Search Results for: tacksamhet

Som jag skrivit och pratat om på instagram (här och här) så har jag just spenderat 10-12 dagar i tystnad med Vipassanameditation. Jag är tillbaka nu och wow, det var en intensiv upplevelse 😅

Det jag inte hade förstått innan jag kom till Ödeshög (Nordens Vipassana center – Dhamma Sobhana) är att detta verkligen är en utbildning. En utbildning som kan lösa “allt” typ 😊 Alla dina problem… Detta förstår man mer och mer, särskilt med de inspirerande dagliga föredragen som är så bra. Efter sju dagar är motivationen hög. Men kommer man dit i tron att det är en stund att få testa leva i tystnad och att det är lite av ett meditations-retreat så får man antagligen en smärre chock de första dagarna.

Jag kommer att förklara mycket mer om vad Vipassana är längre ner i inlägget, och en hel massa praktiskt för dig som är intresserad av att åka dit, och så mina egna upplevelser och utmaningar. Och om maten – många undrar över den. Men redan nu vill jag betona att detta är helt gratis eftersom det finansieras av donationer från oss som redan varit där. För så bra är det – att man absolut vill donera pengar efteråt så att fler ska få uppleva det, och kanske göra världen till en bättre plats. (Fast hade de frågat deltagarna första eller andra dagen så hade nog väldigt få donerat 😂)
Och för dig som är helt ny på det här med meditation, jag har några bra guidade meditationer som du kan testa och som du hittar vi taggen meditera (bläddra runt lite där så hittar du både meditationer och lite texter kring varför meditation är så hälsosamt).

Hur som helst – man anländer i Ödeshög på eftermiddagen dag 0. Därefter har man tio heldagars kurs och så dag 11 som är några timmar innan man åker hem. Det är förklaringen till att jag skriver 10-12 dagar.

Som sagt, trots att jag har vänner som varit där så hade jag inte helt greppat vad det var jag gav mig in på. Det hela börjar med en indier som ylar som en skadeskjuten ko i säkert tio minuter. “Herregud, ska jag stå ut med detta varje meditationspass i över tio dygn?” Men ju mer man förstår vad denna chanting handlar om, och lär känna den fantastiske man som sjunger den, desto trevligare blir den.

Det var inga som helst problem att leva i tystnad, helt utan mobil, dator, penna, papper, böcker, musik etc. Det som var jobbigt var att jag var för otränad. Jag har mediterat alldeles för lite i höst. Det var lite som att “Jag behöver inte träna så mycket nu, jag ska ju på träningsläger och träna tio timmar per dag i över tio dygn i vinter….” 😄 För det är verkligen så. Det är 10h och 45 minuter schemalagd meditationstid varje dag (blir ca tio timmar i praktiken eftersom man har fem till tio minuters paus mellan passen). Och det är oerhört jobbigt att sitta fokuserad så länge och så mycket. Även sittandet i sig är jobbigt, men framförallt fokus. Och din hjärna kommer ta till alla knep för att undvika situationen. Den vill ju helst göra det den är van vid – konstant planera, oroa sig och älta.

Just det är jag så glad att jag hade blivit varnad om från min vän Henrik “Kom ihåg nu att din hjärna kommer försöka lura dig på alla sätt, och övertala dig om att det är en dålig idé att fortsätta”. Så jag var beredd med lite pannben.

Själva tekniken kändes inte svår för mig eftersom jag är van vid att känna in kroppen – både när jag mediterar, och så ofta jag kommer på i vardagen. Jag känner in energiflödet och förnimmelser i kroppen. Jag har skrivit tidigare om vikten av att känna in kroppen här: https://4health.se/hur-hanterar-man-negativa-kanslor Men i Vipassana gör man detta på ett särskilt sätt och med en logik som bygger på objektivitet och att känna in varenda liten del av kroppen. Men – uthålligheten i att fokusera så länge saknade jag helt. Som sagt, jag kom otränad till träningslägret…

Vad är det man gör där då?

Jo man lär sig Vipassana-meditation. Vipassana är den teknik som gjorde Buddha till en obekymrad man som gjorde så mycket gott och hjälpte så många. Mer om Vipassana längre ner. För att detta lärande och utforskande ska bli så effektivt som möjligt så finns det ett strikt ramverk kring hur allt går till. Här kan du läsa alla regler, men det handlar om att leva helt i tystnad, inte lämna området, meditera från 4 på morgonen till 21 på kvällen, att äta vad som serveras och gå och meditera när du hör en GongGong. Allt för att du inte ska behöva tänka, planera eller störas i din meditation.

