Search Results for: markus greus

Allt var helt perfekt. Jag tänker faktiskt t.o.m. att “så här bra ska jag må när jag ska dö.”…

Det här är ett läsarinlägg, som svar på min önskan om gästinlägg, skrivet av Ann Wikström. 
Ta del av Anns hälsoresa och tips.
Här berättar hon bl.a. om:
– Olyckan
– Att överleva – En annorlunda tid
– Vad är osteopati
– Hur jag blev frisk
– Idag, sju år senare
– Tips till dig som har en liknande upplevelse
– Fler konkreta hälsotips
– En enkel meditation till dig

Olyckan

En människa är ju så oerhört många historier med så många olika ursprung eller grundorsaker, tänker jag. 

Jag vill dela med mig utav en av mina historier som ett avstamp till det jag verkligen vill förmedla. Behovet av helhetshälso – synsättet. 

Efter att jag avslutat 4 år i skolbänken för att förverkliga drömmen om att ha det där diplomet på väggen; “Osteopat DO” – så längtade jag ut!

Att komma hem efter en arbetsdag, hämta min häst och bara rida ut. Sagt och gjort, jag skaffade mig min egen kära lilla häst. En Islandshäst som hette Negla. 

Till denna historia hör också att jag och min man ett antal år senare förverkligade ytterligare en dröm tillsammans. Vi åkte till Nordamerika på en ridresa. Vi bodde på ranch och vi fick uppleva kofösning, norrsken, Grizzlybjörn (om än bara genom att se färskt bajs 🙂 och mycket, mycket mera.

Där och då hade jag många föraningar om att något skulle ske. Det hade jag haft redan en tid innan resan. Jag visste att det snart skulle komma en större förändring i mitt liv. Att resan var något mer än bara en semester. Ja, sån är jag – det kommer information om ditten och datten men ibland också lite tyngre vetskap. Vägvisare som hjälpt mig.

Såklart händer det en del när en grupp ihopsatt av alla möjliga olika människor tillsammans och långt bort, utsätter sig för risker som tex att rida i okänd terräng på okända hästar. Men allt gick så bra och vi hade en magisk resa. Helt fantastisk på alla sätt. 

Väl hemkomna, jetlaggade, nöjda och tacksamma en galet vacker septemberdag rider jag ut på min unghäst Arvakur. En avkomma efter Negla.

Jag mår så där vansinnigt bra som man bara kan en stilla dag i sensommaren. Allt var helt perfekt. Jag tänker faktiskt tom att “så här bra ska jag må när jag ska dö.” 

Vi skrittar sakta en liten bit längs grusvägen. Hästen stannar upp och signalerar till mig att han inte alls vill att vi ska gå ifrån dom andra i hagen. Jag manar på lite lätt och hinner tänka att jag ska kanske hålla tag i manen här också. 

Sen vet jag inte mer. 

Hemma ser dottern att hästen kommit hem men inte mamma. Hon får liv i pappa som somnat i sin jetlag på soffan. Dom börjar leta. Han tar bilen åt ena hållet och dottern springer längs grusvägen åt andra hållet.

Efter en tid…vi vet inte än idag hur lång tid, så hittar hon mig. Det första jag minns är att jag vaknar till kort i ambulansen. Nästa gång igen i röntgen på sjukhus. Sen var jag borta igen. Hur lång tid jag kommer och går i medvetande är oklart. 1, 2 eller 3 timmar, kanske mer. Ingen vet. Vad som hände där på hästen förblir en gåta.

Jag har en underbar känsla kvar av stillhet från där jag befann mig då. Jag minns också att jag får chans att välja om jag vill komma tillbaka eller inte. Jag minns att jag förstår att jag har barn kvar att ta hand om och att jag gör valet att bli “tillbakasatt.” 

Efter ett dygn på observation kommer jag hem. Oskadd. Enligt vad man kan se. En kraftig hjärnskakning är vad min läkare på vårdcentralen så småningom benämner det som, det jag har och upplever. 

Att överleva – En annorlunda tid

Sen följer en annorlunda tid.  Väldigt lärorik och mycket intressant. Min tillvaro var förändrad och jag kunde inte jobba eller göra som förut alls. Det var en tuff tid på många sätt. I synnerhet pga att jag var egen företagare och rädslan att jag skulle behöva lägga ner min verksamhet tornade upp sig allt mer.

Synintrycken var märkliga, ljuden likaså. Allt gick så sakta. Tiden hade stannat. Jag upplevde en enorm tacksamhet och nästan euforisk känsla av det magiska att få leva här på vår jord. Att jag fått överleva.

