet av helhetshälso – synsättet. 

Efter att jag avslutat 4 år i skolbänken för att förverkliga drömmen om att ha det där diplomet på väggen; “Osteopat DO” – så längtade jag ut!

Att komma hem efter en arbetsdag, hämta min häst och bara rida ut. Sagt och gjort, jag skaffade mig min egen kära lilla häst. En Islandshäst som hette Negla. 

Till denna historia hör också att jag och min man ett antal år senare förverkligade ytterligare en dröm tillsammans. Vi åkte till Nordamerika på en ridresa. Vi bodde på ranch och vi fick uppleva kofösning, norrsken, Grizzlybjörn (om än bara genom att se färskt bajs 🙂 och mycket, mycket mera.

Där och då hade jag många föraningar om att något skulle ske. Det hade jag haft redan en tid innan resan. Jag visste att det snart skulle komma en större förändring i mitt liv. Att resan var något mer än bara en semester. Ja, sån är jag – det kommer information om ditten och datten men ibland också lite tyngre vetskap. Vägvisare som hjälpt mig.

Såklart händer det en del när en grupp ihopsatt av alla möjliga olika människor tillsammans och långt bort, utsätter sig för risker som tex att rida i okänd terräng på okända hästar. Men allt gick så bra och vi hade en magisk resa. Helt fantastisk på alla sätt. 

Väl hemkomna, jetlaggade, nöjda och tacksamma en galet vacker septemberdag rider jag ut på min unghäst Arvakur. En avkomma efter Negla.

Jag mår så där vansinnigt bra som man bara kan en stilla dag i sensommaren. Allt var helt perfekt. Jag tänker faktiskt tom att “så här bra ska jag må när jag ska dö.” 

Vi skrittar sakta en liten bit längs grusvägen. Hästen stannar upp och signalerar till mig att han inte alls vill att vi ska gå ifrån dom andra i hagen. Jag manar på lite lätt och hinner tänka att jag ska kanske hålla tag i manen här också. 

Sen vet jag inte mer. 

Hemma ser dottern att hästen kommit hem men inte mamma. Hon får liv i pappa som somnat i sin jetlag på soffan. Dom börjar leta. Han tar bilen åt ena hållet och dottern springer längs grusvägen åt andra hållet.

Efter en tid…vi vet inte än idag hur lång tid, så hittar hon mig. Det första jag minns är att jag vaknar till kort i ambulansen. Nästa gång igen i röntgen på sjukhus. Sen var jag borta igen. Hur lång tid jag kommer och går i medvetande är oklart. 1, 2 eller 3 timmar, kanske mer. Ingen vet. Vad som hände där på hästen förblir en gåta.

Jag har en underbar känsla kvar av stillhet från där jag befann mig då. Jag minns också att jag får chans att välja om jag vill komma tillbaka eller inte. Jag minns att jag förstår att jag har barn kvar att ta hand om och att jag gör valet att bli “tillbakasatt.” 

Efter ett dygn på observation kommer jag hem. Oskadd. Enligt vad man kan se. En kraftig hjärnskakning är vad min läkare på vårdcentralen så småningom benämner det som, det jag har och upplever. 

Att överleva – En annorlunda tid

Sen följer en annorlunda tid.  Väldigt lärorik och mycket intressant. Min tillvaro var förändrad och jag kunde inte jobba eller göra som förut alls. Det var en tuff tid på många sätt. I synnerhet pga att jag var egen företagare och rädslan att jag skulle behöva lägga ner min verksamhet tornade upp sig allt mer.

Synintrycken var märkliga, ljuden likaså. Allt gick så sakta. Tiden hade stannat. Jag upplevde en enorm tacksamhet och nästan euforisk känsla av det magiska att få leva här på vår jord. Att jag fått överleva.

Det tog ett år av heltids sjukskrivning och mer därtill med deltids sjukskrivning. Jag hade definitivt behövt så mycket mer stöttning och hjälp i rehab. Men inget av de få saker som erbjöds gav mig något alls som gjorde att jag fungerade bättre. Jag upplevde mig allt som oftast missförstådd. Både mentalt, verbalt men framförallt rent strukturellt och fysiskt.

Jag minns speciellt ett tillfälle där jag sitter gråtande i bilen efter att ha mött en sjukgymnast som (självklart gjorde vad hon ska i sitt yrke) drog med något vasst i min hårbotten och förklarade hur hårbotten ska röra på sig och jag bara ville skrika rakt ut; “Håll mina hjärnhinnor för böveln!”

Vetskapen, kunskapen och erfarenheten av vad Osteopati hjälper mig med, gjorde mig kanske till en lite mer besvärlig patient. Det kändes så.

Jag upplevde att jag behövde snällt “ställa upp” på att gå till en del utövare för att det skulle synas i min journal att jag tog emot hjälp.

All den verkligt verksamma behandlingen fick jag bekosta helt ur egen ficka. Tack gode gud för alla fina Osteopater som hjälpte mig.

Vad är osteopati?

