Search Results for: alger

Jodtillskott eller inte?

Det diskuteras mycket huruvida man bör ta jod eller inte. Och särskilt gäller detta vid sköldkörtelsjukdomar. Jod har fått oförtjänt dåligt rykte i samband med sköldkörtelsjukdom. Det handlar dock inte om att det inte finns ett behov av jod i dessa personer – bara att det gäller att göra saker i rätt ordning och på rätt sätt.

Jod kommer nämligen dels med stor sannolikhet att sätta igång en detoxreaktion, och dels behöver din kropp ett antal andra ämnen som samverkar med jod för att klara av större doser jodtillskott.

Faktiskt så botade man struma i Kina redan för 3000 år sedan genom att ge jodrika alger.

Det finns många världen runt som vittnar om fantastiska hälsofördelar med stora doser jod hela tiden. De följer något som ofta kallas för jodprotokollet (kommer till detta strax). Personligen är jag lite mer försiktig, men tror att det är bra att ta lite större doser periodvis för att låta kroppen fylla på med jod och göra sig av med halogener som brom och fluor. Och däremellan använda relativt stora mängder av matbaserade produkter i form av kelp och andra alger. Och för den som drabbas av sjukdom, som t.ex. bröstcancer, kan det vara värt att testa större doser både invärtes och utvärtes.

De tillskott jag skriver om i inlägget går bl.a. att hitta här: https://www.naturshopen.se/halsa-kosttillskott/anvandningsomrade/jodprotokollet (uppdatering: rabattkod sparre ger rabatt hos Naturshopen)

Varför behöver du jod?

Kort sagt – jod är viktigt för många av kroppens funktioner, vilket jag kommer till. Och problemet är dels att vi har för lite jod i vår mat och dels att det finns toxiner som konkurrerar med jod i kroppen. Jag kommer även till detta.

Av det jod som finns i kroppen finns största delen i sköldkörteln och i musklerna. Dessutom finns det i hud och skelett samt i organ som äggstockar, bröstkörtlar, prostata och nervsystem. Kroppen har inget direkt sätt att återuppta eller lagra jod på. Därför är tillräcklig tillförsel viktig.

Jod ingår i våra sköldkörtelhormoner, kroppens “gaspedal”, men är nödvändigt för en korrekt funktion av många av kroppens organ och vävnader, inklusive bröst, bukspottkörtel, hjärna mm. Musklerna och hjärnan behöver jod. Normal funktion av hormoner i kroppen kräver jod.

Jodbrist kan leda till diverse symtom, inklusive hjärndimma, fibromyalgi, fibrocystiska bröst, hypotyreos och mycket annat. Några studier har visat att jodbrist leder till en högre risk att utveckla olika cancerformer, särskilt bröst-, prostata- och äggstockscancer. Och cancerpatienter har ofta allvarlig jodbrist. En del av mina klienter får också besvär med insomning (sömnen alltså) vid jodbrist.

Jod kan även användas mot infektioner, inklusive virusinfektioner. Den som har djur känner ofta till att man använder antiseptiska salvor med jod på sår etc.

Jodbrist anses vara den främsta anledningen till att man får sköldkörtelbesvär som hypotyreos, och möjligen även hypertyreos. Men det verkar vara involverat i många andra sjukdomstillstånd, vilka jag kommer till nedan.

De flesta har jodbrist (bortsett från människor som bor i Japan, och möjligen även på Island). Dr Guy Abrahams, en ledande forskare på jod, anser att ett dagligt intag för att försörja hela kroppen bör vara 13 mg per dag för kvinnor. Enligt honom behöver sköldkörteln 6 mg, brösten 5 mg och övriga kroppen 2 mg. Detta är alltså långt över rekommenderat dagligt intag, RDI, vilket ligger på 150 mikrogram per dag. (1000 mcg = 1 mg)

Hur var det med toxiner då?

Jo, giftiga halider / halogener, inklusive fluor, men inte minst brom, har en liknande struktur som jod. Dessa ämnen kan därför hindra jod i kroppen. Det tar helt enkelt jodets plats.

Tillskott av jod kan fylla på med jod samtidigt som det hjälper kroppen att göra sig av med gifter.