Det tog ett år av heltids sjukskrivning och mer därtill med deltids sjukskrivning. Jag hade definitivt behövt så mycket mer stöttning och hjälp i rehab. Men inget av de få saker som erbjöds gav mig något alls som gjorde att jag fungerade bättre. Jag upplevde mig allt som oftast missförstådd. Både mentalt, verbalt men framförallt rent strukturellt och fysiskt.

Jag minns speciellt ett tillfälle där jag sitter gråtande i bilen efter att ha mött en sjukgymnast som (självklart gjorde vad hon ska i sitt yrke) drog med något vasst i min hårbotten och förklarade hur hårbotten ska röra på sig och jag bara ville skrika rakt ut; “Håll mina hjärnhinnor för böveln!”

Vetskapen, kunskapen och erfarenheten av vad Osteopati hjälper mig med, gjorde mig kanske till en lite mer besvärlig patient. Det kändes så.

Jag upplevde att jag behövde snällt “ställa upp” på att gå till en del utövare för att det skulle synas i min journal att jag tog emot hjälp.

All den verkligt verksamma behandlingen fick jag bekosta helt ur egen ficka. Tack gode gud för alla fina Osteopater som hjälpte mig.

Vad är osteopati?

Osteopatin grundades  av Andrew Taylor Still (1828-1917) Virginia, USA. Han såg hur det fattades något och utforskade i många år hur och vad som var möjligt. Andrews far var läkare och metodistpräst. Andrew själv började studera medicin men fick sen ta värvning under inbördeskriget som militärläkare. Efter många år med sina studier och förvärvade kunskaper bla genom sk Bonesetters (där han växte upp nära Shawnee indianerna då pappan var missionerande präst där) tog filosofin och konstformen allt mer tydligare form och fick till sist heta Osteopati. Han startade den första skolan i Kirksville 1892. 

Osteopatin är vedertagen i hela världen. Sverige är ett av bara ett fåtal andra länder numera där man inte erkänt Osteopatin som en legitimerad yrkeskår än. Skolor och praktiserande Osteopater finns världen över. 

Jag gillar orden “Manuell medicin”. De beskriver bra och sammanfattande osteopatin. Med hjälp av enbart händerna (aldrig maskiner – då är det inte Osteopati) upptäcker en Osteopat var, hur och när olika vävnader fungerar eller inte fungerar optimalt och till vilken grad. Det gäller allt från kotpelare ( skelett alltså) till fascia/bindväv, muskler, ligament,  blod, kärl, nerver, hinnor, organ, cerebrospinalvätska; ryggmärgsvätskan etc. Osteopater är tränade i att känna nyansskillnader och vävnadkvalité. Sätta allt i sitt sammanhang och till den helhet människokroppen är. En Osteopat är duktig och skolad på en rad olika tekniker. Soft tissue (massage), High velocity tecniques, Kraniell osteopati mfl. 

Vill du läsa mer finns det gott om information på Osteopat förbundets hemsida, https://www.osteopatforbundet.se/

Hur jag blev frisk

Frågan är om jag är frisk. Jag lever med en ökad känslighet på de flesta plan numera men lärt mig att ta hand om det. Det är samtidigt en fin och värdefull egenskap. Där jag befinner mig idag är på ett annat sätt än då såklart. Tiden går och vi blir äldre. En kvinna förändras längs vägen så oerhört mycket, vilket också är en utmaning. Så ovanpå historien med hjärnskakning och hjärntrötthet som följd pysslar jag idag med migrän som verkar vara cyklisk (alltså kopplad till menscykeln) Så detektivarbetet fortsätter.  

Men hur har jag fått göra då; 

1) Jag tog så ofta det var möjligt behandlingar hos flera olika Osteopater. Varje gång släppte spänningar i mitt nervsystem och jag läkte bit för bit.

En av alla fantastiska tillfällen minns jag speciellt. Min man hade kört, och satt med i rummet när Osteopaten behandlar mig. Mitt nervsystem svarar och jag får en stark känsla av att jag landar in och tillbaka i min kropp igen. Ofantligt go känsla. Som att komma hem igen.  

Numera efter många år som praktiserande osteopat vet jag hur vanligt det är vid trauman av olika slag, att kroppen reagerar med att vara som i tudelad eller splittrad.  Det är vanligt att vi uttrycker oss som att vi är ur form, ur balans. Eller hur?! Vi känner inte igen oss. Vi är i obalans. 