Mina upplevelser

Allting går långsammare när man lever på det sättet. Och man gör en enda sak i taget. Och det är underbart. Man äter långsamt, rör sig långsamt osv. Jag minns att jag reflekterade över att när jag gick snabbt på den lilla skogsslingan, så var det som när jag går långsamt hemma.

Sinnena blir skarpare. Synintryck, ljud, smaker – allt. Det var underbart att vara utomhus på lunchen – och jag hade djur nära inpå – bl.a. två älgar och en liten talgoxe (eller om det var en blåmes🙈) som höll sig på armlängds avstånd i flera minuter. En timmes traskande på skogsslingan varje lunch var där jag mådde som allra bäst, men så är jag också ett naturbarn. Moder jord alltså. Jag känner mig så hållen.

Hade många spännande upplevelser – drömmar och kroppsförnimmelser out of this world. Min övertygelse om att man kan expandera medvetandet på andra sätt (tex med meditation, hypnos etc) än med svamp och ayahuasca (som aldrig lockat mig) stärktes. 

Jag drömde både dagtid och nattetid. Tydliga drömmar och många drömmar. Osäker på hur mycket som var klardrömmar och vad som var vanliga drömmar. Upplevde att jag somnade till ibland sittande mitt i meditationssalen. Så en hel del kan ha varit ”vanliga” drömmar. Men både dag och natt så var det så väldigt tydliga drömmar. Och jag drömde även att jag visste att jag drömde.

När jag mediterade kändes det ofta som att tex ansiktet eller kroppen var helt förvriden i en omöjlig position. Var tvungen att öppna ögonen och kolla ner på den ibland (men inget konstigt där 🙂 ) Som sagt, jag tror inte drogerna behövs…

Min vilopuls som har legat lite högt de senaste åren (brukade ha låg vilopuls som en vältränad person), var låg igen i Ödeshög.

Frånvaro av ljud var det inga problem med för mig. Upplevde det som helt underbart att få äta och promenera runt utan något som störde. Det jobbiga för mig var verkligen hjärnans alla försök att slippa undan meditation – ”snälla ge mig något att oroa mig över eller planera, det är så TRÅKIGT att bara fokusera på en vibration under näsan. Och kolla så spänd du blir i ryggen av att sitta så här….” Sa min hjärna. Särskilt eftersom första dagen var lite chockartad – trodde att jag hade lite bättre ”meditationskondis” än så, och så alla restriktioner och indiskt bräkande på det… Kände lite motstånd mot meditationssalen efter det. Hjärnan försöker med all trick att slippa undan meditationen – släppa fokus och tänka på annat, signalera att det är tråkigt, och till slut somna…

Men allt blev bättre ju snällare jag blev mot mig själv. I början hade jag höga krav på att sitta perfekt för min hållning och att vara med i meditationssalen. Sen satt jag på rummet och mediterade de timmar detta tilläts, och jag tillät mig att somna till någon gång om jag behövde det. 

Och den bräkande indiern. Första dagen undrade jag hur jag skulle kunna sitta X antal timmar med detta utan att bli galen. Men några dagar in kände jag dels att jag tyckte så mycket om Goenka (grundaren/läraren till detta sätt att lära sig Vipassana på, mer om honom längre ner) att det blev riktigt mysigt att lyssna på honom. Dels förstod jag enstaka ord i chantingen, så det fick lite mer innebörd.

Jag fick en konstig kroppslukt. Om det berodde på att jag åt annorlunda eller sov för lite vet jag inte. Dvs någon form av inflammation. Eller så var det helt enkelt saker som processades i kropp och knopp som bidrog till detta. Och så förhöjd doftkänslighet på det. Men stackars min rumskompis, jag tyckte inte att jag luktade hallon direkt….

Nu när jag är hemma igen har det känts lite tomt, men jag har känt mig stabil på något vis. Och lugnare. Jag känner också allt starkare för att bara göra saker jag vill i livet, att prioritera saker jag vill istället för prestation, ekonomi etc. Jag har blivit mycket bättre på det de senaste åren, men prestationsprinsessan lever kvar i mig. Men – Do what you love while you can – before you’ve got one foot in the grave…

Mina utmaningar, samt mina upplevelser dag för dag längre ner i inlägget, men först lite fakta om Vipassana mm.

Vad är vipassanameditation

Om jag ska försöka beskriva vad vipassana är på ett enkelt sätt, så vill jag säga att Vipassana går ut på att lära sinnet att hålla sig objektivt och i jämvikt, samt att inget är beständigt, utan allt förändras/går över/passerar.

Vad innebär det i praktiken?
Jo, att man lär sinnet att inte reagera på ett betingat sätt av olika intryck, tankar och känslor. Så att man tex inte per automatik brusar upp i ilska eller reagerar med oro.
Vilket i sin tur betyder att man upplever mer harmoni och mindre bergochdalbana i form av ilska, illvilja, rädsla osv.