Jod, fluor, brom och klor tillhör samma grupp i periodiska systemet – de är alla halogener. De är alltså väldigt lika varandra, vilket gör att fluor, brom och klor fäster på de receptorer på cellerna som är avsedda för jod. Om man då samtidigt får i sig för lite jod, så får de funktioner i kroppen som kräver jod sämre funktion, inte minst gäller detta sköldkörteln, vars hormoner byggs av jod.

Jag har skrivit en del tidigare om problem med fluor (https://4health.se/?s=fluor). Hur det kan påverka sköldkörtelns funktion, att det kan vara kopplat till cancer och ha effekter på hjärnans utveckling. Fluor verkar även kunna orsaka inflammationer i leder, med symptom som vid många reumatiska sjukdomar.

Men brom / bromid verkar vara den allra största boven i dramat.

Brom används som flamskyddsmedel i och på många föremål du stöter på i din vardag. Dessa inkluderar bl.a. möbler, madrasser, kläder, mattor, datorer, mobiltelefoner och bilar. Brom kan till och med finnas i mat, i vissa bakverk som innehåller bromerat mjöl eller en del vegetabilisk olja samt citrusbaserad läsk. I många år användes det i form av metylbromid som bekämpningsmedel på jordgubbar.

Jod är nödvändigt för något som kallas P53, en så kallad tumour supressing gene. Utan jod (och selen) har vi därför inte optimal funktion när det gäller att eliminera cancerceller och andra abnormala celler från kroppen.

Att tillföra jod i tillräcklig mängd gör att vi kan avgifta kroppen/cellerna från fluor, brom och klor. Det kan även vara till hjälp när kroppen gör sig av med andra gifter, tex kvicksilver.

Brom i kroppen -och även vid avgiftning av brom – kan ge en rad symtom; allt från ryckningar i ögonlock, domningar, stickningar till nedstämdhet och oro. Det kan ge hudutslag och reaktioner, håravfall, ledvärk, metallisk smak eller torr mun, rinnande näsa, konstig känsla när man sväljer, konstig kroppslukt (i svett, urin mm, grekiskans bromos betyder stank), drömmar mm.

Jod som skydd mot sjukdom

Jod verkar särskilt intressant vid cancer, inte minst bröstcancer. I en studie från 2017 tittade forskare på urinhalter av jod hos patienter med olika former av cancer. De flesta av cancerpatienterna led av allvarlig jodbrist. 88% led av grav jodbrist, jodkoncentrationer i urin som är mindre än 20 μg/L. Och av resterande patienter hade de flesta måttlig eller mild jodbrist (https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/28441792/).

Jodbrist associeras särskilt med ökad risk för cancertyper som har receptorer för sköldkörtelhormoner. Detta inkluderar t.ex. bröstcancer, sköldkörtelcancer och magcancer. Ökat jodintag i områden med jodbrist minskar fall av magcancer.

Tillförsel av jod kan öka programmerad celldöd (apoptos) i bröstcancerceller (50 mg jod per dag) och även i prostatacancerceller.

En studie från 2003 visade att jod även fick lungcancerceller att genomgå programmerad celldöd (apoptos) (https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/12941836/)

I länder med högt intag av jod i maten, som i Japan och på Island, är det färre som drabbas av struma (förstorad sköldkörtel) och bröstcancer. I Japan är jodkonsumtionen 13,8 milligram per dag (jämfört med RDI på 150 mikrogram, som verkar vara långt ifrån optimalt).

Jodbrist orsakar fibrös vävnad, vilket är vanligast i brösten. Jodbrist har kopplats till fibrocystisk bröstsjukdom, och fibrocystisk vävnad kan omvandlas till normal vävnad av behandling med jod. Jodbrist kan också orsaka cystor på äggstockar.

Brist på jod i magsäckens celler kan leda till brist på saltsyra, vilket gör att man inte aktiverar matsmältningsenzymer, inte bryter ner maten och därmed får sämre näringsupptag. Detta kan dessutom göra att mat ligger för länge i tarmen, vilket kan ge tillväxt av oönskade mikrober eller SIBO/ IBS. Saltsyran behövs dessutom som skydd mot patogener. (https://4health.se/188-magsyra-och-sanningen-om-sura-uppstotningar ) Jod ger skydd mot bakterietillväxt i mage/tarm, såsom mot bakterien Helicobacter pylori.

Jod kan dessutom minska behovet av insulin hos diabetespatienter.

