Search Results for: kolloidalt silver

I en artikel som uppmärksammades nu i veckan, men som är några år gammal, beskriver man hur Astrid Lindgrens Barnsjukhus sedan många år använder sig av en behandlingsmetod med silverjoner i förbanden på brännskador. Förbanden avger silverjoner i såret som gör att risken för infektioner minskar dramatiskt. Färre infektioner, mindre antibiotika och kortare vårdtid visar siffrorna från sjukhuset.

Sedan läkarna började använda silverförbanden så minskade vårdtiden från elva till två dygn. Samtidigt har antibiotika användningen kunnat sänkas med hela två tredjedelar för de svårast skadade patienterna.

Förutom att minska barnens lidande har silverbehandlingen lett till att landstinget sparar drygt 40 tusen kronor per inlagd patient. Dessutom har ingen av patienterna drabbats av livshotande infektioner sedan metoden introducerades.

Jag får ofta frågor om joniserat eller kolloidalt silver och om man ska ta det invärtes/ oralt regelbundet. Jag är själv skeptiskt till sådan regelbunden användning av det eftersom jag inte besitter tillräckligt med kunskap om det och det potentiellt påverkar tarmfloran, dvs även tar kål på “goda bakterier”. Men som utvärtes behandlingsmetod, och eventuellt även invärtes vid behov, kan det säkerligen fungera.

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/alla-tjanar-pa-silverplastren-revolution-i-varden-av-brannskadade

Fästingen är på väg att bli ett av de allra största hoten mot den svenska folkhälsan varnar Folkhälsomyndigheten. Och jag har länge kallat fästingar för Sveriges farligaste djur. I min erfarenhet är det vanligt att sjuka, med ibland oförklarliga symptom, är drabbade av borrelia (och/eller koinfektioner) eller mögel. Ofta utan att veta om det.
Enligt en ny studie tycks det dessutom vara betydligt fler virus och bakterier som fästingar bär på, än vad som tidigare varit känt. Men känner du din fiende? Här kommer allt du behöver veta om fästingen, och hur du skyddar dig mot den.

• Varför är fästingar farliga
• Lär känna din fiende – fakta om fästingar
• Så fungerar fästingar i förhållande till människor
• Ett växande problem
• Vaccination?
• Hur man skyddar sig
• Om du fått en fästing
• Några av de fästingburna sjukdomarna

Nu börjar fästingsäsongen. Och det ser ut att bli gott om fästingar i år enligt fästingforskare. Fästingsäsongen är som mest intensiv från april till en bit in i juni. Temperaturer över fem grader några dagar i rad är tillräckligt för att fästingarna ska krypa upp ur sin dvala några centimeter under marken. Men framåt högsommar och sensommar tenderar det att bli för torrt för fästingarna, så då minskar risken igen. Men räkna med mycket fästingar hela sommaren pga en mild vinter, förra årets värme samt stora bestånd av smågnagare.

Varför är fästingar farliga

Fästingar är farliga pga de sjukdomsframkallande mikrober de bär på. En stor utmaning för bakterier och virus är att hitta nya varelser att infektera och föröka sig i. Då kan fästingen fungera som en taxi mellan olika värddjur.

Men, som man uttrycker det i en av artiklarna jag refererar till: För oss värddjur påminner fästingarna om en smutsig injektionsnål…

Lär känna din fiende – fakta om fästingar

Fästingarna har utvecklats i omkring 150 miljoner år, ända sedan dinosauriernas tid, och har blivit specialister på att suga blod från olika djur.

För att minska risken att bli upptäckta har fästingar särskilda bedövningsmedel i sin saliv, som de sprutar in i värddjuret. Dessutom har de ämnen som vidgar blodkärlen så att blodflödet hålls igång, och som hindrar blodet från att levra sig. På så vis kan bakterier, virus och andra smittämnen först bli uppsugna från ett djur och sedan följa med fästingens saliv in i nästa.

Och enligt en ny studie tycks det vara betydligt fler virus och bakterier som sprids via fästingar än vad som tidigare varit känt. När forskargruppen analyserade en art av fladdermusfästing från mellersta Sverige upptäckte de att fästingarna bar på hela 16 olika typer av virus, varav 15 inte var beskrivna av vetenskapen sedan tidigare.