Detta uppnår man genom att scanna varje liten del av kroppen och objektivt iaktta alla förnimmelser, dvs välbehag och obehag iakttas objektivt och systematiskt, och ingen kroppsdel utelämnas.

Vipassana betyder “att se något som det egentligen är”. Det är en av Indiens äldsta meditationstekniker, som återupptäcktes för över 2 500 år sedan av Buddha, och lärdes ut av honom som ett universellt botemedel mot universella problem, dvs. konsten att leva. Denna teknik, utan anknytning till någon religion eller sekt, syftar till att fullständigt göra slut på mentala “föroreningar”, och därigenom nå full befrielse och upplysning (enlightenment). Man pratar om att läka människan; inte endast att bota sjukdomar utan att fullständigt bota allt lidande. Man behöver dock inte gå in med målet att bli en fullständigt upplyst och befriad människa (Buddha). Även om man bara kommer en bit på väg så ger denna teknik mer harmoni och mindre lidande i form av oro, ångest, ilska och liknande.

Vipassana är en väg till självförändring genom själviakttagelse, som fokuserar på samspelet mellan kropp och sinne. Detta är något som man upplever själv och direkt, genom uppmärksamhet på kroppsliga förnimmelser. Dessa kroppsförnimmelser har ett direkt samband till och betingar sinnet (sinnet lär sig reagera). Baserat på iakttagelse är detta ett självutforskande till kroppens och sinnets gemensamma ursprung. Och på så sätt löser man upp mentala föroreningar. Detta leder till ett balanserat sinne och en känsla av kärlek och medkänsla.

De naturlagar som styr våra tankar, känslor och förnimmelser blir tydliga med hjälp av Vipassana. Man förstår genom direkt upplevelse hur man själv skapar lidande och hur man befriar sig från lidandet. Efter hand får man ökad medvetenhet, klarhet, självkontroll och frid.

Vipassanapraktiken är mental träning. På sammā sätt som vi använder fysiska övningar för att förbättra vår fysiska hälsa kan Vipassana användas för att utveckla ett sunt sinne.

Vem lär ut Vipassana?

Från Buddhas tid och ända till våra dagar har Vipassana förmedlats genom en obruten rad av lärare. Den nuvarande läraren i denna kedja, S. N. Goenka, är av indisk härkomst men föddes i Burma (Myanmar). Under sin tid där lärde han sig Vipassana av Sayagyi U Ba Khin. Efter att i fjorton år ha tränats av sin lärare flyttade S. N. Goenka till Indien, där han 1969 började lära ut Vipassana. Sedan dess har han undervisat tiotusentals människor från alla länder och religioner i både Öst och Väst. År 1982 började han utse assistentlärare för att möta den ökande efterfrågan på Vipassanakurser. Goenka gick bort 2013, men det är fortfarande hans inspelade föredrag och guidningar som används i Ödeshög och vid andra Vipassanacenter.

Titta gärna 2-3 minuter här (från 16 minuter alltså, videon ska starta där…) för en liten miniinblick i Vipassana:

Om 10-dagarskursen i vipassana i Ödeshög

Tekniken lärs ut på 10-dagars internatkurser. Där lär man sig Vipassanametodens grunder och praktiserar tillräckligt mycket för att uppleva resultat.

Kursen kräver hårt arbete (!) Och man brukar säga att det finns tre grundpelare i denna träning. Det första är sila, som betyder moral, och innefattar ett antal regler som man följer; det andra är samadhi, som betyder koncentration, att behärska sitt sinne, och som innebär att man de första 3,5 dagarna av vistelsen praktiserar en meditationsteknik som kallas anapana för att skärpa sinnet; och det tredje är panna, vishet eller “insikt som renar sinnet” och som uppnås med hjälp av vipassanameditation.

Det första, sila/moral inkluderar att avstå från att döda (vilket också innebär att man äter vegetarisk/vegansk mat), från att stjäla, från att ägna sig åt sexuell aktivitet (man lever alltså tillfälligt som en nunna/munk), från att tala osanning och från att använda berusningsmedel. Och även om det låter lite väl strikt och halvreligiöst, så hjälper faktiskt reglerna för att hålla fokus på meditationen.

Det andra, samadhi mha anapana för att lära sig behärska sitt sinne, gör man genom att man fokuserar sin uppmärksamhet på andningen. Man skärper sinnet de första dagarna, och man man fokuserar då enbart på andning och förnimmelser vid näsan. Det handlar om att bara observera den naturliga och ständigt föränderliga andningen, när den går in och ut genom näsborrarna. Man går också över till att bara känna andningen på det lilla området mellan överläppen och näsan. Och därefter till att känna förnimmelser där (värme, kyla, vibrerande, kliande….)