Osteopatin grundades  av Andrew Taylor Still (1828-1917) Virginia, USA. Han såg hur det fattades något och utforskade i många år hur och vad som var möjligt. Andrews far var läkare och metodistpräst. Andrew själv började studera medicin men fick sen ta värvning under inbördeskriget som militärläkare. Efter många år med sina studier och förvärvade kunskaper bla genom sk Bonesetters (där han växte upp nära Shawnee indianerna då pappan var missionerande präst där) tog filosofin och konstformen allt mer tydligare form och fick till sist heta Osteopati. Han startade den första skolan i Kirksville 1892. 

Osteopatin är vedertagen i hela världen. Sverige är ett av bara ett fåtal andra länder numera där man inte erkänt Osteopatin som en legitimerad yrkeskår än. Skolor och praktiserande Osteopater finns världen över. 

Jag gillar orden “Manuell medicin”. De beskriver bra och sammanfattande osteopatin. Med hjälp av enbart händerna (aldrig maskiner – då är det inte Osteopati) upptäcker en Osteopat var, hur och när olika vävnader fungerar eller inte fungerar optimalt och till vilken grad. Det gäller allt från kotpelare ( skelett alltså) till fascia/bindväv, muskler, ligament,  blod, kärl, nerver, hinnor, organ, cerebrospinalvätska; ryggmärgsvätskan etc. Osteopater är tränade i att känna nyansskillnader och vävnadkvalité. Sätta allt i sitt sammanhang och till den helhet människokroppen är. En Osteopat är duktig och skolad på en rad olika tekniker. Soft tissue (massage), High velocity tecniques, Kraniell osteopati mfl. 

Vill du läsa mer finns det gott om information på Osteopat förbundets hemsida, https://www.osteopatforbundet.se/

Hur jag blev frisk

Frågan är om jag är frisk. Jag lever med en ökad känslighet på de flesta plan numera men lärt mig att ta hand om det. Det är samtidigt en fin och värdefull egenskap. Där jag befinner mig idag är på ett annat sätt än då såklart. Tiden går och vi blir äldre. En kvinna förändras längs vägen så oerhört mycket, vilket också är en utmaning. Så ovanpå historien med hjärnskakning och hjärntrötthet som följd pysslar jag idag med migrän som verkar vara cyklisk (alltså kopplad till menscykeln) Så detektivarbetet fortsätter.  

Men hur har jag fått göra då; 

1) Jag tog så ofta det var möjligt behandlingar hos flera olika Osteopater. Varje gång släppte spänningar i mitt nervsystem och jag läkte bit för bit.

En av alla fantastiska tillfällen minns jag speciellt. Min man hade kört, och satt med i rummet när Osteopaten behandlar mig. Mitt nervsystem svarar och jag får en stark känsla av att jag landar in och tillbaka i min kropp igen. Ofantligt go känsla. Som att komma hem igen.  

Numera efter många år som praktiserande osteopat vet jag hur vanligt det är vid trauman av olika slag, att kroppen reagerar med att vara som i tudelad eller splittrad.  Det är vanligt att vi uttrycker oss som att vi är ur form, ur balans. Eller hur?! Vi känner inte igen oss. Vi är i obalans. 

Det osteopaten då jobbade med var bla mina hjärnhinnor och diafragman, tillsammans med de kraniella rytmerna, som i smällen och med hjärnskakningen rubbats. Som att ständigt gå med en livrem för hårt åtdragen och när du sen spänner upp den får plats. 

En annan gång på en vidareutbildning i Biodynamic Osteopathy var det också en stor skiftning som gav mig mer plats till hälsa. För varje behandling närmar sig mitt system mitt potentiella optimala.

Med tiden blev symtomen allt mindre och jag lärde mig känna igen när det var dags för nästa behandling. Draget bakom ögonen, spänningarna inne i hela skallen- precis under ytan. Tröttheten och svårigheterna att koncentrera mig. Hörseln, synen, balansen. 

Från att ha haft konstant huvudvärk, till att den kom då och då istället, eller vid speciella tillfällen. Tillfällen som var stökigare eller ovana. 

Efter en behandling såg jag klarare och en känsla av att ha mer plats för djupare andetag och klarare tankar. 

Jag tänker på alla som går omkring med så mycket besvär i onödan för att gemene man inte ens får veta att Osteopater finns. Problematiken idag när det gäller att verkligen bli hjälpt “med hands-on” behandling, avlastas och få uppleva skillnad i både inre upplevd hälsa och yttre funktion.
Hur kan det komma sig att Osteopatin inte fått synas mer eller ens likställas med andra likvärdiga professioner? Det kommer en dag till en förändring. Resten av världen vet. Det är nästan bara Sverige kvar.

2) Stanna upp och lyssna in vad jag behövde. När det gällde vad jag åt, hur jag sov samt vem eller vilka jag orkade umgås med.  

3) Göra slut med det som inte befrämjande min läkning. Som tex pressen från Försäkringskassan. Jag sa helt enkelt att jag var frisk och inte behövde dom längre. På ett sätt jättedumt med tanke på sjukpenningen. Men det finns en plånbok som är många gånger viktigare. Min energiplånbok. Det kostade mig alldeles för mycket att tjafsa med handläggaren. Fylla i papper hit och dit eller göra uppgifter på nätet. Att säga tack och adjö till dom gjorde att jag istället kunde ägna mig åt mitt företag och yrke. Arbeta lite, lite när det funkade och vila när det behövdes. Utan att behöva anmäla eller diskutera med någon annan. 