Det osteopaten då jobbade med var bla mina hjärnhinnor och diafragman, tillsammans med de kraniella rytmerna, som i smällen och med hjärnskakningen rubbats. Som att ständigt gå med en livrem för hårt åtdragen och när du sen spänner upp den får plats. 

En annan gång på en vidareutbildning i Biodynamic Osteopathy var det också en stor skiftning som gav mig mer plats till hälsa. För varje behandling närmar sig mitt system mitt potentiella optimala.

Med tiden blev symtomen allt mindre och jag lärde mig känna igen när det var dags för nästa behandling. Draget bakom ögonen, spänningarna inne i hela skallen- precis under ytan. Tröttheten och svårigheterna att koncentrera mig. Hörseln, synen, balansen. 

Från att ha haft konstant huvudvärk, till att den kom då och då istället, eller vid speciella tillfällen. Tillfällen som var stökigare eller ovana. 

Efter en behandling såg jag klarare och en känsla av att ha mer plats för djupare andetag och klarare tankar. 

Jag tänker på alla som går omkring med så mycket besvär i onödan för att gemene man inte ens får veta att Osteopater finns. Problematiken idag när det gäller att verkligen bli hjälpt “med hands-on” behandling, avlastas och få uppleva skillnad i både inre upplevd hälsa och yttre funktion.
Hur kan det komma sig att Osteopatin inte fått synas mer eller ens likställas med andra likvärdiga professioner? Det kommer en dag till en förändring. Resten av världen vet. Det är nästan bara Sverige kvar.

2) Stanna upp och lyssna in vad jag behövde. När det gällde vad jag åt, hur jag sov samt vem eller vilka jag orkade umgås med.  

3) Göra slut med det som inte befrämjande min läkning. Som tex pressen från Försäkringskassan. Jag sa helt enkelt att jag var frisk och inte behövde dom längre. På ett sätt jättedumt med tanke på sjukpenningen. Men det finns en plånbok som är många gånger viktigare. Min energiplånbok. Det kostade mig alldeles för mycket att tjafsa med handläggaren. Fylla i papper hit och dit eller göra uppgifter på nätet. Att säga tack och adjö till dom gjorde att jag istället kunde ägna mig åt mitt företag och yrke. Arbeta lite, lite när det funkade och vila när det behövdes. Utan att behöva anmäla eller diskutera med någon annan. 

4) Utöver alla behandlingar av Osteopater tog jag tiden till hjälp och tillät läkeprocessen att jobba i sin takt. I samklang med min inre resa i utveckling som krävs för att acceptera vad jag gick igenom. Genom meditation och tid att vara i stillhet fick det landa så sakteliga.

5) Meditation och yoga (först Mediyoga och sedemera Sensing yoga) hjälpte mig mycket längs vägen. 

6) Resan att iaktta och vara närvarande tror jag är väldigt befrämjande för läkningen. Till motsats till rädsla och ifrågasättandet som lätt kan bli när man inte mår prima. 

7) De känslomässiga “blokeringarna” eller utmaningarna har jag mött och “hållt om” genom EFT och Havening (Mer om vad detta är, nedan i tipsen)

Att ha helhetsperspektivet på hälsa och ta behandlingar hos andra än det vår sjukvård erbjuder ger så mycket bredare möjligheter till upplevd god hälsa. Fler behöver förstå de grundläggande sambanden som människokroppen är. Att kropp, själ och tanke är ett. Att vi har en självläkande förmåga. Att det finns hjälp.

Idag är jag så gott som helt återställd. Jag har lärt mig massor och jag fortsätter så. Något bland det viktigaste med att få lov att vara människa känner jag är att sätta gränser och att vara sann mot mig själv. Då kan jag ge det jag är här för att ge.

Tålamodet är den största utmaningen.

Tips till dig som har en liknande upplevelse

1. Be om hjälp med praktiska och administrativa uppgifter.
2. Sök Osteopat och Fortsätt gå på regelbundna behandlingar. Trivs du inte med den ena så prova en annan, Osteopater är också individer 😉
3. Tillåt dig att bejaka pausen i livet och lyssna in i Stillheten vad det ska betyda att du hamnat här just nu.
4. Prioritera tid i naturen.
5. Låt läkning ta sin tid och plats.