Jag återkommer till just bröstcancer eftersom jod verkar vara extra viktigt för att förebygga detta. Jod har visat sig vara effektivt vid både förebyggande och behandling av bröstcancer.

Studier visar att jodbrist ökar risk för bröstcancer. Jod har en antiproliferativ effekt på bröstcancerceller (vilket betyder att cancerceller inte förökar sig). Det verkar även antiinflammatoriskt och hjälper med apoptos (programmerad celldöd hos skadade celler).…”its probable role in prevention of cancers through its antioxidant, antiinflammatory, prodifferentiating, and proapoptotic effects. This is particularly evident with stomach and breast cancers but may be relevant for many other cancers that have yet to be substantially studied”

Dr David Brownstein, känd jodexpert som också är läkare och forskare, beskriver i sin bok ett antal fallstudier där kvinnor med bröstcancer blev cancerfria genom att ta tillskott av jod. Kvinnorna tog 50 mg jod dagligen (väldigt hög dos), och alla blev senare friskförklarade. Jag har också hört om fallstudier där man framgångsrikt applicerar jod även utvärtes på brösten, samtidigt som man tar det oralt, som tillskott.

Det rekommenderade dagliga intaget för jod är alltså bara 150 mikrogram (mcg). Små mängder jod tillsätts ofta till vanligt bordsalt för att säkerställa att vi får i oss denna mängd. Men det finns läkare och forskare som menar att denna mängd jod är för låg. Inte minst för att skydda mot sjukdomar som cancer. Och dessutom verkar inte den form du får i dig via jodiserat salt vara den bästa.

Dr. Guy Abraham skriver i sin bok att jod kan konsumeras säkert i nivåer upp till 100 000 gånger högre än RDI…

Att ta jod i terapeutisk dos på minst 12,5 mg dagligen kan förhindra och till och med vända olika sjukdomstillstånd, enligt Dr Abraham , Dr Brownstein mfl. Dessa inkluderar hypotyreoidism (underfunktion i sköldkörteln), fibrocystisk sjukdom, diabetes, migrän, bröstnoduler, cystor, fibromyalgi mm.

Jod i maten

Jod finns rikligt i tång, fisk och skaldjur, dvs livsmedel från havet. Bortsett från i länder som Japan, där man får i sig 10-15 mg jod dagligen (milligram är alltså 1000 ggr så mycket som mikrogram, mcg) så konsumerar vi väldigt lite av dessa livsmedel och får också i oss väldigt små mängder jod. Lägg till detta att vi också utsätts för gifter som hindrar det lilla jod vi faktiskt får i oss.

Tillskott av jod och att ta jod på rätt sätt (jodprotokollet)

Om du bestämmer dig för att ta tillskott av jod, så var noga med att välja rätt sorts jod. Använd inte lösningar som är avsedda för utvärtes bruk, och välj jod som innehåller både jodid och jod. Förklarar mer snart.

Det viktigaste när du tar tillskott av jod är att du samtidigt tar selen och använder rikligt av oraffinerat salt.

En anledning till att man avråder från jod vid autoimmun sköldkörtelsjukdom är att det finns studier som tittat på effekten av jodiseringen av salt i delar av världen där man har jodbrist. Efter att man jodiserat saltet, så har man kunnat se en ökning av fall med Hashimotos. I dessa länder har man dock även selenbrist. Selen är mycket viktigt för sköldkörteln, för produktionen av sköldkörtelhormon och omvandlingen mellan sköldkörtelhormonerna T4 och T3.

En bra form av selen är den på bilden, Se-Methyl L-Selenocysteine (Finns t.ex. här https://www.naturshopen.se/life-extension-se-methyl-l-selenocysteine) . Du bör också använda ett oraffinerat havssalt. Förutom alla andra viktiga effekter av salt, så hjälper saltet kroppen att föra ut de gifter som jod frigör. Gifterna utgörs av framförallt av halogener som brom och fluor. Det vita havssalt du köper i matvaruaffären är raffinerat. Oraffinerat grått salt är tex Celtic som på bilden (Finns t.ex. här: https://www.naturshopen.se/celtic-havssalt-grovmalet-454-gram ) . Börja gärna att använda selen och salt ett par veckor innan du inför jodtillskott.