4) Utöver alla behandlingar av Osteopater tog jag tiden till hjälp och tillät läkeprocessen att jobba i sin takt. I samklang med min inre resa i utveckling som krävs för att acceptera vad jag gick igenom. Genom meditation och tid att vara i stillhet fick det landa så sakteliga.

5) Meditation och yoga (först Mediyoga och sedemera Sensing yoga) hjälpte mig mycket längs vägen. 

6) Resan att iaktta och vara närvarande tror jag är väldigt befrämjande för läkningen. Till motsats till rädsla och ifrågasättandet som lätt kan bli när man inte mår prima. 

7) De känslomässiga “blokeringarna” eller utmaningarna har jag mött och “hållt om” genom EFT och Havening (Mer om vad detta är, nedan i tipsen)

Att ha helhetsperspektivet på hälsa och ta behandlingar hos andra än det vår sjukvård erbjuder ger så mycket bredare möjligheter till upplevd god hälsa. Fler behöver förstå de grundläggande sambanden som människokroppen är. Att kropp, själ och tanke är ett. Att vi har en självläkande förmåga. Att det finns hjälp.

Idag är jag så gott som helt återställd. Jag har lärt mig massor och jag fortsätter så. Något bland det viktigaste med att få lov att vara människa känner jag är att sätta gränser och att vara sann mot mig själv. Då kan jag ge det jag är här för att ge.

Tålamodet är den största utmaningen.

Tips till dig som har en liknande upplevelse

1. Be om hjälp med praktiska och administrativa uppgifter.
2. Sök Osteopat och Fortsätt gå på regelbundna behandlingar. Trivs du inte med den ena så prova en annan, Osteopater är också individer 😉
3. Tillåt dig att bejaka pausen i livet och lyssna in i Stillheten vad det ska betyda att du hamnat här just nu.
4. Prioritera tid i naturen.
5. Låt läkning ta sin tid och plats.

Fler konkreta tips

• Regelbundna tider för mat och sömn. Jag tror att när kroppen utsätts för den stora utmaningen i att läka så är det extra viktigt med rutiner som är snälla och goda. Jag började sova i eget rum för att försäkra mig om att inte bli störd på natten och garantera högsta sömnkvalité. Vi läker så fint under sömnen så det blev oerhört viktigt för mig att komma iordning med det.
• Tapping el EFT (emotional freedom teqnique). Jag använder mig utav Tapping eller EFT för att lätta på känslomässiga spänningar. Metoden är lätt att lära och effektiv. I perioder har jag gjort som en kur på en gång per dag i sju dagar med ett specifikt ämne/affirmation. Tex: “Jag är trygg. Jag är harmonisk, Jag är hel” (se video här nedanför, och vi har även ett enkelt exempel i podden: https://4health.se/182-stressreducering-med-mindful-tapping-markus-greus)
• Havening har samma syfte som EFT/tapping men känns på ett annat sätt. Kanske lite mer stilla och lugnt genom strykningar. Prova och känn vad du gillar bäst. (se bild ovan)
• Äta så bra du kan och vill. Jag tror på att vi är vad vi äter och att det kostar på att läka vävnader som varit och är under stress. Så bra näring är viktigt. Vatten, vitaminer och mineraler, fettsyror. Jag tog hjälp av olika kunniga näringspålästa.
• Lyssna till magkänslan och följ ditt hjärta. Att meditera och vara närvarande i stunden för en bättre kontakt med sitt eget bästa är viktigt. Är du inte van vid meditation finns det ju massor att ta del av i appar, på youtube etc. Men ett enkelt tips här; Sätt dig bara och se på horisonten. Ta in och förundras över naturen. Att låta blicken vila på horisonten är läkande enligt Kinesisk medicin.

En enkel meditation till dig

Sätt dig i stillhet och föreställ dig att du nås av ljuset från universum. Låt det fylla dig och fortsätta rakt ner och genom dig. Det väcker moder jords varma röda energi att stiga upp längs rötter upp till dig. Fyller dig.

Låt nu ljuset och den röda, varma jord energin blandas till ett rosa ljus/färg. Du fylls och den ryms inte längre innanför din hud utan brer ut sig. Utanför och runt omkring dig.

Sitt bara nu kvar och njut av kärleken och tacksamheten.

Idag, sju år senare

Nu är det 7 år sedan. Jag är så tacksam för vad jag upplevt. Jag vill inte vara utan erfarenheten. Det har gjort mig till en bättre Osteopat, mamma och människa över lag. Det har varit en spännande och intressant resa i personlig utveckling, ödmjukhet och förståelse. Att inifrån uppleva det jag hört som Osteopat så många patienter berätta genom åren. Att med min bakgrund som är förankrad i den komplementärmedicinska världen nu möta dessa motsatser var oerhört intressant. Bemötanden och metoder som tyvärr inte på något sätt hjälpte mig i rätt riktning. Slöseri med tid och resurser. 