Just den fästingarten ger sig främst på fladdermöss. Men det visar hur lite vi egentligen vet om virus, bakterier och fästingöverförda smittor.

I Sverige har endast cirka 20 av jordens uppskattningsvis 900 olika fästingarter påträffats. De flesta är likt fladdermusfästingen inte kända för att bita människor. Men den dominerande art som ger sig på människor, vanlig fästing (Ixodes ricinus), klarar ändå av att på egen hand ställa till med stora problem. 95 % av alla angrepp mot oss människor sker av vanlig fästing.

Vår vanliga fästing är inte lika specialiserad som fladdermusfästingen utan angriper flera hundra olika värddjursarter, bland annat oss människor. Då kan den sprida borrelia, hjärninflammation och flera andra mer eller mindre besvärliga sjukdomar.

Vanlig fästing finns framför allt i områden med halvhögt gräs i närheten av vatten. De sitter gärna i grässtrånas topp eller i låga buskar där de med utsträckta framben lätt kan haka sig fast på ett passerande värddjur.

Fästingar är beroende av fuktighet för sin överlevnad. Eftersom de äter blod relativt sällan får de vanligtvis inte i sig tillräckligt med vätska med födan utan måste ta upp vatten från omgivningen.

När fästingar sitter en bit upp på till exempel ett grässtrå och väntar på ett förbigående värddjur dunstar vätska från dem. Då och då måste de klättra ner och tanka vatten eftersom luftfuktigheten är störst närmast marken.

Fästingar har väldigt få naturliga fiender. Förutom att fåglar tar en och annan fästing, så finns det även parasitstekelarter som angriper dem.

Levnadsförlopp – ägg, larv, nymf, vuxen

Parningen hos den vanliga fästingen äger rum innan honans sista blodmål.

Om blodmåltiden sker på våren eller tidig sommar så kläcks äggen inom en till tre månader. Om blodintaget sker senare på sommaren eller hösten, så övervintrar honan, och äggen läggs följande år. Äggen, 1 000 – 3 000 stycken, läggs på marken i tät vegetation.

Larven blir ca 0,5 mm lång. När den kläcks ur ägget har den 6 ben, och behöver en blodmåltid innan den kan bli nymf. När larven sugit sig full med blod, släpper den taget och ramlar ner på marken. Här ömsar den hud, och övergår till nymf.

Nymfen har 8 ben och blir ca 1 mm lång. Även den behöver ett blodmål innan den ramlar ner på marken, ömsar skinn och övergår till en vuxen fästing.

Den vuxna honan, som även hon har 8 ben, behöver en blodmåltid för att kunna lägga ägg. Däremot behöver den vuxne hanen inte blod.

När honan är befruktad av en hane, och ätit sitt sista stora blodmål, släpper hon taget och faller till marken där hon lägger äggen. Hanen kan para sig flera gånger.

Däggdjur, fåglar och kräldjur, de kan alla angripas av fästingar. Larvernas värddjur är främst möss, sorkar och näbbmöss, men även småfåglar. Eftersom de innehåller mindre fuktighet hinner de inte så högt upp i vegetationen som större fästingar. Därför träffar de oftast bara på mindre djur. Nymferna attackerar något större djur, som harar, katter, hundar – men även människor. Den vuxna honan ger sig på ännu större djur som rådjur, älgar, kossor, hästar, får, hjortar och människor.

Även om själva smittämnena främst kommer från smågnagare och näbbmöss så behövs de stora hjortdjuren för att ge vuxna fästinghonor ett tillräckligt stort sista blodmål innan de kan lägga sina ägg.

Nuförtiden verkar det som om även larver och nymfer angriper människor i allt större omfattning.

Så fungerar fästingar i förhållande till människor

Uppe på grässtrået eller bladet använder sig fästingarna av särskilda organ för att registrera koldioxid eller värme från djur som passerar. När de klamrar sig fast väntar de sig en hårig miljö och navigerar gärna mot halsen på djuret genom att gå mothårs. Om det är en människa så fattar de först inte riktigt var de hamnat, de känner inte igen miljön och blir lite konfunderade.