Du bör också ta magnesium som tillskott (detta är ett av få tillskott “alla” bör ta, lyssna på mina podcastavsnitt med Morley Robbins för mer information. Börja med 218: https://4health.se/218-morley-robbins-magnesium-mineralerna-i-din-kropp-1 ).
(Här finns bra former: https://www.naturshopen.se/catalogsearch/result/?q=magnesium )

C-vitamin är ett annat ämne som är viktigt vid användning av jod. Personligen rekommenderar jag inte askorbinsyra i någon form för långvarigt bruk (dvs inte heller syraneutral askorbat eller liposomalt C-vitamin, vilka alla är former av askorbinsyra). Det bästa är att ta matbaserat tillskott av C-vitamin (som det på bilden): https://4health.se/askorbinsyra-vs-c-vitamin
(Finns t.ex. här: https://www.naturshopen.se/dr-wolz-acerola-vitamin-c-citrusflavonoider)

B-vitaminer är också viktiga. Ät mycket inälvsmat som lever och mörkgröna grönsaker.

Jod bör man sedan använda som en kombination av jod och jodid i så kallad Lugols lösning. (Finns t.ex. här: https://www.naturshopen.se/lugols-solution-30ml)

En del rekommenderar att börja direkt med 2 droppar, vilket motsvarar 12,5 mg totalt jod (jod+jodid). Man menar att för lite jod kan ge en negativ reaktion. Cellerna i sköldkörteln klarar att producera hormoner med mycket mindre mängd jod, men att cellerna i andra organ måste ha ytterligare jod för att även kunna producera jodlipider, som används för allt från celldelning till skydd mot inflammation och cancer. Notera att RDI endast ligger på 150 mcg. Detta är dock som sagt troligtvis långt från optimalt intag och långt under de doser man får i sig hela livet i länder som tex Japan. Kontentan är i alla fall att jodupptag/intag upp till en viss dos går främst till sköldkörteln. Vid högre doser går jodet till övriga depåer, som t.ex. bröst.

När jag tar jod tar jag det med dagens första mål mat. 1-2 droppar blandat med lite vatten. Med mat för att det är lite skarpt för magen. På förmiddagen för att det kan ha en uppiggande effekt. En del rekommenderar också att man inte tar sitt C-vitamin och andra antioxidanter vid samma tidpunkt som jod. Man menar att det reagerar med elementärt jod så att allt jod omvandlas till jodid. Kroppen behöver båda formerna. Jodid för sköldkörteln, jod för bröst och organ.

En del trappar upp jod gradvis ända upp till 50 mg per dag. Jag är själv försiktig med kontinuerlig användning av sådana megadoser, men anekdoter visar att det hjälpt bl.a. bröstcancerpatienter, MS-patienter och sköldkörtelpatienter. Vid bröstcancer kan det även vara värt att använda jod i form av Lugol’s lösning utvärtes på brösten.

Vill man använda jod mot allvarlig tarminfektion som salmonella har jag hört att man kan använda Lugols så här: sex droppar Lugols jod i ett halvt glas vatten fyra gånger om dagen, efter måltid och vid läggdags i 3 dagar, sedan efter behov.

Om du upplever reaktioner när du tar jod så beror det med stor sannolikt på den kraftiga detox-effekt jod har – inte minst när det gäller brom. Dessutom är det antimikrobiellt och kan ge “die-off” symtom om du har elakingar i din tarm (dysbios med överväxt av sämre bakterier eller jästsvamp som candida). Du kan då minska intaget av jod eller pulsdosera, dvs pausa jodet ett par dagar ibland men dessa dagar fortsätta med salt, selen mm; så att kroppen och levern hinner med. Du kan då också använda dig av något som kallas för Salt Loading Protocol / saltbelastningsprotokollet:

• Utför saltprotokollet om du upplever avgiftningssymptom med jodtillskott. Använd i upp till 3 dagar. Fortsätter symtomen så minska mängden jod.
• Ta 1/2 tsk oraffinerat salt, tex Celtic, i 1/2 glas varmt/ ljummet vatten. Drick detta följt av ett stort glas vatten.
  Upprepa vid behov. Upp till var 30-45 minuter tills du kissar.
• Saltet binder till bromiden och hjälper kroppen att transportera ut den via njurarna.

Bästa livsmedelskällorna för jod är mat från havet i form av alger, skaldjur och fisk. Kombu, arame, dulse och kelp. Fisk som kolja, vittling och sill.