Envis som jag är har jag ändå klarat av att fortsätta som egen företagare. Alternativet fanns inte i min värld. Min absoluta önskan var att kunna fortsätta som Osteopat. Jag fick försiktigt prova med en patient om dagen och sakta öka på. Hjärntröttheten som följde på hjärnskakningen blev min stora utmaning.

Jag har varit tvungen att ideligen granska hur jag kan förfina, skala av och förenkla för min hjärnas skull och för att kunna ge och göra det jag är ämnat att göra här på jorden.

Jag fick forma om min verksamhet helt. Det vackra huset vi byggde för Yogagrupper, konferens och behandlingar blev övermäktigt med min reducerade energi. Den sorgeprocessen tog sin tid. Idag har jag ett litet rum på stan för behandlingar och bara älskar det också. Var tid har sitt.

Jag får ofta frågan “Rider du fortfarande”? Det där har jag insett nu att det har stressat mig väldigt. För inte längesedan, under ett meditation- och yoga-“pass” med mig själv, så kom det så starkt till mig att jag har kämpat så ofantligt mycket med just detta. Att jag tvunget skulle våga igen. Jag sa till mig själv där och då i den stunden på mattan; “Det är ok, jag måste ingenting.”

Så nej, nu har jag slutit fred med det. Jag sitter inte upp på hästen. Inte just nu iallafall. Vi umgås och jag älskar min häst. Hon (Inte han jag ramlade av. Han är dessvärre inte i vår dimension längre. Jag har en ny fin vän.) har sina trauman och jag har mina och vi läker. Det är fint. Jag har förändrats och jag är annorlunda nu. Jag omfamnar den och där jag är idag.

Med kärlek
Ann Wikström annwikstrom.se

• 

…Väckarklockan ringde och i samma sekund jag vaknade kände jag att något var väldigt fel i min kropp. Jag kunde inte röra mina ben. De vägde bly samtidigt som det kändes som att någon drog armarna ner i madrassen och huvudet låg som en sten i huvudkudden….

Det här är ett läsarinlägg, som svar på min önskan om gästinlägg, skrivet av Josefin Risedal. Vi fortsätter på temat ME/CFS och utmattningssyndrom som vi även haft i senaste podcastavsnitten, 314 och 315
https://4health.se/314-dr-cecilia-tibell-me-cfs-hur-blir-man-frisk-fran-kronisk-utmattning
https://4health.se/315-angelica-weinmark-blev-frisk-fran-me-cfs-kronisk-utmattning
Här skriver Josefin bl.a. om:
👉”Väggen”
👉Vändpunkten
👉Framtidshopp
👉Funktionsmedicin
👉Omprogrammering av hjärnan
👉Mina bästa tips

Jag har alltid haft en inre drivkraft som tagit mig framåt i livet, trots motgångar och djupa dalar. Har jag velat ha någonting så har jag sett till att det faktiskt blivit verklighet och i takt med varje framgång har både drivet, självförtroendet och framför allt självkänslan vuxit sig starkare och starkare, även om det sistnämnda tog god tid på sig att landa hos mig.

Jag heter Josefin och är en kvinna i mina (hittills) bästa år som nu ska dela med mig av delar ur hur mitt liv sett ut och utvecklats under de senaste 8 åren.

Vi kan börja med att backa tillbaka till en otroligt varm sommardag 2014. Fredagen den 25:e Juli kl. 06.30 närmare bestämt. Jag hade precis haft två lediga dagar för att fira min 28:onde födelsedag på en av Göteborgs södra skärgårdsöar. Hela veckan hade varit otroligt varm, över 30 grader och jag tålde varken sol eller värme särskilt bra vid den här tiden och hade nog egentligen inte gjort det så länge jag kunde minnas. Väckarklockan ringde och i samma sekund jag vaknade kände jag att något var väldigt fel i min kropp. Jag kunde inte röra mina ben. De vägde bly samtidigt som det kändes som att någon drog armarna ner i madrassen och huvudet låg som en sten i huvudkudden. På någon vänster lyckades jag ändå ta mig upp ur sängen, men mina steg släpar och jag har en otroligt olustig känsla i kroppen samtidigt som jag är väldigt yr och extremt trött.

Väl framme på min dåvarande arbetsplats blev det inte bättre och jag fick gå och sätta mig i en fåtölj med ett glas vätskeersättning eftersom vi nog alla trodde att jag kanske druckit lite dåligt de senaste dagarna. Det blev inte bättre och någon timma senare åkte jag hem igen. Dagen därpå tog jag mig återigen till jobbet, trots att jag mådde lika dåligt som dagen innan.

Efter ett par timmars arbete var det dags att förbereda inför morgondagens arbetspass, så där stod jag och hyvlade gurka med mandolinen när jag inser att jag knappt ser någonting och att syret inte längre når ner i mina lungor och mina fingertoppar var otroligt nära att hyvlas av dem också. Då gick jag hem och kom aldrig mer tillbaka.

