stress

Långvarig stress kan göra att vikten ökar. Det här är ju inget nytt egentligen, men det har gjorts en ny studie på det. Det är som vanligt inte så enkelt som att bara räkna kalorier, utan det är ganska komplicerad biokemi.

Dels kan stress påverka aptiten – det kan bl.a. öka suget efter socker. Dels kan det öka blodsockret och öka inlagring av bukfett.

De australiensiska forskarna studerade möss och upptäckte att möss gick upp mer i vikt under kronisk stress än de möss som åt samma kaloririka diet men som levde i en stressfri miljö.

En viktig förklaring till viktökningen är neuropeptid Y, NPY. Det är en molekyl som produceras i amygdala i hjärnan för att stimulera aptiten under stress – hos både möss och människor. Amygdala är vår primitiva känslostruktur som varnar för det som är skrämmande eller leder oss mot det som är lockande och roligt.

Viktökningen minskade när forskarna stängde av produktionen av NPY i amygdala. Utan NPY gick de stressade mössen som åt en kaloririk kost inte upp mer i vikt än de möss som levde i en stressfri miljö – utan lika mycket.

Ytterligare en förklaring till de stressade mössens viktuppgång är att deras energiförbrukning sänktes.

https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/ny-studie-stress-paverkar-vikten

Att utöva mindfulness har i flera studier visat sig ha goda effekter bl.a. på att reducera stress och de skadliga effekterna av stress. Men mindfulness, tex via mobilen, kan också minska din ensamhet och öka dina sociala kontakter enligt forskarna bakom en nyligen publicerad amerikansk studie.

Det är vanligt att träna mindfulness för att minska stressymptom. Sociala effekter är däremot mer oväntade, och det är ett hittills relativt outforskat område inom vetenskapen – men viktigt, för ensamhet är någonting som ökar och man ser också att det kan vara skadligt.

I den amerikanska studien fick 153 personer använda ett av tre olika träningsprogram via sin smarta mobil under 14 dagar. Två av programmen innehöll mindfulness. Men det var bara ett av mindfulnessverktygen som gav resultat – det som innehöll träning i acceptans. Deltagarna i den gruppen minskade sin känsla av ensamhet med 22 procent och ökade sina sociala kontakter med i snitt två per dag.

Acceptans i det här fallet handlar om att konstatera hur läget är och öppna upp för hur man känner i en given stund. Att acceptera saker vi inte kan förändra. Det handlar inte om att ge upp eller “bara gilla läget”.

– När vi gör det så släpper vi också en slags kamp mot att inte uppleva det vi faktiskt upplever, vilket också frigör en massa energi som du kan lägga på att agera i riktning med vad du tycker är viktigt, säger Fredrik Livheim, psykolog och forskare på Karolinska Institutet.

“Loneliness and social isolation are a growing public health concern, yet there are few evidence-based interventions for mitigating these social risk factors. Accumulating evidence suggests that mindfulness interventions can improve social-relationship processes. However, the active ingredients of mindfulness training underlying these improvements are unclear. Developing mindfulness-specific skills—namely, (i) monitoring present-moment experiences with (ii) an orientation of acceptance—may change the way people perceive and relate toward others. We predicted that developing openness and acceptance toward present experiences is critical for reducing loneliness and increasing social contact and that removing acceptance-skills training from a mindfulness intervention would eliminate these benefits. In this dismantling trial, 153 community adults were randomly assigned to a 14-lesson smartphone-based intervention: (i) training in both monitoring and acceptance (Monitor+Accept), (ii) training in monitoring only (Monitor Only), or (iii) active control training. For 3 d before and after the intervention, ambulatory assessments were used to measure loneliness and social contact in daily life. Consistent with predictions, Monitor+Accept training reduced daily-life loneliness by 22% (d = 0.44, P = 0.0001) and increased social contact by two more interactions each day (d = 0.47, P = 0.001) and one more person each day (d = 0.39, P = 0.004), compared with both Monitor Only and control trainings. These findings describe a behavioral therapeutic target for improving social-relationship functioning; by fostering equanimity with feelings of loneliness and social disconnect, acceptance-skills training may allow loneliness to dissipate and encourage greater engagement with others in daily life.”

https://www.pnas.org/content/116/9/3488.abstract

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=7165734

Jan Sundquist, professor i allmänmedicin vid Lunds universitet, har tillsammans med andra forskat på mindfulness. Skånes regionfullmäktige har, utifrån deras studies resultat, beslutat att instruktörer ska utbildas så att regionens alla vårdcentraler kan erbjuda mindfulness.

