hormoner

Nu har vi gått igenom hur stress och flyktbeteende är kopplat till förlossningen/ födelseprocessen och vilka verktyg man kan använda för att få en så positiv och avslappnad förlossning som möjligt. Det här blir det sista inlägget i serien. Dels för att sammanfatta specifikt vad man kan göra under olika delar av en förlossning, dels för att beskriva hur en partner/medföljare kan hjälpa till.

Om vi börjar med din medföljare så kan han/hon förutom att andas med dig, påminna dig om att slappna av, räta ut stressryynkor i pannan etc även hjälpa dig med hjälp av massage och beröring. Massage/beröring påverkar nämligen genom att:

• Dra ner energin från hjärnan till kroppen så att du blir mer närvarande i kroppen
• Frigöra smärtlindrande, lugn- och rohormoner (oxytocin), vilka också kan sätta mer fart på förlossningen
• Medföljaren kan känna om du är spänd och hjälpa dig att slappna av
• Beröring och smärta går via nervbanor till hjärnan. Om de sker samtidigt hämmar beröring smärtmekanismen. Man brukar prata om en “port” som inte kan släppa igenom allt samtidigt. Det kan alltså lindra smärtan
• Närhet gör det svårare att känna negativa känslor

Massagetekniker som kan vara bra att använda är:

• Att massera uppifrån och ner
• Med öppen handflata, dra med handen med hårt tryck
• Eller med kupad hand över nacke och armar, rumpa och lår (krama-släpp-krama…)
• Även lätt så kallad fjärilsmassage över ljumskar, mage el dyl kan hjälpa mot smärtan
• Handloven hårt i cirklar över korsrygg kan hjälpa mot spänningar och smärta där

Ha gärna ett tecken för tex sluta prata eller sluta massera eller dylikt – lyft handen tex så slipper du prata. Ha även ett tecken för när värken börjar så att din partner är med och kan hjälpa dig från sekund ett

Men för att sammanfatta verktygen och sätta dem i ett sammanhang kan man göra så här:

• Under latensfasen
  • Under värkarna: använd verktygen för att andas och slappna av
  • Mellan värkarna: distrahera dig. Gör ”vanliga” saker och försök få vila
• Under den aktiva öppningsfasen
  • Ta en värk i taget
    • Andas mjukt och ljudlöst genom värken. Avsluta var värk med en suck så att du slappnar av
    • Släpp ner kroppen: axlar, käke, och tänk tung
    • Ljud under utandning om du vill/behöver
    • I slutet av fasen: om du känner att ”nej” så säg/tänk ”ja”
• Under krystfasen
  • Känn framförallt känslan av tyngd
  • Sjunk ner med rumpan mot hälarna om du tex står på knä
  • Använd tex ordet ner (som ett ljud under utandningen)
  • Om du låser dig och håller emot, säg ja för att vända tankemönstret
  • För att bli avslappnad i bäckenbotten: tänk att du andas ut genom underlivet
  • Var helt passiv tills det inte går att låta bli att trycka på så att du känner kroppens impulser
  • Stanna upp en stund och känn vad som händer när du bara väntar. Då får vävnaden den tid den behöver för att töjas och man får kontakt med krystimpulserna (detta är såklart annorlunda om du har svaga värkar – lyssna på barnmorskan)
  • Försök stå ut med trycket utan att hålla emot
  • Hitta rätt muskler i krystningen genom att: 
    • Ljud med mörk röst med stängd mun
    • Tänk trycka ut tampong istället för att bajsa

Slutligen: Om det känns oändligt – ta en värk i taget (eller vid stress/oro – en situation i taget). Klara bara den här värken just nu, den tar dig ett steg närmare målet. Du har klarat alla dessa värkar och behöver aldrig mer behöva klara just dem!

Hoppas att inläggen kommer till nytta för någon. Om inte för dig som är förlossningsrädd, så kanske för dig som tampas med stress och oro i vardagen. Ta hand om er!!

Här kommer fortsättningen på https://4health.se/foda-utan-radsla-del-1

Anledningen att det är så viktigt att inte gå in i födelseförloppet skräckslagen är att rädsla för kroppen är stress – precis som vilken annan stress som helst. Och stress innebär i våra evolutionära gener att kroppen tror att den ska fly från en björn. Fly från en björn!, säger kroppen. Då passar det minsann och da inte så bra om det kommer ut en unge precis nu. Dags att avstanna födelseförloppet. Och det är ju inte så bra om man redan är rädd för att föda – då blir det kanske en utdragen förlossning där du inte orkar i slutet.