Väggen

Utmattningssyndromet var ett faktum. Jag fattade ingenting, samtidigt som alla bitar föll på plats. Jag som sprungit och sprungit så länge fick nu äntligen andas ut och mitt i allt kaos var det trots allt en otrolig lättnad. Jag kunde inte längre stå emot, nu tog kroppen kommandot och jag kunde inte göra annat än att lyda. Jag sov och sov och sov. Vaknade för att dricka lite filmjölk och förflytta mig från sängen till soffan där jag fortsatte att sova. Hjärnan hade lagt av, ångesten var skyhög och jag minns specifikt ett tillfälle när jag bröt ihop på hallgolvet över en såpass enkel sak som att gå och posta ett brev. Det blev som att bestiga ett berg. Ni som vet, ni vet.

Vändpunkten

Det efterföljande året gick åt till att orientera mig i min nya, otroligt annorlunda, livssituation. Jag ville hela tiden ta mig framåt så jag avböjde medicinering och lyckades i stället tjata mig till att få komma till en psykolog. Lösningsfokuserad och inte vidare deprimerad ville jag hellre göra grovjobbet så snart jag bara kunde då det såklart fanns både det ena och det andra som behövde komma upp till ytan, beteenden och mönster som skulle brytas och känslor som skulle sorteras.

2016 hade jag fått gedigen psykologhjälp samt deltagit vid olika former av rehabilitering, vilket tagit mig otroligt långt rent känslomässigt och psykiskt, men kroppen hängde ändå inte med. Jag blev tröttare och tröttare. Hjärndimma, yrsel, konstant feberkänsla, klåda, synrubbningar, tinnitus, extrem känslighet för ljud och ljus med mera.

13:e oktober samma år kom vändpunkten. Vid denna tid var jag sängliggande större delen av dygnet. Jag undvek att tvätta håret eftersom jag inte orkade hålla upp duschslangen och kunde knappt gå runt kvarteret. Jag fick diagnosen ME/CFS tillsammans med läkarens ord om att jag skulle förbereda mig på att det skulle bli värre. För mig fanns det inte på kartan att jag skulle acceptera diagnosen och läkarens ord, trots hens gedigna utbildning och erfarenhet så kunde jag helt enkelt inte lägga mitt öde i en enda persons händer.
Experter och läkare har ju haft fel förut så jag satte i stället i gång att börja googla och hittade snabbt att många i min situation blivit bättre av att följa en strikt kosthållning som kallas för “Autoimmuna protokollet, AIP”.

Jag är medveten om att det är en jättestor omställning för de flesta, men för mig fanns inget alternativ. Det var allt eller inget som gällde. Jag bestämde mig för att prova och efter endast 3 veckor hade livet vänt totalt. Jag tappade 5 kilo inflammationsvätska, jag fick så mycket mer ork, hjärndimman lättade och den konstanta feberkänslan försvann nästan helt ett tag. Detta var bevis nog för mig att jag var på rätt spår och efter detta har symptomen kommit och gått i varierande grad, men tack vare strikt kosthållning i kombination med flera andra viktiga verktyg jag samlat på mig genom åren, så kommer jag aldrig ens i närheten av hur det var under denna tid.

Jag är personligen inte låst vid diagnoser utan ser på kroppen ur ett helhetsperspektiv. Fel mat, fel miljö, fel arbete, fel självbild, fel umgänge med mera kommer att leda till sjukdom, förr eller senare. Att inse att vi faktiskt kan påverka otroligt mycket i våra liv genom de val vi gör, är otroligt stärkande och befriande.

Framtidshopp

Idag väljer jag att inte utsätta mig och min kropp för onödigt mycket belastning eftersom jag vet vad det snabbt kan leda mig tillbaka till, och tro mig, det är en plats jag gärna undviker att återbesöka. Jag väljer att ge min kropp den bästa maten och näringen. Jag väljer mitt umgänge med omsorg. Jag väljer bort parfymer, hudvårdsprodukter, nagellack, hårfärgningsmedel och andra kemikalier som är i min kontroll, allt för att ge kroppen bättre förutsättningar att hantera livet.

Jag väljer vad jag tackar ja till och säger nej när det känns fel. Jag väljer att vara huvudperson i mitt eget liv, något jag förut inte ens tänkt på att det fanns som alternativ.

Funktionsmedicin

I samma stund som jag hittade AIP öppnades även dörren till det som kallas Funktionsmedicin. Att ta reda på grundorsakerna till varför kroppen uppvisar alla möjliga symptom på att något inte står rätt till, i stället för att symptomdämpa med läkemedel – ett nytt piller för varje nyuppkommet symptom, känns helt rätt för mig.
Detta medförde även att jag valde att söka mig till Sveriges största (och då enda!) funktionsmedicinska läkarmottagning när det var dags för mig att börja arbetsträna. Återigen gjorde drivkraften sig påmind. Skulle jag arbetsträna så skulle det vara något jag fann intressant, givande och lärorikt för mig och min framtid.
Efter 1,5 års framgångsrik arbetsträning på kliniken blev jag dock plötsligt utförsäkrad och mattan rycktes undan mina fötter. Återigen hamnade jag på botten.

Denna gång blev det främst psykiskt, men efter en tid fick jag upp ögonen för vad som skulle komma att bli nästa otroligt värdefulla hjälpmedel på min väg framåt och upp ur denna faktiska depression jag nu hamnat i.