Den forskargrupp vid Centrum för primärvårdsforskning som Jan Sundquist leder har genomfört en omfattande studie som jämför effekten av mindfulness i grupp med de psykoterapiformer som idag erbjuds patienter som vänder sig till primärvården i Skåne, vårdcentralerna, för hjälp mot depression, ångest och stressrelaterade besvär.

Jan Sundquist skriver i en debattartikel:

“Skånes regionfullmäktige har, utifrån studiens resultat, beslutat att instruktörer ska utbildas så att regionens alla vårdcentraler kan erbjuda mindfulness.
Företrädare för Beteendeterapeutiska föreningen har både kritiserat studien och ifrågasatt huruvida den sedvanliga behandlingen i Region Skåne, det vill säga mestadels KBT (kognitiv beteendeterapi), genomförts av tillräckligt kompetenta terapeuter (Aktuella frågor 30/7).

Studien omfattar personer med depression, ångest och stressrelaterade besvär som vänt sig till vårdcentraler i Skåne. Den är randomiserad och kontrollerad, vilket betyder att patienter som vände sig till vårdcentralerna slumpvis valdes ut till att antingen få delta i mindfulness eller i sedvanlig behandling. Ett sådant förfarande har det högsta bevisvärdet enligt nationella och internationella bedömningar av vetenskapliga studier.

Den första vetenskapliga artikeln, som publicerades i den välansedda vetenskapliga tidskriften British Journal of Psychiatry, visade att patienterna i mindfulnessgruppen hade förbättrats lika mycket efter åtta veckors uppföljning som patienterna i den grupp som erhöll sedvanlig behandling.

I vår forskargrupp, som är ett samarbete mellan Lunds universitet och Region Skåne, arbetar flera av oss också som distriktsläkare och distriktssköterskor. Vi har kunnat se hur den psykiska ohälsan har ökat och förstått att det behövs fler verktyg för att kunna möta dessa patienter.
Syftet med vår studie var endast att jämföra mindfulness med den behandling som erbjuds idag. Enligt vår erfarenhet är kompetensen hos de terapeuter som arbetar för Region Skåne mycket hög.
Kruxet är att de begränsade ekonomiska resurser som regionfullmäktige har avsatt inte räcker till för alla patienter som har behov av hjälp mot depression, ångest och stressrelaterade besvär.

Företrädare för Beteendeterapeutiska föreningen framhåller att den låga andelen (76 respektive 82 procent) som följs upp i studien riskerar det statistiska underlaget, men det är andelar som måste ses som normala eller höga i dessa sammanhang. Dessutom är våra resultat statistiskt säkerställda.
Vi har också fått kritik för att vi bara har följt deltagarna i åtta veckor och att uppföljning bör ske efter åtminstone sex månader och helst efter ett år. Men nyligen publicerade vi ytterligare en artikel som presenterar data efter ett års uppföljning och som visar att resultaten står sig även efter ett år. Det betyder att mindfulness har lika god effekt för personer med depression, ångest och stressrelaterade besvär som den psykoterapi som idag erbjuds i Region Skåne.

Den studie som vi har gjort är unik genom att den är gjord på patienter som vänt sig till vårdcentraler i Skåne, är randomiserad och kontrollerad, har statistiskt säkerställda resultat, en lång uppföljningstid och jämför mindfulness med den behandling som ges idag, inte med en idealversion av den behandling som skulle kunna ges.

Region Skåne, liksom alla regioner i Sverige, måste hushålla med sina ekonomiska resurser och på samma gång möta den ökande psykiska ohälsan. Mindfulness har visat sig vara en mycket lovande metod för att kunna hjälpa fler patienter på ett varaktigt sätt. Mindfulness är också något som kan bedrivas på egen hand till skillnad från individuell psykoterapi som kräver en psykoterapeut.