Fler konkreta tips

• Regelbundna tider för mat och sömn. Jag tror att när kroppen utsätts för den stora utmaningen i att läka så är det extra viktigt med rutiner som är snälla och goda. Jag började sova i eget rum för att försäkra mig om att inte bli störd på natten och garantera högsta sömnkvalité. Vi läker så fint under sömnen så det blev oerhört viktigt för mig att komma iordning med det.
• Tapping el EFT (emotional freedom teqnique). Jag använder mig utav Tapping eller EFT för att lätta på känslomässiga spänningar. Metoden är lätt att lära och effektiv. I perioder har jag gjort som en kur på en gång per dag i sju dagar med ett specifikt ämne/affirmation. Tex: “Jag är trygg. Jag är harmonisk, Jag är hel” (se video här nedanför, och vi har även ett enkelt exempel i podden: https://4health.se/182-stressreducering-med-mindful-tapping-markus-greus)
• Havening har samma syfte som EFT/tapping men känns på ett annat sätt. Kanske lite mer stilla och lugnt genom strykningar. Prova och känn vad du gillar bäst. (se bild ovan)
• Äta så bra du kan och vill. Jag tror på att vi är vad vi äter och att det kostar på att läka vävnader som varit och är under stress. Så bra näring är viktigt. Vatten, vitaminer och mineraler, fettsyror. Jag tog hjälp av olika kunniga näringspålästa.
• Lyssna till magkänslan och följ ditt hjärta. Att meditera och vara närvarande i stunden för en bättre kontakt med sitt eget bästa är viktigt. Är du inte van vid meditation finns det ju massor att ta del av i appar, på youtube etc. Men ett enkelt tips här; Sätt dig bara och se på horisonten. Ta in och förundras över naturen. Att låta blicken vila på horisonten är läkande enligt Kinesisk medicin.

En enkel meditation till dig

Sätt dig i stillhet och föreställ dig att du nås av ljuset från universum. Låt det fylla dig och fortsätta rakt ner och genom dig. Det väcker moder jords varma röda energi att stiga upp längs rötter upp till dig. Fyller dig.

Låt nu ljuset och den röda, varma jord energin blandas till ett rosa ljus/färg. Du fylls och den ryms inte längre innanför din hud utan brer ut sig. Utanför och runt omkring dig.

Sitt bara nu kvar och njut av kärleken och tacksamheten.

Idag, sju år senare

Nu är det 7 år sedan. Jag är så tacksam för vad jag upplevt. Jag vill inte vara utan erfarenheten. Det har gjort mig till en bättre Osteopat, mamma och människa över lag. Det har varit en spännande och intressant resa i personlig utveckling, ödmjukhet och förståelse. Att inifrån uppleva det jag hört som Osteopat så många patienter berätta genom åren. Att med min bakgrund som är förankrad i den komplementärmedicinska världen nu möta dessa motsatser var oerhört intressant. Bemötanden och metoder som tyvärr inte på något sätt hjälpte mig i rätt riktning. Slöseri med tid och resurser. 

Envis som jag är har jag ändå klarat av att fortsätta som egen företagare. Alternativet fanns inte i min värld. Min absoluta önskan var att kunna fortsätta som Osteopat. Jag fick försiktigt prova med en patient om dagen och sakta öka på. Hjärntröttheten som följde på hjärnskakningen blev min stora utmaning.

Jag har varit tvungen att ideligen granska hur jag kan förfina, skala av och förenkla för min hjärnas skull och för att kunna ge och göra det jag är ämnat att göra här på jorden.

Jag fick forma om min verksamhet helt. Det vackra huset vi byggde för Yogagrupper, konferens och behandlingar blev övermäktigt med min reducerade energi. Den sorgeprocessen tog sin tid. Idag har jag ett litet rum på stan för behandlingar och bara älskar det också. Var tid har sitt.

Jag får ofta frågan “Rider du fortfarande”? Det där har jag insett nu att det har stressat mig väldigt. För inte längesedan, under ett meditation- och yoga-“pass” med mig själv, så kom det så starkt till mig att jag har kämpat så ofantligt mycket med just detta. Att jag tvunget skulle våga igen. Jag sa till mig själv där och då i den stunden på mattan; “Det är ok, jag måste ingenting.”

Så nej, nu har jag slutit fred med det. Jag sitter inte upp på hästen. Inte just nu iallafall. Vi umgås och jag älskar min häst. Hon (Inte han jag ramlade av. Han är dessvärre inte i vår dimension längre. Jag har en ny fin vän.) har sina trauman och jag har mina och vi läker. Det är fint. Jag har förändrats och jag är annorlunda nu. Jag omfamnar den och där jag är idag.

Med kärlek
Ann Wikström annwikstrom.se