Omprogrammering av hjärnan

DNRS. Dynamic Neural Retraining System. Något som vid en första anblick kan låta otroligt flummigt och för bra för att vara sant, men jag bestämde mig för att inte ifrågasätta utan helt enkelt bara köra på. Jag hade allt att vinna, vilket snart skulle visa sig. DNRS handlar om att man med hjälp av bland annat visualisering och ändrat fokus programmerar om hjärnans limbiska system från att vara fast i stress/sjukdom och fight-flight för att istället landa i trygghet och parasympatiskt läge för att kroppen ska kunna slappna av och känna sig trygg med målet att sluta reagera orimligt starkt på sådant som egentligen inte är farligt (i mindre doser) såsom födoämnen, kemikalier och smärta t.ex. På samma vis som man kan se elitidrottare visualisera sina lopp i tävlingar innan startskottet, kan man alltså komma väldigt långt med olika hälsoutmaningar genom visualisering, tro, hopp och att upprepa sådant som hjärnan mår bra av. Det man matar kommer att växa.

Att utöva sång, dans, skratt, tacksamhet, umgås med nära och kära, djur, natur, jordning, köld och värmeterapi med mera. Att fokusera på och utöva sådant som är läkande i stället för att fokusera på alla symptom man har, allt man inte kan göra eller äta, läsa negativa forum och nyheter med mera, kommer sakta men säkert få hjärnan att skifta fokus. Jag säger inte att DNRS (eller liknande metoder) läker sjukdomar, men jag har sett väldigt stora resultat hos mig själv och människor i min närhet som använt denna metod som en viktig del i sin läkning, i kombination med andra livsstilsfaktorer och åtgärder. För mig personligen handlade det om att jag stenhårt visualiserade att jag startade företag. Jag visste inte där och då exakt vad det skulle bli, men 6 månader senare registrerade jag mitt lilla företag som jag sedan drivit framgångsrikt i snart två år!
Mer om detta här: https://4health.se/kroniska-sjukdomar-symtom-kan-komma-fran-hjarnan-och-nervsystemet-sa-har-kan-du-laka

Jag slås nästan dagligen av att jag faktiskt gjorde det! Jag var på botten och kunde aldrig drömma om vad som skulle komma att bli min vardag efter bara några månader. Jag är så otroligt tacksam för allt jag gjort och fortsätter göra för mig och mitt liv. Att få uppleva hur mycket som är i vår egen kontroll, hur valen vi gör varje dag, år ut och år in, faktiskt är helt avgörande för vilken riktning våra liv och hälsa ska gå.

Det är den bästa lärdom jag kunnat få och jag skulle aldrig vilja vara utan dessa år, trots att de såklart varit fruktansvärda på många vis också. Jag är inte helt i mål ännu men att kunna säga att jag trots allt mår bättre än jag någonsin gjort nu när jag snart fyller 36, samtidigt som jag ser ljust på framtiden, är en otrolig känsla. Några viktiga hjälpmedel för mig som jag tror och hoppas att jag kommer kunna använda mig av livet ut är bl.a lymfmassage och IR-bastu, kalla bad och duschar, jordning och natur, sunda relationer till både mig själv och andra med mera. Det bästa har inte hänt ännu och oavsett vart just du befinner dig just nu så vill jag att du ska veta att du också kan komma framåt. Små, små steg i rätt riktning kommer att ge dig resultat på sikt, Jag lovar.

Mina bästa tips

Jag vet att ni är många där ute som just nu genomgår liknande resor som den jag själv befinner mig i och därför vill jag avsluta med fem av mina bästa råd baserat på min egen erfarenhet.

1. Ta hjälp av en psykolog eller liknande för att få hjälp att sortera bland tankar, känslor, beteendemönster och eventuella trauman. Vi alla har saker med oss i bagaget som mest troligt skulle behöva bearbetas på ett eller annat vis. Att trycka undan tankar ock känslor leder till ohälsa, ångest och stress, sådant som ingen diet eller “quickfix” i världen kommer råda bot på. Det är upp till dig att göra förändringsarbetet, men våga ta hjälp.

2. Se över din inomhusmiljö. En stor utlösande faktor för min egen sjukdom var att jag ovetandes bodde i en fuktskadad lägenhet. Mögel behöver varken synas eller lukta och kan vara mycket svårt att upptäcka, men kan leda till förödande konsekvenser för hälsan. Allt ifrån långvariga utmattningssyndrom och ME/CFS, till allergier, ångest, födoämnesintolleranser och t.o.m. personlighetsförändring hos de drabbade. Faktum är att vi som individer reagerar väldigt olika på mögel, varför det inte är ovanligt att endast en av hushållets medlemmar uppvisar symptom och därmed ofta misstros av övriga, symptomfria, familjemedlemmar.

3. Ät ren mat utan innehållsförteckning. Exakt vad just du ska äta eller inte äta kan jag såklart inte uttala mig om, men att den mat vi äter idag är väldigt långt ifrån den maten våra mor och farföräldrar åt är ett sorgligt faktum. Läs på om hur spannmål och mejeriprodukter förändrats genom åren t.ex. och om hur olika typer av livsmedel påverkar immunförsvaret vid exempelvis autoimmunitet och hormonstatus/stress. Att sluta äta sådant jag inte visste att jag inte tålde, tog min hälsa till en helt ny nivå.