I förvirringen kan personens lukt förmodligen bli avgörande för om de biter sig fast eller inte. Fästingar tycks nämligen föredra vissa dofter framför andra, varför det kan vara en bra idé att ta till sig tipsen längre ner.

Ett växande problem

Fästingar är ett växande problem. Klimatförändringarna hjälper både vår vanliga fästing och nya arter att sprida sig i landet.

Och problemen kommer troligen att bli värre. I rapporten ”Hälsokonsekvenser av klimatförändring i Sverige” varnar Folkhälsomyndigheten för att fästingburna infektioner kan bli ett av de allra största hoten mot den svenska folkhälsan framöver. Det beror till stor del på att fästingen kan sprida sig till större delar av landet i takt med att klimatförändringarna ger mildare vintrar och längre perioder med grönska som skyddar fästingarna från uttorkning.

Med varmare klimat ökar risken för fästingburna sjukdomar. Det vi ser är en ökad utbredning av fästingarna i Sverige norrut och västerut inåt landet, och med dem följer sjukdomar som överförs via fästingar. Men det kommer också andra fästingar som kan sprida sjukdomar till Sverige.

Ett exempel är Tajgafästingen som etablerade sig i Sverige (Norrbotten) för drygt tio år sen. Förmodligen spreds den av fåglar och däggdjur från Finland och Ryssland. Nu breder den ut sig allt längre in i landet.

Ett problem med tajgafästingen är att den kan bära på två farligare varianter av det TBE-virus som kan orsaka hjärninflammation. Enligt vissa studier kan dödligheten vara så hög som 30 procent, jämfört med omkring 1 procent hos det TBE-virus som sprids av den vanliga fästingen.

I södra Sverige börjar ett antal olika fästingarter dyka upp från länder längre söderut i Europa. Än så länge tycks dock ingen av dem ha klarat av att para sig, lägga ägg och bosätta sig permanent i Sverige. Men det är nog bara en tidsfråga.

Den varma sommaren 2018 observerades för första gången flera vuxna exemplar av flyttfågelfästing i Sverige. Den är mycket större än våra vanliga fästingar och har också ett helt annat beteende. I stället för att bara sitta och vänta fastklamrad på ett halvhögt grässtrå kan den jaga i kapp vissa byten. Dessutom kan den sprida allvarliga sjukdomar som blödarfeber och fläckfeber. Förmodligen följde fästingarna med flyttfåglar som larver och nymfer, och kunde sedan omvandlas till vuxna, fullbildade fästingar här i Sverige på grund av värmeböljorna.

Vaccination?

Man kan vaccinera sig mot TBE. Problemet med det är att forskningen tyder på att om man ändå drabbas av TBE, så får man värre symtom än om man inte är vaccinerad. Dessutom så kan risken att få andra fästingburna sjukdomar öka eftersom man invaggas i en falsk trygghet. Borrelia, Babesia, Bartonella mfl fästingburna sjukdomar kan vara minst lika farliga.
Alla vaccinationer påverkar immunförsvaret och kan sätta det ur balans, så jag tycker också att man bör väga in det i sitt beslut. Dvs att inte ta vaccinationer som man inte uppfattar som nödvändiga.

Hur man skyddar sig

Det allra viktigaste är att vara noga med att kolla igenom kroppen var dag. Titta lite extra i ljumskar, knäveck etc. Borsta igenom håret och känn i hårbotten- de gillar att krypa i hår/päls. Ju tidigare du tar bort en fästing desto mindre risk för smitta.

Fästingarna attackerar nedifrån, så långa och gärna ljusa långbyxor nedstoppade i stövlar är en bra barriär.