Är du mer intresserad av jod så kan du titta på det arbete som Dr David Brownstein gör. Även boken “Iodine Crisis” av Lynne Farrow är läsvärd.

Mer om Lugols lösning

Saxat ur en artikel om just Lugols jodlösning i Läkartidningen av Jan Calissendorff, överläkare, kliniken för endokrinologi, metabolism och diabetes, Karolinska universitetssjukhuset:

En fransk läkare och hans användbara lösning

Arbetet med en vetenskaplig artikel om »Lugols lösning« gav endokrinologen Jan Calissendorff anledning att intressera sig för läkaren bakom en 1800-talsuppfinning som visar sig ha flera användningsområden än i dag.

Jean Guillaume August Lugol (1786–1851) …. Han tog läkarexamen i Paris 1812, och verkade där som läkare på Hôpital Saint-Louis från 1819 till sin död.

Hans stora intresse var skrofler, en samlingsterm för tuberkulös lymfkörtelförstoring, ….. Skrofler var i många år känt som »den kungliga sjukdomen«, eftersom de som led av den sades kunna bli botade av en kunglig beröring.

Lugol har mest låtit tala om sig för den jodlösning han sammanställde mot skro­fler, vid en tid långt före bakteriologins framväxt …

Den jodlösning som Lugol sammanställde består av 5 procent jod, 10 procent kaliumjodid och destillerat vatten. Effekten mot tuberkulos blev en besvikelse. Lösningen har därefter använts – och används – i en rad olika sammanhang. Den fungerar inom antiseptiken, dels i tvättdukar, dels inom dentalvården.

Inför vävnadsprov av misstänkt malignitet har lösningen också använts. Om preparat från esofagus blir ofärgat av Lugols lösning talar det för ett område med skivepitelcancer; dysplasi färgar till liten del. Vid båda tillstånden ses skarp gräns mot omgivande frisk vävnad. Demarkationsgränsen beror på abrupt eller gradvis skillnad i glykogeninnehållande friska celler jämfört med celler som inte innehåller glykogen.

Ett liknande användningsområde är gynekologin. Även här används färgning av abnormt epitel i vagina och cervix diagnostiskt, Schillers test. Normalt epitel i denna region innehåller glykogen och färgas mörkbrunt av jodlösning. Abnormt epitel innehåller inte glykogen och något färg­omslag ses inte, och områden utan färgomslag kan väljas för vävnadsprov. Testet är inte specifikt eftersom även inflammation, ulcerationer och keratotiska lesioner kan sakna färgomslag.

Inom endokrinologin och endokrinkirurgin används fortfarande Lugols lösning. Det stora jodinnehållet medför att jod tas upp i tyreoidea. Hos patienter med hypertyreos på bas av Graves sjukdom medför det paradoxalt en övergående hämning av hormonsyntes, Wolff–Chaikoff-effekten. Hos patienter med nodulär struma kan tvärtom hypertyreos utvecklas då körteln laddas med jod. Redan på 1920-talet introducerades behandling med Lugols lösning inför tyreoidektomi vid Graves sjukdom. Komplikationer minskade påtagligt. Detta blev standard fram till introduktionen av tyreostatika vilket nu ofta är första behandling vid Graves sjukdom, både som möjlig bot och som förbehandling inför operation. Även radiojodterapins introduktion har minskat användningen av Lugols lösning. Internationellt används jod mer; i amerikanska riktlinjer rekommenderas förbehandling med Lugols lösning inför operation av Graves sjukdom, men vetenskapliga evidens för detta är ifrågasatta. 

Anekdotiskt har kirurger talat sig varma för att det är lättare att operera pati­enter som är förbehandlade med Lugols lösning. Det finns nu också stöd för att blödningar blir mindre. Mekanismen på kärlsidan har föreslagits vara via minskad angiogenes och minskat blodflöde via minskade nivåer av IL-16 och VEGF, som båda reduceras signifikant av Lugols lösning. Exakt hur detta hänger ihop är ännu oklart, snart 200 år efter det att monsieur Lugol blandade ihop sin lösning.

https://lakartidningen.se/aktuellt/kultur-2/2017/11/en-fransk-lakare-och-hans-anvandbara-losning/

Med textbidrag från bl.a. Leif Kring