Det tredje, panna/vishet/insikt mha Vipassana påbörjas på den fjärde dagen när sinnet är lugnare och fokuserat. Vipassanameditationen handlar alltså om att iaktta förnimmelser över hela kroppen, att förstå deras obeständiga natur, och att utveckla sinnesjämvikt genom att inte reagera på dem.

Stor vikt ligger vid att bevara Vipassanatekniken i sin ursprungliga, autentiska form. Den lärs inte ut kommersiellt utan erbjuds helt utan betalning. Ingen som tar del i att förmedla Vipassana får någon materiell ersättning. Det tas inte ut några avgifter för kurserna – inte ens för kost och logi. Alla kostnader täcks genom frivilliga bidrag från tidigare kursdeltagare som upplevt Vipassanas goda verkan och vill ge andra en möjlighet att också uppleva detta.

Mer om Anapana (tekniken)

Anapana kan användas om man har svårt att fokusera, om det är svårt att känna förnimmelser i kroppen eller svårt att inte reagera på dem. Man håller uppmärksamheten inom området under näsborrarna och ovanför överläppen och är medveten om varje andetag som går in och ut genom näsborrarna. Är det ändå svårt att bibehålla fokus kan man andas avsiktligt en aning hårdare ett tag. Annars ska andningen vara helt naturlig och bara observeras, inte ändras.

Mer om Vipassana (tekniken)

Med Vipassana rör man sin uppmärksamhet systematiskt från huvud till fötter och från fötter till huvud, och iakttar varje lite del av kroppen i ordning genom att känna alla kroppsliga förnimmelser man möter. Man iakttar förnimmelserna objektivt, dvs med sinnesjämvikt, utan att reagera vare sig förnimmelserna är behagliga, obehagliga eller neutrala. Och man har hela tiden klar insikt om att förnimmelserna är obeständiga och ständigt förändras (anicca). Man rör/flyttar hela tiden uppmärksamheten och stannar aldrig på något område i mer än ett par minuter. 

Metta-meditation

Efter att ha suttit en timme med Vipassana kan man med fördel avsluta med så kallad Metta-meditation. Man fokuserar då i några minuter på subtila, behagliga förnimmelser i kroppen, och fyller kropp och sinne med tankar och känslor av kärlek, omtanke och välvilja. 

Vipassana i vardagen

Vipassana handlar om att leva livet på ett medvetet sätt. Att ägna sig med odelad uppmärksamhet åt allt man gör, och att regelbundet checka in i kroppen och då iaktta andning och kroppsförnimmelser (på ett objektivt sätt). Det hjälper för att behålla mental balans i olika situationer.

Mina utmaningar

Det var som sagt en tuff, men också bra upplevelse. Här kommer en summering av mina utmaningar.

Fysiska utmaningar:

• Sömnbrist. Det var svårt att hinna få den sömn jag behöver när jag går och lägger mig ca 21.30 och väcks klockan 4. Jag vaknar ofta minst en gång på natten, och när man sover så här med rumskompisar och tunna väggar till många andra deltagare så var det dessutom ibland svårt att somna om.
• Att sova med andra var i sig en utmaning. Min rumskamrat blev väldigt förkyld och snöt sig, snarkade etc på nätterna
• Att inte få röra på sig/ träna var en utmaning för mig. Det handlar egentligen inte om något strikt förbud, yoga och annan träning hade passat bra ihop med Vipassana, men eftersom det inte finns avskilda platser för detta så får man inte träna för att inte störa andra. Jag passade på att stretcha lite när min rumskompis inte var på rummet, och det gjorde mycket gott för mitt mående.
• Att inte få meditera utomhus. Det får man inte för att det ska finnas så lite intryck som möjligt som kan störa. Men jag är ju ett naturbarn som helst mediterar i skogen…
• Det kändes tight i bröstkorgen under meditationen i början när jag kom dit. Jag önskade att jag hade yogat mycket inför Ödeshög, med fokus på bröstkorgsöppnande/stretchande positioner som triangel, omvänd triangel och vissa former av krigaren.
• I stort sett alla upplever sittandet i meditationsställning som en utmaning. Jag trodde inte att det skulle vara så tufft eftersom jag oftast inte har något problem att sitta med korslagda ben någon timme. Men jag drog på mig en del stelheter och önskade att jag hade förberett mer och verkligen suttit fritt på golvet och mediterat någon timme om dagen innan jag åkte.
  Jag hade i början också höga ambitioner att sitta perfekt hela tiden, dvs i en bra hållning med framåttippat bäcken så att höftböjarna och andra hållningsmuskler drar allt rätt. Men ingen annan gör det… Det blev lättare dag för dag när jag gav mig själv lite slack. Åker jag igen ska jag försöka få med mig en meditationspall. De som hade en sådan upplevde det mycket enklare.