Som jag skrev ovan – doften kan vara avgörande för om fästingen biter sig fast eller inte. Naturligt skydd mot fästingar är därför:

• Vitlök
  Ät vitlök. Det motverkar alla sorters insektsbett. Fästingar tycker inte om vitlökslukten.
• Olja
  Smörj in dig med olja, tex kokosolja. Det gör att fästingarna inte kan fastna på kroppen.
• Eteriska oljor
  Du kan smörja/dutta på doftrika eteriska oljor för att avskräcka fästingar. Tex så fungerar eteriska oljor av citron / limonell, lavendel, rosmarin och tea tree
• Örter
  På liknande sätt som du använder eteriska oljor så kan du själv göra avkok på örter, eller helt enkelt bara gnugga örten mot din hud. Rölleka kan du hitta i stort sett överallt, så det är ett tips som du kan ta till även om du redan är utomhus. Men de flesta örter fungerar, inklusive rosmarin och lavendel.
  För avkok: Koka upp vatten som du låter stå och dra med mycket av örten och gärna även en klyfta vitlök. Tillsätt en skvätt vitvinsvinäger. Förvara blandningen i kylskåp och spraya eller dutta på kroppen.
  För olja: Ett annat alternativ är att kombinera örter och olja. Att låta en olja dra med örter – så får du dubbelt skydd både från doft och olja.
• B-vitaminer
  Det sägs att extra B-vitaminer är att effektivt sätt att skrämma bort fästingar och mygg.

Uppdatering: Många bra tips kom in från er läsare i kommentarerna på Instagram och facebook. Här kommer en summering av dem:

• Ha en klädroller liggandes i bilen eller väskan. När du varit ute i skog och mark så rolla av kläderna så fastnar de fästingar som kryper på kläderna och ännu inte hunnit bita sig fast
• Stoppa in byxorna i strumporna
• Ha nylonstrumpor under – det är halt och obehagligt för fästingar, och de har svårt för att bita sig fast. Man kan även klippa av tåänden på knästrumpor i nylon och använda på armarna när man tex ska plocka bär
• Lavendel tipsade jag om, men många andra vittnar också om dess effektivitet. Har du egen lavendel kan du göra lavendelolja. Bara låt en olja (olivolja, arganolja eller vad som) dra med lavendel i en flaska eller burk med lock. Sila bort lavendeln efter några dagar (när det doftar ordentligt av lavendel)
• Andra eteriska oljor det tipsades om var citroneukalyptus, lemongrass, citronmeliss (blanda gärna ut med en ”vanlig” olja)
• Tips för husdjur: 
  • B-vitaminer
  • Smörj in med kokosolja
  • Spraya dem med vinäger utblandad med vatten

Om du fått en fästing

Ju tidigare du tar bort en fästing desto mindre risk för smitta. TBE-virus överförs snabbt via fästingens saliv, medan borreliabakterier, som finns i fästingens mag- och tarmkanal, kan dröja upp till ett dygn.

Ta bort fästingen med exempelvis en pincett, genom att ta tag nära huden och dra varsamt rakt ut.

Jag rekommenderar att omedelbart desinficera bitstället med något antimikrobiellt – tex sprit (alkohol, sårsprit eller ättiksprit), kolloidalt silver eller något örtpreparat (applicera direkt på huden). Glöm inte heller att tvätta händerna efter att du hanterat en fästing och att noga göra dig av med fästingen.

Håll koll på bitstället efteråt. Det kan vara lite rött ett par dagar efteråt, men om du får en rodnad inom några veckor med en diameter på minst 5 cm, eller symtom som feber, huvudvärk eller känner dig sjuk på annat sätt bör du uppsöka läkare. (alla får inte detta, man kan ha borrelia -och andra sjukdomar- utan den typiska ringen)

Ytterligare tips som kommit in från er läsare:

• Några vittnar om att de fått hjälp av HKT när de drabbats av Borrelia och andra fästingburna sjukdomar. Det fick även Angelica som du kan lyssna på i podcastavsnitt 315 https://4health.se/315-angelica-weinmark-blev-frisk-fran-me-cfs-kronisk-utmattning . Och som du säkert läst så har jag själv utbildat mig inom HKT nu och tar emot för behandling i Skåne (dock begränsat med tider då jag fortfarande mest arbetar med föreläsningar och podcast) https://4health.se/hkt-behandling-kinesiologi
• Det homeopatiska medlet LEDUM PALUSTRE om man blir biten av en fästing – för att minimera riskerna för borrelia och TBE. Ta LEDUM i potens D30, cirka 4-6 tabletter per dos, 2-4 doser första dygnet efter själva bettet, därefter 2 doser om dagen i 5-7 dagar. Tas på fastande mage och låt tabletterna smälta i munnen. Ta första dosen så nära inpå bettet som möjligt – helst inom 0-3 timmar efter bettet.