Det här har jag skrivit tidigare om gällande stress – allt som inte behövs eller är bra för tillfället, medan man flyr, stängs av vid stress: immunförsvaret sätts ned, matsmältningsfunktionen etc. Och så just födandet. Livmodern är glatt muskulatur, dvs icke viljestyrd muskulatur som är del av det så kallade autonoma nervsystemet. Det autonoma nervsystemet är mycket känsligt för rädsla och negativa känslor.

Kan man istället försöka göra tvärtom – skratta tex, så frisätts bl.a. oxytocin och endorfiner som både ger smärtlindring och påskyndar födandet. Oxytocin är det lugn-och-ro-hormon som driver värkarbetet. Det gör att känner du dig trygg så frisätts oxytocin, men tvärtom också – förlossningen fortgår inte om du är otrygg. (oxytocin kan även stimuleras av beröring som massage)

Det är alltså bra om man kan hitta tekniker som får en mindre rädd och som motverkar stressreaktionen. Ett sådant verktyg är andning, vilket jag skrivit om tidigare här: https://4health.se/nervsystemet-och-varfor-andningsovningar-funkar-mot-stress och även här https://4health.se/halsa-andas-mindre
Andningsövningar relaterat till förlossning och stress/rädsla kommer jag att skriva lite mer konkret om hur man kan göra i denna serie av inlägg – tillsammans med andra verktyg man kan använda sig av.

En annan viktig del i detta är att förstå födelseprocessen och varför det som händer händer, varför smärtan är där etc.

Det “bästa” med smärtan under en förlossning är att den inte är konstant, utan pågår under själva värken. En värk värk är en vågrörelse som pågår ca 60 sekunder (beroende på när under förlossningen) och har sin peak mitt i, dvs efter ca 30 sekunder, för att sedan avta. Det gäller alltså bara att klara att stå ut under denna tid, sedan är det över och man har klarat ytterligare en värk.

Smärtan under en förlossning är ju också positiv smärta som indikerar en positiv fysiologisk förändring. Smärtan kommer framförallt från livmodermunnens många smärtreceptorer när denna vidgar sig under öppningsskedet. Man behöver alltså inte vara rädd eftersom man vet varför smärtan är där. Det är annorlunda från den smärta man upplever vid skada, vilket är en destruktiv och ihållande smärta. Dessutom kan man ibland vara rädd för att man inte vet exakt varför det gör ont, men det är alltså inte fallet när man föder.

Det handlar också om att kunna släppa kontrollen och tillåta förlossningsprocessen att ske. För att kunna göra detta bör man också förstå sin egen rädsla. Vad är jag rädd för? Rädsla kan man tex ha för:

• Smärta
• Kontrollförlust
• Komplikationer
• Medicinska ingrepp
• Bristningar
• Utdragen förlossning

Hittar du det du är rädd för kan du också ta reda på mer om hur du motverkar just det eller bara för att få bättre förståelse och kontroll. Om du tex är rädd för ingrepp så få förklarat hur de olika ingreppen går till, be att få se operationssal etc.  Är du rädd för en utdragen förlossning  så gäller det att ”skruva ner adrenalinknappen” och försöka vila och sova under delar av förlossningen.

För att undvika omfattande bristningar, vilket är det jag själv mest är orolig för, så se till att få hjälp och stöd så att du inte blir rädd och stressad, då är det större chans att vävnader låter töja sig som de ska. Rädsla gör nämligen att muskler drar ihop sig. Rädsla påverkar musklernas elasticitet negativt. Låt också utdrivningsskedet ta tid (be barnmorskan om hjälp och guidning här och berätta att du vill ta det lugnt)

Du kan också söka efter positiva förebilder. Be dem du känner som haft en positiv eller enkel förlossning att berätta mer i detalj om den.

Du kan själv läsa på om de olika skedena i en förlossning, och jag kommer i kommande delar skriva mer om hur man kan använda olika verktyg, men kort sammanfattat så tänk på följande

• Trötta ej ut dig under latensfasen (första fasen när värkarna kommer sällan och oregelbundet) genom att räkna varenda värk mm. Gör ngt annat. Försök att vila och sova om det går. Då har du kraft kvar när det behövs i slutet
• Aktiv Öppningsfas (fas två, med regelbundna mer ihållande värkar) – Försök att bara vara. Ta en värk i taget. Man behöver ej prestera/göra ngt. Det som händer under värkarna är att livmodermunnen öppnar sig
• Krystfas (fas tre, när barnet ska ut – detta är oftast den lilla delen av förlossningen) – följ med. Håll inte emot om det känns som man bajsar på sig. Men också – Stanna upp en stund och känn vad som händer när man bara väntar. Då får vävnaden den tid den behöver för att töjas och man får kontakt med sina krystimpulser

I kommande del eller delar fortsätter vi med hur man kan skapa lugn och trygghet med olika verktyg. De här inläggen bygger på Susanna Helis bok Föda utan rädsla – Läs den!