Mentala utmaningar:

Hjärnan skapar massor med obehag och undanflykter. Den vill ha något att göra, något att planera eller oroa sig för (framtid) och något att älta (dåtid). Inte bara fokusera på andningen. Man behöver träna hjärnan och sinnet att hålla fokus och inte göra allt för att undvika situationen. Så första dagen ville jag bara därifrån (meditationssituationen alltså, inte Ödeshög som sådant)….

Maten

Många undrar över maten som serveras. Den är vegansk (huvudsakligen – det finns lite mjölk och smör på frukosten).

Jag tyckte luncherna som serverades var toppen – god vegansk mat och oftast gjord på bra, riktiga råvaror. Relativt mycket grönsaker. Inga konstigheter. Om det var en linsgryta med ris och sallad tog jag inte så mycket ris och lite mer gryta och sallad och så extra olivolja på.

Däremot var frukosten inte riktigt i linje med vad som fungerar för min kropp. Jag hade anmält att jag är glutenintolerant, så det fanns både glutenfritt bröd och glutenfri havregrynsgröt, men inget av det är något som min kropp vill ha. Jag försökte hålla det så rent som möjligt, så oftast åt jag bara glutenfri havregrynsgröt med lite salt och ett par dadlar på. Och några gurkskivor. Ingen mjölk eller så till, eftersom jag i regel äter mejerifritt. Men jag la till lite havremjölk efter ett tag (trots att jag inte alls diggar ersättningsprodukter). Och sista dagen var jag så trött på havre att jag tog lite glutenfritt bröd med Bregott och gurka.

Man äter frukost kl 6.30 på morgonen och lunch kl 11. Därefter serveras inte mer mat. Är man där första gången får man te och frukt kl 17. De som varit där förr äter inte alls på kvällen. Jag upplevde inte det som något problem. Dels är jag van vid att inte äta efter 17/18 (och även att fasta ibland) och dels så är man så inaktiv att man har mindre aptit än hemma. Det är hälsosamt att äta första delen av dagen och fasta sista delen, så detta är helt i linje med min filosofi.
Men som sagt, jag hade helst fått mer “riktig mat” även till frukost.

Och(!), viktigt att komma ihåg är att det är personer som lagar maten där helt ideellt. Råvarorna är köpta mha donationer. Så att komma med en massa invändningar och krav är inte på sin plats.

Jag kände dock inflammationen i kroppen första dagarna, och allt upplevs så mycket skarpare dessutom. Om det berodde på maten eller sömnbrist eller något helt annat är svårt att svara på. Men jag upplevde också att kroppen klarar mer ”skit” från maten när den inte är stressad. Så summerat så tyckte jag att det fungerade.

Restriktionerna

Jag förstår verkligen de restriktioner/regler som finns för att effektivast få resultat (regler hittar du här). Det blev allt mer uppenbart under kursens gång, och även när jag kom hem. Det fanns inget som pockade på uppmärksamhet och man har inga distraktioner alls – inga böcker, ingen musik, ingen mobil, tv….. Det fanns inget att planera eftersom allt sköttes av andra. Allt var ordnat – maten, var jag skulle vara när, osv. Det blev väldigt uppenbart när jag kom hem och satte mig för att meditera. Tankarna for iväg på ett helt annat sätt.

Det enda jag inte helt var med på var varför man inte kan få en extra timmes sömn… Det hade hjälpt mig. Och det hade också varit fint att få möjlighet att sträcka ut kroppen i lite yoga. Detta är som sagt ingenting de motsätter sig egentligen, utan restriktionen mot fysisk aktivitet är där för att det inte finns någon plats avsatt för detta, och så att man inte stör andra.