4. Belasta inte kroppen i onödan. Vi lever i en värld och miljö där vi är omgivna av kemikalier och föroreningar och mycket av detta kan vi förstås inte undvika, men det finns samtidigt massor som är i vår kontroll. Fundera över vad du använder för produkter på huden och håret, vad det är för material i din köksutrustning och vad “parfym” egentligen innebär. Jag skulle kunna skriva en bok om denna punkt, men jag vet att det lätt kan bli överväldigande, så jag stoppar här. Allt ska inte ske på en gång, men varje gång du ska köpa nytt kanske det är läge att fundera över om det finns ett bättre alternativ?

5. Andning och rörelse. Med erfarenhet av ME/CFS är jag fullt medveten om de fysiska begränsningar som kommer med det, allt ifrån lättare träningsintollerans till att vara helt sängbunden. Trots detta är jag övertygad om att rörelse och andning är helt avgörande för att vi ska få igång flödet i kroppen och komma framåt. Ett stagnerat och överbelastat lymfsystem behöver sakta, sakta komma igång igen. Detta behöver ske otroligt kontrollerat och i mycket små steg för att undvika försämring. Beroende på vilken nivå man befinner sig på så kan det handla om såpass små förändringar som att få hjälp med att lyfta en arm ett par gånger, eller att försöka dra några djupare andetag.

Jag brukar därför föreslå att man börjar med att istället plocka bort sådant som man vet belastar immunförsvaret och lymfan, som te.x. att se till att inte bo eller vistas i ett sk. “sjukt hus”, undvika parfymer, tobak, alkohol, hormonstörande ämnen i smink, hudvårdsprodukter, plast med mera. På så vis har du hjälpt kroppen enormt utan att riskera försämring.
Nu har jag själv kommit ganska långt i min process och jag är inte längre lika känslig, vilket medför att jag kan använda mig av hjälpmedel som IR-bastu, vibrationsplatta, massagepistol med mera för att hålla igång flödet av lymfan i min kropp, vilket är superviktigt och något vi alla borde ägna oss åt genom hela livet.

Josefin Risedal

Jag vill återigen börja med att betona att jag inte är anti vaccin. Jag är för medvetna val. Och jag är för sunt ifrågasättande. Vissa vaccin är antagligen nödvändiga om vi ska kunna leva på ett så “onaturligt” sätt som vi gör idag, i överbefolkade områden och miljonstäder, tätt inpå varandra. Detta gäller framförallt några av våra väl beprövade och välstuderade vaccin mot allvarliga sjukdomar. Det gäller däremot inte tex influensavaccin.
Mer om vad man kan tänka på generellt när det gäller vaccination pratar vi om med Dr Cecilia Fürst i avsnitt 214: https://4health.se/214-dr-cecilia-furst-immunforsvaret-och-dess-koppling-till-tarm-autoimmunitet-allergier-vaccin-etc

När det gäller vaccin mot covid-19 får jag många frågor om detta, men jag anser att du själv måste bedöma både din risk för att få allvarliga symtom från sjukdomen covid-19, och risken för att få biverkningar från vaccinet. Det som talar för att vaccinera sig är ju att covid för en del är en väldigt allvarlig sjukdom. Det som talar emot är att vaccinet är så nytt och inte är särskilt beprövat.

Jag tycker också att informationen är något ensidig, då Folkhälsomyndigheten och många medier arbetar hårt med att marknadsföra vaccination som den enda lösningen. Detta samtidigt som information om hur du förebygger eller lindrar sjukdomen tystas ner (huvudsakligen i andra länder samt i sociala medier, läs mer här: https://4health.se/allt-mer-censur-vad-som-hander-i-hjarnan-vid-radsla-och-vad-som-hander-i-samhallet ) Jag vill därför gärna även lyfta även andra sidor av myntet. Helst alla sidor. Jag får själv väldigt många berättelser skickade till mig om personer som fått allvarliga biverkningar av vaccination mot covid-19, inte alla är inrapporterade, och jag vet personer som har dött. Men återigen, symtomen av själva sjukdomen kan ju också vara väldigt allvarliga.

När det gäller vaccination av barn anser jag att det inte finns studier på säkerheten av detta. Och inte heller finns det belägg för nyttan av det. Barn drabbas i regel väldigt lindrigt av covid-19. Och med vaccination handlar det i huvudsak om att vaccinera riskgrupper för att skydda individen mot sjukdom. Man kan ju faktiskt smittas och smitta, även om man vaccinerats (https://4health.se/professorn-vaccin-skyddar-mot-sjukdom-inte-smitta). Samtidigt kan barn i många fall drabbas hårdare av biverkningar av vaccination, eftersom deras immunsystem inte är färdigutvecklat.

En hel massa läkare har nu gått samman och skrivit en debattartikel i Läkartidningen om de nya riktlinjerna att vaccinera barn från 12 år. De skriver att detta är mot vetenskap och beprövad erfarenhet. Läs hela texten nedan, den är inte så lång, men väldigt viktig.