Viktigt i sammanhanget är också att vår intention med studien aldrig var att ersätta sedvanlig psykoterapi med mindfulness utan endast att erbjuda vårdcentralerna i Region Skåne ytterligare verktyg för att kunna hjälpa fler patienter idag och i framtiden.
Jan Sundquist”

Jan Sundquist är professor i allmänmedicin vid Lunds universitet och forskar i psykisk ohälsa inom primärvården. Han arbetar också som läkare på vårdcentral.

https://www.hd.se/2018-08-06/var-studie-visar-att-mindfulness-ar-en-mycket-lovande-metod

Vår inre klocka kan vara en förklaring till varför långvarig stress eller kortisonläkemedel kan leda till viktökning.

Amerikanska forskare har studerat hur kroppen omvandlar särskilda förstadieceller till fettceller, och hur det i sin tur påverkas av stresshormonet kortisol.

Nivåerna av kortisol varierar vanligtvis under dygnet, med högre halter på morgonen då vi ska bli pigga och aktiva, och låga nivåer på kvällen och natten. Men den här inre hormonklockan rubbas när kroppen får kortisol kontinuerligt eller på ovana tider, tex när vi är vakna länge på kvällarna eller upplever mycket stress i vår vardag.

Det kan hända både vid långvarig stress, men också vid medicinering med kortison som omvandlas till kortisol i kroppen. Sådana läkemedel används till exempel vid reumatiska sjukdomar och svår astma.

De amerikanska forskarna har nu sett på möss att det kan sättas igång molekylära processer i kroppen när kortisolnivåerna ligger högt under en längre tid. De här processerna gör att fler celler omvandlas till fettceller.

Och gränsen verkar gå vid 12 timmar. Det är alltså bra för kroppen att inte se så mycket kortisol under minst 12 timmar per dygn.

“Glucocorticoid and other adipogenic hormones are secreted in mammals in circadian oscillations. Loss of this circadian oscillation pattern correlates with obesity in humans, raising the intriguing question of how hormone secretion dynamics affect adipocyte differentiation. Using live, single-cell imaging of the key adipogenic transcription factors CEBPB and PPARG, endogenously tagged with fluorescent proteins, we show that pulsatile circadian hormone stimuli are rejected by the adipocyte differentiation control system. In striking contrast, equally strong persistent signals trigger maximal differentiation. We identify the mechanism of how hormone oscillations are filtered as a combination of slow and fast positive feedback centered on PPARG. Furthermore, we confirm in mice that flattening of daily glucocorticoid oscillations significantly increases the mass of subcutaneous and visceral fat pads. Together, our study provides a molecular mechanism for why stress, Cushing’s disease, and other conditions for which glucocorticoid secretion loses its pulsatility may lead to obesity.”

Ps. Just genen för PPARG är en av generna som testas i DNA Health 

https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1550413118301906

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=406&grupp=12718&artikel=6923508

Enligt en ny studie från USA minskar ens stressnivåer om man känner lukten från en person som man har en kärleksrelation med (sin partner). Det hjälper att vara i närheten av sin partner och då är ju en komponent lukten.

I studien medverkade ungefär 100 heterosexuella par. Experimentet gick ut på att kvinnorna fick lukta på en tröja både innan och efter att de utfört ett stresstest. Tröjan kunde ha burits av ens partner, en främling eller av ingen alls.

Resultatet visade att personerna kände sig lugnare både före och efter stresstestet om de hade fått lukta på sin partners tröja. Däremot såg forskarna att stressen ökade om man istället fick lukta på en främlings tröja.

Något som forskarna till studien inte tagit hänsyn till är dock förhållandet mellan personerna. Det finns ju de som har bra eller dåliga förhållanden. Har man lärt sig att associera sin partners lukt med stress, om man exempelvis håller på att separera så kan man eventuellt få en motsatt effekt.

Tycker du att detta är spännande? Missa då inte intervjun med Mats Lekander som kommer i podcasten om några veckor. Där diskuterar vi bl.a. lukten av inflammation. Till dess kan du läsa här: https://4health.se/?s=lukt

http://psycnet.apa.org/doiLanding?doi=10.1037%2Fpspa0000110

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=406&grupp=12718&artikel=6857209