Bra saker som jag packade med mig

Man får en packlista när man blir antagen till kursen, men utöver detta så är jag glad att jag tog med:

• Öronproppar. Det är lyhört mellan rummen och de flesta delar dessutom rum med andra
• Vattenflaska
• Varma, regntäta kläder. Att traska runt på skogsslingan är räddningen de jobbigaste dagarna, låt inte vädret hindra dig
• Filt och pyjamas. Åker man på vintern som jag gjorde, så kan det vara kallt i sovrummen emellanåt. Och det kan även vara fint att ha något att svepa runt sig när man mediterar på rummet.
• Kosttillskott, inklusive ett örtpreparat. Det räckte med att ett par personer kom dit förkylda. Snart var nästan alla 100 deltagare smittade… Men jag höll det lindrigt.
• Torrborste. Fint sätt att hålla igång lymfsystemet när man är så stilla (dvs att torrborsta kroppen)

Vad jag borde tagit med…

• Väckarklocka. Jag fick låna en på plats, men de finns i begränsat antal.
  Andra har full koll åt dig och det ljuder i en gonggong så fort du ska någonstans. Men om du råkar sova middag med öronproppar i, så finns en risk att du missar. Och ibland när jag mediterade på rummet så satte jag väckarklocka några minuter innan slutet för att hinna kissa och byta om innan man skulle till lunch etc.
• Extra skor. Det var blött och snöslask…
• Termos. Många tar med lite te från matsalen
• Fler strumpor och t-shirts. Nog för att man sitter mycket stilla och inte blir särskilt varm, men jag insåg inte att jag ofta byter kläder under dagen hemma, och hur många timmar man sitter i den där tröjan i Ödeshög 🙂
• Meditationspall. Korslagda ben och lotusställning i all ära. Det är ok ngn timme om dagen. Men när man mediterar över tio timmar per dag är det skönt att byta ställning och en meditationspall verkar vara grejen….

Mitt nya ledord/ mantra, och det här tar jag med mig

Mitt ledord för 2022 var nyfikenhet, vilket går hand i hand med Vipassana – att objektivt iaktta (dvs nyfiket och objektivt istället för med begär eller motvilja), men mitt mantra för 2023 är “This too shall pass…” (även detta går över/förändras) och syftar på den sanning man iakttar i Vipassana – dvs att inget är beständigt. Väldigt bra att upprepa för sig själv, särskilt när man hamnar i jobbiga situationer eller känner sig nere. Och att samtidigt känna in i kroppsförnimmelserna. Hur känns det egentligen i kroppen när jag mår så här?

Jag tar med mig känslan av att göra saker långsammare. Vi gör allting så snabbt i vårt samhälle och många saker samtidigt. Jag vill försöka bibehålla en lugnare takt och att göra en sak i taget.

Jag tv-knarkade lite när jag kom hem, för att det kändes så lyxigt. Men istället för att, när jag är själv, äta medan jag läser en bok; så vill jag oftare äta, bara äta, och fokusera på maten med alla sinnen. Jag vill ta ett steg i taget i naturen, och njuta av (eller åtminstone medvetet uppleva) varje stund.

Och som sagt Do what you love while you can – before you’ve got one foot in the grave…

Utöver detta ska jag försöka behålla min dagliga Vipassanameditation. Även om jag inte ännu lyckas med de rekommenderade 2x1h/dag så gör jag lite var dag. Och jag tar verkligen med mig Vipassana i vardagen. Att stanna upp och observera de kroppsliga förnimmelser som uppstår om det uppstår en situation – allt från någon som bemöter mig med ilska, till en obehaglig tanke. Att då dessutom bemöta detta med “this too shall pass…”

Varför åkte jag?

Ja, varför åkte jag då kanske du undrar. Jag ansökte för ett par år sedan när jag dels upplevde en liten svacka i livet och dels hade börjat fokusera allt mer både på meditation och på det spirituella. Kanske hoppades jag på att få någon slags insikt eller nytt perspektiv av att meditera i drygt tio dygn. Den gången kom jag inte med, men jag skrev då in i min kalender för september 2022 att jag skulle ansöka till Ödeshög. Så i september när det poppade upp, så gjorde jag precis som det stod. Jag blev antagen direkt, fick barnpassning utan problem, och det var tydligen så det skulle bli.

Så här upplevde jag det dag för dag

Jag hade en liten lapp och penna ”på insidan” där jag skrev en kort reflektion om dagen. Man ska inte ha penna/papper av samma anledning som man inte ska ha böcker och musik – man ska vara utan distraktion. Men samtidigt är man ju där för sin egen skull, och jag ville hemskt gärna komma ihåg hur jag upplevt dagarna. För de där drygt tio dygnen känns som helt olika liv…. Minns att jag tänkte typ dag 7 att det jag skrivit dag 1 var så ytligt. När jag tittade på det här på hemmaplan tyckte jag inte alls att det var så ytligt. Så antagligen var jag i något djupare stadie… Eller bara too full of myself😂

Hur som helst, här kommer mina lösryckta reflektioner. Läs dem om du vill, eller hoppa ner till nästa rubrik (Kommer jag göra om det?)