❓Har du några bra tips mot fästingar (eller kring hur man bäst hanterar dem när man väl fått dem)?

Läs mer i tidigare inlägg: https://4health.se/fastingdags-och-fastingtips och https://4health.se/?s=fästingar

Några av de fästingburna sjukdomarna

Borrelia

Borrelia, eller borrelios, är en sjukdom som orsakas av spiralformade bakterier, spiroketer. Vissa klassar borrelia som en parasit.

Normalt blir fästingar infekterade av borreliabakterier när de suger blod från infekterade värddjur, som vanligtvis är sorkar, möss och näbbmöss. Fästinglarverna har vanligen inte några borreliabakterier i sig.

Andelen infekterade fästingar skiftar över landet, men 5-20% av nymferna, och 15-40% av de vuxna är i regel infekterade. Där det finns fästingar finns det borrelia.

I Skandinavien dominerar Borrelia burgdorferi (s.s.), B. garinii och B. afzelii. Även B. lusitaniae och B. valaisiana finns i Europa.

TBE

Fästingburen hjärninflammation, Tick Borne Encephalitis (TBE), orsakas av ett virus som överförs från fästingar till människor. Viruset är så vitt man vet begränsat i sin utbredning i Sverige. Det finns framförallt längs ostkusten i södra Sverige samt på Öland och Gotland.

RSSE

Taigafästingen (Ixodes persulcatus) kan sprida Russian spring summer encephalitis (RSSE), som är en form av hjärninflammation som uppträder under den varma årstiden i Ryssland och angränsande länder. Sjukdomen orsakas av ett Togavirus som sprids med fästingar. RSSE är en allvarlig form av TBE.

Fästingfeber

Fästingfeber, eller anaplasma eller ehrlichios, sprids via fästingbett. Det är bakterien Ehrlichia som orsakar fästingfeber.

Sjukdomen kan yttra sig ofta som en sommarinfluensa, men den är svår att diagnosticera och förbises sannolikt ofta. Dubbelinfektion med borrelia förekommer.

Babesios

Babesios, eller piroplasmos, är en malarialiknande sjukdom som är vanlig bland kor och får i södra och mellersta Sverige. Sjukdomen förekommer också hos människor. Den orsakas av babesia, som är nära besläktad med malariaparasiten och förökar sig i de röda blodkropparna.

Köttallergi

I fästingens mage finns kolhydraten alpha-gal. Om man om får in alpha-gal i blodet vid ett fästingbett kan en del utveckla allergiantikroppar. Då kan man bli allergisk mot kött från gris, nöt, lamm och vilt eftersom det också innehåller alpha-gal. Jag har skrivit mer om köttallergi i det här inlägget från 2015: https://4health.se/kottallergi-av-fastingbett

Andra mikrober

Förutom borrelia, babesia mm så finns det andra bakterier och parasiter som förekommer hos fästingar, till exempel Ehrlichia sp., Rickettsia helvetica, Babesia divergens och Francisella tularensis.
Och som jag skrev ovan så visar forskning att fästingar bär på massor med virus och bakterier som vi tidigare inte känt till.

Källor:

https://www.microbiologyresearch.org/content/journal/mgen/10.1099/mgen.0.000942

https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/h/halsokonsekvenser-av-klimatforandring-i-sverige-en-risk-och-sarbarhetsanalys/

https://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/djur/insekterochspindeldjur/spindeldjur/fastingar.12595.html

https://www.dn.se/sverige/varningen-rakna-med-manga-fastingar-i-ar/

Det kom en ny större studie som visade fina resultat av D-vitamin som behandling mot Covid-19. Men, liksom många andra studier nu, så fanns den tillgänglig före den hade granskats (sk peer-review vilket säkerställer kvalitet på studier), så studien är tillfälligt borttagen.