De läkare som skriver artikeln är Magnus Burling, specialist i allmänmedicin, Hans Zingmark, specialist i intern- och lungmedicin, Sture Blomberg, specialist i anestesi och intensivvård; docent, Maria Papadopoulou, ögonspecialist, Ida Höglund, specialist i kirurgi, Hans Sjögren, specialist i anestesi och intensivvård, Carina Ljungfelt, specialist i allmänmedicin, Ann-Cathrin Engwall, immunolog och virolog; doktor i molekylär cellbiologi med immunologisk inriktning, Ragnar Hultborn, specialist i onkologi; professor emeritus, Susanna Hartmann-Petersen, specialist i dermatologi; disputerad, Boris Klanger, specialist i allmänmedicin; verksamhetschef, Christina Malm, specialist i allmänmedicin, Bo Jonsson, specialist i allmänpsykiatri; med dr, Anette Stahel, fil mag i biomedicin, Ludwig Hellmundt, specialist i anestesi, smärtläkare, Nina Yderberg, specialist i barn- och ungdomspsykiatri, Anna Maria Wiedemann, specialist i allmänmedicin, med dr, Gabriel Winsnes, läkarstuderande, Kristian Holmberg, specialist i allmänmedicin, Dinu Dusceac, specialist i kardiologi; disputerad, Margareta Andersson, specialist i allmänmedicin, Lilian Weiss, specialist i allmänkirurgi; docent, Mac Åberg, specialist i ÖNH, Nils Littorin, leg läkare; doktor i klinisk mikrobiologi

Så här skriver de:

“Svenska barnläkarföreningen, Svenska skolläkarföreningen och Smittskyddsläkarföreningen [1, 2] förordar att 100 000-tals friska barn i Sverige från 12 års ålder ska vaccineras mot en sjukdom som hos de flesta bara ger lindriga symtom eller är asymtomatisk [3]. Risken att dö i covid-19 hos barn är i princip obefintlig [4, 5]. Nu har Folkhälsomyndigheten beslutat sig för att rekommendera vaccination för barn från 12 års ålder [6], vilket är obegripligt.

Svenska barnläkarföreningen lyfter fram MIS-C (multiinflammatoriskt syndrom hos barn) som ett tungt vägande skäl till att vaccinera barn. Orsaken till MIS-C är okänd, och definitionen är så vid att den innefattar många olika tillstånd, exempelvis Kawasakis sjukdom [7, 8]. Att barnläkarföreningen förordar vaccination av friska barn för att förhindra att några får ett syndrom man inte vet orsaken till står i strid med vetenskap och beprövad erfarenhet.

Vi får under inga omständigheter upprepa de tragedier som kan kopplas till vacciner de senaste decennierna. Pandemrix mot svininfluensan orsakade narkolepsi hos minst 350 svenska barn [9]. Dengvaxia, ett vaccin mot denguefeber, introducerades i likhet med covid-19-vaccinerna innan prövningarna var avslutade. 19 barn dog av vad man bedömde vara ADE (antibody-dependent enhancement) innan vaccinationerna stoppades [10]. Genomgången infektion ger en immunitet som är avsevärt bättre och håller längre än vaccination [11, 12]. Sannolikt har många barn redan immunitet [13], och barn i riskgrupp erbjuds redan vaccin [14].

Fram till 20 september 2021 hade det kommit in 76 295 biverkningsrapporter gällande coronavaccinerna, varav hittills 6017 bedömts vara allvarliga [15]. Under hela 2020 kom det in totalt 7 999 biverkningsrapporter gällande samtliga cirka 25 000 läkemedel/substanser i Sverige, varav 3 270 bedömdes vara allvarliga [16]. Det är framför allt antalet fall av hjärtmuskel- och hjärtsäcksinflammation som är oroande [17], men även rapporter om autoimmuna sjukdomar samt potentiellt negativa effekter på livmoderutveckling och fertilitet [18].

Samtliga coronavacciner har ett villkorat godkännande [19]. Läkemedelsföretagen har fram till årsskiftet 2022/2023 på sig att visa att vaccinerna håller vad de lovat. Det innebär att vi befinner oss i en fas 3-studie i en läkemedelsprövning. Vad gäller säkerhetsdata har vi endast en begränsad mängd korttidsdata och inga långtidsdata för vuxna. Dessutom används en ny teknologi, mRNA-vaccin, som aldrig tidigare godkänts för användning på människa [20]. De vaccin som nu används i stor skala kanske inte ens blir godkända i slutändan.

Det är stor skillnad på att vaccinera en 70-åring och en 12-åring, vars immunologiska och neurologiska system fortfarande utvecklas. Detta gör att barn potentiellt sett är mer sårbara och mottagliga för biverkningar än vuxna. Samtliga kända och okända risker måste vägas mot nyttan av vaccination, och för oss är det obegripligt att man kunnat landa i att förorda massvaccination mot covid-19 hos friska barn. Om man beslutar sig för att introducera en läkemedelsbehandling till 100 000-tals barn får det inte finnas något som helst tvivel om huruvida nyttan överstiger riskerna”

https://lakartidningen.se/opinion/debatt/2021/09/vaccin-fran-12-ar-mot-vetenskap-och-beprovad-erfarenhet/