Dag 1:

Jobbigast. Hjärnan skriker “Det här är så TRÅKIGT, så TRÅKIGT, ta mig härifrån. Ska jag sitta här tio timmar till idag…? Tio dagar till?! Kroppen gör ont, det är obehagligt att sitta…. Ge mig något vettigt att göra. Jag vill oroa mig, planera, älta,….”

Sången (chanting) skär i öronen. (Men blir bättre kommande dagar när jag lär känna den underbara, upplysta, roliga, smarta indiern som sjunger). Vad är detta som låter som en skadeskjuten ko. Ska jag lyssna på detta varje meditation i tio dygn nu?!

Dag 2:

Livet känns lite lättare. Jag känner enorm tacksamhet när jag traskar runt på skogsslingan. Jag tackar moder jord för att hon är en fast punkt, ger förankring, trygghet, dofter och visuell skönhet. Jag ser två älgar!

Tänker på de förväntningar jag upplevt genom livet – prestera och uppföra sig på ett visst sätt för att få kärlek…Den person som älskar mig som mest när jag gör minst är min son. Han vill bara hålla mig i handen på kvällen. Men gör jag likadant mot honom? Känner han kärlek utan prestation? Hur gör man för att få honom att känna sig villkorslöst älskad?

Dag 3:

Jobbigare igen. Känner inflammation i kroppen. Sinnena är så skarpa. Frågar kroppen mha HKT/ muskeltester. Ja, det är inflammation som bl.a. beror på sömnbrist. Och ja, jag känner den extra mycket pga meditation.

Börjar drömma massor, både nattetid och dagtid.

Den här natten drömde jag flera olika tydliga drömmar. Bl.a. drömde jag att jag pratade i sömnen och ropade högt till min rumskompis att “oj, sorry, jag bara drömmer” – men det hade jag tydligen drömt även det…. För den natten blev hon sjuk och var vaken hela natten, men hade inte hört något (fick jag reda på sista dagen när vi fick prata med varandra) 🙂

Dag 4:

Bättre igen. Kanske för att jag sovit någon timme mer, men är också snällare mot mig själv. Det är ok att vandra iväg i tanken lite längre. Men känner mig öm och skör i kroppen. Hudlös.

Är mycket i stadiet mellan vaken och dröm idag. Klardrömmar? Men somnar till ibland.

Sinnet är enormt skarpt.

Går från anapana och börjar med vipassana på eftermiddagen.

Dag 5:

Drömmandet har möjligen avtagit något nu med Vipassana. Tappat lite fokus/sinnesskärpa nu när jag inte kör anapana hela tiden.

Kroppen känns sämre idag pga maten.

Känns långt att det är mer än hälften kvar. Det är måndag idag och vi åker hem på söndag. Dvs hela veckan kvar. Blivit jobbigare igen. Tror att det är för att vi nu infört vipassana sedan igår. Tyckte anapana var tråkigt, be careful what you wish for. Hjärnan skriker nu “Det är så JOBBIGT…”

Funderar över hur allt hetsar upp mig i vardagen. Kropp och hjärna går igång på minsta stressor, ljud etc, särskilt nattetid. Måste på vipassanaspråk vara ett djupt sankhara (typ ett “sinnesärr”). Vet nu att jag behöver observera utan att reagera. Att reaktionerna om och om igen skapat ärret/sankharan och vanan/betingningen.

Sankhara = betingning, reaktion som vana

Men hur få bort ärret och bli fri från detta? Fick svar på dessa funderingar i dagens föredrag:
När jag slutar reagera på förnimmelser (sensations) slutar jag generera nya sankharas. Då blir det plats för nya sankharas att komma upp till ytan (som kroppsliga förnimmelser) och när jag kan bemöta dem objektivt, utan att reagera på dem så kommer även de försvinna.

Bästa natten hittills efter dag 5. Väcks ett par gånger och får reaktion, observerar den objektivt, vilket gör att den lägger sig, och går vidare till annan kroppsdel utan reaktion.

Mycket drömmar fortsätter. Tydliga. Flera trevliga. Men också en jobbig insikt om en händelse i mitt förflutna.

Dag 6:

Det är underbart att bara vara, när man slipper meditera 🙂

Förkyld! Får enormt halsont efter lunch, men redan till kvällen har det avtagit efter att ha droppat örter på halsmandlarna.

Underbart ögonblick när jag gick ut i skogen

Kommit och gått smärta i en punkt vid lever/gallblåsa. Är det ett gammalt sankhara som kommer upp?

Fundering: Om man förhåller sig objektivt till behagliga förnimmelser på samma sätt som obehagliga – betyder det inte att all njutning försvinner?

Har vilopuls som är en bra bit under 60 (kan ej mäta exakt utan vettig klocka) och den är konstant låg. Som förr i tiden.