Det detta preprint visade var att calcifediol, en form av D-vitamin (här kan du läsa mer om formerna, vanligen används i tillskott Cholecalciferol https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC7352679/), minskade behov av intensivvård och minskade också dödligheten i covid-19 kraftigt.

Av de 551 patienter som behandlades med D-vitamin behövde bara 5,4% intensivvård. Medan 21% av de 379 som inte fått D-vitamin behövde intensivvård. Och D-vitamintillskottsgruppen hade 64% lägre dödlighet i Covid-19.

Studien hade 930 covid-19-patienter som deltagare, och är en större variant av den studie på D-vitamin mot Covid-19 som jag skrivit om tidigare. Alla inlagda patienter fick standardbehandling mot Covid och D-vitamin adderades till denna behandling för en del av patienterna.

Problemen med studierna på D-vitamin

Men det fanns några potentiella problem med studien, förutom att den inte hade granskats. Problemen inkluderade att deltagarna i studien inte hade randomiserats (de hade alltså inte slumpmässigt hamnat i behandlings- eller kontrollgrupp), istället hade man sagt att vissa avdelningar på sjukhuset skulle få D-vitamin och andra inte. Det fanns också olikheter mellan behandlingsgruppen och kontrollgruppen, såsom att kontrollgruppen hade färre kvinnor och lägre D-vitaminnivåer vid studiens start (dock var inte skillnaderna jättestora). Studien var inte heller placebokontrollerad.
Studien låg som sk preprint (och kommer troligen att finnas) här om den blir godkänd: https://papers.ssrn.com/sol3/papers.cfm?abstract_id=3771318

Jag har tidigare skrivit om en den mindre studien här: https://4health.se/studie-d-vitamin-effektiv-behandling-av-covid-19

Jag vill också betona att de flesta övriga studier, förutom dessa två, enbart är observationsstudier som tex visar samband mellan blodstatus av vitamin D och hur man insjuknar i Covid-19. Dessa resultat behöver inte säga någonting alls. Bl.a. för att man måste mäta alla olika former av D-vitamin för att kunna uttala sig om detta. Blodstatus går inte heller att översätta till att tillskott av D-vitamin skulle vara hjälpsamt. Tex kan lägre nivåer av lagringsformen av D-vitamin bero på att mer är omvandlat till aktivt D-vitamin, tex vid pågående inflammation.

Vad jag personligen skulle använda mot Covid-19

Om jag skulle drabbas av Covid-19 så skulle jag använda mig av bl.a. D-vitamintillskott, glutation, NAC, gurkmeja och kurkumin samt C-vitamin (trots att jag INTE rekommenderar tillskott av syntetisk C-vitamin /askorbinsyra/ askorbat i vardagen https://4health.se/askorbinsyra-vs-c-vitamin).

I ett tidigt skede skulle jag även använda mig av diverse antimikrobiella preparat och livsmedel, inklusive vitlök, salvia och KS (kolloidalt silver). Samt jod

Troligen skulle jag även använda mig av allmänt immunhöjande / T-cellshöjande åtgärder, inklusive medicinalsvampar som reishi och sidenticka.

Jag rekommenderar dock inte stora doser D-vitamin förebyggande. Jag instämmer till stor del med det Morley Robbins säger i våra podcasts om D-vitamin. (Lyssna främst på avsnitt 218-221, och då särskilt på  https://4health.se/219-morley-robbins-d-vitamin-mineralerna-i-din-kropp-2 ) D-vitamintillskott kan sätta annat ur balans i kroppen. Bl.a. kan en obalans mellan vitamin D och A, hindra A-vitamin. Vilket i sin tur behövs för koppar / ceruloplasmin, vilket i sin tur behövs för cellenergi, användningen av järn i kroppen mm. Men att ta D-vitamin tillfälligt vid infektion, eller i liten dos någon månad under vintern vid sidan av torskleverolja, kan vara vettigt.

Skilj alltså på vad jag skriver om att använda vid smitta och att använda förebyggande och dagligen för ett bra immunförsvar.

Mer via https://4health.se/?s=corona