Dagens insikter: Möt förnimmelser objektivt
Tex “Jaha, smärta, var känns den mest? Hur?” Mentalisera ej, för det leder till värre smärta
Vill undvika begär efter mer (förnimmelser) som känns bra
Vill undvika motstånd mot sådant som känns dåligt
Jag/mig/mitt skapar också problem eftersom detta alltid leder till motstånd och begär

Dag 7:
Dagens insikt: Jämför ej – varken med andra eller tidigare erfarenheter/förnimmelser. Bara var objektiv och acceptera nu.

Börjar kännas lite lättare med vipassana och att sitta i samma position i 1h åt gången utan att röra sig alls. Varit så jobbigt ett par dagar. Kvällssittningen kändes äntligen riktigt skön.

Saknar Elliot ❤️

Fortsätter ha många och tydliga drömmar på natten

Dag 8:

Inser vikten av att bara leva enligt mina värderingar/moral. Kärlek, välvilja etc. Hände en liten (väldigt liten egentligen…) grej vid frukosten. Det satte mig ur balans. Tankar och svårt att fokusera vid meditationen.

Trötthet varje gång jag möter bålen. Vad finns där? Har en tendens att somna när jag kommer dit. 

Jobbigare dag, saknar elliot och längtar hem

Dagens insikter: Framgång med vipassana handlar om hur objektiv man kan vara. => skapar ej nya sankharas och tar hand om gamla

This too shall pass

awareness+ equinisity
medvetenhet + sinnesjämvikt/objektivitet

I vardagen:
1. Ngt dåligt händer (eller jobbig tanke – 6 sinnesportar m input: syn, hörsel, …., tankar)
=>
2. obehaglig känsla
=>
3. Känn in förnimmelserna av den (medvetenhet)
4. Le åt den och behåll lugnet (This too shall pass, “anicca” + objektivitet/sinnesjämvikt)

När möts av andras illvilja:
Gör allt utifrån medkänsla/compassion och välvilja
Det är deras okunnighet, det är synd om dem

Dag 9:

Fick i mig lite gluten på lunchen pga att skyltningen låg fel…. Lite stresspåslag. Gör ju inte det bättre för tarmen. Well… this too shall pass

Dagens insikt: När ngn försöker ge mig en gåva av förolämpningar eller ilska – acceptera inte gåvan. Le som Buddha 🙂 “Det är din att behålla, ditt problem”

Talgoxen var så nära ❤️

Sista dagarna:

“spaceade” upplevelser vid meditation. Kändes som om ansiktet var helt förvridet. Och som om kroppen var det

Kommer jag göra om det?

Sista dagen sa jag “tack för detta, men inte igen!” Men nu när jag är hemma och känner hur mycket tankar och annat som distraherar när jag mediterar så känner jag att i alla fall en tredagarsvistelse snart igen vore bra. Plus att de ska bygga enkelrum, så när de finns så definitivt. Tyckte som sagt att det var utmanande att sova med snarkande rumskompis…

Jag har inga problem alls med att vara utan mobil, dator mm och att vara i tystnad. Men jag skulle generellt hellre åka ut i en stuga och fått sova mer, yoga och meditera utomhus. Det som var tufft var inte att det var långtråkigt eller så; utan böcker, tv och mobil; utan att meditera konstant.

Jag skulle rekommendera alla att åka dit på en 10-dagars kurs. Det är en fantastisk metod att lära sig, som verkligen kan förbättra livskvaliteten. Men kom förberedd på att det kan kännas tufft. Själv kommer jag som sagt antagligen börja med att åka tillbaka på en tredagars kurs, vilket man kan göra som återkommande elev. Här kan du ansöka: https://www.dhamma.org/sv/schedules/schsobhana

Tillägg

När jag nu varit hemma ett tag är det ännu mer tydligt varför allt var som det var. Varenda detalj har ett syfte. Och i stort handlar det om att man inte har något som helst ansvar, men inte heller någon kontroll över saker, och därför inte har något annat val än att till slut slappna av i det. Därför upplevde jag inte de problem med skenande tankar som man ofta har när man mediterar på hemmaplan. Dvs hemma vandrar tankarna ofta iväg relativt mycket och länge, särskilt i början av ett meditationspass. Men i Ödeshög fanns det liksom ingenting att tänka på…

Är det något mer du vill veta?

Som rubriken lyder – något mer du vill veta? Jag fick själv bra tips inför min vistelse, både av min vän Henrik och från Martina Johansson (som varit med i podden i avsnitt 52 och 324, och som själv varit flera gånger i Ödeshög). Skulle du vilja att jag och Martina poddade om det här, eller har du fått veta det du behöver?